Hiroshima

Hej
Sitter nu på ett ganska västerländskt hotell i Hiroshima. Man fick faktiskt gå i korridorerna med skor på, men vi har i alla fall fått söta morgonrockar i kimono-stil.

Resans höjdpunkt hittills har varit att besöka Takako med familj. Jag (M) lärde känna henne i USA för 18 år sen. Vi sågs tillsammans med en tysk en helg i Travemunde 1993 och har hörts av någon gång därefter. När vi började prata om japan var det senaste mailet jag hittade från henne (obesvarat) från januari 2003 och den adressen funkade inte. Jag hade nästan gett upp att få tag på henne när jag skickade ett fysiskt brev till det som var hennes adress för 1989 och - jag fick mail efter 4 dagar med en inbjudan. Hennes föräldrar bodde kvar.

De var otroligt omhändertagande och gästfria. Vi bodde tre nätter på ett vandrarhem i närheten (alla japaner bor litet) och blev hämtade 9.30 runtguidade och återlämnade vid 20-tiden. Första eftermiddagen var K upptagen så lillasyster tog hand om oss - tog ledigt från jobbet för att det var så kul att få träffa oss. Vi såg på tempel och på en hawaiansk dansföreställning som mamman sytt kläder till. Sen kom Takako och vi åt äkta japansk löpandebandsushi - skoj, gott och billigt - se foton - (fast vi har inte fått betala en enda måltid på hela helgen). Nästa dag åkte vi runt med Takako, man och tre barn. Först åkte vi till en offentlig fotbadinrättning - som en korsning mellan en naturlig japansk källa och en fotbadbalja från Ellos.

Nästa stopp var en vingård - myten att japaner inte dricker vin avlivades fort. Därefter lunch - misosoppa med nudlar och grönsaker i. Mkt gott. Så hem till Takakos föräldrar. Huset såg ut ganska mycket som hemma - fast vardagsrummet hade inga möbler - man sitter på golvet. Som pensionärer sydde mamman hawai-kläder och pappan var keramikinstruktör och vi fick göra varsin tallrik och mugg. Middagen bestod av friterade jätteräkor, piroger på köttförs, vitkol och vitlök, friterad kyckling, lökringar och tonfisksallad - det mesta jättegott. Och till det japansk öl. Pappan kunde 10 ord engelska men ville lära sig allt om sverige och vi tittade på kartböcker och visade massor av foton.

Nästa dag tog han och Takako oss runt i omgivningarna runt det berömda Mt Fuji. Det var regn så det blev museer - väldigt påkostade. Först ett speldosemuseum, det lät ju sådär i förväg, men speldosorna visade sig vara allt mellan 20 cm och 20 m stora och ha allt från spelmän till lindansare uthoppande ur sig. Allt av europeiskt tidigt 1900-talsursprung. Japan är kapitalstarkt och gillar Europa.

Nästa museum var ett historiskt sådant - vi lärde oss allt om risodlingar och japanskt 1800-talsliv på landsbygden. Massor av modeller om hur man levde. Naturligtvis fick man med sig en engelsk berättargudide som automatiskt kände av vilken monter man stod vid och berättade något om den.

Takako var oerhört mån om att vi skulle veta exakt vad som skulle hända, typ "imorgon kommer jag och hämtar er 9.30 så åker vi till mamma och pappa och byter bil och sen på utflykter" också efter en stund "jag sa fel förut, imorgon kommer jag och pappa och hämtar er 930 och sen åker vi direkt på utflykt"

Nu har vi åkt vidare till att ha Kyoto som bas där vi bor hos Ryoko (som E läst spanska i spanien med 1995) och hennes familj. De har bott flera år i Mexico och livet kan man ju alltid ta tag i manana. Vi har lärt oss att inte alla japaner är som Takako utan att människor är olika.

Ryoko är den enda japan som har bjudit in oss att bo och vi är hur välkomna som helst och får känna oss hemma och är absolut inte till besvär. Hon är jätteglad att vi är där och får komma och gå som vi vill och är vi hemma får vi mat - det ordnar sig alltid. När vi kom satt vi i köket och drack kaffe i tre timmar utan att någon programpunkt uppenbarade sig i horisonten. Då sa vi att vi tänkte åka till stan och ta en promenad och fick då veta att vi skulle få middag halv 7. Vi blev en del av familjens naturliga måltid.

Igår kollade vi in några tempel. Kyoto skall vara japans höjdpunkt och templen kyotos - men vi blev halvimponerade. Men förstås, ett helt intakt 30 meter hög trätempel från 1600-talet har vi ju inte direkt hemma. Vi skall bocka av ett par tempel till imorgon.

Idag har vi nyttjat tågluffarkorten åkt till Hiroshima och gått på atombombsmuseum. Mycket välgjort och en bra påminnelse om att krig är en ganska dålig idé.

Imorgon åker vi tillbaka till Kyoto, fredag till Tokyo och söndag till Sverige. Dessförinnan skall jag jobba en halvdag. Cordial har ett kontor i Japan och japanchef Linda och VD Linus som råkar vara här samtidigt skall hålla ett seminarum på fredag. Vi hoppas också träffa Keiichi men han är på affärsresa i usa så vi får se hur det blir med det.

Annars är det väldigt spännand och tankeväckande att vara i ett land där allt är helt annorlunda men det mesta bättre. När vi har rest i andra exotiska länder är det lätt att tänka att de har det fattigt och nog gärna vill få det som vi. Här är allt annorlunda och vi är helt övertygade om att japanerna inte vill ha det som vi - och vi förstår oftast varför. Några exempel:

- Allting är otroligt rent. Det finns knappt ens papperskorgar för japanerna verkar inte ha något skräp. Alla offentliga utrymmen, perronger, köpcentrum, toaletter, tunnelbanevagnar, hissar, etc är så rena att man skulle kunna duka picknick på golvet utan tallrikar.

- Allting fungerar perfekt. En gång var en buss vi skulle ta 2 minuter sen och då hann vi bli övertygade om att vi var på fel plats.

- Tills vi kom på att det såklart vore orimligt eftersom alla japaner alltid ger exakta vägbeskrivningar som inte går att missa och är mycket måna om att vi skall komma rätt.

- Shinkansentågen går i 300 km/h. Tar 1000 pers. Går var 10 minut mellan norra och södra japan. Har varit i drift i 30 år utan olyckor.

- På perongen finns en markering där man skall stå i kö. Sen stannar tåget med dörren just där.

- Platserna är markerade med A, B, C som på flyg så man vet om man bokar fönsterplats eller inte

- Vagnarna går alltid åt samma håll så alla sitter framåt.

- Benutrymmet i andraklass är som i förstklass hemma.

- All info ropas ut både på japanska och engelska.

- Allt är billigare än i Sverige - några få saker lika dyrt men inget är dyrare.

- Alla kartor som sitter överallt är passade mot verkligheten istället för att ha norr uppåt.

- Alla restauranter har skyltfönster med modeller av maten så man kan se om man gillar något

- Har man glömt det så har menyerna bilder på rätterna.

- Maten smakar utmärkt och är lättsmält

- Det finns inga överviktiga japaner

- Servicen är alltid perfekt - affärer, restauranter, turistinfo, transportmedel, ...

- Lonely Planet Japan fanns att köpa i bokhandeln här 2 veckor innan den skulle komma ut.

- En usb-sladd till kameran kostar 6 kr och är tredjedelen så stor som den gamla.

- Alla byar har som naturlig samlingspunkt en egen ren gratis varm källa att bada i där alla träffas

- Handfatet sitter ovanpå toan så tvätta-händerna-vattnet används till att spola nästa gång.

Men japanska verkar rätt komplicerat så jag tror vi kommer hem igen på söndag

Elisabeth och Martin