Den sista tiden

Sa kom jag (Marcus) da antligen till Banff for att mota upp grabbarna. Jag mottes av Sebbe pa buss-stationen och vi gick till varat hostel, Banff Locals.
Val dar knackade vi pa chefen Jordans dorr. Han oppnade och sa att jag bara kunde ta en sang sa skulle vi ta pengafragan dagen efter for han tog en tupplur (klockan var 20.35).
04.00 vaknade jag av att nan jakel sparkade mig. Det visade sig att Jordan hade andrat sig och ville ha pengarna nu nu nu NUUUU!!!
Jag hade inga pengar da sa Viktor fick lana mig en hundring for att fa tyst pa det hyperaktiva abaket.
Stallet ar svart nerganget, smutsigt och fyllt med pundare, men det ar faktiskt ganska trevligt, det ar synd att klaga.

Vadret har varit ratt sa bra har i Alberta; lite sol, lite snofall, 10 minusgrader, inte helt fel alltsa.
En dag fick vi syn pa en puderrepa som var till synes orord.
Var forsta tanke var att det betydde att den var avstangd men icke!
Efter 20 minuters hiking var vi dar, redo for hundratals meter av orord lossno pa den helt folktomma baksidan av berget.
Vi fick oss ett riktigt bra ak den dagen, det ska sagas. Tja, alla forutom Sebbe i alla fall. Han akte skidor vilket ledde till att han kom ca. 4 meter innan han strodde sig sjalv och sina skidor over hela berget. Men, efter en halvtimme eller sa var han ocksa nere. Eftermiddagen spenderades pa ett hopp vi hittade nere i dalen.
Vid halvfyra-tiden var det dags for avfard hemat.
Hemfarden borjade med vandring over ett massivt snotackt stenfalt och avlostes av klattring over ett klippmassiv for att fa tillrackligt med hojd for att ta oss hem. Darefter kunde vi skråa nan kilometer tills vi stotte pa en brant fylld med is och sten som fick bemotas till fots, vilket inte var latt det heller. Efter det kunde vi med nagorlunda enkelhet aka genom skogen den sista kilometern.
Jag skulle garna visa bilder men jag lyckades radera samtliga bilder pa min nya kamera dagen efter. Jag har borjat tanka om det dar med att riktiga karlar inte laser instruktionsbocker...

Forutom bergsklattring har det blivit en del tid spenderad i parken samt aven ett besok till den fore detta OS-byn Nakiska.

St. Patricks Day spenderades forst pa Melissa's dar det var gratis popcorn och grona drinkar for hela slanten. Vi traffade ett par trevliga norskor som vi stod och pratade med. Sebbe och Viktor borjade da kasta popcorn pa mig och Philip i ett forsok att starta popcorn-krig. Till slut tog jag upp mitt tomma olglas och gjorde en hotfull kastrorelse mot uppviglarna. Till min fasa var olglaset inte alls tomt, sa kvarvarande ol halldes mycket effektivt ut i en av norskornas kna.
Ingen storre skada var dock skedd, hon tog det med ro.
Kvallen sattes in i hogsta vaxeln nar vi gick till nattklubben Hoodoo's.
Dar intog vi fyra dansscenen och vagrade lamna den pa 2 timmar.
Vi tog nattklubben med storm! Eller tja, folk skrek i alla fall och det kan ju vara bade bra eller daligt...

Vi har aven sett The Ring 2, vilket var... ...intressant.
Philip lag ner vid mina fotter och hotade flertalet ganger med att ga hem om filmen fortsatte att "vara sahar laskig" och jag lyckades sla mig sjalv relativt hart pa kaften under en spektakular scen. Det ar inte alltid man far en flasklapp efter en film, sa jag ger den 4/5!

Sa har livet da fortflutit ganska lugnt har pa andra sidan havet, och
nu borjar den har resan skrida mot sitt slut. Igar var sista skiddagen eftersom bilen skulle ivag till Golden for att saljas.
Jag och Philip var kvar i Banff och bestamde oss for att bygga en rail med skrot som vi hade snott fran Lake Louise.
Nar klockan borjade narma sig 5 undrade vi var de kunde ha tagit vagen. Det visade sig att pa vag till Golden hade motorn brutit ihop och skrothogen hade fatt bargas ivag till narmaste verkstad. Dar konstaterades det att det skulle kosta 2500 dollar att laga abaket och det var det inte vart sa vi fick 500 dollar for bilen och sedan fick pojkarna snallt lifta de 15 milen hem. Sa kan det ga!

Nu forsoker vi pressa Jordan angaende depositionen. Mannen ar i konstant behov av pengar sa chansen att han har 200 dollar bara sadar ar i stort sett noll. For 30 minuter sen kom han in och forsokte kranga en gammal elgitarr till mig for 300 dollar. Jag sa att jag skulle aka om 2 dagar och jag ville inte slapa pa den i New York + att jag inte ville ha skrapet. Han blev hogst besviken. Han ska egentligen salja den till nagra andra om ett par dagar men sa lange kunde han inte vanta pa att fa pengar. Tja han ar ju lite av en karaktar i alla fall.

Vi har nu bokat ett hostel i The Big Apple som ligger ett stenkast fran Times Square, sa om ett par dagar sa ska det kryssas ordentligt i stadernas stad, det kan jag lova!

Det var val allt for den har gangen, ta't lugnt.