Logga in:
Soldat i Fredsstyrka...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Självmordsbomb och vägbomb, 60barn o en norsk soldat...

Missionslivet rullar på allteftersom och man känner sig mer och mer hemma på campen. Trots allt här det här man tillbringar det mesta av sin tid. Tillfälliga strapatser i ansvarsområdet av mindre viktig karaktär tillåts inte p.g.a. säkerhetsläget. Rörelsefriheten är därmed mer begränsad än min förra mission i Kosovo till exempel.
Dock skall man inte tro att det är livsfarligt att rulla utanför gaten. Trafikolyckor ses exempelvis fortfarande som den största faran.
De allra flesta av befolkningen tycker dessutom att vi gör en god insats för det afghanska folket. Under det senaste halvåret har till exempel fyrahundra välgörenhetsprojekt slutförts. Dessa möjliggjordes p.g.a. den säkerhet vi ISAF¬-soldater (International Security Assistance Force) står för i området.

De sista dagarna har dock inneburit en del tragiska nyheter även här uppe i norra Afghanistan, som annars anses vara ett av de lugnare områdena. I förrgår sprängde en självmordsbombare sig själv och mellan 50-100 andra. Attentatet riktade sig mot afghanska parlamentariker, men de flesta av de omkomna var små barn. Bilderna visades även på svensk TV. Bilderna liknade de annars alldagliga nyhetsbilderna där hemma från världens oroshärdar. Känslan blir dock lite annorlunda och påtaglig när man själv befinner sig 15mil ifrån. Kontingentschefen samlade oss också och berättade att han skulle kommentera händelsen och säkerhetsläget här i nyhetsmorgon.

Igår hjälpte till att fälla ner de tillfälliga tält som avgående styrka bott i under de senaste veckorna. Sammanlagt har vi varit runt 500-600 man här på Camp Northern Light medan vi var dubbel styrka. Snart har dock alla föregångare – FS13 – överlämnat sina uppgifter och roterat hem till Sverige igen.
På eftermiddagen var jag sedan ute med närskyddsgruppen på vår pluton och rekognoserade vägar och evakueringsmöjligheter inne i staden. Vi började med att besöka det lokala sjukhuset och orientera oss om terrängen där. En man kom fram och samtalade vänligt med mig på en skaplig engelska. Det kändes kul att konversera lite med befolkningen och få sig egen uppfattning om hur de är. Han tycktes gilla ISAF:s närvaro, men beklagade sig över sin son som låg sjuk inne på sjukhuset.
När vi åkte ut från sjukhuset passerade vi även en mor som satt utanför med sitt döda barn…

Tillbaka på campen tog vi oss en öl på mässen och passade på att ta oss inviga min nyinförskaffade vattenpipa från den lokala matthandlaren Wahid. För att vara på den säkra sidan provade vi med äppelsmak, en välbekant gammal trotjänare. Plötsligt bröts dock musiken och vi informerades att en norsk ISAF-bil på väg till skjutbanan hade blivit spräng av en IED (Improvised Explosive Divice) – en hemmagjord bomb – som lagts intill vägen. En av dem omkom och en blev allvarligt skadad. Därefter följdes en tyst minut och skivspelaren stod i stand by-läge resten av kvällen.

Idag var jag med på en guidning av sjukvårdsresurserna på tyska-norska Camp Marmal, i utkanten av Mazar-e-Sharif. Därifrån leds nämligen hela ISAF:s styrkor i norra Afghanistan och likaså sjukvårdsinsatserna. Vi fick bland annat se fältsjukhuset, vilket jag förhoppningsvis slipper besöka igen, apoteket och ledningscentralen. Självklart klämdes det även in en liten kortvisit på et norska PX:et, campens egna lilla butik. Ett onödigt litet prylinköp kunde jag, till mors fasa ;) , inte hålla mig ifrån. Det blev en lysande liten rolig USB-fläkt till datorn. =)

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer