Logga in:
peregrino
Redaktionen bloggar
Translate website

Nu har ryggsäcken blivit en del av kroppen

Vi fick en härlig snabbstart på dagen eftersom vi låg redan utanför staden. Vi var först ute som vanligt och skulle bara hålla öga på McDonalds och sedan till höger. Vi hann inte med frukost, men det gjorde inget för vi hittade ett kafé som hade öppet för alla bilfarare. Det smakade extra gått med café con leite och croissant. Dagens etapp var lugn, men mycket asfalt. Det blir man så trött av både i fötter och huvudet eftersom trafiken stör min tankeverksamhet. Men just när man vill bara bort kommer en räddande ängel. En vanlig man stannade sin bil och frågade om vi ville ha vatten och äpplen. Så klart vi ville! Stegen blev fjäderlätta mot Agueda.

Väl framme väntade oss ett av de finaste härbergen strax efter Lidl utanför stan. Vi tog den gemensamma sovsalen, dvs det blev som privatrum för mig och Kjell eftersom det kom bara en pilgrim dit sent på kvällen. Vi hade mysigt kök och en helt underbar fruktträdgård utanför. På kvällen samlades vi i köket med engelsmännen och irländaren. Vilken god nattsömn.

Det blev en löjligt kort promenad den 8, endast 17 km. Bra väder, ca 22 grader och ingen vind eller regn. Det var lätt ett hitta det nyöppnade härbärget i Albergaria-a-Velha. Allt var modernt och nyaste tänkbart. Lite för mycket i min tankevärld. Men bra. Första gången på hela vandringen (!!!) skulle vi sova 4 personer i samma sovsal. Richard IV, Sean, Kjell och jag. Jag frös för första gången, för jag hittade ingen filt.

Men innan vi lade oss gjorde vi egen mat: en jättestor tonfisksallad med massor av godsaker i och en Cava. Där satt vi under de stora apelsinträden i kvällssolens ljuvliga värme ooch dagisbarnen stojade i grannträdgården.

Den kvällen satt jag länge med Sean och pratade i köket om livets allvar och om tuffa tider på Irland.

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer