Superheligt

Nu är vi tillbaka i Chennai efter besöket till den mer än heliga klippbyn Tirumala, 2 mil från staden Tirupati i delstaten Andra Pradesh.

I Tirumala finns ingen privategendom, allt ägs av tempelstiftelsen. Och den har 1200 anställda som ordnar mat och logi för upp till 100000 pilgrimer varje dag. Byn har också flera hundra butiker och ett par hundra barberare. För män, kvinnor och barn offrar sitt hår här för att ligga bättre till hos guden Shiva. Gör man en "darshan" här dvs betraktar en helig gudabild inne i templet så får man också antagligen sina önskningar uppfyllda. Tror en hindu och detta förklarar väl vilken jätteindustri religiös fördumning kan bli.

Vi betalade drygt 40kr för att hamna i gräddfilen till darshan och sen tillbringade vi 2,5 timmar i en bur tillsammans med cirka 150 hinduer. Runt hela templet fanns dussintals likadana burar och vid lunch serverades linsgryta till alla oss pilgrimer. Stämningen var hjärtlig och mycket nyfiken på oss, de enda hedningarna i buren. De undervisade oss i hur vi skulle få i oss grytan utan bestick. När vi sedan fick veta att det nog skulle ta 2-3 timmar till innan darshan var avklarad så kroknade vi och lämnade buren.

Tillbaka till Chennai kom vi i taxi. Vi fick inga AC biljetter på tåget och det innbär att vagnarna är fullproppade.

Istället får ni nöja er med en bild från en av 7-miljonersstadens många järnvägsstationer. I Chennai tog vi också en stadsruntur med buss i fyra timmar. Bl a åkte vi till en enorm stor och pampig strand med badförbud. Se vårt foto med skylten så förstår man varför. Men till saken hör att de flesta indier kan inte simma.

Och visst är de stora gatorna hemska med sin vansinniga trafik. Men går man in bara ett kvarter från dom så blir det ett stilla liv i de fattiga bostadsområdena, som ofta inte ens har vatten indraget i husen.

Det här är första hotellet på länge där vi har WIFI på rummet. Inatt kl 02.00 kommer en taxi och tar oss till flygplatsen.