Logga in:
peregrino
Redaktionen bloggar
Translate website

Femte dagen och fortfarande av spåret.

Efter brandkåren blev det svårt att hitta spåret pa en gång, men det ordnade sig till slut. Det var fortfarande kolsvart kl 6 när vi startade, men vi hade pannlampor. Det var härligt att inte behöva klättra i bergen. Fina sandvägar och en del asfalt, men fortfrande ingenting som stämde med färdplanen. Plötsligt var vi på ett ställle med många turistbussar, rullstolar och en enorm rund kyrkobyggnad. Bakom den en urgammal basilika som höll pa att renoveras. En öppen plats däremellan där det hölls friluftsgudtjänster. Detta var alltså Fátima, den största pilgrimsorten i Portugal. Tre gånger om året, den 13 april, 13 aug. och 13 oktober vallfärdar folk hit. År 2017 ska basilikan vara färdigrenoverad för då är det stort hundraårsfirande och påven kommer. Jag kände på mig att det var meningen att vi skulle komma hit.

Killen i informationen berättade hur vi skulle ta oss vidare. Men gå inte mot Tomar for då blir det extra långt. Vi fortsatte på den utstakade vägen och hamnde i en jobbig utförsbacke där Kjell åkte in i taggbuskarna med en del sår på armar och ben som resultat. Det blev en påfrestande promenad i hettan, men vyerna var vackra. Ingen kafé hittade vi, men Kjell frågade en familj som satt på uteplatsen och drack kaffe om detta var kaféet. Nej, men välkommen in, sa frun. Vi hade en jättetrevlig stund tillsammans och fick inbjudan att sova över nästa gång när vi kommer förbi.

Glada i hågen fortsatte vi tills vi hade gått i 12 timmar, då tog krafterna helt slut. Kom till en liten by och i baren nämnde jag att vi behöde sova någonstans. Oh, jag känner en som har nyckeln till kyrkan, där kan ni sova. Vi köpte en längd med oss och gick med gubben till kyrkan. I sakristian fanns bara hårt golv att sova på, men i hittade några kuddar och beddade allt vi hade inkl. ryggsäcken under oss och sov skapligt. Kyrklockan väckte oss varje timme. Byn hette Fungalvaz. Ägnade en tanke till alla flyktingar som inte har ens tak över huvudet.

Den femte dagen började bra och tidigt. Fortfarande böljande landskap och okända orter. Vi kom till en lång och hög romersk akvedkt och i tog vägen över till andra sidan av dalen. Lite svindel blev det när vi passerade över trätopparna, men det var värt besväret hela vägen. Och till slut kom vi till Tomar dit vi inte skulle!!! Men vilken fin stad och ett enormt kloster Sanctuario de Cristo. Då hade vi gått redan närmare 20 km och om vi skulle komma i kapp skulle vi behöva sova i Alvaiazere. Inte en chans, 30 km till. Vi tog taxi ca 15 km och tänkte gå resten. Snart träffade vi Ron och Bianca från Galgary, Kanada. Ett trevligt par i vår ålder som också skulle sova pa Pineiro´s i Alvaiazere, men de skulle in i en bar först. Vi gick till macken och köpte var sin öl i värmen. Sen kom en brandkvinna och erbjod oss skjuts till alberguet. Tack sa vi och åkte. Fint ställe som ett hotell for 12 E/pers. Carlos , ägaren bjöd oss på 10 gammalt fint portvin när vi kom. Förutom kanadensarna (som älskade Teemu Selänne) kom även en irlandare med cykel. Vi hade en trevlig kväll tillsammans.

Kjell och jag startade före de andra för vi visste att det skulle bli regn, men vi hann äta en fin frukost tillsammans. Vi skulle gå 33 km till Rabaçal oavsett väder. Det var bara en gång vi ble rejält våta annars var det skönare att gå i regn än i hettan. Det var långa sträckor i skogen. Vi åt alla sorters frukter och bär på vägen, björnbär, druvor, skogssmultron (röd, växer i träd), fikon och äpplen. Överflöd av allt som ingen tar vara på.

Rabaçal var en liten bondby, inte mycket att se, men trevligt folk. Där träffade vi även tre killar från Hastings som hade mycket att bära och som sov utomhus. Vi hade en stor anläggning for oss själva för 30€.

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer

Anne Ekman 8/10-15

Hej där borta! Härligt med era rapporter från vandringen. I morgon bitti åker jag till Skottland, hoppas jag kan följa er där också. Ha det!