Logga in:
Soldat i Fredsstyrka...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Skolbesök, stopp vid uzbekisk by och biljakt

Idag började morgonen med att vi anslöt med ANA (Afghan National Army). Tillsammans skulle vi försöka hitta en bättre väg fram till gårdagens uppgiftsmål. Det blev ännu en dag med magnifika vyer svåra att beskriva. Klippiga berg som reser hundratals meter rakt upp ur ökenlandskapet och små byar av lerhus var stans nere i dalgångarna. Smekandes stupande kringelväg längs bergssidor och skumpandes över sköna sanddynor rulla vi fram med vår vagn. Det är dagar som dessa man stortrivs på jobbet! Efter en liten bit gjorde vi ett stopp vid en skola. Just då var det inga barn där, men ”vaktmästaren” visade oss runt lite och det var intressant att ta sig en liten titt. Inte var det någon ”överklasskola ala Beverly Hills” så klart, men efter de lokala förutsättningarna tror jag den såg rätt skaplig ut ändå. På vägen stannade vi även till i en liten by och diskuterade lite med invånarna. I Afghanistan och så även i vårt ansvarsområde finns många olika folkslag. Just detta var en uzbekisk by. Det kan poängteras att flertalet av dessa småbyar sällan får besök av folk utifrån och kanske i synnerhet västerlänningar med gigantiska pansarvagnar, vilket medför att den nyfikna folksamlingen sällan är mycket mer än några sekunder bort. När folksvärmen var ett faktum delade vi ut flygblad om vilka vi, ISAF, är och vad vi vita främmande människor gör här i deras land. Efter upprepade reflektioner är det för mej fortfarande ett mysterium hur de överlever mitt ute i ingenstans där det ”endast” finns värme och sand… Kanske har de någon slags energiomvandlingsmekanism i sina sargade kroppar likt en solcell… någon som vet??? Många flygblad senare utdelade till byborna alla läs- och icke läskunniga bar det sedan av hemåt mot vår tillfälliga minibas. På vägen hem blev det som final på dagens långa ”äventyrsfärd” även en gnutta action… I utkanten av byn fick en bil, vilket i sig inte var alltför vanliga i krokarna, syn på vår förtruppsbil och satte då full fart därifrån. Ett inte alltför oskyldigt beteende kan tyckas, vari en biljakt ala Dakarrallyt tog fart. Med skumpiga hopp över sanddynorna och häftiga bergsknixar bar det av. Tyvärr tvingas dock meddela att rymlingarna drog det längsta strået denna gång och kom undan. Kanske hade de en knark-, vapen- eller annan last de absolut var mån om att dölja… vad får vi nog aldrig reda på… (För den som inte läst på afghanernas inkomststatistik, kan nämnas att näringsidkarna i dessa bergiga avkrokar sannolikt utgör en av Colombias största konkurrenter. Beräkningarna pekar på att ungefär 90% hela världens opiumtillverkning och heroinhärkomst finns i detta land.) Innan sängdags blev det även en IVO-patrull (in vicinity of – i närheten av) här inne i stan. För att minka risken för ett eventuellt sprängattentat mot oss, genomsökte vi misstänkta punkter såsom broar m.m. inne i staden. Denna gång hittade vi ingen bomb (tack och lov), men i bästa falla kanske vi avskräckte någon från att försöka genom att visa vår vaksamhet.

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer