Det ska bli underbart och spännande att resa iväg. Jag fattar inte att det är sant. I detta ögonblick jag skriver sitter jag hemma hos min lilla ängel Tanja. Vi har ätit chips med en massa dip, kollat på diverse såpor och myst. Pratat om kärlek och livet.

Låter det dumt om jag säger att jag ser fram emot att komma hem?
Det finns så mycket här hemma som jag kommer sakna när jag åker. Mina underbara vänner, min kärlek, familjen och livet i övrigt. Jag trivs så bra och det känns lite sorgligt att lämna det. Jag tror att det hade kännts lättare att bara dra iväg om livet hade varit pest, men nu är det ju inte så. Egentligen är jag nog bara rädd, rädd för att det inte ska finnas kvar när jag kommer hem. Men man ska sluta när man ligger på topp.

ATTITUDE KEEPS YOU ALIVE!

Det är sjukt svårt att koncentrera sig. Att blanda färg och vara snäll mot kunder är svårt när man har tusen tankar i huvudet.

Nu har vi kommit till vecka 6. Det är alltså bara 6 veckor kvar tills jag åker. Jippie!

En vecka har gått sedan jag lämnade min lilla etta på söder. Saknar den inte ett dugg. Bor inneboende hos min underbara fru Jennifer. En liten räddande ängel som hjälpte mig att spara in två månadshyror genom att erbjuda mig boende.

Jag lever ett äkta kappsäcksliv. Med två stora ikeapåsar fyllda med kläder och en min dator bor jag i en 90- säng i hennes vardagsrum.

Nu måste jag ut och jobba lite.

Jag tror att jag har drabbats av lite resfeber. Det säger åtminstone min fru Jennifer.

Igår när jag kom hem var jag så himla trött. Fixade lite kvällsmat och kollade på "Sex & The City".

Sen lade jag mig i sängen och bläddrade i mina fina reseguider som jag precis inhandlat. En om Australien och en om Malysia, jag ska köpa en om Thailand också men den var slut.

Jag tycker att detta är jättespännande, det är något jag har drömt om i hela mitt liv. När jag var barn lusläste jag min världsatlas innan jag somnade. Drömde om att få resa till alla länder på hela jorden, jag listade mina tio-i-topp resemål, skrev långa planeringar om olika resdestinationer olika tidpunkter i livet. Resandet skulle börja år 2000. Med Indien tror jag. Hursomhelst, nu ska det äntligen bli av och det känns så overkligt.

Jag är lite rädd och mycket förväntans full. Jag vet att allt kommer att lösa sig när jag väl är ute och planet har lyft. Men just nu känns det lite läskigt. Men spännande, såklart.

Det som känns lite tråkigt med att resa själv är att jag inte kommer ha någon att dela alla mina upplevelser med, men jag vet att jag kommer träffa en massa roliga folk på vägen. Mamma är inte alls glad över att jag ska resa själv, men jag vet att hon bara är orolig. Lilla mamma.

... och är sjukt fattig. Haha... Ett år, undrar om jag har tagit mig vatten över huvudet. Men som sagt. Allt löser sig alltid. 19724 kr.
Huuu... Men det är det värt.

Jag måste börja strukturera upp min vardag nu.

* Köpa ryggsäck & sovsäck
* Vaccinera mig
* Fixa visum


Igår satt jag på balkongen och solade, högt ovan molnen skymtade jag ett flygplan och det pirrade till i hela magen. Snart är det jag som sitter där uppe i luften.

Häromdagen lyckades jag med bedriften att reklamera ett par gamla gympadojor utan kvitto. Sulan var sprucken och jag sa att jag bara hade ägt dom i ett halvår. Fick 900 kr cash i handen och ska använda pengarna till att köpa ryggsäck.

Kära dagbok och läsare.

Idag är det torsdag och sex veckor kvar tills jag åker.

Det som inte skulle hända har eventuellt hänt. Jag har träffat en störtskön kille och har nog blivit lite mer en bara förtjust. Typiskt att man ska gå och kära ner sig precis innan man ska ut och resa. Jag vet inte vad som är bäst. Träffas så länge jag är kvar eller avbryta nu på en gång innan det fördjupar sig ännu mer. Bläää....! Livet är orättivst. Jag säger som jag brukar.

"Förhoppningsvis träffar jag en stilig Maharadja i Indien som trycker in en fet diamant i min navel och frågar om jag vill bli hans lyxhustru."

Då kära vänner, då är ni allihopa bjudna på stort bröllop med pompa och ståt. Oroa er inte för pengarna, det klirrar Maharadjan.

Eftersom jag inte ska träffa min dejt idag som det var tänkt, så har jag tagit på mig att jobba extra imorgon och i helgen. Om man inte kan supa bort sina sorger pga. att man måste spara pengar, så kan man ju alltid jobba bort dom. Sorgerna alltså.

Om ni vill skänka pengar hör av er så ska ni få mitt kontonummer.
Puss och kram från eder Anna.

Hur kommer det sig att smält ost är godare än vanlig ost?

Okej, smaken är som baken. Men tänk er en ostmacka, lite torr och tråkig. Lägg den i micron, så vips. God macka.

Jag har börjat planera min packning. Den blir pytteliten. Ska ha en minimal väska med mig och sedan köpa en lite större när jag kommer till Thailand.

Det hände en konstig sak häromdagen. Jag tog färjen över till Söder från Hammarby Sjöstad. Jag hade min cykel och stod ute på däck när båten gled över. Bakom mig stod två bänkar, som var tomma när jag såg på dom första gången. Jag stod och tittade ner på alla isbitarna i vattnet kom jag att tänka på att jag MÅSTE köpa toapapper. När båten sedan var i land och jag vände mig om låg det ett 10- pack toapapper på bänken. Jag tog det som ett tecken, en liten present från ovan. Sen cyklade jag iväg och tränade.

Sedan berättade Lillis aka Anders (en supergosig kille, som förövrigt hyr min lägenhet) att det hade kommit pengar på posten till mig. En liten utbetalningslapp. Det visade sig att jag hade dubbelbetalt en räkning och fick 798 kr tillbaka. Jippie!!! Andra gången på två månader. Kanske ett annorlunda sätt att spara pengar på, men det funkar.

Hallå eller!

Är det inte lite typiskt? Nu när jag betalt resan och äntligen bestämt mig för vart jag ska resa så ringer dom från Island och frågar om jag kan komma dit och jobba. Grrr... Hade dom bara ringt ett par dagar tidigare så hade jag fått tillbringa det närmsta halvåret på en farm där. Rida islandshäst, bada i varma källor och titta på vulkaner. Jaja, det var väl helt enkelt inte meningen att jag skulle resa dit.

Eller så var det det. Jag bokade ju faktiskt in ett avbeställningsskydd, trots att jag egentligen inte ville. Så jag kan ju alltid avboka mina asientrip. Men detta känns bra.

Nu ska jag åka till solen och lära mig dyka. Jag ska lära mig prata thailänska, laga thaimat och kanske satsa på en skådiskarriär. Haha...

I somras träffade jag en spåtant som sa att jag kunde bli filmstjärna i Thailand om jag bara tog mig dit. Så varför inte. Det kan ju vara värt ett försök.

Hej.

Igår hade jag och Tanja en mysig schlagerkväll. Tanja kom hem till mig strax efter 19. Jag var nyvaken efter ett ha tagit en välbehövd "powernap". Jag tappade upp ett bad med en massa skum, sen satt vi och festade inne på toan. Jag låg i badkaret och drack vin, Tanja satt på toaletten. Vickningschips med holidaydip. Mums.

Sen började festivalen, fel låt vann. Såklart.

Vi åkte in till stan och mötte upp Johan och hans kompis Micke. Tog en öl på Blecktornskällarn och åkte till Golden Hits. Lyssna noga nu. Innan vi kom in på Golden så köade vi i 2 timmar. Något jag ALDRIG någonsin kommer att göra om. Tanja ledsnade på kön efter en och en halvtimma och drog till Sture. Men jag, Johan och hans kompis stod kvar. När vi äntligen kom in, så kunde jag inte beställa något eftersom jag inte hade något leg. (Blev ju av med plånboken förra helgen.) Så jag tog det ganska lugnt.


Känner mig lite ställd och konfundersam idag. Jag upphör aldrig att förvånas av människor, men att lite alkohol kan totalförändra en annars ganska så proper, strikt och korrekt människa till att bli ett GALET partydjur. Känns skumt. Jag är ju galen, mest hela tiden, det ligger ju i min natur. Men att se en människa bli totalförändrad av lite sprit, skrämmer mig faktiskt lite.

"Money, money, money. Most be funny, in a rich mans world."


Tralla lalla la. Efter att ha fått ett tips om att ta ett lån på 30000 kr för att använde de pengarna som en buffert om något skulle hända, så har jag efter noggrannt avvägade tagit ett beslut.

Jag ska INTE låna pengar, även om det helt klart skulle vara ett bra alternativ. Men jag tänker som såhär. Jag ska vara borta ett år, har en reskassa på 40000 pix. De första månaderna ska jag tillbringa i Asien där det är relativt billigt att leva. Sedan går färden till Australien och där är ju tanken att jag ska jobba ihop till mitt uppehälle. När pengarna är slut, då är även resan slut.

Även om jag är lite orolig för att pengarna ska ta slut, så känner jag på mig att allt kommer att lösa sig till det bästa. Som sagt, jag kan ju alltid åka hem och det skiter sig. Dessutom så ska jag ju bli filmstjärna i Thailand och det kan man inte bli fattig på. =)

Är det såhär det ska vara?

Exakt just nu känner jag mig så tom och tömd. Jag är en kärleksfull och glad människa i vanliga fall, men luften har gått ur mig för tillfället. Längtar mig bort till ett varmare land, med en strand och en sol där jag kan sitta och filosofera om livet. Glömma mina bekymmer och hjärnspöken. Jag vet att det inte är så långt kvar tills jag åker, närmare bestämt 5 veckor. Tiden kommer att gå fort.

Det bästa kanske är att avsluta och gå vidare, det skulle säkert aldrig funka ändå. Jag ska vara borta så pass länge och det finns verkligen ingenting som säger att det skulle vara vi två när jag kommer hem. Om det känns såhär efter två månader, hur kommer det då kännas när man varit tillsammans i två år. Jag ska inte gå händelserna i förväg. Punkt slut. Dags för ett avslut. Tror jag.


Han går mig på nerverna. Han gör mig glad, lycklig, förbannad, irriterad, en aning sotis och får mig att stundtals känna mig dum i huvudet. Men jag gillar honom så hårt. Jag längtar efter att vi ska ses, jag räknar timmarna, när jag står i hissen påväg upp till hans våning slår hjärtat hårt och kinderna blossar, när han öppnar dörren och våra blickar möts känns det som om jag ska brinna upp. När han kramar om mig och säger hej vill jag aldrig att det ska ta slut. Vill stanna i det ögonblicket för alltid.

Om ungefär tre veckor åker han till Thailand, vi kommer att träffas där nere i två veckor. Men jag vet inte om jag vill det. Skulle kännas enklare att skiljas åt här hemma och säga att vi ses om ett år.
Sedan åker jag iväg på mitt och ser vad som händer. Om vi strålar samman därnere så vet jag att jag kommer vilja åka med honom hem sen. Jag misstänker det iallafall och jag vill verkligen inte att någonting ska komma mellan mig och mina drömmar. Inte ens han. Även om han är fin.

Grrrr. Det känns orättvist att man ska träffa någon såhär precis innan man ska åka iväg. Känner mig inte lika fri och äventyrslysten som jag gjorde för två månder sedan. HJÄLP!

Hej mina vänner!

Detta har varit en slappardag rakt igenom. Känns det som iallafall. Men jag är på jobbet och ska vara här ett par timmar till.

Klockan 11.00 idag var jag på "mediservice" och vaccinerade mig. En spruta i varje arm. Mot diverse sjukdomar. Ska tillbaka om en månad och ta spruta nr 2 sen är jag fit for fight.

Igår var jag och Camilla och tog en after work på "Läckerbiten". Tror ni inte att jag glömmer mitt visakort där då. Åhhhh. Ibland blir jag bara så trött på mig själv. Så när jag ska betala vaccinationen har jag inga pengar. Som tur väl är ligger inte Läckerbiten så långt ifrån så jag fick springa ner dit och fråga och vips, klart dom hade mitt visa där.

Smygåkte tunnelbana till Slussen och satte mig i sista vagnen i Saltsjöbanan när jag skulle vidare till jobbet. Typiskt att konduktören skulle börja i den vagnen då. Dom brukar alltid börja framifrån. Men, men. Fick betala 45 kr för resan.

Kom till jobbet strax efter 12.00 och fick då i uppgift att köra ut färg till en kund. Jag ringde kunden när jag var i närheten, men han skulle inte vara på plats förrens om en halvtimma, så jag passade på att svänga förbi banken och lösa ut mina 800 kr från den dubbelbetalda räkningen. När jag ändå var i Nacka Forum passade jag på att springa ner till en skobutik där jag har 900 kr tillgodo.

Eftersom jag är REKLAMATIONSDROTTNING vad det gäller skor, soffor, mattor och lite annat smått och gott, så har jag lyckats skrapa ihop lite tillgodokvitton här och där.

I Boutiqe Maggie köpte jag ett par grymma krokodilstövlar för två år sedan, sulan sprack och jag fick mitt tillgodokvitto. Dessvärre hittade jag aldrig några nya så kvittot har bara legat. Tills för två veckor sedan när jag och Tanja var förbi. Jag hittade ett par jättefina vinterstövlar och det kändes som om det var läge att byta ut mina "jamaicafärgade pumor" till ett par riktiga stövlar som tål snö och blask. Jag gjorde ett klipp, stövlarna hade precis blivit nedsatta från 1495 kr till 695 kr. Jag köpte dom och hade då mitt tillgodokvitto på 900 kr.

När jag var i forum idag så tänkte jag gå ner och kolla om dom hade möjlighet att beställa hem ett par riktiga "trekkingkängor". Det kan ju vara bra att ha nu när man ska åka på hajk. Fråga kan man ju alltid göra, men svaret blev nej. Dom har bara "fina" skor och stövlar. Lite mer exclusivt, ni vet.

Men... haha.... det var en tjej som precis skulle köpa ett par stövlar, så jag lyckades övertala henne att hon skulle handla på mitt tillgodokvitto och ge mig 900 kr istället.

Så nu har jag fått pengar istället och det känns ju inte annat än bra.

1-0 till Anna

Åh vad kul...!

Jag ska jobba som vanligt, men det gör inget. För om fem veckor är jag i Thailand.

Denna veckan har gått otroligt snabbt. Det har inte hänt något speciellt men tiden har gått fort ändå.

Igår såg jag ett program om islandshästar på Island. Fick nästan lite ont i magen av att se det. Jag är fortfarande sugen på att åka dit, men jag får ta det en annan gång.

Idag har jag varit iväg och köpt en mp3-spelare, äntligen. Satt hemma igår kväll och plockade ut en massa musik som jag ska fylla den med. Kunde inte låta bli att ta med "Absolut Christmas" & "Svensktoppen 40 år". Haha. Om man skulle få lite hemlängtan så är det bara att lyssna på lite gamla goa svensktoppshits, så kanske man blir glad igen.

Min kära fd. sambo Anna A1 har kommit till storstan för en snabbvisit och det är veckans höjdpunkt må jag säga. Hon ska vara inneboende hos mig och frugan i helgen. Riktigt kul. Det var ju så länge sedan vi sågs, man får ta vara på de små tillfällena.

3 veckor av fyra i februari var jag sjukskriven. Jag var hemma för ryggont. Nu har det kommit tillbaka och det är aj-aj.

Just nu är jag hemma hos mina söta små järnisar. Påsen & Varulven. Det var så länge sen. Sist jag var här åt vi racklets och blev proppmätta. För er som inte känner till denna ljuvliga gourmerätt så kan jag tala om att man steker salami, prescutto, syltlök, lite grönsaker (broccoli är ett måste),potatis och en massa smält ost. Mums.

Ikväll äter vi inget, vi leker med våra datorer. Mange ska bli den nya ägaren till min älskling och innan jag lämnar över henne i hans trygga famn så ska jag uppdatera henne lite. Eller rättare sagt, Varulven och Påsen. Dom är grymma på sånt där.

Nu till något annat.

Hat är ett mycket starkt ord och inget man ska gå runt och säga om man verkligen inte menar det. Nu ska jag säga det och jag menar det. Jag HATAR frasen "VI HÖRS AV". Vad menas med det? Ska jag ringa, ska han ringa, varför ringer han inte, jag ringer, han svarar inte. Jag blir TOKIG. Så nu har jag raderat hans nummer, synd bara att jag jag hans nummer utantill. Då minskar ju genast effekten av att ta bort nummret, men det är bara principen. Nu är det slut. (Ringt)

Jag lever med den starka tron att det alltid finns en mening med allt som händer. Detta är min starka övertygelse. Det som sker det sker och om det inte sker så var det väl helt enkelt inte meningen.

En annan spännande sak med livet är när man kommer fram till insikten om att man ALLTID måste lyssna på sitt hjärtas inre röst. Det är inte alltid så lätt, särskilt inte om rösten är svag. Ibland upptäcker man den inte förrens det NÄSTAN är för sent.

Livet handlar om att vara ärlig mot sig själv och andra, leva för stunden, vara impulsiv och krama skiten ur tillfället.

Jag har nu kommit till en insikt och detta känns så rätt. Hoppas bara att det känns rätt imorgon också för sen är det nog för sent att ändra sig igen.

Idag kände jag att mitt hjärta inte alls vill åka till Australien. Det känns dött bara jag tänker på det. Vad ska jag göra i Australien, alla snackar om detta land och säger att det är paradiset på jorden. Men det lockar mig inte. När jag har tänkt på Australien har jag mest kännt en klump i magen och en oro, så nu har jag bestämt mig för att inte åka dit.

Mitt hjärta slår extra slag för en annan liten ö, kan ni gissa vilken?

När jag gick i mellanstadiet gjorde jag ett arbete om Island och jag lovade mig själv dyrt och heligt att jag skulle åka dit när jag blev stor. Nu är jag stor, och min längtan dit har bara växt sig starkare. Fråga mig inte varför, för jag vet inte, men jag tror att det finns en mening med att jag ska dit för det känns i HELA mig. Bara tanken på det får det att susa till i kroppen. Det känns mer än tanken på Thailand, Indien eller Asien i övrigt. Island kallar på mig och jag MÅSTE åka dit. Snarast möjligt.

Så ikväll ringde jag upp min arbetsförmedlarkvinna. Jag förklarade för henne att jag min längtan tills Island är för stor för att jag ska kunna åka till Thailand och känna mig tillfredställd. Jobbet på farmen som hon erbjöd mig sist fanns inte kvar, däremot ett annat jobb, som jag med glädje tackade ja till.

JAG SKA BLI POTATISPLOCKARE!!!

Plocka potatis, odla potatis, skala potatis, koka potatis, packa potatis och sälja potatis. Haha!!!

Jag kommer att få jobba häcken av mig 7 dagar i veckan. Få pisslön som jag kommer att skatta bort hälften på. Men vet ni vad???

DET GÖR INGET. Jag längtar. ÄNTLIGEN, ska jag få åka till mina drömmars ö och där ska jag stanna fram till december, sen kommer jag hem och firar jul för att sedan åka till Thailand i tre månader och vila upp mig. Det kan ju verkligen vara på sin plats med lite ris och nudlar efter 8 månader i ett potatisland.

Bland vulkaner, heta källor och vida slätter, där ska jag finna mig själv. På farmen där jag ska bo, finns det en massa hästar som jag kommer att få rida på hur mycket jag vill.

Jag ser mig själv sittandes på en vacker islandshäst. Det blåser lite lätt, mitt hår fladdrar, hästens man fladdrar. Sakta, sakta skrittar vi ner för en grön slänt. Med vulkaner i bakgrunden och en solnedgång framför oss sätter vi av i full galopp och detta mina vänner. Detta är livet.

21 april om en månad, då börjar mitt liv.

Och det är precis vad jag tänker att göra.

Nu är det potatisplockning som gäller och jag ska verkligen ge Island en chans. Lite kluven och velig som jag är, hade jag lite ångest idag när jag satt på tunnelbanan på väg till jobbet.

Tänk om:
* jag ledsnar
* farmen är jättetråkig
* jag blir deras slav som ska plocka potatis från att solen gått upp tills den går ner
* jag inte får rida på hästarna

Men vet ni vad. Det är då inte värre än att jag tar mitt pick & pack och reser vidare. Jag ska sluta fundera och bekymra mig, jag kommer ingen vart med det förutom att jag skrämmer upp mig själv och det är ju faktiskt ganska så onödigt.

Nu ska jag passa på att njuta av tiden som är kvar här hemma. Den 21 april går planet till Reykjavik och sedan får vi se vad som händer.

Detta är mitt år och jag ska verkligen se till att fyllla det med saker som jag mår bra utav. Spänning och äventyr. Det är mitt starka kort. varför ska man vara strukturerad och ha full koll på allt när man kan leva för dagen och se vad som händer?

Jag trivs bra med mitt kappsäcksliv, har bott med Jennifer en månad snart. Det finns inga bekymmer, jag äter, sover, jobbar och umgås med folk jag tycker om. Samt slåss med självförvållande kärleksproblem.

Det stora problemet är nog att jag bara är kär i kärleken. Det är skönt att bli bekräftad. Jag gillar ju honom men jag vet att det inte kommer att vara vi två i framtiden. Vi är på tok för olika. Lika barn leka bäst och jag hoppas innerligt att jag någongång kommer att träffa någon som står ut med mig. Men, men. det är ingen idé att tänka på det. Även fast det är svårt att låta bli.

Jag läste bröllopsbilagan i tidningen idag och jag LÄNGTAR så tills den dagen jag får stå brud. Jag vill GIFTA mig!!!

Jag ska ha en ceriserosa klänning med djup u-ringning, en blombukett med vita orkideér, svarta flip-flopskor och en massa strass. Temat för bröllopet ska vara "full-mone-party". På en strand någonstans, med färgglada lampor i buskar och träd, en stor eldstad där man kan grilla. Alla som kommer ska vara klädda i sköna hawaiikläder, maten ska vara thailändsk buffé, sedan ska det dansas, festas och badas hela natten lång.

Men som sagt, det är ett tag kvar och det primära är att hitta någon att gifta sig med först. Det får bli nästa års projekt.

Han heter säkert Dieter, eller nåt...

Igår pratade jag tant Svanborg Oskarsdottir, min kontakt på den islänska arbetsförmedlingen. Det kommer vara jag och en kille från tyskland som ska jobba på potatisfarmen. Hoppas han är trevlig. Det är ju perfekt med en tysk, snacka om att jag kommer vara drottning av språk när jag är klar. Isländska, tyska & engelska.

Livet går sin gilla gång och jag börjar känna mig lite smått stressad. Den stora frågan är om jag ska shoppa loss på lite fritidskläder nu innan jag åker eller om jag ska köpa det på plats. Det är dyrt att leva på Island. Packningen kommer ju se helt annorlunda ut nu om man jämför med hur den skulle sett ut om jag drog till Asien.

Jag får nog ta med mig mer en min lilla ryggsäck.

Ikväll ska vi fira Malin på Patrica. Det ska bli så skönt att komma ut och träffa lite folk. Kanske ska flirta lite med bartendern Jojje, som sist. Huuuu... Skojar bara. Ni vet hur det kan vara. Jag försökte tigga till mig ett vip-kort och ägnade 2 timmar åt att sitta och skriva lappar till honom. Vi hade en trevlig konversation via våra små lappar men tro ni att jag fick något vipkort???? Nej, det fick jag inte.
Hans arbetspass fylldes med 2 roliga timmar, samt många roliga lappar, min kväll förkortades 2 timmar.

Funderar på att ta med mig kvasten till båten, så är det bara att flyga hem i natt.

Jag är ett litet stycke dynamit, maskerad till sockerbit...

Igår var vi på vår kära båt Patricia. Gud så trevligt man kan ha det.
Jajamensan, Jojje var där och jag inledde kvällen med att skicka en varnande lapp till den stackars bartendern.

"Jojje, watch out! Lapplisan Anna är här och gör båten osäker igen."

Efter en liten stund kom vår servitris och lade en lapp lite diskret vid min sida.

"Hej Anna, betyder det att jag ligger risigt till då?"

Han hade ju kunnat ligga riktigt risigt till, men jag var faktiskt inte på det humöret. Dessutom var han inte lika fin som jag mindes honom. Jag har slutat kämpa för att få ett vip, ska ju ändå åka nu. Men jag får se när jag kommer hem sen, lite "potatis-plockar-erfarenhet" kan ju inte skada. Det måste ju göra susen i "tigga-vipkort-sammanhang".
Jag beställde en cosmopolitan, drack upp den, sade hej då, tjuvåkte tunnelbana hem och stupade i säng. Dödstrött. Jag har verkligen jobbat hårt de sista veckorna och ska göra det fram tills att jag åker så. Även den bästa partypinglan har sina trötta stunder.

Jag vaknade tio minuter innan klockan ringde i morse. Väckt av solens strålar låg jag och filosoferade. Utanför var det klarblå himmel och fåglarna kvittrade. Sträckte på mig, lyssnade på "Oh la la, jag vill ha dig" med Ulf Lundell och kände att detta skulle bli en skön dag. Steg upp och fick en smärre chock när jag såg mig i spegeln. Haha...
Jag var ju så himla trött när jag kom hem igår så jag stupade ju som sagt rakt ner i sängen. Det knallröda läppstiftet som jag såg så fin ut i igår, hade smetat ut sig över nästan hela ansiktet.

Tog en promenad till jobbet och spanade efter vårtecken. Såg ett par påskliljor som var 10 cm höga och på väg upp. Gud, vad mysigt, jag älskar våren. Det finns inget vackrare än när våren kommer och trycker undan vintern. Snön smälter och det porlar. Överallt hör man att det rinner vatten. Fåglarna tävlar om att låta högst, mc-folket tar ut sina ögonstenar på årets första tur, det hemska båtfolket kommer till jobbet och ställer tusen dumma frågor om olika båtfärger och fernissor. Solen är förvånasvärt stark och luften är bara sådär allmänt skön. Vårkänslorna börjar spritta i kroppen och det finns ett hopp om livet.

De två partydjuren bestående av mig & Tanja har nu ännu en oförglömmig kväll som kvalat in sig riktigt högt på listan.
Bland de tidigare klassikerna hittar vi:

* Jukeboxkvällen
* Glitterpaljettkvällen
* Halloween på Patricia
* Vilda-Västern-partyt
* Nyårsafton 04/05

Detta är ett litet urval av våra allra roligaste partykvällar, ska berätta om dom någon annan dag, men nu kära vänner. Låt mig presentera Halokvällen.

Det började med en lång övertalning från min sida. Tanja hade varit ute torsdag, fredag och kände sig lite vissen. Men efter ett tag kände hon att det sög till i partytarmen och bestämde sig för att följa med. Jag vet inte riktigt vad det var som fick henne att ändra sig, kanske min starka övertygelse om att jag kände på mig att detta skulle bli en kväll utöver det vanliga.

Hon kom hem till mig, vi knäckte en flaska rött och satt och filosoferade. Gick ut på balkongen och tog en cigg. När vi satt där ute fick vi se "HALO".

Första gången jag fick se "halo" var när jag och Krille bodde i huset. Det var fullmåne och runt månen var det en stor ring. Dagen efter ringde jag SMHI och frågade var det var, han svarade halo och gav mig en fysiklektion på fem minuter, dessvärre kan jag inte minnas vad fenomenet uppstår av, bara att det inträffar ytterst sällan.

Jag berättade halo-historen för Tanja och då ifann sig känslan om en speciell kväll även hos henne.

Vi hade bestämt oss för att gå till Berns, min fru som jobbar där hade skrivit upp oss på listan, men innan vi åkte dit stack vi till Golden Hits och brände av några låtar. Folk tittade på mig som om jag vore en idiot när jag trallade "oh, were going to Ibitza", men det kära vänner, det är sådant man får bjuda på ibland. Efter Golden åkte vil till Berns och det är här allt börjar.

Vi bestämmer oss för att beställa in ett helrör, men tyvärr serverade dom inte det, så vi beställde in en flaska champange. Satte oss i soffan brevid två sofistikerade herrar och började smutta på skumpan. Männen var jättetrevliga och när stället stängde följde den ena med oss till Mc Donalds. Han undrade om jag ville följa med honom hem, men det ville jag inte så efter en stund skildes vi åt och han åkte hem. Brevid vårt bord på Mc Donalds satt det två jättetrevliga killar, Micke & Tobbe. Efter mycket om och men blev vi bjudna hem till Micke på efterfest. Han hade gammalt vin och en balkong att erbjuda. Självklart hakade vi på.

Detta var den ABSOLUT ROLIGASTE EFTERFEST jag någonsin varit på. Vi drack hans gamla vin, satt och pratade, dansade och sjöng. Somnade runt 9.00 och vaknade runt 11.00. Han hade tyvärr inte sovit något, för jag SNARKAR tydligen JÄTTEHÖGT.

Senare på förmidagen fick vi skjuts till Danderyds sjukhus. Grabbarna skulle ut till Vaxholm och släppte av oss på vägen. När vi hoppat ur bilen insåg vi att vi inte hade några pengar... Bara våra kort. Så vi stog i solen, med tummen ut och försökte lifta in till stan. Det gick inte så bra, så efter en timma beslöt vi oss att planka in på tunnelbanan.

Det finns mycket detaljer att berätta om alla dessa underbara personer vi träffade igår, men det förtäljer inte historien. Men jag kan avslöja att jag träffade en som blev favorit. Hoppas han hör av sig.

Om 25 dagar ligger jag med rumpan i vädret och plockar potatis. Nedräkningen har börjat.

Solen skiner, det är vår i luften.

Precis bredvid Fredells håller en ny stadsdel på att växa fram. Hammarby Sjöstad. Det går snabbt framåt och det är imponerade att se allt det nya växa fram. Just nu är dom i flärd med att bygga igen vår fina utsikt. Eftersom Fredells ligger ganska högt upp har vi tidigare kunnat skåda söderkåkarnas taknockar och ända så långt som till NK. Den tiden är förbi, nu ersätts den fina vyn mot en riktigt ful sporthall. BLÄ.

Igår var inhandlade jag mitt blivande hem. Nämligen en ryggsäck. En trevlig liten 55-liters sak som ska vara min följeslagare i vått och torrt. Den är blå och heter Haglöfs Lady Bag. Himla fin. Lyckats pruta ner den också.

Det känns som om jag börjar få det mesta under kontroll. Pratade med Folksam idag och fick ett glädjande besked. Min hemförsäkring gäller inom norden, så jag behöver inte teckna en svindyr reseförsäkring. Jippie. Mina trekkingskor är inhandlade och har gett mig en grym skoskav. Men dom är fina ändå. Framför allt funktionsdugliga. Med dessa underverk ska jag kunna bestiga berg, klättra, vandra och rida.

Nu väntar jag bara på att få mitt nya körkort. Sen tror jag att allt det nödvändiga är fixat.

Island kallar på mig och det blir mer påtagligt för varje dag som går. Jag funderar på att ta med mig min cykel dit. Om jag skulle tröttna på att plocka potatis, så kan jag ju alltid ge mig iväg på expedition. Tänk vad häftigt det skulle vara att cykla runt Island. Jag, ryggsäcken, mp3-spelaren på min cykel.

Om dom är dumma mot mig farmen ska jag plocka upp de största potatisarna de någonsin skådat, sen ska jag kasta potatisarna på dom och vråla:

- NU HAR NI SATT ER SISTA POTATIS!

Sen tar jag mitt lilla pick och pack och cyklar vidare på nya äventyr.

Pratade med Iceland Air igår och det kostar bara 200 kr att ta med cykeln på flyget. Kan ju vara värt att fundera på iallafall.

Jaha, skrivkrampen drabbar ingen blivande islänning.

Denna lilla dagbok har blivit ett skönt forum. Alla människor som jag verkligen älskar, tycker om och som står mig mer eller mindre nära är välkomna att ta del av mina tankar och känslor. Ett skönt tidsfördriv när rasten är för lång eller arbetsdagen aldrig vill ta slut.

Igår hade jag en myspysdag med min lilla Bubbe. Jag känner mig lyckligt lottad som har så fina vänner. Han är definitivt en fin vän, bäst på alla sätt och vis.

Efter jobbet cyklade jag till min lägenhet och hämtade posten. Lillis den glidarn som bor där, han har flygit till New York. Så jag kom hem till mitt hem, fast en annans hem. Weird känsla.
Mina flygbiljetter till Reykjavik hade kommit. Nu är det nära.
Väntade på att Johan skulle sluta jobba så jag la mig på soffan och bläddrade igenom lite reklam. Plötsligt kom jag på att jag glömde en sak när jag flyttade, nämligen att ta ut ett kasettband ur stereon. Detta är inte vilket kasettband som helst utan ett kasettband som spelades in när jag var hos en spåtant i somras. Jag lyssnade igenom bandet, begrundade och log.

Mycket som sades har verkligen hänt. Kalla det självförverkligad profetsia eller vad du vill, men för ett år sedan när jag var där så såg mitt liv helt annorlunda ut.

Jag och Krille var i slutfasen av renoveringen innan vi skulle flytta in i vårt hus. Aldrig i mina vildaste fantasier, skulle jag kunna tro att utgången skulle bli som den blev. Livet är en rolig lek. Ett spel med oanade konsekvenser och det är det som gör det så spännande.

Jag slumrade till i soffan och vaknade av glada toner från min telefon. Johan var på gång och jag tog cykeln ner till Gamla Stan. Hälsade på min kära fru. Drack lite te och berättade om helgens bravader. Även om vi bor under samma tak, kan det gå många dagar innan vi ens ses. Två aktiva människor med mycket i görningen.

Johan och jag hade en skön kväll, cyklade till Kungsholmen och hämtade en mobiltelefon som jag fått av en kund jag har lärt känna på jobbet. Sen cyklade vi hem till Johan och hade våffelkväll med mycket skratt och förtroliga samtal.

Slutar klockan 14.00 idag sen är jag ledig tills på måndag.
21 dagar kvar.

Tanja brukar alltid säga till mig att jag är en aninges för snäll, godtrogen och ibland faktiskt naiv.

- Anna Panna, du måste vara rädd om dig där ute i stora världen. Du ska inte lita på alla människor och tro gott om dom för alla vill dig inte väl. Världen är full av puckon, osv...

Vet ni vad.

Jag tror att jag har träffat mitt första pucko. Känns lite skumt, men det är väl bara att vänja sig. Antar att det inte kommer vara sista gången. Hittills har jag varit förlåtande mot puckon, eftersom deras "pucko-sida" avslöjats i samma stund de öppnat munnen. Då är man liksom medveten om att det från början. Detta är mer "fair" och man blir inte förvånad om de beter sig illa eftersom man GENOMSKÅDAT det från allra första början.

Men om man träffar en reko människa, som är VERKAR VARA fylld av humor, glädje och verkar ha ett djup. Så blir man lite ställd när det visar sig vara raka motsatsen. Jag föredrar att vara rak och ärlig. Vill jag träffa någon, så säger jag det. Gillar jag någon, så säger jag det också. Vill jag inte träffa någon, ja... DÅ SÄGER JAG DET.

Vad jag däremot ALDRIG skulle göra är att säga att jag ska ringa om jag aldrig ens haft ambitionen att göra det. Skippa skitsnacket och säg då det istället. Jisses.

Detta gäller en av de fantastiska människorna vi mötte under Halokvällen. Hallååå. Vad tror han, att jag vill att det är han ska som ska stå med flipflop och hawaiiskjorta på stranden med mig eller???
Nej, jag tyckte bara att han var en underbart reko och underhållande kille som man kan vara kompis med. Inget annat.
Även om det bara är så, så tycker jag att det är ouppfostrat och dålig stil.

Sak samma. Tömt och glömt.

Igår första april satt jag hemma på balkongen och solade hela dagen. Från att jag vaknade vid nio tills klockan blev två. Så skönt. Såg en fjäril och drömde mig bort. Sen åkte jag in och träffade favoriten från våran "Halokväll". Vi tog en bira på Wirströms i Gamla Stan och pratade om livet. Alltid roligt att lära känna nya MÄNNISKOR.

Det finns mycket folk, men få MÄNNIKSOR.

Efter vårt möte åkte jag till Odenplan och mötte upp Anja, vi satte oss på ett suchiställe och avjöt goda råa fiskar.
Sen åkte vi hem till mig och inväntade Tanja och Malin. Sen var det sminkkväll för HELA slanten. Huga... Pust och stön. =)

Uppsminkade till tusen, med glitter, sprayat hår och urläckra kläder åkte vi till Hotel Clarion och avnjöt en drink. Träffade min älskade lilla Bubbe och minglade lite. Tjejerna var inte lika imponerade av stället som jag, så vi åkte snabbt vidare. Tanja och Anja till Patricia, jag och Malin till Berns.

Berns var tråkigt, inte lika mycket folk som det var sist så vi drog vidare ut i Stockholmsnatten och landade på Spy Bar.
Var hemma strax innan sex i morse och vaknade runt två idag. Slappardag. Har forfarande glitter i ansiktet. Sitter hemma hos Tanja och myser. Vi har ätit en härlig måltid bestående av lövbiff, pommes, bearniese & räksallad. Mumma. Tacka vet jag bakismat.

Stor kram till Anja & Malin. Ni är så grymt sköna tjejer. Stockholm ska snart få känna på lugnet innan stormen. Jag lämnar för en kort stund men om ett år är jag hemma igen och då ska vi leka hela havet stormar. Tillsammans är vi fyra oslagbara partypinglor.

19 DAGAR KVAR.

Så åker J till Thailand. Han åker på söndag och jag undrar om vi kommer ses något mer innan han far iväg.
Vad som händer om ett år, kan bara påven svara på...
För första gången i historien så kanske den skruttiga lilla gubben kan komma med något vettigt. Typ uppenbara sig i en dröm och säga:

- Anna, mitt barn. J är inte menad för dig, ditt öde är att träffa en man på Island vid namn Sigidur. Ni ska få fyra barn och bo vid en varm källa så du kan bada året om.

Igår var det "sex and the city- dejt" med brudarna vid Långholmen. Jag, Camilla, Ankan och Ulrika satt vid vattnet och beklagade oss över det motsatta könet. Det är ganska så uppenbart att många tjejer tycker att killar är dumma i huvudet och knepiga små filurer. Vad har killarna med att komma till sitt försvar?
Jag har inte hört en enda bra anledning hittills. Det finns bra killar också, men det är ju sådana som man har som vän. Tex. min underbara chef Kalle, älskade lilla Bubben, Lillis, Krille, Mange, Tummen, Solle och ungefär där tog listan slut.

Efter en stunds solande, skrek magen och vi gick upp och satte oss på den lokala resturangen. Beställde in varsin pasta och fortsatte älta.

Tillbringade kvällen och natten hos J. Gillar ju honom, men har insett att vi nog trots allt bara haft en tremånderslång flirt. Vi visste ju båda när vi gick in i detta kaotiska "förhållande" att jag skulle åka, dessutom så är vi alldeles för olika. Tror ja. Hur som helst.

Vi får väl se om påven hör av sig.

Exakt så uttalar man gummistövlar på isländska.

Skrattade mig till sömns hemma hos Tanja i natt. Vi hade härliga tillbakablickar på våra små äventyr i krogsvängen. Tillbringade gårdagskvällen med att lägga upp lite nya bilder. Vår ambition var att komma i säng runt elva eftersom Tanja ställt klockan på fem
Men nattugglor som vi båda är, släckte vi inte lyset förrens strax efter två.

Vaknade efter 2,5 timmars skönhetssömn, steg upp och brummade ut mot Arlanda. Strax innan Kista inser Tanja att hon glömt sitt pass hemma. Jag ringer flygplatsen och kollar hur vi ska göra med efter som det redan var tight om tid till incheckningen. Vi inser att vi aldrig komma hinna fram och tillbaka till Nacka, så vi vände och åkte hemåt igen.

Det roliga är att på vägen ut till flygplatsen sitter vi och pratar om hur det skulle vara att missa planet.

- Jag har missat ett plan en gång. Det var när jag och mamma skulle åka till Finland, säger Tanja.

- Jag har också missat ett plan, sa jag. Men berättade aldrig varför eller vart jag skulle åka. Jag tror att Tanja vet.

För er som inte vet så kan jag säga att jag och killen jag var tillsammans med då, skulle åka till Bali. Trodde vi. Ödet ville annorlunda och vi kom fem minuter efter att gaten hade stängt.

Tanja leder "miss-flygplans-tävlingen" med 2-1, nu. Grattis Baby.

Vi stannade till på macken, jag prutade ner priset på en limpa bröd och vi åkte hem och åt frukost. Som tur väl var så gick det att boka om biljetten, så bara några timmar senare satt min lilla vän på flyget till London.


Idag har jag pratat med Birna på farmen. Hon är verkligen trevlig och hon vill att jag ska komma så fort det bara går. Min tanke var att jag skulle stanna i Reykjavik över helgen och festa loss lite, men arbetsmoralen säger mig att det kommer finnas tid över till det senare. Dom har det verkligen stressigt på gården, högsäsong. Potatisen ska planteras osv. Jag har fått lite information om hur mitt blivande liv som bonde kommer att bli, men det går ändå inte att föreställa sig.

Tydligen är det en stor gård. Det bor två familjer där. Den ena familjen jobbar med potatis och den andra med kor. Jag ska ta med mig arbetskläder, varma kläder och "Goooouuumistövliiiiijouuuur".
Det kommer finnas tillgång till internet vilket är himla skönt. Stället heter Seljavellir och ligger verkligen mitt ute i Ödemarken. Fem timmar till Reykjavik och 7 km till närmsta by. Jag frågade om det var en bra idé att ta med cykeln och det var det.

Om 16 dagar är jag där, tick-tack, tiden går. Ibland sakta, men oftast väldigt fort.

På fredag ska jag ha avskedsfest på M/S No Fear. Det kommer bli party så det smäller om det.

Vill även passa på att säga välkommen hem till min kära mor, som varit i Thailand i en evighet och kom hem idag.
Hej Mammie! Hoppas du har haft det bra. Puss!

Hej och hå!

Jag har kommit på mig själv med en väldigt ful ovana. Jag trotsar mig själv för att verkligen överbevisa för mig själv att vissa saker är som dom är. Om jag bara hade gått på första känslan så hade jag sluppit ta konsekvenserna av att inte lyssna på intuitionen.
Skärpning Anna. Dags att fokusera lite, eller???

Hmmm....
Kan ändå inte smälta det. Varför fortsätter man att träffa en människa som man faktiskt inte har så mycket utbyte med och som ofta går en på nerverna så att man blir irriterad? Imorgon är det iallafall "Grand Finale". Ska träffas och äta en middag, förhoppningsvis ha lite trevligt och sen säga tack och adjö. Efter tre månder är det dags, han ska åka till Thailand och jag åker till Island om två veckor.

Påven skickade sitt lilla sändebud igår, i form av Thomas Di Leva. DET ÄR VÄL ETT TECKEN OM NÅGOT??? Han stod och såg snäll, fredlig och fridfull ut när jag och Tanja stannade vid ett rödljus. Han log och tittade åt vårt håll, tog upp sin telefon och ringde ett samtal. Om man ska tolka detta tecken så betyder det ju att jag helt enkelt ska avvakta, vara glad, uppskatta livet, ringa lite vänner, istället för att hetsa upp mig över en människa som inte uppskattar mig och mina kvalitéer.

Idag är det bara 15 dagar kvar och jag börjar få lite ångest. Jag har en bekännelse som jag inte ens vet om jag vågar delge er för ni kommer att idiotförklara mig så hårt. Men, men. Det finns ett faktum som gör att jag skulle kunna bli tvungen att avbryta min vistelse som bonde på farmen. Detta faktum är att jag är kraftigt allergisk mot katter. Om det visar sig att farmen har 18 katter som dessutom får vara inomhus så är risken ganska så stor att jag avlider. Men som sagt. Jag försöker förtränga det eftersom jag älskar katter och inte vill vara allergisk. Ska ta med mig lite allergitabletter och låtsas som om det regnar och om det blir alltför outhärdligt så får jag väl helt enkelt lämna farmen.

Take care. // Anna

Ja, kära ni. En svordom i reseboken. Ber om ursäkt till mor, far och den avlidne påven som varit så hygglig och skickat Thomas Di Leva till mig.

För att pigga upp stämningen så lyssnar jag på Sven-Ingvars, "Säg inte nej, säg kanske, kanske, kanske".

Grand Finale, en vacker sådan eller vad man ska säga, Jag BLIR TOKIG!!! (Som så många gånger förr)

Denna natt/morgon eller vad man nu ska kalla det för ska hedra Tanja. Min lilla ängel som ofrivilligt tillbringat nästan tre dygn i London, för att sitta på en massa dumma möten och diskutera framtiden för sitt företag, som precis blivit uppköpa av ett obarmhärtigt amerikanskt "GARTNER". Screw them. (Skruva dom)

Huuuuuuuuuuuuuuuuuuu....

För exakt en halvtimma sedan övergav jag Mr J2. Han snarkade och jag kunde inte sova. Vår lyxmiddag var perfekt. Vi åt hummer till förrätt & en utomordentligt god dovhjortsstek till huvudrätt. Mums. Riktigt smarrigt. Jag tömde det sista innehållet ur ett bag.in.box som jag köpte för några veckor sedan. Med ett fint linne, inhandlat för denna speciella kvällen satt jag och såg snygg ut, MEN vad får man för det??? SVAR: Nada.


Vad var det då som var så speciellt? Jo, detta faktum att det var sista tillfället att ses innan vi skiljs åt, för att sedan vara ifrån varandra i ett år. Efter att ha dejtat varandra i tre månader så känns det ju ganska sentimentalt att helt plötsligt inse att vi faktiskt inte kommer att ses något mer. Många har betraktat oss som ett par och visst, det hade väl inte varit helt otänkbart, jag gillar ju honom trots allt. Men i natt gav jag upp och insåg att det verkligen är omöjligt att lära gamla hundar att sitta. Vill helst släppa ämnet. End of diskusion.

Det räcker kanske med att säga att jag kände mig ensam, övergiven och ledsen. Skickade ett litet sms till darling i stil med:

"Tårar rinner för min kind och jag är ledsen. Känner mig dum och värdelös. Han snarkar och jag kan inte somna."

Efter en stunds sms:ande ringer Tanja och säger att hon kommer och hämtar mig. Min ÄNGEL. Det var det bästa som kunde hända. Varför känna mig dum, ensam och övergiven av honom, när jag kan känna mig älskad, uppskattad och omtyckt av en nära vän?

Imorgon är det avskedsfest på M/S No Fear och det ska bli galet roligt. Hoppas bra att jag är i så pass god kondition att jag kan hålla ångan uppe, veckan har slitit hårt på mig.

Tillbringade gårdagskvällen på vernissage "STHLM ART FAIR". Träffade ett par trevliga konstnärskillar från Mongoliet som erbjöd sig att bli mina guider om det skulle vara så att jag åkte dit. Jag tog deras visitkort och har stoppat undan det riktigt noga, så jag inte tappar bort det. Livet går ut på kontakter och man ska vara rädd om dom.


Kan fortfarande inte smälta att jag bara lämnade honom sovandes, vind för våg, men vad ska man göra? Man ska alltid lyssna på sitt hjärta och mitt hjärta sa mig att det hade fått nog. Det ska bli spännande att se om han hör av sig. Jag tror inte att han kommer att göra det, men vi får se. När jag smög ut i natten kändes det som på den gamla goda tiden:

Jag är 14 år gammal och smyger försiktigt ut genom huset när mina föräldrar ligger och sover. Sakta, sakta ner för den knarrande trappan, förbi deras sovrum, ut i tvättstugen, till garaget och sen.... FREEDOM.

Om två veckor är jag på Island.

Igår hade jag min avskedsfest på båten. Jag hade verkligen jätteroligt och hoppas innerligt att alla andra också hade det. Det är fantastiskt att samla sina nära och kära på ett och samma ställe för att festa loss. Tack allihopa för att ni kom. När det var som mest människor, så var vi mellan 45-50 personer. Otroligt.

Jag fick världens finaste present av Tanja, Krille & Magnus. Ett par rosa gooouuuumistövliijoooouur med snörning från topp till tå. Hade mina gummistövlar på mig hela kvällen och halva natten. Sällan har väl folket skådat mer graciösa danssteg i ett par gummistövlar, än vad partyligan fick se igår. När det var var som röjigast på dansgolvet var alla "pelarna" upptagna och vi studsade runt som små pingisbollar, varvat med att kråma sig runt stången. Underbart roligt och trevlig stämning. Tack igen. När båten stängde strax efter klockan ett var vi ett gäng på 15 personer som festade vidare på grannbåten, PATRICIA. Som sagt, vårt andra hem. Haha.

Kvällens hetaste upplevelse var när Malin klev på båten och var så där sjukt snygg som bara hon kan vara. Malin I LOVE YOU, du är grymmeli grymmast.

Idag är jag förvånadsvärt pigg med tanke på att jag sovit sex timmar på två dygn. Det kommer nog komma ikväll. Otroligt egentligen att man orkar hålla på.

Min fina barndomskompis "Sköna Helena", tog sig från Linköping för att komma på min fest. Hon är hemma hos mig och kommer stanna tills på söndag. Känns roligt att vi kan umgås lite nu innan jag åker.

Imorgon åker J till Thailand...
Vi pratades vid en snabbis tidigare idag och ska träffas en stund efter jobbet. Jag vet... Jag vet... Jag vet...
Men vad ska jag göra? Det är ju jättesvårt. Han är som en drog, på något konstigt vis. Han har mig runt sitt lillfinger och det är fruktansvärt. Skönt att han åker.

Åhhhhh...

Nu har han åkt. Min lilla Johan. Jag tycker väldigt mycket om honom och det kändes lite tungt att vinka av honom på flygplasten. Men vi skildes på bästa sättet. En passionerad kyss, småpussar och kramar.

Ska jag backa bandet? Ok.

I fredags när jag vaknade hade jag ångest för att jag hade lämnat honom när han låg och sov. Egentligen hade vi ju inte bråkat, det var bara lite irritationer i luften. Men jag överreagerade. Jag har varit extremt lättretlig de sista veckorna och jag tror att det kan vara någon form av skyddsmekanism i känslomaskinen. Vi kommer ju trots allt att skiljas åt för en längre tid framöver.

Jag väntade och väntade på att han skulle ringa men det gjorde han inte.

Lördagen kom och vi hade fortfarande inte hörts av. Jag visste att han skulle åka hem till sina föräldrar på kvällen, så jag ringde honom och frågade om jag kunde komma hem till honom efter jobbet så vi kunde säga "hej" /"hej då". När jag kom hem till Johan höll han på att fixa mat, vi åt och hade trevligt. Ett par timmar senare så fattar jag att han inte märkte när jag drog iväg mitt i natten.

- Anna, du glömde din matlåda när du gick till jobbet i fredags...

Jag frågade om han märkte att jag gick. Det hade inte gjort, däremot hade han blivit förvånad över att jag redan gått när klockan ringde och för att jag inte sagt hej då.

Jag berättade hur det hela hade gått till och jag tror att han blev lite ledsen. Vilket jag har full förståelse för. Hur roligt är det att bli lämnad mitt i natten när man ligger och sover?

Tiden går fort när man har roligt och plötsligt var det dags för oss att skiljas åt. Vi tog sällskap till Skanstull och väntade en stund på bussen. Sen sa vi hej då, ses om ett år och jag gick ner till tunnelbanan.

En märklig och ganska jobbig känsla infann sig i mitt bröst. Kvällen tillbringade jag hemma för mig själv. Städade lite och kollade på en dålig b-rulle.

Idag strax innan 16.00 när jag ska gå hem från jobbet ringer Johan. Jag blev glad och förvånad. Det visade sig att planet var försenat och att det inte skulle lyfta förrens i natt.

Jag var på väg och skulle möta upp Helena, Gustav och Tanja inne på söder. Tanja råkade ha maximal otur och bli inparkerad av två idiotbilar. Så hon blev lite sen. Vi andra gick till ett pannkakshak och åt. Efter mycket om och men lyckades Tanja (med hjälp från Jonas) få ut sin lilla pärla och kom bort till oss när vi precis hade ätit klart. Vi fikade en stund. Jag och Helena berättade om våra fantastiska barndomsminnen. Alla hyss och bravader- inget har förändrats. Allt har bara tagit en annan form...

När vi fikat färdigt var det dags att ta avsked från min kära vän Helena. Eftersom Tanja var hungrig som en varg begav vi oss till Blecktornskällarn för att hon skulle få i sig något. Samt att vi skulle ta farväl av Johan, han skulle nämligen ha en liten fotbollskväll där i väntan på avgång.

Den märkliga och jobbiga känslan har återigen infunnit sig i bröstet och det gjorde nästan ont att skiljas på Arlanda. Tycker om honom enormt mycket. Jag säger som jag sagt förut, det känns orättvist att man ska träffa någon precis innan man ska resa iväg såhär. Vi fick iallafall tre fina månader tillsammans.

Anna... fokus!!! Det börjar närma sig slutet. Jag ser potatislandet skymta därborta i periferin.

Efter att ha sagt till Vicki att jag ansåg att hon borde skickas till "nannyakuten", så kom vi alla överrens om att jag kanske kunde sluta lite tidigare. Stämningen på jobbet var kanske inte den bästa och mina uttalande om att hon borde placeras på uppfostringsanstalt för ett jävla märkligt beteende mottogs inte med glädje direkt, hon hotade med att slita av mitt huvud. =)

Men jag är lycklig, hon är bör vara lycklig och stämningen på jobbet är säkert mer comfortabel för de andra nu. Kan iofs inte smälta hur barnet kan bli förbannat på mig för att det tagit min fleecejacka och för att jag ville ha den tillbaka. Shit the same, hon lovade att hon skulle säga upp sig tills den dagen jag kommer tillbaka och det tycker jag låter fint. Då har jag något att se fram emot. Haha...

Hursomhelst, helt plötsligt förändrades läget till det mycket bättre. Jag ringde och bokade om mina biljetter. Planet går på lördag och fram till dess ska jag bara ta det lugnt och njuta av den sista tiden här.

Igår flyttade jag hem till Tanja så att vi kan utnytja tiden maximalt. Det är så mysigt att vara här hos Tanja, även om hon just nu fått tuppjuck på mig för att jag har mina grejer överallt. Baby, baby... Jag är ju mitt uppe i packandet.

Dagen har gått fort. Jag har tagit avsked av Tummen, Jennifer och lite jobbarkompisar. I morgon ska jag tillbringa dagen tillsammans med Bubben. På kvällen kommer Varulven & Påsen hit till Tanja och mig. Vi ska ha tackokväll och mysa. Säga farväl och allt det där.

Jag skulle vilja skriva något bra & genomtänkt. Något som verkligen beskriver hur det känns och hur jag mår. Men jag kan inte. Finner inga ord och är ganska så trött. Det blev väldigt sent igår kväll.

Vi hade Tacoskväll. Jag, Tanja Niklas & Johan. Åt, drack vin & spelade sällskapsspel. När boysen hade gått hem någon gång runt halv ett, började jag packa och gjorde det fram till strax innan fem.

Det är lite stressigt nu, måste äta och sen åka. Vi hörs. Au Revoiur.
Eder Anna.

Island har hälsat mig välkommen med ett rejält oväder. Igår var det sol och vindstilla idag är det spöregn och blåsigt. Det gick knappt köra fran flygplatsen in till stan, bilen höll på att blåsa av vägen. När planet skulle landa hamnade vi i en massa luftgropar och det kittlade härligt i magen.

Hittills är jag inte särskilt imponerad. Reykjavik påminner om Växjo. Fast det känns mer bonnigt på nåt sätt. Siggi min internetvän som jag pratat med i 8 år, hämtade mig på flygplasten och har tagit hand om mig på bästa sätt. Vi har ätit extremt dyr pizza. 1450 islänska kr, svenska pengar räknat ca: 145 kr. Hu, det är verkligen ingen myt att det är dyrt här. En pizza & två glas rött gick loss pa 255 svenska kronor.

Siggi har visade mig runt om i stan, vi satte oss på ett flashigt fik och tog en öl. Jag ringde till Birna, mamman i familjen som jag ska bo hos och hon kom ner och hälsade på oss.

Jag vet inte vad det är, men jag har onda aningar. Birna är helskum. Det enda hon pratar om är hur hårt jag ska jobba sen, hur mycket det finns att göra på gården osv. jag får känslan av att jag ar en blivande slav. Men hon verkar snäll. Har forfarande inte fattat att jag är på Island och att det är här jag ska vara ett par månader framöver. Det känns som om jag är på snabbvisit over helgen.

Siggi är lite orolig för att jag ska bli utnytjad. Jag visste att det var daligt betalt och hart jobb, men han förtydligade begreppet for mig. Men, jag ska ge detta en ärlig chans. Om det inte skulle tillfredställa mig, sa aker jag vidare. Eventuellt kunde Siggi fixa ett jobb som malare till mig. Vi far se vad som hander. Imorgon bär det av till garden. Ett glädjande besked är att familjen inte har nagra husdjur. Bara potatis och hästar.

En dödstrött Anna, ska nog ta och sova nu, övervager att ta mig in till city och röja loss lite, men jag vet arligt talat inte om jag pallar det.

Det blaser verkligen storm ute. Tänk er en riktigt regning, kall, blöt, gra och dassig novemberkvall. Dubbla med tio och voila...

Å, Ä & Ö, saknas på tangetbordet. jagber om ursäkt om det saknas lite prickar här och var.

Det är fortfarande förtidigt att uttala sig om hur läget är. Det är fortfarande storm och det spöregnar, men det gör inget.

Jag har nämligen satt på mig partykläderna och Birnas 20 åriga dotter Doura har lovat att guida mig i Reykjaviks VILDA nattliv.

Det känns som om jag åkt tillbaka i tiden. Plötsligt är jag 15 år igen, bor i en liten bondhåla, smygröker tillsammans med dottern bakom en gammal videobutik, lyssnar på Celine Dion, Aqua & Spice Girls. Klockan ar 0.00 och ingen har bråttom ut, alla ställen stänger tidigast klockan fem.

Efter en vild natt i Reykjavik sov jag hemma hos Dora (dottern) halva dagen. Jisses....! Klockan tre följade jag med på fika hos några släktingar, runt femtiden begav vi oss mot Höfn. Det tog verkligen fem timmar att åka och ni anar inte vilken annorlunda upplevelse det är att färdas i detta minst sagt mystiska landskap.

Naturen här är verkligen något utöver det vanliga. Glaciärer, vulkankedjor, lava och svart sand. Det känns nästan som att glida runt på månen.

Jag var jättetrött igår kväll när vi kom hem till gården. Fick mitt lilla rum och hade starka planer på att gå ner till familjen och be dom sätta mig på en buss tillbaka till Reykjavik eller något. Det blåser fortfarande full storm och det spöregnar. Som det känns just nu, vet jag att jag inte kommer att palla att vara här i 6 månader. Men jag ska avvakta och se hur det känns. Vädret gör ju sitt också, hade det bara varit lite fint väder så hade det kanske känns bättre. Som sagt, tag den värsta höstrusk dagen ni kan tänka er och dubbla den tio gånger.

Potatisjobbet är rena terapin. Jag har stått vid ett rullband HELA dagen och sorterat ut fina/fula potatisar.

Just nu ifrågasättter jag mina knasiga ideér, det är svårt att ställa sig själv mot väggen, men varför fick jag för mig att jag skulle jobba på en potatisfarm??? Visst, jag har alltid velat åka till Island och allt det där, men det hade jag ju kunnat göra ändå. I två eller tre veckor...

GE MIG STYRKA...! Please... !

När jag vaknade i morse låg jag och funderade på hur jag skulle säga det, samt när. Jag släppte bomben vid frukostbordet och lyckligtvis blev det smärtfritt.

En timma senare befann jag mig i Höfn centrum, beståande av en bensinmack. Tummen ut och tiden tickade på. Efter en halvtimma satte jag på min mp3-spelare och fick lift av en gammal fiskare till tonerna av "Mitt eget Blue Hawaii".

Nu befinner jag mig på en liten skola 5 mil från Höfn. Jag har blivit dagens höjdpunkt, här går det bara 9 elever och dom är riktigt nyfikna på mig och Sverige. Ställer tusen dumma frågor och hotar med att gömma min packning för att de vill att jag ska stanna. Planen är att försöka ta mig till Reykjavik, men om jag hittar något kul på vägen finns det inget som hindrar mig att stanna.

Lärarna här på skolan (2st) ringer som tokingar till olika farmar som de känner till och försöker verkligen hitta något jobb till mig. Dom är jättesöta. Efter fyra dagar på Island har jag insett att många av den äldre stammen kan prata gammel norska, något de gärna gör för att flasha lite med sina knaggliga språkkunskaper. Problemet är ju bara det att gammelnorskan skiljer sig ganska rejält från svenska, så jag förstår ändå inte vad de säger.

Dear Friends!

Det bästa som kunde hända har hänt.

Efter att ha stått med tummen i vädret utanför skolan i trekvart, dök det upp en bil med en överlycklig kvinna i.

- Do you think you can work with cows & sheeps for one week?
- Yes, I think so...
- Haha... What you waiting for??? Jump in!

Lärarna på skolan hade ringt till en farm i närheten och vips så kom denna underbara människa som heter Loooovvjj... någonting....

Gården är fantastisk. Jag har ett eget hus med fem rum och kök. Familjen bor i huset bredvid. Mannen heter Gouiddi och barnen är utflugna vad jag förstått det som. Landskapet är otroligt vackert. Omgivet av vulkankedjor, vida slätter och havsutsikt. Jag trivs här.

Jag har även fått mig en nära-ko-upplevelse och jag kan inte komma på något för tillfället som slår det. Här finns 40 kor och vi har precis varit nere och mjölkat dom. Jag önskar att alla människor fick uppleva denna underbara känsla att stå omgiven av dessa otroligt vackra djur. När jag råkade få kobajs över hela händerna, log jag bara och torkade av det på en annan ko. Tanken slog mig att det är märkligt hur människor funkar. Jag skulle ALDRIG kunna tänka mig att jobba inom äldrevården och byta bajsblöjor på gamlingar, men jag har verkligen inga problem att gegga ner mig med koskit. Tycker faktiskt att det luktar ganska gott. "A taste of nature...."

En annan av dagens alla höjdpunkter var när vi matade de 300 fåren. Inte heller denna känsla går att beskriva. 300 får som bräker i kapp och här kommer jag, hjälten och ger dom mat. Plötsligt har man blivit någons gud. De små lammen är ju också ett kapitel för sig. Jag finner inga ord.

Detta har verkligen varit en lyckans dag. Love, peave & understanding!

Nu är jag här igen. Men bara på snabbvisit. Husbonden skulle till doktorn och jag hakade på. Nu har jag väntat på honom i snart tre timmar och visst vore det typiskt om han kom nu, när jag äntligen hittat ett bibliotek med internet... Hursomhaver... Vi får se hur länge jag kan sitta här.

Jag har sovit som en liten prinsessa inatt, grymt skön säng och grymt skön atmosfär.

Livet som bonde är hittills väldigt tillfredställande. Klev upp klockan sex i morse och började mjölka. Eller rättare sagt, dom mjölkade och jag städade ur 40 boxar fyllda med hö och koskit. Kor är väldigt rädda små filurer. En ko fick panik när den var på väg från mjölkningen, den sprattlade till och föll pladask rakt framför mig. Hade jag stått en halvmeter närmare hade jag blivit mosad.

Innan vi åker tillbaka till Lækkarbakkiur ska vi stanna till på potatisfarmen. Jag tankade över bilder på deras dator där och glömde såklart att lägga ut dom innan jag raderade minnet i kameran. Ni måste ju bara se hur det såg i potatisfabriken...

Jag funderar på om jag ska bestiga berg när jag kommer hem. Det är helt otroligt, men när det blir tillräckligt varmt ute så vallar dom upp alla de 300 fåren till bergen och till hösten går dom upp och hämtar dom igen. Loovua skrattade och sa att man bränner de extrakilon man samlat på sig under 11 månader när det är dags för fårvallningen.

Det är så vackert här. Jag kan inte beskriva i ord, hur mycket jag än försöker. Detta måste upplevas. Ännu är det bara början på våren. Vintern har precis släppt greppet och solen strålar har äntligen hittat hit. Att det blåser kommer man nog aldrig komma ifrån, det är ju trots allt en ö. Om ett par månader kommer alla fälten vara gröna och det ser jag fram emot.

Nästa vecka kommer det bebisar, små söta lamm. Hoppas jag är kvar då.

Om ni vill se vad man kan hitta på här, checka in följande:
www.this.is/iceland

Tusen kramar och pussar på er.

En frän stank av ammoniak slår emot mig när jag kliver in i fårhuset. Nu när det börjar blir varmt så blir stanken av kiss och bajs värre än vanligtvis. Fåren bräker. Jag sopar ur deras fordringsränna, hämtar nytt hö och fyller på.

Efter fåren är det fölens tur att få lite omsorg. Alla de vuxna hästarna går ute året om, men för att fölen ska bli stora och starka så krävs det att man tar in dom i stallet över natten. Hästarna på Island är inte alls lika tama som hästarna hemma. De ryggar tillbaka och backar flera steg när man kommer i närheten.

Ladugården med alla kor är stället jag gillar bäst. Det luktar gott (om man jämför med fårhuset), kossorna är mer sociala och ett "muuuu" låter mycket trevligare en ett "bäääää". Korna står i sina boxar, där boxen sluta finns ett galler. Meningen är att allt bajs ska falla igenom där, men vanligtvis så lägger allt sig som en fet blaffa. Min uppgift är att med hjälp av en skyffel att mosa ner bajset i springorna. När det är klar är det dags att ta ut korna till mjölkningen. Jag börjar med att släppa ut fem. Skriker, tjoar och smiskar lite för att dom ska gå. När de första fem är på plats är det dags för fem till. Sen rengör jag boxarna medans korna mjölkas.

Mina favoriter i ladugården är ett gäng hormonstinta tjurar. Dom är alltid jättenyfikna när jag kommer i närheten. Jag brukar stå och gosa med dom. Man lär sig något nytt varje dag och igår så lärde jag mig att det gör ordentligt ont att få sig en kyss av en tjur. Med en tunga på 15 cm, slickade han mig från kinden och upp till pannan. Föreställ dig att ta ett grovt sandpapper, det grövsta du kan hitta och dra det sakta och hårt i ansiktet. Det gjorde förbannat ont och jag är fortfarande röd...

Livet är maniana. Det händer inte så mycket. Jag jobbar mellan 4-5 timmar per dag. Morgon & kväll. Mellan arbetspassen går tiden mest åt till att slappa. Sova, läsa, gå en promenad och bara vara. Känns fantasiskt att kunna ha ett sådant jobb. Jag får ju faktiskt betalt. Ganska bra betalt också om man jämför med hur mycket jag arbetar. Dessutom är det fritt boende och mat.

Igår fick jag mig en annorlunda matupplevelse. Köttet var supergott och efter vi hade ätit färdigt frågade jag vad det var för kött. Det var inget mindre än rökt föl... Haha...

Det är tidig morgon. Solen är på väg upp. Men ännu kommer det dröja minst en kvart innan de varma, härliga strålarna når oss, eftersom det ligger ett berg i mellan. När den så småningom stigit en bit högre är den så stark att den nästan bränner.

Vid bergstopparna ligger en tät dimma som vet att den inte kommer att finnas länge till. Fåglarna kvittrar, tuppen galer, korna muar och fåren bräker. Ljuvliga morgon. Jag önskar att alla fick uppleva detta. En stund på jorden, en känsla av total stillhet, trygghet och livslust. Här på Island får jag se dagen vakna och somna. Det är lika vackert oavsett. Jag vet inte om vi hade fullmåne igår, men månen var stor och hela havet glittrade.

I natt fick vi tillökning i fårfamiljen. Två små lamm kom till jorden och de är inte större än en katt. Krullig päls, långa ben och ett mildare bräk. Nu har födandet satt igång och med tanke på att vi har 300 höggravida tackor, så lär det ploppa ut lite lamm för varje dag som går nu.

Solen ligger på och det är nästan så att man kan höra och se hur allt växer. Varje gång jag går ut och sätter mig i solen inbillar jag mig att knopparna slagit ut mer, sen sist. Lovely.

Igår hade jag ett kärt återseende med alla skolbarn. De hade någon form av uppvisning, sjöng, läster dikter, spelade piano och hade sketcher. Jag höll på att somna. Huuu, vilket ångest. Jag förstår ju inte ett smack utav vad de säger och de höll på i evigheter. En tjej var uppe HELA tiden och jag kunde känna igen mig själv i henne. Exakt sådan var jag som barn. En liten (jag menar EXTREM) teaterapa...
(Varje gång hon kom upp på scen, tänkte jag: NEJ INTE HON IGEN!!!)

Mamma, pappa, kära familj och alla andra. Förlåt om jag plågat er!!!

Hursomhelst, jag ville bara att föreställningen skulle ta slut och efter en timma så gjorde den det. Men då var det fika och saft i tre timmar. Gahhhh....!!! Hela byn var där och detta är väl en av deras stora händelser för denna månaden iallafall.

Väl hemma sent igår kväll, satt jag och tittade på månen och havet. Lyssnade på "Granada & Couldplay". Skrev ett kärleksbrev som jag förmodligen aldrig kommer skicka. Ni vet "det blir alltid värre framåt natten".

Nu är det en strålande morgon och jag tänker inte låta tankarna fladdra iväg på någon som med största sannolikhet ändå inte vill ha mig.

Om jag skulle sätta ett ord på Tanja, då skulle det bli "FIN". Just därför att hon är fin. Jag sa det till henne och då sa hon att hon inte skulle kunna sätta ett ord på mig, det krävs två för att det ska stämma. Orden Tanja ville sätta på mig var "VILD & VACKER".
Visst känns det smickrande och om hon sätter dessa två tunga ord på mig så lovar jag att jag ska bära upp dom.

Men idag slog det mig som en örfil. Ordet som står som ett likhetstecken med hela min person är: RASTLÖS.

Jag tröttar ut mig själv. Mina tankar är inaktuella redan innan jag har hunnit tänka dom. Något driver mig, det driver på hårt. Men jag är van, det har alltid varit så. Jag är van att styras av mina impulser. Oftast slutar det bra, men det har även hänt saker som jag helst hade velat ha ogjorda. Jag förstår att detta kan vara tärande för folk i min omgivning. Men det är verkligen inte meningen. Jag har aldrig velat skada någon eller göra någon besviken. Det är bara sådanhär jag är. Jag gör så gott jag kan.

Idag som sagt fick jag en örfil av min rastlöshet.

"Anna, du kan inte stanna här på gården. Du måste vidare. Ska du vara här hela sommaren? Det finns inget att göra på dagarna, du måste vidare."

Jag fick lite smått panik över att jag nu har börjat känna så. Lyfte luren och ringde till Siggi. Han gav mig många lugnande ord och nu känns allt mycket bättre.

"Anna, se det som en enorm möjligehet att upptäcka landet på. Du har all tid i världen. Försök komma in i lunken, acceptera din raslös het och vänd den till något positivt, istället för att den ska driva dig till vansinne. Måla, teckna, skriv, läs, planera en tur till Reykjavik. Vi kan gå till en bokaffär och köpa böcker samt annat material du behöver därute på landet. Ta det lugnt och njut av tiden istället för att stressa iväg, du kommer sakna lugnet när du är tillbaka i Stockholm i din lilla lägenhet och på ditt jobb. Att få vara på landet så som du är nu och att få uppleva landskapet med så fina männiksor runtom sig som du har, det är få förunnat. Detta Anna, detta är en lyxvara som du verkligen ska värna om."

Efter 25 minuters långt samtal med Siggi, så känns allt bra igen. Han har rätt. Jag vet det. Det spelar ingen roll om jag stressar in till Rekjavik och försöker hitta ett annat jobb. Jag kommer att blir rastlös oavsett. Då känns det på något sätt bättre att bli raslös här, med folk jag tycker om.

Jag har alltid varit rastlös, sen jag var barn.
Tro ni att mina föräldrar och syskon har fått stå ut med mycket eller?

Rastlösheten kommer och går, allt handlar om att acceptera den.

Troligtvis så kommer jag lämna gården.
Även om det är vackert och bra här.

Från början sa vi ju att jag skulle ju stanna en vecka och så kommer det nog att bli. Dom har frågat om jag kan stanna över sommaren och jag ja till det, men nu har jag ångrat mig. Vi har precis suttit och pratat och för deras skull är det inga problem om jag åker vidare på mitt äventyr, de kommer hitta någon annan med kort varsel. Just nu är det lugnt på gården, det är när alla turisterna kommer i juni som det börjar bli kris.

Den stora frågan är ju då vart jag ska ta vägen. Vet inte riktigt, men jag ska åka vidare iallafall. Jag vill komma närmare Reykjavik. Som det känns just nu så vet jag inte ens om det är aktuellt att stanna i landet så länge som jag hade tänkt. Jag skulle kunna tänka mig att glida runt. Jobba en vecka, här & där för boende och mat. Åka till sevärda ställen och upptäcka landet. Men då åandrasidan får jag ju inte in några pengar. Lite kluven och fundersam är jag nu. Känner mig rotlös och en aninges ensam. Det är roligt att resa, men jag hade inte haft något emot att göra det tillsammans med en god vän.

Eftersom min tankar blir inaktuella innan jag ens hunnit tänka dom, så får ni ta följande med en nypa salt. Jag är som sagt lite förvirrad för tillfället. Men min workingholidayvisum för Australien har blivit beviljat och om jag vill kan jag lagligt åka till Australien och jobba. Gaaaahhh...


Kan någon vänlig själ komma hit och ta en titt i min hjärna? Det kanske räcker med att koppla om några sladdar eller att smörja lite.

I morgon eller kanske på tisdag...

Då är det dags för tummen att börja jobba igen. Kanske är lättare att få lift om jag målar naglarna. Hursomhelst. Familjen jag bor med kör "skolbuss" till skolan varje morgon och eftermiddag. Skolbussen består av en vanlig bil, men eftersom det bara är 9 elever på skolan så funkar det. Min plan är att åka med till skolan på morgonen och om jag inte fått lift tills på eftermiddagen så åker jag hem till familjen igen. Så tänker jag hålla på tills jag får lift.

Jag måste komma närmare Reykjavik.

Ses i Reykjavik eller nåt...

Efter ett lindrigt slagsmål med mina känslor är jag åter i huvudstaden. Familjens son som varit på besök över helgen bor i Reykjavik och jag fick lift med honom. Siggi och hans familj mötte upp mig och vi drog en tur genom stan och hittade tillslut ett förhållandesvis billigt rum till mig. 500 skr/natt. Jag bor hos frälsningsarmen. Sunkingt som bara den, men det verkar bo mycket intressanta människor där.

6 månader på Island??? Vad tänkte jag på???

Reykjavik kära Reykjavik, jag är äntligen här. Mina drömmars resmål. Förstår ni vilken känsla det är att förverkliga en dröm. Den känslan är oslagbar. Oavsett hur länge jag blir kvar här på Island så känner jag mig nöjd. Veckan ute på landsbygden var sagolik om man bortser från potatisfarmen från helvetet. Alla mina upplevelser jag hade i Lækjarhús var fantastiska. Att få leva så nära naturen, vulkanbergen, glaciärerna, djuren, landskapet, havet och allt, det är något jag kommer att bära med mig hela livet.

Känslor är fina saker, särskilt om man känner bra känslor. Känslan av att stänga dörren till mitt rum på det sunkiga vandrarhemmet, öppna sminkväskan, dra på sig lite snygga kläder som inte luktar ladugård, den är också oslagbar.

Jag gick till en restaurang, beställde in en BBQ-burgare och en Heineken. Läste igenom alla turistbroshyrer jag kommit över = MÅNGA... Insåg att det enda jag verkligen vill göra är att rida lite häst och bada i varma källor, sen är jag nöjd. Nationalparker är inte riktigt min grej. Vackert landskap och glaciärer har jag redan fått ta del av.

Imorgon ska jag söka lite jobb och om jag inte hittar något så drar jag vidare. Vem vet, jag kanske tar flyget till Grönland, det tar bara en timma att flyga dit och när jag ändå är i närheten...

Jag älskar friheten att kunna göra vad jag vill. Att fånga dagen och leva för stunden. Att uppskatta det fina som finns i omgivningen och verkligen göra det till 100 %. Inte trodde jag tidigt i morse att det skulle vara sista gången jag tog korna till mjölkningen.

Tusen tankar och lika många ändrade planer. Anna i ett nötskal, men jag gillar mitt nötskal och jag föreslår att vi döper om det till Anna lilla kupa. Wallenberg (Johan 2) brukar alltid säga att jag lever i en liten kupa och det är sant.

Min kupa är en glaskula fylld med glittrande hjärtan och stjärnor. Alla kan se in i den och betrakta de glittrande små sakerna som svävar omkring därinne, men det är bara jag som kan känna hur det verkligen känns.

När Lillis kom hem från New York fick jag en ring av honom som han hade köpt där till mig. Det är en exakt kopia av min kupa, men inga hjärtan och stjärnor bara glitter. Den passar mig perfekt och jag bär den nästan varje dag.

Just nu befinner jag mig på ett it-cafe i närheten av mitt boende. Ska chilla lite och sen ta en powernap. Reykjavik har ett utomordentligt bra nattliv och om jag ska orka parta i natt så...

Mellan varven glömmer jag bort varför jag sällan äter Kelloggs Cornflakes, men idag fick jag mig en påminnelse. Det klibbar ju fast i tänderna och vägrar släppa.

Igår tillbringade jag dagen med att strosa runt i stan och ta lite bilder. Det är verkligen mysigt här. Man kan inte annat än älska en stad där det är helt okej att måla ett ceriserosa hus, bredvid ett turkosblått, bredvid ett grått med lila knutar. På huvudgatan som är väldigt lång ligger de mesta av alla pubar, klubbar och restauranger. Lite här och var när man kommer till en korsning kan man blicka ut över bergen och havet.

Ramlade så småningom in på ett gayhak. Trevliga människor. Hur kommer det sig att ALLA bögar är så sjukt snygga, trevliga och väluppfostrade. Hetrokillar har verkligen något att ta efter där. Hursomhelst, jag berättade att jag var på jakt efter jobb och boende. Det fanns en lapp på en anslagstavla som någon satte upp häromdagen. Jag ringde och förhoppningsvis har jag fixat boende nu. Jag ska åka dit och kolla om en timma. Nu är det bara ett jobb som saknas, men jag vet att det kommer lösa sig.

Kan numera säga att jag bor i Reykjavik. Jag fick flytta in och hyr ett rum på ungefär 12 kvadrat. Lägenheten är på 85 kvadrat och jag får vara överallt förutom i hans sovrum. Här finns en tv med massor kanaler, även "SVT". Internet, badkar och det bästa av allt: den ligger bara ett stenkast från den underbara kroggatan. Jag betalar 2000 skr/ månaden. Toppen toppen.

Nu har jag alltså ett boende MITT I Reykjavik city.

Jag behöver ett jobb. Arnur som jag är inneboende hos jobbar komiskt nog på färgavdelningen på ett byggvaruhus... Han ska kolla om det finns några lediga platser på lagret.

Jag måste verkligen ta tag i språket. Om jag ska klara mig ute på arbetsmarknaden så måste jag ju kunna prata. Malin är en ängel, hon jobbar i bokaffär och håller på att kolla upp lite språkböcker till mig.

Som det känns just nu kommer jag vara kvar ett tag. Men jag lämnar INGA garantier. Alla som har sagt att de vill komma och hälsa på är självklart välkomna. Men planera inte vistelsen för långt framåt i tiden. Mina planer är som det isländska havsklimatet, det skiftar snabbt och ofta. =)

Det känns som om det mesta är på väg att reda ut sig nu. Jag känner mig lugn och stabil.

KÄRLEK FRÅN EDER ANNA.

Tack alla ni som skriver i gästboken, ni ger mig många leenden och mycket kärlek. KRAM...

Transaction Reference Number: xxx
Passport Number: xxx
Family Name: DAVIDSSON
Given Names: ANNA SUVANNA THERESE

Dear ANNA SUVANNA THERESE DAVIDSSON,

This is to advise that you have been granted an Electronic Working Holiday Visa, Subclass 417.

This visa allows you to make your initial entry into Australia no later than 12 months from the date that this visa was granted. Your initial entry to Australia must not be after 16 March 2006.

This visa permits you to stay in Australia 12 months from the date that you first enter Australia. It provides you with multiple travel to Australia, which means that you can leave Australia and re-enter Australia as many times as you wish during your 12 month stay. However, if you depart Australia during your 12 month stay, you are not able to recover the period of time you have spent outside Australia.

You will not have a visa label placed in your passport when travelling to Australia. It is recommended that you print and keep a copy of this advice for your personal records.

Please note that if you obtain a new passport after receiving this letter you will not be able to travel to Australia. Your visa is linked to the passport number that you provided in your application. You will need to contact the eVisa Helpdesk for advice (eVisa.WHM.Helpdesk@immi.gov.au).

A Working Holiday Visa can only be used once. If you find your circumstances have changed after you are granted a Working Holiday Visa and you want to postpone your working holiday but you still need to travel to Australia for a brief visit, you should apply for a Subclass 676 Short Stay Visitor Visa. This will cancel your Working Holiday Visa, which means you will be able to re-apply for another Working Holiday Visa at a later stage.

If you apply for an ETA (Electronic Travel Authority) after your Working Holiday Visa has been granted and you enter Australia on that ETA, this will activate your Working Holiday Visa and you will not be able to postpone your working holiday until a later date.

Once you arrive in Australia you must have a visa label placed into your passport, to provide evidence of your work rights. If you arrive through Sydney airport you can get your visa label printed before you leave the airport. You will be directed to the visa label desk after you have had your passport stamped.

Otherwise, you will need to go to the nearest Department of Immigration and Multicultural and Indigenous Affairs (DIMIA) office in Australia. Addresses of DIMIA offices in Australia are available on the Department's website (http://www.immi.gov.au/wwi/aust_index.htm). DIMIA will not charge you for the visa label.

If you are not able to go to a DIMIA office, you can send your passport by registered mail to:
Hobart Onshore Processing Centre
GPO BOX 1496
Hobart Tasmania 7001
Australia

Make sure you include a stamped, self-addressed, registered envelope so that your passport can be returned to you promptly. The cost of mailing your passport and providing a stamped, self-addressed, registered envelope will be at your own expense.

It is very important that you understand and abide by your visa conditions. If you fail to abide by these conditions, your visa may be cancelled and you will be required to leave Australia.

If you do not understand your visa conditions please contact the nearest Australian Government Office overseas for advice before you travel (www.immi.gov.au/wwi/index.htmworldindex).

After arrival in Australia, you may seek advice on any aspect of your visa conditions from the nearest DIMIA office (http://www.immi.gov.au/wwi/aust_index.htm).

YOUR VISA CONDITIONS

Please note that your Working Holiday Visa has been approved subject to a number of conditions:

Condition 8108 - You must not be employed in Australia by any 1 employer for more than 3 months, without the prior permission in writing of the Secretary of the Department of Immigration and Multicultural and Indigenous Affairs.

Condition 8201 - While in Australia you must not engage, for more than 3 months, in any studies or training.

Condition 8403 - You must go to an Immigration office when you arrive in Australia, to have evidence of your visa placed in your passport.

We hope that you enjoy your stay and travel in Australia.

Efter 11 dagar på Island finns det små detaljer som jag uppmärksammat.

Till frukost äter man cornflakes eller cheerios, inga mackor.
Dörrarna öppnas innåt.
Detta är ett land där de flesta kör jeep.
Allt är verkligen sveindyrt, det är ingen myt.
Folket som jag träffat är väldigt sociala och trevliga. (Bortsett från potatisråttorna.)

Det finns en bokhandel på shoppinggatan som har öppet till 22.00
Jag har hängt där varje kväll sen jag kom till Reykjavik. Det är så skön stämning där. Massor med intressanta böcker, små sköna fåtöljer där man kan sitta och bläddra lite, ett flashigt fik och trevlig personal... som sagt trevlig personal.

Jag kommer precis därifrån och jag tror att jag har träffat en islandskompis. Han hetet Klasidur någonting och verkar vara en mycket sympatisk ung man. Ganska så söt också. Jag frågade efter böcker om att lära sig prata isländska. Han frågade var ifrån jag kommer.

- Sweden, sa jag och han sken upp som en liten sol.

- Ohhh, igår beställde jag en bok om svensk grammatik för jag vill lära mig prata svenska.

- Men guuud var roligt, jag kan lära dig allt om du lär mig prata islänska.

Sen stod vi och pratade i säkert en kvart. Han ritade en karta och beskrev vägen till arbetsförmedlingen. Jag ska gå dit imorgon.

På torsdag ska vi ha den första språklektionen och jag har börjat fundera ut lite viktiga fraser jag tycker att han bör kunna. Men det är svårt, vart ska man börja???

Idag har jag sökt ett jobb på ett av de finaste hotellen här på Island. Det skulle ha varit femstjärnigt om dom hade haft en pool. Allt slumpar sig så märkligt hela tiden, ungefär som att det VERKLIGEN finns en mening med allt. Jag fick boende i ett fint område i centrala Reykjavik, något som jag förstått är riktigt svårt. Hotellet jag sökte jobb på ligger runt hörnet och Siggi, underbara Siggi. Han kände tydligen överste chefen för hela hotellet, så han följde med och lade in många goda ord för mig. Ingi som chefen heter ska ringa mig imorgon och jag hoppas verkligen att jag får jobb. Jag kan göra vad som helst, bara jag får ett jobb. Blir rastlös av att inte göra något.

Jag köpte iallafall två böcker, dyrt, men det är jag värd. Den ena är en biografi om Alister Crowley, en hokuspokus kille som pysslade med svart magi. Intressant man. Den andra var en bok om kinesiskt astrologi. Alla dessa djur, det är vackert. Jag är The Monkey och det ultimata skulle vara om jag träffade en annan apa. Det skulle bli en passionerad, intensiv, själslig och långvarig kärleksrelation. Står det iallafall i boken... Lyckobringade saker för en apa är just bilder på apor. Jag har ju min lyckoapa på ryggen. Hon följer mig vart jag än går. Det känns tryggt.

Allt förlöper fint och den svarta katten visade sig en snabbis häromdagen. Ett tecken på att saker och ting rullar på i rätt ordning.

Anna ska nu bli uppslukad av en bok. Hej då.

Jag är förälskad och det var kärlek vid första ögonkastet.

Ni som har hängt med ett tag minns väl mina gyllene skor jag införskaffade mig i Österrike? Många gånger har jag bannat mig själv för att jag inte köpte två par på en gång. Med tiden var dom inte så gyllene längre och tillslut började jag använda dom på jobbet. Har sörjt dom fram till idag.

En ny och bättre version har kommit och jag har återigen blivit mamma till ett guldskor. Version 2.0 har dessutom glitter på sig, vilket redan gjort dom till en klassiker. Fråga helst inte vad dom kostade för då kommer jag bli tvungen att ljuga för att ni inte ska idiotförklara mig.

Idag var jag förbi på arbetsförmedlingen och de mailade iväg mina uppgifter till lite olika ställen. Att ta ett okvalificerat jobb innebär dåligt betalt, efter skatt, räknat i svenska pengar landar man på runt 8400 kr. Men hyran är ju relativt låg, så på dom pengarna kommer jag nog att klara mig. (Om jag inte köper fler guldskor.)

Självklart så stoppade jag ner mina jamaicapumor i kassen och traskade ut genom butiken med mina nya skor, de blänkte så fint i solen. Gick in på en resturang och sa att jag sökte jobb. Jag överdrev lite och sa att jag även jobbat som pizzabagare och det gick hem. Jag ska dit och provjobba ikväll.

Nu ligger det bilder ute från potatisfarmen och självklart på mina nya skor. "Det är knappt man sina ögon tror..."

Mina cherriospuffar ligger i magen, blandade med fil och banan. Har sovit gott. Var hemma strax innan 0.00.

Första dagen på jobbet var helt ok. Jag sorterade bestick, hällde upp vin, dukade av borden, fixade iordning nya bord och iakttog hur personalen arbetade. Jag ska jobba där varje dag fram till söndag, sen får vi se hur det blir. Stället är en italiensk restaurang som serverar huvudsakligen pizza. Trevlig personal med blandade nationaliteter. Kocken är från Italien, pizzabagaren från Turkiet, disknissen från Frankrike, jag från Sverige och resten från Island.

Brynjár en av servitörerna jobbar även extra vid Geisyr. Ett ställe där det sprutar varmt vatten upp från jorden, vi pratade om att åka ut dit någon dag. Det ligger i närheten av Gullfoss, ett vattenfall, ca 5 mil från Reykjavik. Det finns en bok som heter "1000 things to see before you die", i den boken står vattenfallet Gullfoss med. Det vore ju perfekt att få en personlig guide när jag åker dit.

Ja, ungefär så gick det till. Jag strosade runt på stan och plötsligt fick jag syn på en målare, snabbare en blixten stod jag plötsligt vid hans sida och frågade artigt om han var målare.

- Yes. I am...
- Ohhh, really???? I am looking for a job as a painter, bla bla bla....

Jag fick numret till ett par firmor han kände till, sen traskade jag vidare mot en färgbutik, där jag fick ännu fler telefonnummer.

Dags att sätta igång jobbsökarkampanjen på allvar. Som jag tidigare har nämnt så är det ruskigt dyrt att leva här. Om jag inte hittar ett jobb som jag kommer tjäna någorlunda bra pengar på så får det vara. Då tar jag mitt pick och pack, sen är det England som ligger risigt till. Tror jag... Hehe...

Droppen var igår när jag slutade jobbet, alla affärer var stängda och jag gick in på en krog för att köpa cigg. 105 skr kostade det och jag blev så ställd att jag bara betalade och såg glad ut.

Jag saknar er något enormt. Stundtals är det ganska trist och ensamt att vara här. Jag behöver mina "beewiiies". Har bara varit borta i två veckor, femtio veckor kvar... *snyft* Nej, så illa är det inte. Men jag känner ingen här, allt är dyrt och på jobben är det dåligt betalt . Jag frågar mig själv om det är värt det. Om jag bara kunde lära känna någon rolig människa som man kan ha lite kul med. Hitta på saker, fika och bara umgås med.

Kanske borde dra till asien och leva loppan tills pengarna är slut och sen se vad som händer. En månad kommer jag iallafall bli här, har ju betalt hyra.... Måste ju få valuta för pengarna.

Hej på er!

Igår var det ös på restaurangen, det var fullbokat så vi hade fullt upp. Det jobbar betydligt mer personal där än vad jag trodde. Massa islänningar, en jättesöt kille från Brasilen & en helgo tjej från Tjeckien. Tyvärr ska hon åka tillbaka nu om någon vecka. Trist. Men, men.

Efter jobbet gick vi ut och tog en öl. Jag fick mycket viktigt information av henne, som jag för tillfället begrundar.

Jag tycker det är roligt att jobba där. Jag lär mig nya saker hela tiden och trivs bra med att jobba inom serviceyrket. Jag har fått jobb över hela sommaren fram till augusti.

Arbetsveckan är onsdag - söndag, 18.00 - 23.30. Timlönen är 990 iskr = 103 skr/ timmen. Efter skatt och hyra kommer jag ha ungefär 40500 iskr = 4200 skr...

Jag kommer inte bli rik på att jobba här och den stora frågan är om jag klarar av att leva på 4200 skr. Med tanke på att allt kostar så mycket. Det kommer inte bli mycket utrymme över till att lägga undan pengar. Fast åandra sidan kommer jag ju inte att jobba 8 timmar om dagen, utrymme till att jobba extra kommer att finnas, så om jag bara får ihop lite mer timmar på en vecka så kanske det funkar.

På måndag ska jag prata med Hotel Holt. Det finns en plats där till mig, men han visste inget om löner eller något. Så någongång nästa vecka vet jag förhoppningsvis exakt vart det blir av mig.

Just det... I forget... Den viktiga infon jag fick av Susanna... Ägarana har försökt blåsa henne, fifflat med skatt, semesterersättning, timmar och löner. Hon sa att jag skulle passa mig väldigt noga för att inte bli blåst. Om man inte vet sina rättigheter så kör dom över en. Hon pluggar juridik på universitetet och har jobbat där sen i höstas. Då när hon började fick hon en lön på 900 isk. Sen visade det sig att det finns en lag att efter klockan 17.00, så är minimumlönen 1250 iskr. När hon påpekade det i februari fick hon löneförhöjning. Då hade hon jobbar där i 5 månader. Lönen han erbjöd mig är 990 iskr. Alltså under minimumlönen. Jag ska rota lite djupare i det där. Det känns ju tråkigt om man skulle bli lurad av sin arbetsgivare.

Så på det sättet känns det tryggare att jobba på hotellet. Det är ett av de finaste hotellen i landet och det skulle kärnnas märkligt om dom försökte blåsa mig. Ska även ringa runt till lite målerifirmor.


Mitt isländska telenummer är: +354 659 8087
Om någon nån gång vill slå en pling.

Jag har betämt mig för att fara vidare. Mycket snart kommer jag att göra en mellanlandning i Stockholm. Smaka lite på våren och kolla upp lite smågrejer. Sen tror jag nog att jag ska ta tåget till Peking.

Just nu håller jag på att se över diverse alternativ för att komma hem. Det billigaste verkar vara att ta ett flyg till London för att sen flyga till Stockholm.

Jaja, ingen stress. Jag har all tid i världen. Tiden här på Island har varit bra. Men luften har gått ur mig. Jag har varit trött sedan första dagen jag kom hit och i takt med att tröttheten fortsatt dra ner mig, så har energin och allt annat som jag står för försvunnit.

Faktum är att jag kanske inte är den sanna vagabonden.... Haha...

Jag längtar hem till Stockhom. Island är ett toppenland och jättebra om man tillbringar kvalitetstid här i sällskap av någon man tycker om. Jag saknar mina vänner och den svenska våren. Att få uppleva sommaren i Stockholm vore för mig just nu det ultimata.

Kanske ska ta och resa hem, hitta ett sommarjobb och sen dra vidare i augusti....?

Häromnatten, det måste ha varit i söndags, mådde jag mindre bra efter att ha festat loss med galna islänningar ett halvt dygn.

Lördag:
Arnar skulle ut med ett gäng jobbarkompisar och jag hakade på. Väl installerad i en kareokebar någonstans strax utanför stan blev jag bjuden på en massa drinkar, gick upp på scen och rev av ett gäng låtar. Drog vidare till city med en av Arnars jobbarkompisar. Vi hittade ett flashigt ställe och stannade där till de stängde vid tre. Jag gick vidare till mitt favvohak, stannade där träffade en sympatisk människa, vi satt och pratade till det stället stängde 05.30. Vi drog vidare till nästa ställe och satt och pratade tills de kastade ut oss strax innan 07.30. Jag gick hem. Sov och var helt färdig.
Vaknade till av telefonen ringde runt 15.00, somnade om. Vaknade runt 17.15. Vinglade upp...

Sen var jag bakis fram till att jag gick och lade mig igen 22.00

På natten hände det en grej som har ändrat min inställning till konstiga islänningar. Klockan 03.00 ringde telefonen och jag var yrvaken, men försökte såklart låta superskärpt. Det visade sig vara Brynjar från restaurangen som hade "ringt fel". Vi pratade en halvtimma och sen frågade han om jag vill följa med ut på en tur i hans bil. Jag sa ja, drog på mig kläderna och gick ut. Han plockade upp mig och jag fick en guidad tur i Reykjvik. Fick se allt. Gettot, ja de har faktiskt ett getto här också, hamnen där alla kryssarfartyg går in, en fin liten udde och en massa annat. Jag fick se solen gå upp i Reykjavik och det var himla mysigt. Vi gled runt och pratade om livet. Hemma 6 och dödstrött, med tanke på att jag faktiskt bara några timmar innan fått känna på den värsta baksmällan i mitt liv.

Igår måndag:
Bestämde jag mig för att lämna Island och fara hem. Bokade och betalade mina biljetter. Om allt går som planerat så är jag hemma på fredag, men man vet ju aldrig... Hehe....
Senare på kvällen ringde Brynjar och frågade om jag ville hitta på något. Vi möttes upp på ett mysigt litet hak, käkade nachos och pratade om livet. Jag var hemma strax innan 02.00 i natt och vi hade så himla trevligt. Eftersom han är bartender och servitris bla bla bla... så är han väldigt kunnig gällande vin och whiskey. Vi hade en liten vinprovarkväll och jag lärde mig verkligen saker. Som tex hur man känner aromen med alla sinnen. Coolt.

Idag är det tisdag:
Tre dagar har jag på mig att göra turistgrejerna. Nu ska jag hoppa in i duschen och panikraka benen. Sen ska vi åka till Blue Lagoon...

Denna dagen är en av mina islandsdagars höjdpunkt samt att jag nu kan göra en bock i önskelistan över saker jag vill uppleva innan jag lämnar jordelivet.

Jag har fått göra något jag drömt om i HELA mitt liv. Nämligen badat i den blå lagunen. Wiiiihooo. Vilken kick. Vilken känsla, vilken värme, vilken upplevelse. Jag mår som en gudinna och känner att min energi sakta, sakta är på väg att återhämta sig.

Jag har även kommit till insikt gällande mig själv som människa under denna resan. Ibland krävs det att man är på bortaplan för att saker som man annars är hemmablind på/för ska klarna. Mycket har klarnat. Jag har varit sjukt förvirrad, rastlös & låg. Men det fanns en mening med det också. Det känns skönt att jag äntligen har bestämt mig för att lämna och åka hem. Jag åker hem på prov för biljetten jag bokade var en tur & retur. Det var det billigaste alternativet och ett excellent alternativ för en velig människa som jag. Om jag känner att jag vill tillbaka så är det bara att sätta sig på planet igen.

Igår kväll när jag hade vinprovarkväll med Brynjar ringde Klois, från bokaffären och frågade om vi skulle ta en språklektion snart. Jag berättade att jag skulle åka hem på fredag, men vi ska ses ikväll ändå. Fika lite... Visst är det lite ironiskt att saker och ting börjar klicka nu när jag bestämt mig för att åka hem. Brynjar är en supertrevlig kille som jag blivit bra vän med på kort tid. Vi har tillbringat sammanlagt ca 15 timmar effektiv prattid och vet det mesta om varandra nu. Språksnubben hörde av sig och han skulle säkert också kunna bli min vän... Nåväl...

Jag har en känsla av att jag inte är färdig med Island. Jag vet att jag kommer återvända den dagen då tiden är inne.

Imorgon ska jag rida islandshäst, kolla på Geisyr & Gullfoss.

Bilder från The Blue Lagoon ligger ute.

Så fick jag tillslut galoppera på en islandshäst.

Känslan av frihet går inte beskriva, men föreställ dig att tusen fjärilar lättar och flyger ut ur magen. Underbart. Vädret var inte det bästa men jag har accepterat att de isländska vädergudarna har bestämt sig för att bojkotta mig. Det regnade och blåste kallt.

Efter den två timmars långa hästritten prisade jag en underbar uppfinning nämligen bh:n. Sportbh:n för att vara exakt. Utan den så skulle mina bröst hänga vid knävecken vid detta laget för det var väldigt studsigt och hoppigt. Min rumpa har mått bättre om man säger så... Den är lite öm nu...

Varm soppa och nybakt bröd, sen var det dags att åka vidare.

Þengulins Nationalpark var vacker. Jag kommer aldrig att tröttna på landskapet här. Naturen är sagolik. Guiden berättade om gamla sagor, troll, älvor, tomtar och annat otyg.

Gullfoss, vattenfallet var också fint.

Bock nummer 3 levde verkligen upp till mina förväntningar. Nu har jag fått se en geysir i aktion och det var en magnifik upplevelse.

Kort och gott. Dagen har varit bra. Nu känner jag att jag har upplevt det mesta av Island.

Jag har sett hela södra Island, halva östra. Jag har bott på landet, mockat koskit, matat får, festat loss i en galen partystad, sjungit kareoke på ett sunkhak, beundrat alla vackra människor och den vackra naturen, fått erfara hur dyrt det är att leva här, samt insett att tre veckor räcker.

På fredag är jag tillbaka i Stockholm för att landa och ladda batterierna. Pussa lite mina älsklingar och sen ta nya beslut om hur den närmsta framtiden ska se ut.

Bilder ligger nu ute på hästar, nationalparker, vattenfall och geyisrar.

Hej hopp!

Imorgon fredag kommer jag hem på en snabbvisit. Har pratat med Solle och eventuellt åker jag ner och våldgästar honom på Mallis en vecka. Skulle inte sitta helt fel med lite sol och bad efter tre veckor i regn och kyla.

Idag har det faktiskt varit fint väder. Strålande sol och klarblå himmel. Jag kunde inte låta bli att tillbringa min sista dag i den blå lagunen, så efter fem timmars plaskande kände jag mig nöjd. Håret blir som svinto i vattnet och det kommer nog ta ett tag innan det återhämtar sig.

Den två timmars långa hästritten igår känns idag. Jag har träningsvärk i muskler som jag inte ens visste fanns.

Kvällen har jag tillbringat med min amerikanska vän John och hans underbara familj. I höstas när jag skaffade mitt internet satt jag och sökte efter folk på msn som bodde på Island, jag och John började prata och har haft nästan daglig kontakt sen dess. Johns fru jobbar inom ....

HOHOHO... Nu fick jag en whiskey serverad... hahaha... När vi satt och åt innan berättade jag att jag precis börjar lära mig att dricka whiskey... Nu måste jag ju helt enkelt dricka upp det.

Som sagt, Johns fru jobbar på militärbasen här. Weird känsla att bo på en amerikansk militärbas. Kunde inte ha slutat min islandstripp på ett bättre ställe. Vi har varit i den amerikanska supermarketen och tro mig, familjen skämmer bort mig. De har nu skickat med mig tio paket "macaroni and cheese-paket", två vinare, de bjöd mig på maten när vi var ute och åt. Jag får sova här i natt och imorgon bitti kör dom mig till flygplatsen. Jag finner inga ord. Ibland träffar man änglar.

Bara så ni vet...

Tjo!

Sitter på Arlanda och väntar på att tiden ska gå. Om en och en halv timma går planet till Palma. Jag ska äntligen få träffa Solle. Har inte sen honom sen i julas. Många gånger har jag sagt att jag ska komma, lika många gånger har det blivit inställd. Men nu är jag på väg.

Sola och bada med Pina Colada. Det ska bli härligt att få lite sol.

Igår hade jag en superdag. Tanja kom och hämtade mig vid centralen. Vi bestämde oss för att åka till söder och gå till "Tidlös". Jag ringde till världens bästa Lillis och kollade om han ville komma förbi och det ville han. Vi gjorde oss iordning och drog in till stan. Maten var utsökt, sällskapet utsökt & drinkarna var även dom utsökta. (LILLIS!!! SPARA KVITTOT FÖR SJUTTON GUBBAR....!!!!)
Stämningen var topp och plötsligt gled Johan och Ida in. Kanonkväll på "Tidlös". Kära vänner. JAG ÄLSKAR ER!

Efter "Tidlös", åkte pinglorna vidare till "Golden Hits", drog sedvanligt av några låtar på kareoken. Dansade till schlager. Åkte till "Patricia" och stängde även det stället.

Jag vaknade av att telefonen ringde strax innan 14.00. Lite seg och halvsliten. Strax innan 15.00 bestämde jag mig för att kolla upp om den billiga resan till Mallorca fanns kvar. Jag ringde Apollo och de fanns EN plats kvar. När jag sedan skulle ringa tillbaka och boka biljetten hade de stängt kontoret. Så jag satte mig på Arlanda Express, sprang till terminal 5 och hoppades på att ingen skulle ha köpt biljetten. Jag hade tur och nu som sagt är det bara en tidsfråga innan jag får bada i medelhavet. Det kostade 648 kr tur och retur till Palma. Otroligt billigt. Kommer hem 02.45 lördag nästa vecka. Det tar mellan 3.5 timma - 4 timmar att flyga till Mallorca. Jag kommer vara framme lokal tid 22.15.

Au revouir. Kram från Anna.

Det är 26 grader varmt i skuggan. Vi har legat lite lagom bakis på stranden hela dagen och njutit av livets goda.

När jag kom till Palma igår kväll stod Solle & Carlie där och väntade. Vilken lycka! Jag är så glad att jag åkte hit. Första intrycket:
Jag blev överväldigad. Palmer och värme. Glada människor.

Vi skyndade in till stan där vi var bjudna på födelsedagsfest. Sangria i mängder, gott bröd med vitlök och aioli, sen kom huvudrätten och det var mums. När middagen var avklarad gick vi till en park och festade. Detta var himla roligt. Alla i gör det. Folk parkerar sina bilar och sitter och festar innan de går ut. Dels för att det är extremt socialt, man träffar mycket folk och dels för att det är prisvärt. Latinska rytmer.

Strax efter sex var vi hemma och sov till 12.00, sen var det beachen som gällde.

Islänningar är svala.
Spanjorer är HETA...!

Nu har vi en siesta. Sen ska vi gå ut i Mallorca natten.

Siestan blev lång, närmare bestämt 12 timmar.

Lade mig på sängen, log åt att jag kan sova med fönstret vidöppet. Utanför hördes sorlet från gatan, salsarytmer från grannen mitt emot, en pappa på gården som ropade på sin son, en hund som skällde, ett gäng äldre kvinnor som satt och skvallrade. Tror jag, förstår inte språket, men jag kan ana det det var så iallafall. Sen somnade jag in, som en stock. Jag sågade säkert stockarna också, haha...

Nu har Solle & Charlie har precis lämnat huset, för att åka till jobbet. Jag har semester!!! Ska snart bege mig till playan och suga åt mig lite sol. Jag tror jag brände mig igår, det svider. Men, men. Jag måste ju grunda innan asien.

Om jag bestämmer mig för att stanna så tar vi eventuellt tripp till Ibiza eller Barcelona i helgen. Jag skulle så hemskt gärna vill gå på fotboll. Vilken stämning. Lite annat än när Öster spelar hemma på Värendsvallen. En dag i taget, maniana, maniana.

... börjar att ta sig och jag funderar allvarligt på att stanna här.

Mallis är så fint. Jag & Charlie gick och strosade på stan idag, kan ni tänka er att Palma faktsikt är större än Göteborg. Massor med mysiga butiker, fina hus, palmer & gröna växter.

Jag har fått flipflop-skav mellan tårna, men det känns som att jag kan ta det. Mallis väger liksom upp det på något märklig sätt. Sol, värme och bad.

Om inget drastiskt händer på mailfronten innan fredag så kommer jag att stanna här. Killarna har en stor lägenhet och jag trivs här. Jag kommer kunna bo här tills de flyttar till strandhuset och det kan dröja ett tag innan de får tillträde. Så denna veckan ska jag bara njuta, eventuellt åka hem på lördag, annars stannar jag och söker jobb. Eftersom en viss människa verkar totalt ointresserad av mig så är det nog bäst att gå vidare.

Jag har kommit till många insikter under dessa veckor på resande fot. (Det har bara gått fyra) Jag har ett gäng veckor kvar. När jag kommer hem så småningom kommer ni kunna kalla mig för "ORAKLET". Kom till mig så ska jag berätta om världen och livet.

Jag längtar efter kärlek. Jag vill träffa Mr Handyman och leva lycklig resten av mitt liv. Skaffa barn, gifta mig på en strand, (iklädd mina flipflop) utbilda mig och bara vara. Det är underbart skönt att kunna glida runt som jag gör och tro mig, jag njuter av det i fulla drag.

Om det nu är så att jag har träffat en människa som inte gillar mig på samma sätt som jag gillar honom, ja, då tycker jag att livet är ganska så orättvist.

Igår när jag var på väg hem från stranden var det inte mindre en tre snubbar som visslade på mig... Haha, jag som är väldigt ovan och har svårt att dissa det sken upp som en sol och när dom såg det, ja då visslade dom bara ännu mer.

Tack älskade lilla Ella för fina ord och pepping. Det känns mycket bättre nu och som sagt, det spelar ingen roll i världen hur många gånger jag raderar hans nummer. Det sitter fastetsat i huvudet och det enda sättet att få det att försvinna är att låta det falla i glömska. Och om man nu lyckas glömma det, ja då är det ju bara att ta en titt på gula sidorna.

Jag är ju för fan i Palma. Hos Solle & Charlie.

Solen skiner, vattnet är turkosblått, tjejerna solar topless på stranden & killarna posar för fulla muggar. Snart ska jag också dit och få dagens dos av sol.

Har precis ätit en frukost bestående av marinerad vitlök, mackor med tomat, olivolja, mortadella & ost. Mums.

Sverige kommer alltid finnas kvar, han kommer alltid finnas kvar oavsett om han är intresserad eller ej. Palma är här och nu.

Innan mina minnen faller i glomska ska jag gora en sammanfattning av min vistelse pa denna fantastiska o.

Flygresan gick bra men var lite turbulent nar vi flog in over Island. Efter ett gang luftgropar skrek bade vuxna och barn som om det vore berg-och-dal-banan pa Grona Lund vi akte i. Vi sjonk i hojd, ner fran molnen och plotsligt uppenbarade sig landskapet. Jag alskar att flyga, det ar en haftig kansla att se hus,vagar, bilar och lanskap hogt uppifran. Allt kanns sa litet och overkligt. Den forsta tanken som slog mig nar jag fick flog in over landet ar att fargerna var sa annorlunda. Mustiga jordfarger i bruna, svarta och roda toner dominerade omradet. Berg, lavafalt, stenar, mer lavafalt.Himmeln var gra. Det blaste storm och regnet oste ner.

Forsta intrycket av Reykjavik var inte sarskilt imponerade, nu i efterhand vet jag att det fruktansvarda vadret paverkade mycket. Allt verkade gratt och kallt.

Runt hela on gar en ringvag som heter vag 1. Landet ar till storsta del befolkat langs kustlinjen efter som det prakiskt taget ar omojligt att leva i mitten, dar lanskapet bestar av glaciarer och berg. Island ar ett land under standig utveckling, landet har ett gang aktiva vulkaner, i skrivande stund vet jag inte exakt hur manga, man jag ska kolla upp det. Den mest aktiva vulkanen heter Hekla och hade senast ett utbrott 2000. Enligt gamla legender och sagor sa betyder det otur om man kan se Hekla klart och tydligt for Hekla benamns aven som djavulens oga. Ser man vulkanentoppen tydligt har djavulen sett dig och da kommer han for att hamta dig.

Vagen fran Rekjavik till Hofn var som att fardas pa en annan planet. Stundtals ar omgivningen tackt med lava, nasta gang ar det stora vulkankedjor uppradade langs vagen, svart sandstrand i flera mil och oppna vidder med hundratals hastar pa. Vart man an befinner sig pa Island sa ska man inte blir forvanad om man ser en Islandshast, for dom finns namligen overallt.

Jag tycker inte att vagarna pa Island var i sa daligt skick som jag har hort, daremot var de ganska smala och ibland kanns det laskigt att mota en stor lastbil. Men lyckigtvis hander det ytterst sallan. Island ar ett ode land och nar jag var pa vag till Hofn, drojde det hela tre timmar innan det kom en motande bil. Strax utanfor Reykjavik finns det en krockad bil upphangd, bredvid sitter en skylt dar det star att fem manniskor har omkommit i trafiken hittills iar. Vagarna ofta ar ode, landskapet ar slatt och att avstanden ar langa och det har forekommit en hel del olyckor. Huvudsakliga anledningen till olyckorna ar att folk gasar pa lite extra, men det ar ocksa vanligt att man somnar vid ratten. Nu har regeringen gjort en storsatsning och placerat ut hastighetskameror langs vagarna. Lite komiskt tycker jag nog anda att det ar. Det kanns fanigt att kora 90 km/h pa en vag dar man ser sikten i minst tva mil framat.

Island har valdigt lag kriminalitet. Jag kan tanka mig att det beror pa att alla kanner alla. Det bor ca 290 000 manniskor i landet varav 190 000 manniskor bor inom Stora Reykjavik. Till Stora Reykjavik raknas huvudstaden samt narfororterna. I sjalva Reykjavik bor ca 113 000 invanare. Man kan saga att det ar ganska safe att lifta runt i landet, haken ar ju bara att det knappast aldrig kommer nagra bilar, vilket jag fick erfara. De flesta brotten av kriminell karaktar har skett under paverkan av alkohol eller narkotika. Slagsmal eller rattfylla. Brott av ekonomisk karaktar forekommer ocksa, men straffen har skarpts och for inte alls lange sen gjorde domstolen ett statement och domde en krogagare till 3 ars fangelse for att att ha fifflat med skatten. Detta upprorde manga manniskor som tyckte att 3 ar var for mycket, med tanke pa att en pedofil nyligen blev frikand eftersom han i samma veva som han akt fast for ofredande av barn korde pa fyllan. Han blev domd for rattfyllan och fick ett ar. Pa Island kan man inte dommas for flera brott pa en och samma gang.

Jag tanker inte fordjupa mig i deras politik, men jag har forstatt att manga Islanningar tycker illa om parlamentet. Alla tiger, ingen tar upp det i tv, radio eller tidningen, men manga ar missnojda och fnyser at citatet att ”Island skulle vara det minst korrumperade landet i varlden”. Manga ganger under mina tre veckor har jag hort ordet ”Bananrepublik” och det sager en hel del. For nagra ar sedan var det en fruktansvard inflasion och landet har antligen borjat aterhamta sig. Alla priser ar skyhoga pa allt och det ar inte bara stackars turister som tycker det, aven Islanningarna har det karvt att leva i sitt eget land. For att kunna unna sig det lilla extra kravs det mycket arbete och det ar inte ovanligt att en arbetsdag kan vara mellan 10-12 timmar.

Eftersomde jobbar sent sa blir det ocksa sena utgangar nar det ar dags for att ga ut. Att lamna hemmet strax efter halv tva pa natten ar ingen ovanlighet. Da har man hunnit vara hemma ett tag, atit, duschat, sminkat iordning sig och forfestat lite. Oppettiderna pa krogarna ar valdigt flexibla. Vissa stallen har oppet till 03.00 ena dagen och till 07.00 den andra. Sa lat oss saga att det finns en flextid mellan 07.00 – 09.00, detta beror saklart pa vilka som jobbar i personalstrykan, hur mycket folk som som festar och vad det ar for stalle. Att vara ute i Reykjaviks vilda nattliv ar en frojd for alla sinnen utom det ekonomiska. Manniskorna ar valdigt trendmedvetna, de flesta ser otroligt bra ut, de vet verkligen hur man roar sig och skapar feststamning. Det som svider ar ju de tillfallen man tar sig genom en stor folkmassa och antligen lyckas bestalla en drink. Poff sa rok det ett par hundra.

En ol = ca 70 - 85 kr
Baccardi Breezer = 85 – 90 kr
Ett paket cigg pa krogen = 105 kr

Det finns manga teorier om hur det kommer sig att Islanningarna ar sa glada i att dricka alkohol. En av dom ar att Islanningarna harstammar fran Nordens slodder. Fordomda vikingar som inte hade skott sig skickades till Island och att det kan vara en anledning till det vilda festanden. Jag tror inte att den teorin haller i langden, faktum ar att det var olagligt att salja ol i Island fram till 1989. Forst pa 90-talet blev det lagligt att importera ol till landet och salja i ”Vin & Bud- butikerna”, precis som i Sverige ar det staten som kontrollerar alkoholmonopolet. Islanningarnas vilda dryckesvanor tror jag beror pa att det inte finns nagon direkt spritkultur. De vet helt enkelt inte hur man forhaller sig till alkoholen. Men jag tror heller inte att svenskarnas dryckesvanor ar mycket battre. Bara lite billigare.

21 april firades ”arets forsta sommardag”. Detta ar en rod dag, det ar stoj och stim pa gatorna och alla ar gladar. Oftast ar det rikigt taskigt vader denna dagen och ibland har det tom, hant att det snoat. Nar exakt sommaren kommer till Island vet jag inte, men i mitten pa juni sa far man nog anda ta att klassa det som sommar. Pa sommaren lyser midnattssolen upp hela landet och oavsett om klockan ar tre pa natten eller tre pa dagen ar det lika soligt.

Den var en stor skillnad att komma fran Island dar kvallarna redan nu borjar bli valdigt ljusa till Spanien dar det ar morkt runt klockan 21.30.

Att leva i ett sa skiftandes klimat som islanningarna gor kan vara tarande for sjalen. Pa sommaren gar solen aldrig ner, medans den pa vintern lyser med sin totala franvaro. Manga drabbars av depression och manga sager att de har svart for att passa tider tack vare sitt ljus och morker. Pa sommaren har man ingen pejling eftersom det ar dag dygnet runt, pa vintern har man ingen koll for att det ar vinter dygnet runt.

Nagra kulinarska maltider hann jag aldrig med att prova pa, men tro mig de finns. I februari firas en hogtid som jag inte minns namnet pa, men da ater man bland annat inalvsmat, haj och farhuvud. Efter en hard vinter nar godbitarna fran djuren var slut var inalvorna det enda som fanns kvar att ata, denna sed haller i sig och det tycker jag ar bra. Traditioner ska man inte rucka pa. Inte ens om det innebar att stoppa ett faroga i munnen, tugga till, hora det brista och kanna en smet rinna ut i gommen.

Hajen tillagas pa ett mycket speciellt satt. Man graver ner den i marken och later den ligga dar i tre manader, sen graver man upp den och later den lufttorka i yttligare tre manader. Tydligen spelar det ingen roll att den har lufttorkad, stanken ska vara outhardlig och jag kan forestalla mig att det ar som var svenska surstromming. For i tiden var det aven sed att storbonden gick ut och kissade pa gropen en gang i veckan for att hajen skulle bli extra kryddig och god.

Pa Island firar man jul, men varfor ha en tomte nar man kan ha 13 tomtenissar? Fraga mig inte hur det gar ihop men foraldrarna till de 13 nissarna ar tva troll. Familjen bor i ett berg strax utanfor Reykjavik och tretton dagar innan jul anlander den forsta nissen. Sedan kommer dom en varje dag fram till jul. Nar julen ar over lamnar dom staden en efter en och tretton dagar efter julafton har den sista nissen lamnat och da ar julen over. Icke att forglomma ar deras julkatt. Det ar en stor svart katt som har stenkoll pa alla foraldrar. Det ska finnas godis eller en liten present i julstrumpan varje dag annars kommer katten och ater upp dom. Ni ska inte tro att barnen ar mindre utsatta, nej da.
Trollmor har stora oron och om det ar sa att hon hor ett olydligt litet barn nagonstans i landet som inte vill ata upp maten, hjalpa till i hemmet eller gora sina laxor.ja, da skulle hon aldrig tveka pa att aka dit och rova bort dom for att sedan slanga det stackars barnet i sin stora kittel.

Fortsattning foljer i nasta inlagg for texten var tydligen for lang...

Trots eleka troll, ett ganska taskigt klimat och dyra utgifter, sa alskar islanningarna sin o. En gang islanning alltid islanning. Vad vore val livet annars? Aven om jag kan tycka att svenska klimatet ar alldeles for trist ibland sa kan jag ju inte sticka under stol med att jag alskar Sverige precis som det ar. Men jag ar fodd och uppvuxen dar. Samma sak skulle det vara for en spanjor som invandrar till vart land. De skulle sakna sin sol, sina strander och inte allas kanna sig komfortabla med att det bara finns ett visst antal veckor om aret som raknas som sommar. Att flytta till Island ar nog en riktigt stor utmaning. Tre veckor rackte for min del, jag alskar Island och kommer absolut vilja aka dit igen.

Varma kallor, vulkaner, lavalandskap, vackra manniskor, galet partyliv, geisrar och glaciarer. Island tillhor en av de platser jag tycker att man bor uppleva innan man kastar in handuken. Drommen om Island ar forverkligad.

Jag sitter inomhus idag pa grund av solforbud, rakade somna pa stranden igar och lag pa rygg i tva timmar. Pa lordag aker jag tillbaka till Stockholm. Ska ta tag i lite smasaker och styra upp lite innfor nasta resa.

En brunbrand Anna tackar for ordet.

Jag kan inte bestamma mig… Har ni hort den forut eller?

Pa lordagnatt flyger jag hem, kommer landa pa Arlanda strax innan klockan 03.00.Vad hander sen???

Just nu funderar jag pa om jag ska skaffa mig ett sommarjobb i stan. Njuta av svenska sommaren och allt det dar ni vet, men samtidigt funderar jag pa att kanske soka ett sommarjobb i Vaxjo. Da kommer jag ju att komma riktigt billigt undan. Familjen skulle nog bara ma bra av att bli lite terroriserad av mig, jag har ju bott i Stockholm i over fyra ar, sa dom har haft sin vilostund.

Samtidigt staller jag mig sjalv fragan, varfor stanna i Sverige nar jag har hela varlden framfor mina fotter?

Det finns tva starka anledningar.

Skal nummer ett ar ganska sa basic. Jag behover jobba ihop lite mer stalar. Aker jag vidare nu, kommer jag inte ha tillrackligt mycket pengar for att kunna vara ute ett ar. Da kanske jag blir tvungen att komma hem i december och da, ja, da har jag ju missat hela varen, sommaren och hosten.

Aandra sidan kanske jag inte ska oroa mig, man vet ju aldrig vad som hander. Jag kanske blir filmskadis i Bollywood och inte alls behover oroa mig for pengar. Om jag tanker sa, finns det verkligen ingen anledning att tveka. Bara att latta pa bagaget och hoppas pa att vingarna haller annu en gang.

Skal nummer tva vagar jag knappast namna i radsla av att fa stryk. Men skal nummer tva ar sa simpelt som karleken. Jag vill traffa honom, jag langtar efter honom, tanker pa honom och onskar inget hellre an att vi skulle kunna vara tillsammans over sommaren. En forutsattning ar att han kanner likadant for mig, vilket knappast ar troligt, (inte for att jag forstar varfor, jag som ar en san fin individ...haha) men det ska jag forska i nu nar jag kommer hem.

Om det ar lika illa somjag tror att det ar, ja da finns det ju verkligen ingen anledning till att stanna. Men det ar nu det borjar bli komplicerat for nu kommer alla andra aspekter in. Svenska sommaren & mina alskade vanner.

Eventuellt har jag fatt ett sommarjobb, mailade ett foretag och berattade vilken fantastik, ambitios och valkvalificerad manniska jag var och dom nappade. Ska traffa dom pa tisdag for att kolla narmare pa saken. Sa jobb har jag till 98%, sen var det det har med boendet. Tanja erbjod sig att evetuellt lana ut en horna i sitt vardagsrum, sa egentligen ar boendet ocksa klart. Nu maste jag bara bestamma mig, samt analysera minsta lilla kansla. Kanna efter, vad ar det jag vill gora???

Idag har jag varit inne hela dagen. Efter att ha somnat i solen har jag nu brannt mig ganska ordentligt och det gor ont i huden att vistas i solen just nu. Jag hoppas att rodnaden har forsvunnit tills imorgon, da ar det bara att kora hart pa playan igen.

Nu till nagot annat. Skriv i min gastbok sa jag ocksa far nagot roligt att lasa, vad hander dar hemma?

Ni ar som kunder som gar in i en butik, laser en tidning och gar ut igen. Hoho... Skriv en halsning. Jag vill ocksa lasa. Jag har ju inte ens den blekaste om vilka som laser.

Typ... Last 23 ggr... Ar det snuskgubben Dagobert som blivit besatt av mina inlagg och aldrig kan fa nog eller ar det 23 kara vanner som tagit del av min vardag, mitt aventyr, mitt liv?

Det ar nar det blinkar rott att jag fatt ett nytt gastboksinlagg, som skrivlusten vacks till liv.

Klockan ar strax efter halv tva, det ar 23 grader i den varma Mallorcanatten.

"Tanja @ work dice:

Du får mat, olja på kroppen och vin o sol o ja allt.. själv sitter jag på ett sketet kontor i Saltis ensam o övergiven....."

Haha, det tyckte jag var roligt.

Idag har jag haft annu en dag inomhus. Maste vila min stackars hud, nu ar jag iallafall inte rod langre. Jag har roat mig med att soka viktig info pa natet. Planerar och velar. Hem till Stockholm kommer jag absolut komma, sen ar fragan hur lange jag blir kvar.

Dagarna har pa Mallis har verkligen varit bra for mig. Skont med lite semester. Solle & Charlie ar tva sma anglar som tagit hand om mig pa basta satt. Imorgon ska jag antligen till playan igen och suga at mig lite sol.

Idag har jag pratat med min andra Johan och ja, han lat glad over att jag ringde. =) Vi kanske ska traffas pa mandag och jag langtar sa.

Jag har tankt och tankt. Ar sjukt sugen pa att utbilda mig. Jag vill jobba med nagot kreativt. Grafisk formgivare, journalist och larare ar yrken jag skulle kunna tanka mig att plugga till. Pa mandag ska jag springa till en yrkesvagledare och prata lite. Det kanns som om det borjar blir dags att gora nagot vettigt av livet. Att slita ut sig i en fargbutik for en sketen lon ar inte vad jag vill gora resten av mitt liv. Nej, dags att sikta mot stjarnorna.

Jag har en liten lista over platser jag vill besoka och saker jag vill gora, den ser ut sahar:

• Aka transirbiriska jarnvagen fran Moskva till Peking
• Indien
• Thailand
• Mexico
• Paskon
• Skaffa barn
• Hoppa fallskarm
• Mc-korkort
• Dykcert
• Bra utbildning, som leder till ett stimulerande jobb

Detta ar bara ett urval och det finns ingen speciell ordning pa sakerna, jag vill bara att det ska bli av nagon gang. Det ar ju busenkelt.

Tagresan till Peking, Indien, Thailand, dykcert och fallskarm kommer jag sakert kunna genomfora iar.

Utbilda mig ska jag gora nar jag kommer hem.

Mexico & Paskon, dit gar brollopsresan. Barn kommer forhoppningsvis produceras under brollopsresan.

Mc-kort ar det ingen bradska med, det far bli av nar ekonomin tillater.

Kara vanner!

Klockan har passerat 9.00, manga av er sitter pa jobbet och har ett par timmar kvar innan ni far fira helg.

Sjalv sitter jag i bikini i morgonsolen. Avnjuter en pastasallad med marinerad vitlok och dricker Sangria. Jag har gillar och har verkligen anammat den kontinentala livsstilen. Det ar tillatet att dricka alkohol till frukosten nar man har semester.

Efter att ha vistats inomhus 2 dagar, ar det nu dags att ge sig ut i solen igen.

Som Helena sa:
"Med en nu-javlar-mentalitet, ar det latt att man branner sig de forsta dagarna."

Sa sant som det ar sagt.

Nu har jag inte tid att sitta har langre. Ha det bra i era 15 grader. Playan vantar och jag ligger dar om exakt 5 minuter.

Skal!

Livet ar orattvist, men egentligen ska jag inte klaga. Faktum ar att jag ska vara javligt lycklig med tanke pa att jag antligen befinner mig pa mitt avantyr.

Men det gor ont och jag har gratit en skvatt. Solle & Charlie trostade och sa att han antingen ar bog eller efterbliven...

Eftersom jag har haft sa svart att bestamma mig for hur jag ska gora nar jag kommer hem, om jag ska stanna eller resa vidare har jag legat pa playan hela dagen och tankt. Den egentliga anledningen till att jag skulle vilja stanna i Stockholm over sommaren ar for att jag hade hoppats kunna tillbringa mycket av tiden tillsammans med J2 som jag tycker sa mycket om. Jag bestamde mig for att ta tjuren i hornen. Varfor vanta till mandag nar det gar ett plan till Bangkok pa sondag?

- Hej Johan, det ar Anna. Jo, sahar ligger det till. Jag ar hopplost foralskad i dig. Jag langtar efter dig och tanker pa dig hela tiden. Kommer vi tillbringa sommaren ihop om jag kommer hem?

Efter fyra minuters samtal lade vi pa och tararna sprutade som en liten fontan. Huuuu... Det ar ju himla trevligt att veta att han tycker om mig som en van, att han aldrig haft ambitionen att inleda ett forhallande med mig (och att jag borde ha vetat om det, eftersom det var dealen fran borjan, vilken javla deal???), eller nagonsin funderat pa att gifta sig och skaffa barn med mig, att han ar for gammal for mig (35 ar), att jag borde traffa nagon i min egen alder. Att jag ar en underbar tjej, glad, vacker, sot.... bla bla bla...

- Anna, jag ar sa finkanslig och visste inte hur jag skulle saga det. Blir du ledsen nu? Jag skulle aldrig vilja gora dig ledsen, men du fragar ju nu.


Nu ar det som det ar. Kanske lika bra det, skulle sakert aldrig funka anda, han ar faktiskt ganska trakig och humorbefriad... Men jag gillar ju honom.... Ahhhhhh......!

Kommer hem en snabbis imorgon, sen far vi se vart jag aker. Kanske hem min kara syster i Smaland och slickar saren, Thailand eller Indien. You never know.

... blev vi lite val inspirerade av laten nar vi sjong kareoke. Spela roll, baten gar om en timma och vi ska aka med.

Sa....

Nej... Jag kommer inte aka hem imorgon. For jag ska skaka rumpan pa Ibiza....

La dolce vita, love you & my life.

This is the year it all will happens!

Ohhhhh, we going to Ibiza.
Ohhhhh, back to the Island.
Fly away, with Venga Airways.
Fly me high, to Ibiza sky....!

Fredagkvallen borjade lugnt.

Vi gick till ett jattemysigt tapashak och avnjot diverse smaratter. Sen gick vi vidare till en mysig liten pub och det var nog har det hela borjade...

Nar vi vakande upp ur tequilaruset dagen efter befann vi oss pa Ibiza.

Klockan var runt fem nar Charlie kom pa den briljanta idén att vi skulle aka till Ibiza. Vi hade sjungit den laten pa kareoke ett par timmar tidigare och blev ordagrannt valdigt paverkade av den. Hem med taxi, packade snabbt och vips satt vi pa baten. Med tanke pa mitt tillstand efter att ha druckit ett gang goda drinkar hade jag verkligen inga problem med att somna, satte mig i mitt sate och vaknade nar baten var framme 2-3 timmar senare.

Ibiza har ett underbart nattliv, folket ar helt crazy, dansgolv fyllda med vatten som gar upp till midjan, utsokta gogo-dansare, grym musik. Jaaaa... Ibiza har verkligen allt. Synd bara att vi inte hann uppleva det. Haha. Vi har en formaga att sova langa siestor. En halvtimma forvandlades till hel natts somn, men on finns kvar och jag ska dit igen nagongang. Aven om vi aldrig hann ga ut och parta, fick vi kanna rytmen och nu idag kan jag forsta att mina foraldrar inte lat mig aka dit nar jag var 16 ar. Med aren kommer forstaelsen.

Vad vi daremot upplevt av den pitoreska lilla on ar naturen. Det ar sa fint. Stranderna ar ljuvliga och Charlie som har bott pa on har en massa hemliga smultronstallen nar det galler fina strander. Vi har varit pa tva nudiststrander och det var sa avslappnat dar. Alla solar och badar nakna for att dom vill bli bruna pa hela kroppen. Nudiststrander ar jattevanligt i Spanien och om man befinner sig pa en icke nudiststrand sa brukar alla tjejer sola topless. Helt naturligt, inga konstigheter.

Okej, men ibland kan man ju undra...
Nar vi var pa den ena stranden fanns det en familj bestaende av mamma, pappa & tva barn dar. Pappan borjade utova yoga, stallde sig pa huvudet och staendes pa huvudet tog han ner benen i spagat, visade hela det dinglandes paketet samt ett stort svart burr, en och en halv meter ifran oss.... Hmmm...ja da kan man ju bli lite stalld. Det ar ju en ganska ovanlig och traumatisk syn/upplevelse.

Pa den andra stranden dar vi var idag lag det tva killar bakom oss och verkligen flakte ut sig. Haha, jag har bildbevis och det ar ingen vacker syn...

For er killar som kanner att ni ar lite blyga for att snoppen krymper nar ni badar, jag har ett hett tips och det funkar. Bada och ha det trevligt i vattnet, innan du gar upp till stranden, stall dig med ryggen emot och dra lite i trumpeten. Vips, sa var det problemet lost. Sen om du marker att nagon har observerat dig, da kan du ga fram till personen och saga att du blev brand av en manet.

Helgen har varit fylld med skratt, sol och bad. Mitt plan flog utan mig igar, sa nu skulle man kunna saga att jag ar lost in Spain. Vart jag ska ta vagen nu har jag inte den blekaste aningen om, men det skulle vara nice att komma hem for att jobba ihop lite mer pengar for det har gatt en del. Vi far helt enkelt se va som hander.

Jag byter skinn. Min fina lilla solbranna ar pa vag bort. For tillfallet har jag en stor vit flack mellan brosten, tre sma flackar pa ryggen och borjan till flackar i ansiktet.

Vad har jag lart mig av detta?
Jo, att solskyddsfaktor trots allt kan vara bra, har alltid trott att det ar en myt.

En annan sak jag borjar komma till insikt med ar att det inte spelar nagon roll vart i varlden man aker om man har tankarna kvar hemma i Sverige. Tack Ann for att du satte ord pa mina kanslor.

Det ar lattare sagt an gjort att glomma en manniska. Jag forstod nog aldrig hur mycket jag verkligen tyckte om honom. Jag tycker fortfarande om honom och det gor ont. Det kanns inte rattvist att bli foralskad i nagon som inte kanner samma sak tillbaka. Aven om han nu sager att han aldrig haft ambitionen att inleda ett forhallande med mig, gav han mig manga ganger vibbarna om motsatsen.

Nu har det gatt en vecka sen jag pratade med honom, pa nagot satt har det blivit enklare att fokusera. Observera, enklare. Jag ar fortfarande totalt forvirrad. Det kanns som om jag befinner mig i ett vaccum, dar tankarna bara snurrar omkring, flyter runt och ar omojliga att ta pa. Beslutsangesten har aldrig natt hogre pa skalan och jag vet ingenting.

Jag saknar honom och blir irriterad pa mig sjalv for att jag gor det.

Nara & kara!

Nagot fantastiskt har intraffat. Jag har kommit ur mitt zoombietillstand och har nu borjat tanka klart igen. Underbart. Jag har ett gang manniskor att att tacka;

Ann, min Ann – tack for peptalk & goda rad.
Jimmy, min storebror – tack for att du far mig att se saker ur ett annat perspektiv.
Kummis, min storasyster – tack for peptalk, du gav mig en kick i rumpan.

Jag ar aterigen pavag och den skona lilla kanslan i magen har borjat infinna sig. Jag har ett mal, det malet bestar nu av att ta mig snabbast mojligt till Australien. Jag ska ta vara pa mitt workingholidayvisum, en san chans kan jag bara inte lata ga forbi. Har man sokt ett sadant visum och inte aker, ja da har man forbrukat chansen for det gar bara att soka en gang.

Pa tisdag eller onsdag gar planet till Aussie. Jag kommer leva pa en sjukt dalig reskassa eftersom resan till Aussie ar dyr, jag har bott 3 veckor pa Island & 2 veckor pa Mallis. Men jag hoppas pa att hitta ett roligt jobb dar, down under...

Nagra mal med resan ar att jag ska lara mig surfa, ta dykcert, kolla pa kangrurs och lara mig spela didgeridoo.

Ella....! Vi gar om varandra... haha... Hur lange hade du tankt stanna i Sverige?

Vi har haft tva skona dagar. Solle har varit ledig fran jobbet och vi har legat pa playan dagarna i anda. Nej forrsten, vi har motionerat ocksa...

Vi gick fran den ena stranden till den andra, detta har vi gjort vid tva tillfallen och den totala strackan ar en mil... Vi har med andra ord gatt tva mil.

Solle traskar pa som om det vore ett maratonlopp, han ar som en liten duracellkanin, benen gar som sma trumpinnar. Han kan ga hur snabbt som helst och hur langt som helst. Jag ar inte van vid att ga en mil i flipflop skor, sa jag fick varsta blasorna. Men jag mar finemang. Ar lite halt bara.

Underbart vader, stekande sol och boljande hav. I borjan pa veckan drog det forbi ett askmoln, vilket resulterade i stora vagar de kommande dagarna. Som tva sma barn har vi lekt och hoppat i vagorna, legat pa stranden och sjungit gamla svenska schlagerklassiker och bara haft det bra.

Idag akte vi och motte upp Charlie nar han slutade jobba. Charlie ar bankdirektor och har en kund som ager ett lyxhotel. Vi gick dit och relaxade vid deras pool nagra timmar.

Om inget ovantat tequilarace intraffar i natt, sa kommer jag forhoppningsvis komma hem till Stockholm imorgon. (Risken ar minimal for mina killar paborjade en siesta for tva timmar sen, dom lar nog sova tills imorgon) I stort satt ska jag bara hem och vanda. Styra om packningen, springa sma arenden, losa ut biljetterna till Australien, sen aker jag pa onsdag.

Tva veckor pa Mallis ar verkligen att rekomendera, jag ger denna resa hogsta betyg.

• jag har tillbringat tiden med tva underbara vanner
• jag har fatt sola & bada
• spana pa snygga spanjorer som till 90% av fallen varit gay (enligt Charlie)
• jag atit god mat med mycket vitlok
• druckit gott vin
• gjort en snabbvisit pa Ibiza, en annan o jag lange velat aka till
• bara haft semester
• fatt uppleva varldens sjukaste tvprogram, igar kollade vi pa ett djupgaende program i stil med ”Fraga Olle”. Detaljer ar bara fornamnet.


Jag spinner vidare pa mitt o-tema. Forst var det Island, Mallis, Ibiza & nu Australien.

Mitt nya ledord ar:
”Men man vet ju aldrig”, for det ar ju sant.

... är en spännande resa och man vet aldrig vart det slutar. Det är inte målet som är det viktiga utan vägen dit.

Klockan 3.00 landade jag på Arlanda. Insåg att det inte gick några bussar eller tåg förrens om en timma. Lyckades ragga upp ett gäng på flygplatsen och tiggde skjuts av dom. Lyckligtvis skulle dom också till Bondegatan så jag fick skjuts ända fram till dörren.

Vägen från Arlanda in till stan var ljuvlig. Att se dimman lätta, öppna vidder, fräscha björkar och annan skön vårgrönska. Solen var på väg upp och en känsla av trygghet infann sig.

Jag sov hemma hos Johan (min vän, inte den andra) och det var ett kärt återseende. Dagen efter gick vi till "Mellis" vid Nytorget och blev bjudna på frukost av Johans vän Jimmy som spenderat natten på Johans soffa.

Efter brunchen stannade jag till hos Lillis och vi tillbringade dagen tillsammans. Vi gick till Medborgarplatsen, tog en öl och bestämde oss för att åka ut till mitt forna hus i Saltsjö-Boo och hälsa på Krille. Lillis hade bilen på jobbet så vi tog en promis mot Hammarbyhamnen. Stannade till i en park där ett helt underbart band spelade på någon typ av solidaritetsfestival. Fyra supersköna kvinnor med skön humor och sköna texter. En ljuvlig dag med härligt sällskap.

Idag har jag varit hos läkaren och hon visste inte vad det var för fel på halsen. Att det var svullet och rött kunde hon konstatera, hon tog en massa blodprover och skulle höra av sig. Hon sa att jag inte behövde oroa mig och att det inte var några problem att resa vidare.

Jag har träffat Johan idag (han som jag varit förtjust i), vi fikade lite och låg och solade på en filt i "Vita Bergsparken". Det känns skönt med ett avslut. Vi har pratat om allt mellan himmel och jord. Ibland målar jag upp en illusion som skiljer sig från verkligheten. Kan det bero på att jag är en obotlig romantiker? Jag gillar honom och vi kommer fortsätta som vänner och det är jag glad över. Känslan av att vara "upp-över-öronen-förälskad" har släppt och nu på min nya resa ska jag ta med mig ALLA tankar och inte lämna kvar dom här hemma i Sverige. Jag känner mig fri.

Sök efter det bästa, du är värd allt du kan få. Nöj dig inte med lite, livet är så kort ända. Våga dela med dig av allt du har i ditt bagage, du får tusenfalt tillbaks.

... tack för att ni finns, för pepping och glada inlägg i resboken. Det känns som om jag har en liten hejarklack runt omkring mig. Jag vet att alla vill mig väl och önskar mig all lycka på mitt år.

Under de senaste fem veckorna har jag befunnit mig på Island & i Spanien. Nu är jag hemma på en snabb mellanlandning och insikterna under dessa fem veckor har haglat.

Om två dagar kommer jag befinna mig på mitt riktiga äventyr. Jag kommer vara i Autralien. Island och Spanien var som nybakad bröd & aioli, nämligen förrätter.

Jag har lärt mig mycket om livet och mycket om mig själv. Jag känner mig nöjd, tillfreds och stolt. Jag kan tänka tillbaka på naiva handlingar & annat beteende med ett leende på läpparna och en lätt suck.

Med dessa ord stänger jag denna resbok och påbörjar del 2 när jag känner att jag behöver ventilera. Nu ska jag njuta av resan fullt ut, släppa ALLT och inte lämna kvar några tankar här hemma. Jag ska fånga dagen och leva livet.

Kram från eder Anna.