Fotoskolan förklarar: Bländare

Bländaren fungerar på samma sätt som ögats pupill (iris). Ljusinsläppet vid exponeringen kan varieras genom att ändra storleken på bländarens hål. Ju mindre hålet är, desto mindre ljus träffar kamerans sensor / film. På många SLR / DSLR kameror väljer man bländare med en ring längst in på objektivet. Men många digitalkameror har idag bländarinställningen på kameran.

Bländarens storlek anges som ett bråktal t.ex. 1:5.6 (fast oftast utan kolon eller bråkstreck). Eftersom det är hålets relativa yta som anges blir sifferserien för bländarsteg lite krånglig. En fördubbling / halvering av siffran motsvarar två exponeringssteg (Ev). Många kameror kan reglera bländaren i tredjedels bländarsteg. Bländarvärdet markeras ofta med ett versalt F. En typisk bländarserie är: 2, 2.8, 4, 5.6, 8, 11, 16, 22

Bländarens viktigaste funktion är att styra skärpedjupet. Exponeringen styrs genom en kombination av slutartid, bländare och ISO.

Några bra minnesregler är: - Stor siffra ger stort skärpedjup - Stor bländare, är en stor öppning, detta representeras med en liten siffra (det är ju ett bråk)

Bländaren sitter i objektivet, och består oftast av ett antal lameller som fälls in vid exponeringsögonblicket. Ju längre de fälls in desto mindre blir hålet som släpper in ljus. Objektiv är ofta märkta med den största bländare som objektivet har (F 2.8). Många zoomobjektiv har en bländare som varierar med brännvidden (t.ex. F 1:3.5-4.5).

Det relativa bländartalet N beräknas som N=f/d där f då är brännvidd och d är ingångspupillens diameter (dvs största bländaren sätts normalt av diametern på frontlinsen, men det beror på objektivets konstruktionen). Om man minskar diametern längre in (dvs genom att minsta bländarhålet) får man samma effekt som om man skulle minska diametern på frontlinsen. Fast då kan diametern på själva bländaröppningen vara annat än diametern d.

Källor: Denna information är hämtad från FotoOrd och Wikipedia. Texterna kan i vissa fall vara anpassade för fotoskolan.