Logga in:
Soldat i Fredsstyrka...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

På upptäcktsfärd ute i öknen

Ledsen att uppdateringen varit dålig, men försvaret har korkat igen ledningen så det funkar väldigt sällan att ladda upp bilder nu... =/ Ska försöka uppdatera ikapp lite av det som fortf. ligger på min laptop! Igår bar det av från campen mot Samangan, en av de fyra provinserna i vårt område. På vår lilla minibas beläget i Ayback där skall vi stanna för ett par dagar för lösande av diverse uppgifter. Under ankomstdagen gick delar av styrkan av ut på en fotpatrull inne i Ayback, följt till aftonen av en liten uppsutten rekognosering för morgondagens verksamhet. Följande dagar skulle sedan visa sig bli långa med mycket jobb. Under förmiddagen bar det av ut tillsammans med en pluton ur ANA, Afghan National Army, för att göra en en s.k. ”checkpoint” strax utanför staden. Bilar stoppades och söktes igenom på explosiva ämnen, knark och vapen för att begränsa kriminalitet och smuggling. I allmänhet arbetar vi enligt principen ”afghan face” – att afghanerna själv står längst fram och gör huvudjobbet, medan vi är med och stöttar dem i kulisserna. På så vis bygger de upp sitt eget maskineri, medan vi ser till aå att allt fungerar. I slutändan får folket förhoppningsvis också förtroende för sina egna och sitt styre uppifrån. Det var kul att samarbeta lite med de afghanska soldaterna. Förvisso förstod vi inte ett ord av varandra, men soldater emellan förstår man så klart varandra någorlunda ändå med kroppsspråk och dylikt. Alla är vi lika vana att traska kängor, bajsa utomhus och äta ur påse eller burk. Inte nog med det tycktes även dessa internationella kollegor besitta det instinktiva ryggmärgsbeteendet att blixtsnabbt kunna tempoväxla från att pilla naveln, till att se stenhård ut och vifta flashigt med bössan närhelst ett linskydd avlägsnas och pekfingrar närmar sig en kameraknapp… =P De afghanska soldaterna gav ett rätt professionellt intryck och verkade duktiga. Så sent som förra veckan hade de också varit i stridigheter nere i södra Afghanistan, men hade nu fått rotera och komma tillbaka upp till de nordligare delarna. Till aftonen gjorde vi även en vägpatrull ända ner till Pol-e-Khumri. Längs Route 5, som är landets stora ringled och huvudväg. Rån och annan kriminalitet hade pågått på denna sträcka under en tid. ”Tyvärr” påträffade vi inga sådana fientliga element, men förhoppnings genom att visa vår närvaro kanske det kunde begränsas och skrämma bort någon. Idag var det avmarsch direkt efter frukost igen mot ny destionation. Det blev en intressant dag slingrandes med Patrian (vagnen) genom olika byar och upptäckandes nya vägar och vidder. Efter middagen utspisad på vagnstaket beslöts dock att dra oss tillbaka tidigare än planerat, innan skymningen anlände. Marshen hade dragit ut på lite p.g.a. osäkra vägbeskrivningar till målet. Därtill började vår vagn tjuta p.g.a. för låg batterispänning. Efter lite krypande undersökningar kunde konstateras att det sannolikt var fel på regulatorn, som reglerar laddningsspänningen från generatorn till batteriet. Troligtvis hade den blivit uttjänt med tiden. Kontentan blev dock att absolut inte stänga av motorn, då det tomma batteriet inte skulle kunna starta motorn igen. Ett motorstopp hade kunnat innebära många timmars inpå natten i väntan på hjälp ute till öknen, då medföljande fordon varken klarar bogsera eller starta vår storebrormaskin. Som tur var tog vi oss iaf tillbaka till Ayback och regulatorn tycktes leva sitt eget liv då den emellanåt började ladda igen...

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer