Vad är väl en bal på slottet?

Ja Daniels citronhatt blev en succé på toga & tequila-festen. Kanske framförallt för att vi var de enda två som var utklädda. Oh well. ;) Bilden ligger upplagd, så även en hel drös till, så gå in och titta i vårt bildarkiv!

Vi åkte upp till Bangkok och hade några intensiva sightseeing- och shoppingdagar med både Göran & Nisse och Ann & Pierre som landade i ottan den 11:e, samma dag som G&N åkte hem.
Daniel lyckade efter flera dagars prutande få bra pris på världens största resväska som just då verkade vara en nödvändighet. Dessvärre går den knappt att stänga och den får inte plats i skuffen på en enda taxibil, men den är ganska fin iallafall.

Den 13:e trodde Daniel att vi skulle flyga hem till Phuket igen men icke! På väg till flygplatsen avslöjade jag min överraskning, en natt på Amari Watergate hotell, i den finaste sviten på 34:e våningen! Behöver jag säga att vi knappt lämnade hotellet på ett dygn? Vi badade jacuzzi, badade i poolen, åt roomservice och hängde i Executive loungen på 32:a våningen där vi och alla andra viktiga gäster slapp frottera oss med övriga hotellgäster, dvs de som bodde på våning 31 och nedåt. Det var gratis cocktails och en liten delikatessbuffé med musslor, oliver, ostar och annan lyx.
Vi satt hela tiden och hoppades att ingen skulle inse att vi inte riktigt passade in där. Och låtsades som ingenting när vi slängde upp ett knallrosa ICAbanken-mastercard för att betala för kalaset. :)
Okej egentligen har vi inte råd med sånt där, men å andra sidan så äääär vi ju faktiskt på semester och med tanke på att vi inte ens har spoltoalett i vårt rum här på Phi Phi så...
Det var klart värt det.

På vägen tillbaks till Phi Phi blev det tjafs med en tuk-tuk-cafför i Phuket. Han gick först med på att köra oss till piren för 80 bath, sen skulle han helt plötsligt ha 150 bath när vi redan klättrat in där med allt bagage. Sen gick han med på 80 OM vi gjorde ett stopp hos en skräddare så han skulle få bensinkuponger, vilket vi inte gick med på eftersom vår båt skulle gå om 20 minuter. Tillslut, efter att vi börjat klättra ur tuk-tuken sa han iaf att han skulle köra oss för 80 bath. Men han var skitsur. Och han satt och svängde med ratten fram och tillbaka och bromsade och tvärnitade om vart annat så vi flög runt som vantar därbak med all vår packning inklusive världens största resväska. Tillslut slog Daniel näven i taket och skrek åt honom att han skulle köra lugnare för att vi gjorde oss illa därbak. Då stannade han tuk-tuken och skrek på oss att vi skulle gå av. Betalt skulle han ha oxå, 80 bath fast vi var en kilometer från piren. Jag sa nej och då tog han min dator som gisslan! Det var bara att betala. Så stog vi där, mitt i vägen, väldigt snopna. Efter några hundra meters promenerande blev vi upplockade av en annan tuk-tuk som skakade på huvudet när vi berättade vad som hänt. Och som han sa... Some people are good. Some people are bad.
Vi hann iallafall med båten.
Och den där första tuk-tuk-killen får skylla sig själv för sin dåliga karma.
Och nästa gång nån krånglar om priset efter att vi redan komit överens så ska vi hoppa ur med en gång!

Nu är vi tillbaka på ön, för en längre stund den här gången, vilket ska bli riktigt skönt. Vi ska bara sola, bada, ha det bra och leva på vatten och bröd ett tag för att återfå balansen i ekonomin. ;)

Kärlek

Carina