Logga in:
Soldat i Fredsstyrka...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

300st handskakningar och mattundervisning

På lördag kom jag att ta personligt rekord i antal handskakningar/dag. Vid tvåtiden stod hela vår kontingent uppställd på militärt maner i raka led, uppsnäppta uniformer och välstukade baskrar. Mitt emot vår trehundratalet starka styrka stod hemvändarna FS13 uppställda på samma vis. Därtill närvarade våra kollegor från Finland här på campen, samt lokala samarbetspartners såsom politiker, polischefer m.fl.

Söndagen blev lugn likt herrens önskan. En liten genomgång kring intag av patienter till vår sjukvårdsmottagning var vad vi tog oss för i tjänstens tecken, samtidigt som beredskapen fortsatte.

Den hitintills lediga tiden har mest gått till att ”kitta” barren, alltså pyssla till boendebaracken.
- Ja ska man bo på samma fyra kvadrat ett halvår vill man fan till att ta vara på dem, tänkte jag.
Med träslöjdskunskaperna i bakhuvudet i en hemmafixarpappas fotspår åkte snart den medsläpande minifogsvansen fram. Efter noggrann projektering påbörjade hyllor av olika form snickras till.
För med en av undertecknads sällan skådade prylfixering, till sin mors avsky, måste trots allt det begränsade utrymmet utnyttjas med finess för att inrymma allt.

Inte nog med att man skulle tillbringa tiden i en container blev jag dessutom tilldelad en halvfinsk och en halvdansk (skåning) ambulansförare att dela den med. Resultatet tycktes bli en triss ungefär lika skevt funtade pansarpiloter, skojandes alltjämt om det mesta i tillvaron.
Med likheter som nattvakeri, kortklippta reglementsenliga frillor och med likartad frånvaro av förtjusning till väckarklockor lutar det nog åt att vi skall komma väl överens på våra gemensamma metrar.

Inne på campen finns även fem lokala handlare säljandes det mesta av lokalt afghanutbud man kan önska. Finns det inte hemma, så fixar de det till nästa dag på stan. På så vis kan vi soldater i lugnan ro handla med oss lite souvenirer hem, utan att behöva utsätta oss för onödiga risker ute i Mazar-e-Sharif.
Jag och Petri, min ena barrepolare begav oss dit och fick oss en liten inledande lektion i mattkunskap. Hur tajt knutarna skall sitta, mjukheten och hur man med en tändare enkelt avslöjar en syntetmatta. Tanken slog mej om man skulle köpt sig en matta, som ett minne och kanske en liten investering. Ja de sägs sällan sjunka i värde, så länge mina polare håller ölen kvar i näven och vattenpipan i icke-vält position då förstås… =P
Tydligen kan man göra mycket fina klipp här, då värdet kan stiga till mångdubbelt hemma i Sverige.

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer