This is crazy

Efter ett lindrigt slagsmål med mina känslor är jag åter i huvudstaden. Familjens son som varit på besök över helgen bor i Reykjavik och jag fick lift med honom. Siggi och hans familj mötte upp mig och vi drog en tur genom stan och hittade tillslut ett förhållandesvis billigt rum till mig. 500 skr/natt. Jag bor hos frälsningsarmen. Sunkingt som bara den, men det verkar bo mycket intressanta människor där.

6 månader på Island??? Vad tänkte jag på???

Reykjavik kära Reykjavik, jag är äntligen här. Mina drömmars resmål. Förstår ni vilken känsla det är att förverkliga en dröm. Den känslan är oslagbar. Oavsett hur länge jag blir kvar här på Island så känner jag mig nöjd. Veckan ute på landsbygden var sagolik om man bortser från potatisfarmen från helvetet. Alla mina upplevelser jag hade i Lækjarhús var fantastiska. Att få leva så nära naturen, vulkanbergen, glaciärerna, djuren, landskapet, havet och allt, det är något jag kommer att bära med mig hela livet.

Känslor är fina saker, särskilt om man känner bra känslor. Känslan av att stänga dörren till mitt rum på det sunkiga vandrarhemmet, öppna sminkväskan, dra på sig lite snygga kläder som inte luktar ladugård, den är också oslagbar.

Jag gick till en restaurang, beställde in en BBQ-burgare och en Heineken. Läste igenom alla turistbroshyrer jag kommit över = MÅNGA... Insåg att det enda jag verkligen vill göra är att rida lite häst och bada i varma källor, sen är jag nöjd. Nationalparker är inte riktigt min grej. Vackert landskap och glaciärer har jag redan fått ta del av.

Imorgon ska jag söka lite jobb och om jag inte hittar något så drar jag vidare. Vem vet, jag kanske tar flyget till Grönland, det tar bara en timma att flyga dit och när jag ändå är i närheten...

Jag älskar friheten att kunna göra vad jag vill. Att fånga dagen och leva för stunden. Att uppskatta det fina som finns i omgivningen och verkligen göra det till 100 %. Inte trodde jag tidigt i morse att det skulle vara sista gången jag tog korna till mjölkningen.

Tusen tankar och lika många ändrade planer. Anna i ett nötskal, men jag gillar mitt nötskal och jag föreslår att vi döper om det till Anna lilla kupa. Wallenberg (Johan 2) brukar alltid säga att jag lever i en liten kupa och det är sant.

Min kupa är en glaskula fylld med glittrande hjärtan och stjärnor. Alla kan se in i den och betrakta de glittrande små sakerna som svävar omkring därinne, men det är bara jag som kan känna hur det verkligen känns.

När Lillis kom hem från New York fick jag en ring av honom som han hade köpt där till mig. Det är en exakt kopia av min kupa, men inga hjärtan och stjärnor bara glitter. Den passar mig perfekt och jag bär den nästan varje dag.

Just nu befinner jag mig på ett it-cafe i närheten av mitt boende. Ska chilla lite och sen ta en powernap. Reykjavik har ett utomordentligt bra nattliv och om jag ska orka parta i natt så...