Vår i luften

Det är tidig morgon. Solen är på väg upp. Men ännu kommer det dröja minst en kvart innan de varma, härliga strålarna når oss, eftersom det ligger ett berg i mellan. När den så småningom stigit en bit högre är den så stark att den nästan bränner.

Vid bergstopparna ligger en tät dimma som vet att den inte kommer att finnas länge till. Fåglarna kvittrar, tuppen galer, korna muar och fåren bräker. Ljuvliga morgon. Jag önskar att alla fick uppleva detta. En stund på jorden, en känsla av total stillhet, trygghet och livslust. Här på Island får jag se dagen vakna och somna. Det är lika vackert oavsett. Jag vet inte om vi hade fullmåne igår, men månen var stor och hela havet glittrade.

I natt fick vi tillökning i fårfamiljen. Två små lamm kom till jorden och de är inte större än en katt. Krullig päls, långa ben och ett mildare bräk. Nu har födandet satt igång och med tanke på att vi har 300 höggravida tackor, så lär det ploppa ut lite lamm för varje dag som går nu.

Solen ligger på och det är nästan så att man kan höra och se hur allt växer. Varje gång jag går ut och sätter mig i solen inbillar jag mig att knopparna slagit ut mer, sen sist. Lovely.

Igår hade jag ett kärt återseende med alla skolbarn. De hade någon form av uppvisning, sjöng, läster dikter, spelade piano och hade sketcher. Jag höll på att somna. Huuu, vilket ångest. Jag förstår ju inte ett smack utav vad de säger och de höll på i evigheter. En tjej var uppe HELA tiden och jag kunde känna igen mig själv i henne. Exakt sådan var jag som barn. En liten (jag menar EXTREM) teaterapa...
(Varje gång hon kom upp på scen, tänkte jag: NEJ INTE HON IGEN!!!)

Mamma, pappa, kära familj och alla andra. Förlåt om jag plågat er!!!

Hursomhelst, jag ville bara att föreställningen skulle ta slut och efter en timma så gjorde den det. Men då var det fika och saft i tre timmar. Gahhhh....!!! Hela byn var där och detta är väl en av deras stora händelser för denna månaden iallafall.

Väl hemma sent igår kväll, satt jag och tittade på månen och havet. Lyssnade på "Granada & Couldplay". Skrev ett kärleksbrev som jag förmodligen aldrig kommer skicka. Ni vet "det blir alltid värre framåt natten".

Nu är det en strålande morgon och jag tänker inte låta tankarna fladdra iväg på någon som med största sannolikhet ändå inte vill ha mig.