Logga in:
Soldat i Fredsstyrka...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Förenade Arabemiraten, Herkulesflyg, campen… - Framme!

Det blev en kort mellanlandning i Abu Dhabi med några få timmars nattvila. Vid tolvtiden tog vi in på hotellet. En schysst buffé stod uppdukad och därefter väntade bara sängen, ja för merparten åtminstone… Men synd vore väl att inte kunna säga att man ”gjort” Abu Dhabi när man ändå var i farten... ;-P så jag och två kompadres marscherade raskt in på närmsta krog o kikade läget. Med bara halva foten innanför dörren förstod man genast varför rökning på krogen blev avskaffat på hemmaplan. Röken låg tung, lätt att förväxla med en av firmans tårögda tårgasövningar. Ölen smakade dock som den skulle! Inte alls fel för kroppen innan nykterskapens arbetsplatsform dagen därpå tog vid... Snart efter några klunkar tassade en o annan dam, av varierande kvalité fram och försökte kommunicera diverse förslag efter kvällen… inte osannolikt med någon form av affärsidé inbakad i tankeverksamheten. Nä med någorlunda gnutta förnuft redan erfaret vid min unga levnadslängd kändes inte ”the massage” alltför lockande den kvällen…

Tidigt på morgonen var det dags för transport till den militära delen av Abu Dhabis flygplats. Väl på där väntade Flygvapnets gamla trotjänare TP88 - i folkmun kallad ”Härka”. Några stämplar senare i det röda blocket var vi snart insuttna i planet och arabvärlden lämnades bakom stjärtrodret.

Efter fem timmar i hängnätet var det dags för äntligen landning i nästa ökning. Till skillnad från SAS mjuka sortier påbörjades istället en så kallad taktisk, berg-o-dalbane-inspirerad, inflygning mot marken – denna av klart brantare och svängare karaktär. Detta för att minimera risken vid eventuella missilbeskjutningar. Slutligen stod kärran på, om inte säker, men åtminstone fast mark. I samtid med ett litet pirr i magen fälldes porten ned och värmen mötte mitt ansikte.

Direkt innanför ankomsttältet hördes tonerna, inte helt oväntat i sammanhanget, av ”Hemåt det bär” – Muckartwists internationella motsvarighet skulle man kunna säga. Det är det första hemvändande gänget ur våra föregångare som firar avslutat mission.
Dock till min förvåning är de första som hälsar mej välkommen i fjärran östern två gamla klasskamrater från brandmannaklassen, på väg hem från Afganistan… ja någon har sagt det förr – världen e liten! Sedan var det bara att peta ner patronerna i magasinen, på med pinaler, bössa o picka och bege sig mot Camp Northern Lights. Intrycken är många på vägen genom staden Mazar-e-Sharif och en upptäckarlust sprider sig i kroppen.

Väl inne på campen blev det en snabb inkvartering i nya hemvisten på ca fem alldeles egna kvadratmeter. Därefter satte genast introutbildning, inbriefning i läge och nuvarande hotbild igång, vilket fortsatte hela dagen kvällen. Huvudet studsade således till ett antal ggr av sin anmärkningsvärda tyngd när det landade på kudden den natten.

Idag, fredag, var det dags att träffa föregående sjukvårdspluton och ta över deras uppgifter. De tycktes vara nöjda över sin mission och skall ha en eloge som överlevt sommarens 50-gradiga hetta i påpackad utrustning! Därtill var det givetvis dags att träffa min nya hjärtekamrat vilken också sannolikt är det enda man får nöja sig med att ratta här i ökenlandet…
Med sin rödakorsbeprydda beigebestrukna skrud stod hon där och väntade på mej – Patria, även kallad Pansarterrängbil 203 – modell Sjukvård. Föregående ägare gav en guidning av skönheten och berättade hur hon skulle tas.
Klart nöjd över ”köpet” var snart nycklarna i näven och 20 ton pansar i min ägo. Strax därefter stod vi även i beredskap som första ambulans.

Redan dagen efter var det dags första larmet. En svensk soldat hade fallit tre meter ner i asfalten från en vagn på campen – denna gång var det dock bara en övning. För att ge besättningarna en första intrimning i här i Afghanistan hade FS13’s sjvplut omtänksamt arrangerat ett litet scenario. Övningen gick riktigt bra, patienten blev inpackad i vacuummadrass och vi fick beröm för vårt proffsiga agerande. Alltid kul att höra som start och utbildningsskedet i hemma Moder Svea tycks ha burit frukt.

! Vänthallen på Abu Dhabi International Airport med sitt anmärkningsvärda mosaiktak.
! Ett lyxigt rum på flott hotell i Abu Dhabi erbjöds, dock tyvärr i ynka fem timmar med en rakad halvfinne intill…
! Överlämning från FS13’s sjukvårdspluton till oss på FS14. Vid den lite högtidliga ceremonin närvarade talade även pastorn några ord och välsignade också våra vagnar.
! En fika tillsammans med våra föregångare efter överlämningen. ”Hur har ni haft det då?” var säkerligen den mest frekventa frågan.
! På besök hos Wahid, matthandlare i ett av campens hörn. Ämnet visade sig vara lite av en hel vetenskap. En riktig kvalitétsmatta tar cirka två år för en afghan här att färdigställa, till en kostnad kring runt 8000kr (alltså två årslöner…).

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer