Alghero och stranden

På hotel Lloc D'or, som jag gissar betyder något med guld, serverade värdinnan frukost. Kaffe med mjölk, croissanter, yoghurt, juice och andra små bakverk från närmsta bageri var kanske ingen frukost för skandinaviska magar, men nu var vi i Italien. Värdinnan pratade dålig engelska, men var öppen och energisk nog och eftersom nu språk inte direkt är min svaga sida, så förstod vi varandra väl. Idag skulle bli promenadernas dag. Gamla stan och promenaden långs sjön som gjordes i gatlyktornas sken dagen innan, skulle nu göras i dagsljus. Från hotellet, som väl egentligen inte var något hotell, utan en våning i ett privathus omgjord till en hostelliknande inkvartering, kunde man gå åt vänster. Då kom man till gamla stan. Sen kunde man också gå åt höger. Då kom man till stranden. Men det första först, och vi gick till vänster. Algheros gamla stad är mycket vacker. De gamla försvarsvärken är gränsen mellan hav och stad och ger staden på dennas lilla halvö en vacker inramning. Här kan man promenera, se på så väl gamla hus som de gamla männen som tar en morgonpromenad, eller kvinnan som luftar sin lilla hund. Här finns murar och torn, bl.a. Torre di San Giacomo. Tornet är från 1400-talet och är ganska speciellt eftersom det är åttakantigt och en gång i tiden blev det använt som inhängning för staden strykhundar. Nog om hundar. När man inte vill gå längre kan man sätta sig ner på ett kafé, ta en kopp stärk kaffe och dagens andra croissant och hoppas på att magen inte skriker så alltför mycket efter fibrer. Alghero, Sardiniens katalanska stad, är en fotogen stad. Nedanför försvarsmurarna ligger enstaka små fiskebåtar på land. Garnen torkar bredvid och här växter till största aloe verorna jag någonsin sett. Barockkyrkan San Michele en minuts promenad härifrån har två stuckprydda altare från slutet av 1600-talet, men mer spännande tyckte jag kupolen var från utsidan. Som gjord av små non-stop! Mycket annorlunda och vackert! Sen har förstås också denna stad, precis som Gamla Stan i Stockholm sina vanliga turistgator med olika affärer med souvenirer, producerat både lokalt och i Kina. Och samlar man inte sådant, så kan man ju faktiskt fota något i affären. Norr om staden finns stränderna. Efter en liten paus på hotellet, var det dags att gå ut igen. Nu åt höger. Här ligger alla stora charterhotell, några precis bredvid huvudvägen och med fritidsresors skylta utanför. För att komma till den bästa delen av den långa stranden måste man gå en bit. Kanske en halvtimme och väl så det, och om man startar i gamla stan, så kanske en timme. Säkert kunde vi tagit buss eller åkt taxi, men både min kompis Emil och jag gillar att gå. Så vi gick. Först går man långs en strandpromenad och stranden som så tidigt i säsongen ännu inte var rensad för allt skräp och all tång och alla alger som ju Alghero fått sitt namn efter och som havets vågor lämnar efter sig. Sen måste man upp på vägen igen. Vi passerade en campingplats och ett mentalsjukhus. Och där, precis efter sjukhuset började den vackra pinjeskogen som stod där som ett skilje mellan den trafikerade vägen och den rena fina stranden varifrån man har utsikt både mot Alghero till vänster och den lilla staden Fertilia till höger. Här är stället för sol och bad om sommaren, jag säger det bara. På kvällen mötte vi två killar. Internet är bra. Qruiser likaså och andra tillsvarande gaycommunities. Jag försöker använda dem innan jag reser. Och på här inte namngivet internetcommunity för hbt-personer , lärde jag känna ett lokalt killpar runt egen ålder. Dessa tog oss med ut på restaurang på kvällen. Det var en mycket bra, och inte minst populär restaurang bland lokalbefolkningen där man kunde köpa pizza by the meter, samt pastarätter. Eftersom vi åt pizza dagen innan valde vi pasta nu. Hemma i Sverige äter jag sällan pasta på restaurang. Men i Italien är det en självklarhet. Och det var så al dente som det kunde vara; spaghetti, tomatsås med vitt vin och färska frutti di mare. Stora räkor och olika sorters musslor gör att man kanske blir lite smutsig på fingrarna när man äter. Men vad gör väl det i trevligt sällskap och när maten smakar himmelskt?