Logga in:
Soldat i Fredsstyrka...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Sjukhusbesök hos Zeinab - den brännskadade lilla flickan

Idag har vi varit till ett sjukhus i ”MeS” och tittat till den lilla tråriga flickan som vi för ett tag sedan hämtade uppe i bergen. Kanske har någon läst om hennes ”story” som t.o.m. blivit ämne för artiklar i både Aftonbladet och Expressen dagarna innan jul…

Alltsammans som började i alla fall med att en passerande patrull tillfrågades av bybor om de kunde avvara lite smärtstillande till en flicka som gjort sig illa. De frågade om de fick titta och hittade henne svårt bränd liggandes på en lerhylla. Nu två månader senare är hon plötsligt här under (åtminstone i afghanska mått mätt) kvalifiderad vård.

Turerna har varit många om hur det skall gå med henne, men efter många om och men med läkarinsatser och ingrepp har läget nu varit stabilt den senaste tiden.
Ty furtio procent av kroppen är täckt av tredje gradens brännskadador har framtiden dock ändå varit oviss, eftersom hon i det långa loppet är i behov av en omfattande hudtransplantation för att klara sig. Ett sådant ingrepp finns det inte resurser till i hela Afgahanistan. Närmst skulle vara i Iran eller Pakistan, vilket skulle väldigt komplicerat…

Som en skänk från ovan öppnades dock bara någon vecka efter lilla Zeinabs olycka ett brännskadesjukhus här i stan av fransmän. Det är med hjälp av biståndspengar som de öppnat kliniken här i Mazar-e-Sharif stödd av franska läkarteam. Snarast mina svenska kollegor, som av en slump fick höra talas om detta, såg vi till att hon fick komma dit.

När vi kom dit möttes vi av en stor ”välkomstkommité” som hälsade oss välkomna. Vi presenterade oss och vår stabsläkare pratade om varför vi var här i Afghanistan och hur vi ända bort ifrån landet i norr ville hjälpa afghanerna här nere.

Sjukhuset var väldigt fräscht och alldeles nybyggt/-renoverat, även om det kanske motsvarade en svenk 40-talsstandard… T.o.m. fanns en dator i ett utav entréhörnen.
Till slut frågade vi om vi fick träffa Zeinab och det gick bra. På en liten brits låg hon och hennes pappa satt brevid med henne. Vi fick gärna titta och hälsa på henne. Vi erbjöd oss även sända deras anhöriga hemma i byn några hälsningar och bilder på dem innan vintern snöade in deras by blev oåtkomlig framtill vårkanten.

”Stackars lilla flicka” var väl det första man tänkte när man såg henne. När vi hämtade henne uppe i bergen såg jag ju inte så mycket utav skadorna själv, eftersom jag körde ambulansen. Skadorna var dock väldigt omfattande och täckte stor del av kroppen.

Det var glädjande ändå att se att hon var vid liv, att brännskadorna efter förhållandena såg väldigt bra ut jämfört med innan och att hon var väl omskött av personalen.

Innan vi for hem bjöd sedan sjukhuschefen på en kopp te inne på sitt kontor. Han var skaplig på engelska och därtill mycket trevlig, så det var en trivsam stund innan vi lämnade sjukhuset och lilla Zeinab.

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer