Logga in:
MalinSand
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Moderskapet

Hej!

Jag kannar att jag vill skriva en text om moderskapet och denna resa. Jag har valt att aka till Sydamerika i 40 dagar, dvs jag ar borta fran min familj i nastan 6 veckor. For er som inte kanner mig val har jag en man och 2 dottrar pa 1 och 4 ar.

Jag har mott manga reaktioner pa min resa. Det ar blandade reaktioner som att en del tycker att jag ar modig, andra att jag ar tokig, galen, inspirerande och kanske en och annan som tycker att "sa gor man bara inte"! Min man har fatt forsvara mitt val och verkligen fatt argumentera for min sak. Tack alskling for det starka stod du gett mig i denna process!

Mitt liv har varit turbulent de senaste aren. Jag har traffat min man, fatt 2 barn, gift mig, rest langresa i 5 manader med familjen, gjort ett antal flyttar, bott i kollektiv och haft en reumatisk sjukdom. I hostas var jag inte glad. Jag upplevde mig som en sur, bitter fru och mamma som inte var nojd med livet. Hur kul tror ni jag var att leva med? Jag vaknade sur, ville inte ga upp, tyckte att barnen lat for mycket vid frukosten (jag satt tom med horselskydd vissa dagar!) ... Nar den har resan dok upp i mitt sinne skrek hela mitt vasen att "Det har ar din chans till andring och lakning och ett nytt liv!", ungefar... fast inte sa tydligt verbalt. Jag visste bara pa djupet att jag bara maste gora den har resan, FOR MIN SKULL.

Barn gor inte som vi sager, de gor som vi gor - eller hur? Alltsa kan jag inte tala om for mina dottrar vad karlek ar, jag visar dem karlek. For att kunna ge sann karlek till andra maste jag hitta den i mig sjalv, att kanna Karleken till mig sjalv. Jag kan inte lara barnen vad sjalvkansla och egenvarde ar i ord. Jag ar en forebild for hur man lever ett liv med god sjalvkansla och bra egenvarde. Hur ska de veta vardet av att lyssna till sina egna behov och respektera den inre rosten och inte jag gor detsamma for mig, for min skull, i mitt liv? Ja, listan kan goras lang med exempel men ni fattar att kontentan ar att jag anser att min uppgift som mamma ar att vara en forebild for barnen genom att VARA och inte genom att att SAGA hur livet ska levas.

I hostas kom jag till en punkt i mitt liv dar jag kande att jag inte kunde sta upp for mig sjalv, for den jag var - varken gentemot mig sjalv, min man eller mina barn. Jag kande mig bitter, sur och besatt av en deppig kraft. Jag var ett offer for livet, andra manniskor och min sjukdom. Vad gora? Jag valde att ta tag i saken, att gora nat. For mig var losningen att hoppa pa det har taget.

En del anser att nar barnen ar sma far man bita ihop och forsaka sig sjalv, att ge barnen allt och satta dem framst. Forverkliga sig sjalv far man gora nar de blir storre. Jag haller inte med om det. Detta ar for mig att leva i logn, att satta andras behov fore mina egna ar lika som att tycka att andra ar viktigare an jag. Jag anser att mitt ansvar i mitt liv ar att se till att forst och framst jag mar bra och alskar mig sjalv. Da har jag ju nat att aven ge ut till andra.

Sen vill jag tillagga att jag inte overgett mina barn och satt dem pa barnhem! De ar hemma, i sin vardag, trygga - med dem basta pappa man kan onska till sina barn. Pappor ar kapabla till all den karlek, trygghet och omtanke som en mamma kan ge ...

Jag vet att denna resa ar viktig for min lakning. Jag har annu inte sett de fulla resultaten av vad den gett. Men den rensning och de upptackter jag gjort om mig sjalv ar jag evigt tacksam for. Gammal sorg, skuld, separation, murar i det inre, ensamhet mm ar inget bagage jag vill lampa over pa mina barn. Resan hittills har gett mig mycket; att vaga folja mitt hjarta och forverkliga mina drommar, mod att aka sjalv, styrka och en nyvackt feminin essens, mycket kreativitet, mer gladje och karleksfullhet... DET vill jag strala vidare till mina barn och min omgivning! Jag vill fora vidare kanslan av att jag skapar och styr mitt liv, jag ar inte ett offer for omstandigheterna.

Alla mina relationer paverkas av resan och framfor allt; JAG KANNER ATT JAG LEVER MITT LIV! Gabriellas sang (Fran filmen Sa som i himmelen - finns i egen text se "Jag vill kanna att jag levt mitt liv") har varit starkt narvarande som hjalp till rening for mig under hela resan. Den kansla Helen Sjoholm formedlar ar kanslan av kraft jag kanner i mig tack vare resan ... for min skull ...

Tack for din tid, kram Malin

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer

Åsa Tengblad fd Berg 17/12-09

Underbart Malin :-), man ska följa sitt hjärta! Vad starkt att skriva så mycket om dig själv och din resa, fantastiskt :-), tack för att du delat med dig. Kramar från din gamla klasskamrat från Murgården...

Ulrika Norman 14/12-09

Tack Malin! For en stark text om moderskap. For de manniskor som inte forstar i din omgivning behover du varken forklara eller forsvara din resa. Huvudsaken att du fortsatter att folja ditt hjarta och din sanning. De som inte forstar ar bara radda och lever sitt liv efter den kanslan, istallet for sann karlek. Min insikt innan resan var att vi ger vara barn sa mycket av karlek och frihet, nar vi gor det vi skall pa varan vag.Dessa ord ar skrivna fran en 2 barnsmamma, som ar i Sydamerika for sjunde gangen. Och barnen ar trygga och val omhandertagna hemma i Sverige. Min son var 1 1/5 ar nar jag akte forsta gangen. Och ar van nu att mamma jobbar utomlands ibland. Hoppas din resa hem gick bra och nar jag skriver detta ar du redan i Sverige. I morgon ar det min tur att resa hem. Vi syns snart. Alskade syster! Ljus och karlek Ulrika

Pernilla 10/12-09

Jag strör rosor framför dina fötter. Känner hur du som "being", du som du, strålar, radierar och skapar öppenhet, medvetenhet och kärlek här på jorden. Genom att vara just DU. Genom att uttrycka just detta med moderskapet. Som för många är så stort och svårt och betungande och fantastiskt med ofta ett mission impossible eller näst intill. Så tack för att du från ditt hjärta delar var du är till alla oss andra och till jorden som helhet. Från en sol till en annnan:-) I Kärlek P

Åsa Holmberg 10/12-09

Jag delar helhjärtat din inställning till moderskapet!! Man gör inte barnen någon tjänst genom att försaka sig själv, de blir inte lyckligare om du blir olycklig av det. Det bästa du kan göra för dina barn är att ta hand om deras mamma har Dr Phil sagt i ngt program. Jag instämmer! Vägarna vi väljer för att ta hand om våra barns mammor kan se olika ut, men det viktiga är att vi inte glömmer bort oss själva. Vi är för viktiga och värdefulla för det! Jag som oxå har två döttrar 1 o 4 år gamla vill inte tala om för dem genom handling att deras roll är att foga sig för andra. Jag vill att de ska leva sina liv - på det sätt som de vill, som de blir lyckliga av och jag hoppas jag kan göra detsamma. Många kramar / Åsa

Aurelia 7/12-09

Härligt vännen! Starka ord, dina ord! Kramar i mängder

Carina Hedfors 6/12-09

Hej Tjejen! Trots att ingen mår bra av att leva ett liv som passar andra så känns det väldigt vanligt. Du Malin är fantastisk som lever ditt liv som du själv vill. Du sitter liksom i framsätet på ditt eget liv och kräver inte att det ska vara en motorväg utan med ansvar ger du dig ut på små intressanta vägar. Dina flickor är lyckligt lottade som har en mor som visar att allt är möjligt bara man själv vill och dom kommer aldrig behöva känna att du missat saker för deras skull. Tack för att du delar med dig. Kramar i massor från Jönköping

Henrik Sand 6/12-09

Underbart, jag läste moderskeppet... skratt. Förvånad över textens innehåll. Men det var jätte fint tycker jag. Tack för de fina orden. Satt på bussen och funderade idag vad som skulle göra att alla människor älskade sig själv. Du har gjort en del av det, verkligen. Ha de super sista veckan... Kram kram

Pernilla Bylund 6/12-09

Hej Malin. Jag har följt din resa via bloggen och det har varit intressant. Vi har tyvärr inte haft så mycket kontakt med varandra det senaste året. Först när jag fick mail om din resa så tänkte jag först att starkt av dig att lämna dina barn och Henke under så många veckor men sedan vet jag att du väljer att gå din egen väg och denna väg verkar ha gjort dig väldigt gott. Starkt av dig att skriva ner alla dessa ord och dela med resten av världen. Ord som många mammor tänker men inte säger tror jag. I alla fall under små stunder i livet. Om vi inte hörs före jul önskar jag dig och familjen en riktigt god jul. Krama familjen från oss när du kommer hem.

Johanna 6/12-09

Ja, och även om man kommer hem och fortfarande har dåliga dagar ibland, inte vill kliva ur sängen, tycker att vintermörkret gör en trött och att barnen låter för högt osv, så är det också OK, man kanske inte kan/ska förvänta sig att vara självlysande varje dag tack vare (inre och yttre) resan, kanske är det för högt ställda förväntningar? Själv är jag inne i total vinterskymning-cocooning-period och vill mest vara ifred... så kan det vara för en vanlig vardaglig mamma här hemma... :-) Men som alltid är det roligt och inspirerande att läsa dina texter! Med en sådan fantastisk pappa som du har till dina barn så är det inga som helst "men" för kidsen, men nog tycker de att det blir underbart att få träffa dig igen!

Kia Enbarr 6/12-09

Tack för din sanna intention, din starka text och för att du är den du är!!! Tack för att du stödjer alla mammor som behöver ett uppvaknande om vad äkta kärlek egentligen är. Det är lätt att tro att det du gör är en ren och skär egotripp, men då har människor inte förstått hur djup transformation du nu genomgår och hur fantastiskt mycket du har att ge när du kommer hem. Love and Deligt, darling!

Dunja 6/12-09

Har följt dig i din resa och njutit av dina inlägg. Det här är väldigt starkt, UNDERBART!!!!! KRAAAAM Dunja

Jenny 6/12-09

Det du gör är fantastiskt!! Jag saknar er alla, hälsa så gott! Ljus & Kärlek// Jenny

mariann fällman 5/12-09

ja Malin jag är avundsjuk på dej du är modig och jag vet att den här resan har gjort dej gott kram vännen