Resdagböcker (3)
Bilder (186)
Restips (0)
Filmer (1)
Texter (37)
Diskussioner (1)
Besökta länder (42)
Vänner (0)
Jag äter med fingrarna och bär salwar kameez
2/1-10: 20100102, Madurai, Indien
312 besök
Jag ville ju köpa en salwar kameez, skrev jag tidigare. Alltså en klänning med kort ärm, byxor och sjal. Det finns såna konfektionssydda, ready-made. Men kära nån' ,det var inte lätt att hitta nån som passade mig. Jag ville ha en blå, enkel och snygg en. Fru Kalpani Raja och jag åkte runt, runt bland alla klänningsbodarna i hennes by Gandigram dar vi bott i tre dagar. Men icke, de passade inte, så istället köpte vi en vackert blå bomullssari, lämnade den till skräddaren som sydde upp den for 35 spänn. Nåja, han fick lite extra betalt eftersom han var tvungen att stiga upp i ottan pa nyårsdagen for att sy. Den skulle vara klar till 9 eftersom vi skulle iväg med taget till Trichy. Han lyckades bra. Lite stor är den och jag har jämt sjå att få sjalen på rätt plats, så där elegant som indiskorna. Jag undrar om man kan fuska med säkerhetsnålar?Det känns skönt att vara "rätt klädd" särskilt när man besöker tempel. Inte visa benen och överarmarna. Men gärna magen(men det gör inte jag) Å så äter vi alltså med fingrarna. Gärna på bananblad som man gör här i Tamil Nadu.Man blandar ihop riset med de olika såserna och grönsakerna, gör sen en liten boll av maten i högerhanden. Sen för man in maten med tummen. Alltid bara högerhanden. Vänsterhanden används för annat, ja ni vet säkert detta. De tre dagarna hos familjen Raja blev väldigt kul. Bland annat var jag tidigt uppe och yogade med honom, vi åkte ocksa autorikshaw till hans favorittempel som ar helgat apkungen Hanuman. Vi blev till och med välsignade av prästen där och fick varsin goodiebag med oss. Den innehöll kokosnöt, bananer,örter och lite vit och röd färg att sätta i pannan. Vi besökte också universitet där han jobbar, såg tvåltillverkning, väveriet (handvävda saris), chipstillverkning och även en fabrik för ayurvedisk örtmedicin-tillverkning. Nyårsafton blev det fest för grannar, vänner och bekanta. Alla byns ungar ville ju komma och titta pa oss, liksom dotterns skolkamrater. Vi blåste ballonger och lekte viskleken, den var poppis. Sen gick vi ut på en promenad på motorvägen vid 10-tiden. Mr Raja skrattade gott när jag sa att vi hade hamnat i tidningen hemma om vi varit ute och gått pa motorvägen i Lund. Har cyklar och kör man glatt på fel sida av motorvägen.
Underbara berättelser du delar med dig av! Ha en fortsatt finfin resa!
Jag vill tillbaka till Indien!!!
Det går bra att fuska med säkerhetsnålar...ha en riktigt fin fortsatt spännande resa och tack för att du delar med dig!!!
Du är för Härlig Lena! Fantastisk berättare!Varför inte skriva en bok om resan ,som ju verkar helt makalöst rolig, att få vara med i det genuina vardagslivet i byn med fam.Raja och alla andra byn.(Jag är lite avundsjuk) HA ETT FORTSATT GOTT NYTT ÅR! KRAM Agneta
underbar skildring Lena!!


Skriv en kommentar till texten här!