Jepp, nu är jag på plats i landet "vad för något -stan sa du?" och har påbörjat min tjänstgöring som praktikant på telekom och internetleverantören Babilon-T (den största skattebetalaren i landet enl. uppgift). Jag ska vara med i utrullningen av WiMax-nätet här i Tadzjikistan. Går f.n. en kurs i det som kommer mynna ut i att jag blir en 'Alvarion Certified Systems Expert' om några dagar. Kursen hålls av en av Alvarions influgna rumäner, men eftersom de flesta på kursen inte kan engelska får en snubbe hela tiden översetta allt till ryska. Jobbigt, men också en möjlighet att lära sig lite teknisk ryska:-)

Kort analys av hur ingenjörerna här på jobbet är klädda: svarta långsmala skor med klack, mörkabyxor med pressveck, bälte med obligatorisk mobiltelefonhållare, grå eller vitaktig skjorta med mörkslips. Det finns inga kvinnliga ingenjörer. Alla kvinnor på jobbet är antingen städerskor, HR-funktionärer eller annat icke-tekniskt.

Tadzjikistans huvudstad fungerar precis som man fördomsfullt tror: ibland.
Tidspassning: aldrig
Rinnande vatten: ibland
Ström: oftast
Marshrutka: alltid

Redan efter en vecka på plats börjar man bli lite van. Klart att mötena börjar 45min efter utsatt tid, saker saknas i affärerna och självklart ska vägarna spärras av om presidenten eller andra viktiga funktionärer ska ta sig någonstans.

Vad händer här i stort? Presidenten utför viktiga sociala reformer:
*Uppmanar alla med ryskklingande namn att byta till mer "tadzjikiska". Föregår själv med gott exempel och byter från Rachmanov till Rachman!
*Förbjuder stora bröllöpsfester, pengar kan ju spenderas på bättre saker! Inte heller begravningar bör vara för dyra.
*Små religioner bör inte få utföra sina ritualer, det är väll ända ingen som går på dem?

Skämt åsido: Det är tio år sedan inbördeskriget slutade, men för några veckor sedan utfördes ett attentat av "extremister". Landminor från inbördeskriget ligger fortfarande kvar. Mycket drogtrafik från Afghanistan går genom landet. (Enl. en av mina arbetskamrater: "hashet här är overhört mycket bättre än den skit man får i Holland".)Korruptionen är stor, rättsäkerheten liten och möjligheterna att uttrycka missnöje med regimen små. Sovjetregimen lämnade, som i alla f.d. sovjetstater, ett arv av miljöförstöring. Har i form av bl.a. uranläckor. Spädbarnsdoedligheten aer den naest hoegsta i f.d. Sovjet...

Jaha? Det låter som det mesta i landet är Problem eller REMONT? Nej, alla är trevliga (utom polisen som vill ha mutor) och ytterst hjälpsamma. Många vill foerändra landet till det bättre och eftersom det faktiskt råder fred här finns det hopp. Dessutom skönt med en lite mer laid-back inställning - "it's okay, no problem".

Nej, sveriges bästa stundentfik - Baljan - vid Linköpings Universitet har inte startat en lågpriskampanj. Det som åsyftas är det som rinner ur kranarna när delar av - eller hela - vattenreningsprocessen inte fungerar. Det måste väl vara en ödets ironi att det land i Centralasien som har störst tillgång till rent osaltat vatten har minst förmaga att ta till vara på denna resurs i form av schysst dricksvatten till sina innevånare. Men som en tadzjik med god insyn sade till mig: de som bestämmer (DSB) har inget intresse för folk på gatan, utan det handlar bara om stora bilar, semestrar i Europa, bankkonton i Schweiz, etc. Korruptionen fortsätter.

Centralasien är verkligen en korsning av Europa och Asien. Det märks på flera sätt. Inte bara det att nästan all utrustning på mitt jobb kommer från den kinesiska telekom-tillverkaren Huawei eller att de små kinesiska minibussarna blir allt populärare på Dusjanbes gator utan också det att både den Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) och den asiatiska utvecklingsbanken (ADB) investerar i samma region. För det tränade ögat ser man också att den klassiska "asiensitten" blir allt vanligare ju närmare Saigon man kommer (se bild). De ryska ingenjörerna som under sovjet gav Dusjanbe dess ansikte med pirechoder (typiska sovjetiska vägundergångar, idag gärna med små butiker som kränger piratskivor och dvd'er), fast telefoni och betonggjutna kraftledningsstolpar håller nu på att trängas undan av kinesiska vägarbetare och massproducerade kinesiska varor.

Jag har fått min första lön! Jag funderade länge på hur de skulle lösa detta med sociala avgifter, skatt, pensionsavsättningar för min framtida tadzjikiska pension, överföring till mitt konto i Swedbank, PPM och andra problem som utbetalning och anställning i utlandet kan medföra. Chefen löste detta på ett lika enkelt som briljant sätt: en bunt med sedlar i handen.

På kvällar och helger har man möjligt att se lite mer av staden och landet. I helgen åkte vi på en resa arrangerad av IAESTE Tadzjikistan till Romit, ett trevligt ställe uppe i bergen för rekreation och avkoppling. På vägen dit pratade jag med Joe, en kille från Irland som har fördjupat sig i jordbruk hemma. Han jobbar med något liknande här. Det visade sig att här byter man inte utsäde mellan åren, så marken tappar många viktiga mineraler. Vansinne!

En annan spännande figur med cyniskt sinne är finnländaren Jilka (Ilka?). Förra sommaren åkte han bil hemmifrån Esbo till Armenien, genom Ryssland, Ukraina, Ryssland, Abkazien(!), Georgien. Det var tänkt att de skulle till Iran med bilen, men utlänningar kommer inte över gränsen med bil, så den fick de lämna.

Om kursen jag går (den heter CASS, Certified Alvarion System Specialist och inte det glassigare namnet som jag sade i förra inlägget) kan man säga att den är relativt enkel. Har man gjort Armens tekniska skola med telesystem eller gått något år på Y-linjen eller motsvarande är det skrattretande. Tentan motsvarar ungefär Mitthögskolan - vi får veta vilka frågor som kommer på testet. (Det där var bara för att mobba er i "sveriges centrum"...)

PS. TeliaSonera håller på att köpa MCT Corp. Kommer ge dem tillgång till majoritet i Uzbekisk och Tadjzikisk mobiloperatör. DS.
PS2. Har hört att det regnar hemma (växthuseffekten!!), de som hellre vill ha värme kan ju komma hit. Jag tror den stora termometern vid Somonigatan har hängt sig på +32 grader. DS.
PS3. Uppmärksamma läsare såg att jag saltade den första historien lite extra. Nej, riktigt så hård är inte den nya lagen om religösaaktiviteter. DS.

Hur ser en "vanlig" dag ut i långtbortistan? Dagsschemat för en av dagarna var så här:

07.45 Revelj, dusch (om vattnet inte fungerade dagen innan), frukost bestående av gröt, te och lepjoschka (vitt intetsägande bröd, mkt typiskt för Tadzjikistan).

08.30 Gång till huvudgatan och inviftande av Marshrutka. Tar mellan 1 minut och 35 minuter. Resan till kontoret tar mellan 7min och 25min. övar lite ryskaglosor på vägen dit, givet att jag får en sittplats i minibussen.

09.15 Ankommer till kontoret. Först av alla i teamet, trots att vi börjar klockan 09.00. Flex har en lite annan betydelse här än hemma.

09.45 Alla på plats, dags att göra något. Vi ska idag testa några funktioner i WiMax-nätet som vi tidigare har kopplat upp. Detta är en procedur i att godkänna den lösning som Alvarion har levererat. Romeo och Dimitrij från Alvarion är med oss hela tiden.

10.15 Dagens taktik någorlunda planerad. Lämnar kontoret för test av WiMAX i "fält".

10.30 Ankommer testsiten, plockar iordning vår utrustning och börjar köra. Hur en testsite ser ut varierar lite. Bifogat syns några foton från olika. Det viktiga är avstånd till basstationen samt om det är fri sikt till denna eller ej.

12.30 Inget funkar. Vänder många gloslappar i väntan på att någon som administerar backbone-nätet ska få tummen ur.

15.30 Äntligen har ngn stoppat rättkabel på rätt plats.

16.00 Inne på kontoret, mycket sen lunch.

17.00 Säger hejdå och går från kontoret. Ringer lite folk i Dusjanbe för att göra ngn form av plan för kvällen. (Lägg märke till att vi hade ungefär 30 min effektiv tid under hela dagen. Typiskt Tadzjikistan enl. somliga.)

18.00 Har kollat internet och beger mig till en restaurang för att dricka öl och snacka skit med Mihailo från Montenegro och Jan från Tjeckien. ölen är Baltika 7, min favvo ur det ryska, numera danskägda, bryggeriet Baltikas serier. Michailo drar några vitsar ur den breda balkanska repertoaren. Kan återberetta en bra här, visar på att tekniska fysiker och elektrotekniker är lika kaxiga världen över:

"En student frågade prefekten vid elektrotekniska fakulteten vad som krävdes för att få en examen vid hans fakultet.
-Ja, att du lämnar over din hjärna till oss i 5-6 år och låter den slava under vår piska dag och natt, svarade prefekten.
-Okej, men vad ska jag göra med en kropp utan hjärna under den tiden? frågade då studenten.
-Med den kan du plugga ekonomi eller juridik, avslutar prefekten."

20.10 Middag hemma hos Jovids, min värd och tillika sputnik i Tadzjikistan, föräldrar. På bordet står en blandning av tadzjikiska specialiteer, mycket grönsaker i olika former. Gärna kokta. Lepjoskabröd. Vattenmelon serveras till allt.

21.00-22.30 Avslutar dagen med matematik(komplex analys i omtenta-p) eller ryska. Kollar om det finns vatten till dusch, annars läggdags.

--------------------------------------------------
-----

Nu har den andra svenska studenten kommit hit, Hanieh från Malmö/Lund. Kul att prata svenska med ngn annan än mig själv. Hon kommer jobba för en NGO i K.T. en bit söder ut.

Förra veckan var vi i IAESTE-gänget på resa i södra Tadzjikistan. En stor del av resan spenderades i minibuss. Kanske inte hundra roligt längs alla slingriga vägar och stora gupp, men skönt med många raster längs vägen och att få en skymt av vardagsliv ute på landsbygden.

Vi besökte en gammal sidenvägsanhalt som idag grävs ut och till viss del rekonstrueras. Det lilla fortet hade förutom garnison och moske även en liten teater där handelsmännen kunde roas, pool för återhämtning, avloppssystem och en del annat uppfinnningsrikt. Just teaterdelen var intressant i ett speciellt avseende. Eftersom det inte ska drickas så mycket alkoholhaltiga drycker enligt islam fanns det ett rum avsätt för muslimer samt ett rum avsätt för icke-muslimer. Båda var riktade så att man kunde avnjuta underhållningen, men med eller utan ovan nämnda drycker!

En superkort analys av södra Tadzjikistan är att det pratas mer tadzjikiska där och att folk i allmänhet är mer reliogesa där än här i huvudstaden. Vid något tillfälle hade vi 17km till Afghanistan och vi såg förmodligen en hel rad med knarksmugglare längs vägen. Smugglingen sker i relativ öppenhet och för gränvakterna som ofta lider av svält är mutorna smugglingstrafiken ger nödvändiga för överlevnad. Appropå mutor så blev vi stoppade av "trafikpolis" vid 5-6 tillfällen och fick betala motsvarande 10kr vid varje. En liten trafikskatt som chaffisen förklarade det för mig. I Kulyab besokte vi ett maosoleum tillägnat Ali Hamadoni (muslimsk filosof, tänkare), samt besokte en av IAESTE-crewets släktingars hus.

Har uppdaterat bildarkivet med en hel del nya bilder.

Tadjikistan drabbas frekvent av olika typer av jordskalv. Vi hade minst ett mindre idag, skakade till lite lite grand i kontoret. Jag märkte knappt någonting innan chefen berattade vad det var. Som uppmärksamma nyhetsläsare vet har det varit ett jordskalv och ett jordskred av större skala i Tadzjikistan nyligen. Det första orsakade 3 personers död och det andra 11. Det som var i Rashtprovinsen mätte 5.5 på Richterskalan, förstörde 170 hus och skadade ett 1000-tal. Omkring 7000 människor har påverkats. Centralasiens befolkning har i stort en ganska tuff tid med allt det bekymmer som rasen och rasmassorna orsaker. Vägar kan från den ena dagen till den andra bli ofarbara. Om jag får möjlighet ska jag publicera en illustrativ bild av detta från vår tur genom nordvästra Tadzjikistan.

Helgens resa med IAESTE var alltså Dusjanbe-Khujand-Iskander kul-Dusjanbe. Med en YAK-40 flög vi till Tadzjikistans näst storsta stad Khujand. Khujand har, förutom att fostrat Alexander den stores hustru Roxanna, (obs! obekräftat, stämmer ej enligt wikipedia!), även fått utstå mongoliska belägringar och levererat stora poeter och tänkare. Dusjanbe är ju en 80 år gammal stad byggd på en kulle där det hölls marknader på måndagar (Dushanbe betyder måndag på tadzjikiska) och man märker att all arkitektur är av det typiska sovjetiska snittet. Khujand bär på ett 2500 år äldre arv och det är således "trevligare" att spatsera runt i staden. Prisnivån är helt klart lägre än i huvudstaden (Shashliken, grillspettet som finns överallt i f.d. sovjet, kostar 2-3 Somoni istället för 6-10 här i huvudstaden).

Efter en dag i Khujand med bl.a. bad i den stora varma sjön Kharakuum - som tar emot en dos läckage från en gammal urangruva - och rundvandring på ett vattenkraftverk satte vi oss i en karavan av gamla Mercedes för 9h färd genom mörkret till Iskander Kul, vilket är en av höjdpunkterna i Tadzjikistansk turism.

Jag hörde en siffra på 300 turister per år i hela Tadzjikistan. Kan mycket väl vara högre, uppåt 1000 kanske? Oavsett, infrastrukturen i Tadzjikistan är idag inte av kvalite att ta emot större turistströmmar. Ett gott exempel på det är att var färd genom natten kanske skulle ha tagit 3h om det inte vore en halvraserad grusväg och vägarbetsområde. Vi pratar här om vägen mellan Tadzjikistans två största städer! Vägen var bättre lämpad för Bandvagn 206 än bilar! Orsaken är att den kinesiska firma som har i uppdrag att totalrekonstruera vägen började med att grusa allt för att sedan bygga upp bit för bit. Enligt planen ska det vara klart hösten 2009. Låt mig tvivla.

Iskander Kul är för de som förstar tadzjikiska så klart Alexanders sjö. Enligt legenden var Alexander den Store här och campade ett tag, innan han drog vidare mot Indien. Hans häst skall ha ramlat ned och dött i sjön, varpå sjön fick sitt namn. Kanske, kanske inte. Stället är ivf oerhört vackert och jag bifogar några bilder därifrån. Passade också på att bestiga ett berg i närheten.

Vägen från Iskander kul till Dusjanbe är ack vacker och vi passerar bl.a. en passage på 3700m höjd. Grym utsikt och spännande landskap. Vi gjorde relativt frekventa stopp och jag försöker se så mycket som möjligt av hur befolkningen lever. En stor del av de unga männen i åldern 17-50 år är i Ryssland och knegar och försöker skicka hem så mycket pengar som möjligt. Analfabetismen har växt under de senaste åren och medellivslängden har sjunkit. Arbetslösheten i landet totalt är ca. 40% och månadslönerna är svåra att beräkna eftersom mycket är svart. Det är mycket lågintensivt jordbruk och utebliven crop rotation försämrar skördarna. Detta är till viss del av okunskap och till viss del pga att regeringen styr att man bara får odla en typ av utsäde. Galet, javisst.

Min tid här börjar närma sig sitt slut och jag tar Turkish Airlines (om de inte strejkar) på måndag och landar 13.10 på Terminal 5, Arlanda.

PS. Jag försoker följa lite av det som händer där hemma. Har laddat ned de mest intressanta Sommarpratarna från sr.se och försökt följa rapportsäsongen så noga som möjligt. Sandvik, SKF och Atlas kom ju in väldigt fint, lite värre från E/// och Volvo och vi vet ju inte riktigt hur äventyret med de amerikanska bolånen ska sluta. Men men, den 15 augusti rapporterar Ramirent och då blir det åter dags att plocka fram det mouserande vinet! Stort grattis till alla som kämpat sig igenom 5-dagars orientering i östergötland. DS.

Bonus: Transporter och logistik
Harry Potter finns tydligen tillgänglig i Afghanistans huvustad Kabul i 50 ex. Vad jag vet finns det inte ett enda ex i Dusjanbe. Ett land där fred råder sedan 10 år och där innevånarna har tillgång till 3G-telefoni med HSDPA-hastigheter. Vad jag vill poängtera är att de böcker som finns i Afghanistan troligen bara finns där för att alla västerländska NGO'er och liknande organisationer ska få dem. Jag har också fått en känsla av att folk som jobbar för UNDP, OSSE, och alla de andra organistationerna lever lite grand i sin egen värld. Det kanske är ett måste för att klara en omställning från västerländsk levanadsstil till dessa förhållanden under en längre tid?

Det kan också vara så att det fungerar alldeles utmärkt att beställa Harry Potter från en internetbokhandel och få den levererad hit, vem vet? Jag vet ivf att de lastbilar av typen Kamaz gör ett otroligt slitsamt jobb när de färdas från Khujand till Dushanbe över bergen. Vägarna är ju så otroligt dåliga, skulle gissa att vissa västerländska modeller helt enkelt skulle ge upp, men Kamazen pinnar och går, år efter år.

Ang. terrorism så har nyheterna rapporterat att ett gäng Uzbekiska millitanta muslimer har fångats. De ska enl. uppgift ha haft sprängmedel samt planer på att attackera nattklubbar och andra ställen med mycket folk i Tadzjikistan.

Japp, jag försöker alltid träffa så mycket intressanta personer som möjligt. Hemma som borta. Och nej, det var inte i det syfte som män av den typ jag i vardagligt tal brukar benämna "torskar" brukar vara ute och leta. Här är det teknik, affärer, (geo)politik och lagom stora visioner som gäller.

De två kanske mest intressanta ur den sista veckan:
Den tekniska chefen, tillika en av grundarna, på "mitt" företag:
*Expansion inom närmsta åren till Afghanistan(!).
*Egen R&D (Forskning och Utveckling). Idag jobbar man mot hologram med ett team på 7 personer. Jag är tveksam till hur bra detta kommer att gå.
*Eftersom ingen från universiteten kan någonting måste man utbilda arbetskraften själv. Införande av ett program som startar vid 12-14års ålder och som för toppstudenterna innebär betalda studier vid prestigeuniversiteten i Moskva.

En ganska senior banker vid en av de "större affärsbankerna" i Tadzjikistan. Medlem i utbildningsprogrammet och nätverket "Framtida ledare för Centralasien" och trading/finansansvarig på banken:
*Enorma möjligheter inom vissa investeringsteman i landet.
*Förklaring av hur (vissa, upplånade) pengaflöden till landet fungerar.

Jag kanske börjar bli gammal, men för mig är sådana här möten mycket mer givande än alla fina fotografier tillsammans.
För de som är intresserade av hög risk och goda utsikter till framtida avkastning har jag allt som behövs för att investera i Tadzjikistans bäst skötta företag. Nu är rätt tid att gå in. Maila mig vid intresse. Jag har för avsikt att bygga ett alternativ där större summor ej krävs från privatpersoner.

Utflykt
Mitt sista dygn på plats blev intensivt och inte många timmar blev över till sömn. Vi började med att besöka den enorma dammen Nurek. Härifrån får Tadzjikistan som bekant ca. 90% av sin energi. Utöver detta så har dammen ett helt unikt vatten. Jag har dykt på många olika ställen man aldrig sett något liknande. En typ av poolfärgat vatten som inte finns i pooler. Med 300 meters djup är detta ett oexploaterat fridykarmecka. Eftersom sjöns alla stränder består av mer eller mindre lodräta klippor fungerar turismen som så att man med hjälp av båt åker ut till stora förankrade flottar med tak och matlagningsmöjligheter av primitivt slag. Där flyter man omkring i några timmar, njuter av underbar dykning, tar en simtur ut till klipporna, funderar över varför alla tadzjiker som kan simma gör det med hundsim, dåsar i skuggan och pratar strunt med vännerna eller småäter av all mat vi tagit med oss. Tyvärr var hela dammen skyddsområde och det var därför mycket stort NJET på alla möjligheter att göra besök och se mer av maskineriet. För de försvarsintresserade kan tilläggas att de tre fyllda ringar som visar att objektet är en civil anläggning/installation som innehåller farliga krafter och enligt krigets lagar således är förbjudet att anfalla, fullständigt höll på att vittra bort och var svårt att urskilja även på relativt nära håll. Skärpning!

Efter en sådan dag somnar man ovaggad, men eftersom vi hade avskedsöl för mig och Daniel från Spanien under kvällen fick det vänta. När jag kommit hem förberedde jag gåvorna jag tagit med till min värd Jovid från Sverige. Han har varit här genom IAESTE, arbetat på Scania i Södertälje och drömmer om att få komma hit igen, kanske ett Mastersprogram vid svenskt universitet? (inte mitthögskolan alltså!)

Trafiken är galen och skördar offer. Vi blev tragiskt påminda om detta när Jovids kusin avled i en trafikolycka under samma natt som jag åkte.

Flygresan via Istanbul hem gick utan problem. Det är nu tid för eftertanke och lite begrundan. (Jag börjar alldeles tydligt bli om inte gammal så i varje fall lillgammal!) Min 5: e årliga Östmånaden är till ända. Vad nästa "projekt" i öst blir är inte klart, men klart är att det kommer bli mer fokus på Balkan, Vitryssland/Ryssland samt Centralasien framöver. Var så säkra! Om en månad påbörjas ett års utbytesstudier i tyska Aachen, tills dess: borta bra, hemma bra!

Friends, family and foes: vänligen skriv i gästboken!