Logga in:
peregrino
Redaktionen bloggar
Translate website

Händelserika irrfärder

Vi hade fått löfte om att bli utsläppt kl 06.00, men när vi kom ut var ingen vakt där - tyst och mörkt. Det var omöjligt att klättra över staketet och alla portar var låsta. Till slut hittade Kjell en som de hade glömt att låsa

Vi visste att det skulle bli en varm dag och mycket bergsbestigning så det blev bråttom. Vilka vyer och olivlundar överallt. Vi var rätt slut vid 14.30. Dessutom trodde vi att vi var framme, men stället var helt okänt för oss. En öl i värmen och iväg bara. När vara krafter var slut helt, stod vi i en liten bergsby och frågade folk om stället vi skulle till. De kände inte ens till platsen. Vi frågade efter taxi, nej ingen taxi i denna by, inga matställen och ingenstans att sova. Till slut träffade vi en dam som berättade att vi kunde ta oss till nästa by över bergen innan det blir mörkt. Då var klockan 17.30 och hettan och flugorna plågade oss fortfarande. Brant stigning bland taggbuskar, med trött man med trasiga knän.Nu fick man skärpa sig till det yttersta. Skulle vi hinna före solnedgången?

Till slut på toppen av berget kunde vi se ett ställe långt nere i dalen, men vad det hette hade vi ingen aning om. Nedstigningen gjorde vi på landsvägen för säkerhets skull. Där stod vi till slut mitt i byn som inte var Golega utan hette Minde. Vad gör vi nu? Inget härbärge här. Då stannade en vänlig bilist och frågade om han kunde hjälpa till. Ja,vi måste sova någonstans. Då ska ni gå till Frivilliga Brandkåren där finns det plats. Vi var så lyckliga när de tog emot oss. Vi två i stora sovsalen dusch på grabbarnas och mat i deras bar. Kan det bli bättre?

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer

Anne Ekman 5/10-15

Vilka strapatser ni är ute på och vilka kämpar ni är! Måste ha varit otroligt gott att hitta fram till frivilliga Brandkåren till slut! Jag minns din o min vandring Eila, uppför en brant till härbärget där vi hade tur o få en plats. Då var jag på gränsen, men denna er vandring måste ha varit tuffare. Här hemma säger de att hösten är på intåg, regn o kallare. Jag håller på att samla ihop för att åka till Skottland. Var rädda om er där borta bland olivlundar, berg o obefintliga byar. Kram Anne

Margareta 5/10-15

Vad kul att läsa dagboken. Vilka äventyrare ni är/Frank o Margareta