Logga in:
Soldat i Fredsstyrka...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Avslutning och medaljcermoni – Tack för mej kära dagbok!

Resan hem gick som en dans och på Herkan sussade vi såå sött baki på lastgolvet. Sedan vi återigen stod med ”boots on the ground” på svenskt territorium väntade nästa trupptransport direkt vidare till Livgardet – där äventyret först började för bra precis ett år sedan. Åter på ”betongregementet i Kungsängens” var det hemkomstföreläsningar med avdelningen Prehab och en psykolog som pratade om vilka reaktioner som väntar på hemmaplan. Om alltifrån glädje, vardag, vänner, familj till sömnstörningar, minnesbilder och posttraumatiska stressyndrom. Till aftonen var det sedan finmiddag för den hemkomna rotationen följt av samkväm på mässen. Det blev en hel del öl i goda vänners lag och så till sist även ett gott glas vin som en riktig trevlig avslutning på aftonen… Sista dagen i tjänst var det gruppsamtal med samtalsledare. Vår grupps, Sierra Tango 1’s, samtalsledare utstrålade erfarenhet och hade trettio år bakom sig inom polisen med bl.a. avlastande samtal. Även han hade några missioner gjorda i fjärran land. Det blev en bra och trevlig pratstund om missionen kring allt vi varit med om. Till sist var det medaljcermoni vid Granholms Slott. För sista gången stod vi uppställda på led i militär manér. En skara anhöriga hade även begett sig dit för att beskåda ”el grande finale” trots det ostadiga vädret. En ceremoniförrättande överste vid podiet sade några väl valde ord om fred, frihet, uppoffringar och vår insats innan det dags att fästa ytterligare en blänkande peng på bröstet. Samtalsledaren hade varit noga med att poängtera att vi verkligen skulle sträcka på oss när vi stod där ty vi gjort en uppoffring, gjort en skillnad och faktiskt satt handling bakom våra politikers beslut och vilja. Lite så gjorde jag nog också som han sa, men mest kände jag nog egentligen vemod för allt det som nu var slut. Nu återstår att bege sig tillbaka till verkligheten och den svenska vardagen – på både gott och ont. Livet i Afghanistan har varit roligt, spännande och kommer sakna den nära kamratskapen och missionslivet. Det ska bli skönt att komma hem till frihet, familj, vänner och all lyx vi är så bortskämda med hemma. För närvarande sitter jag precis hemkommen till min lilla lägenhet i Sundsvall en sen försommarkväll o tänkte plinta ner de avslutande raderna på dagboken samtidigt som jag firar mej själv välkommen hem med några skvättar prima skotsk single malt… =) Folk här hemma frågar hur det varit där nere? – ”Spännande, kul och intressant. Man mognar och får nog lite perspektiv på tillvaron här hemma…”, eller något i den stilen svarar man nästan snart per automatik. Ungefär som att ”det är bra” när någon undrar ”hur är läget?”. För den som brukar vara lite mera nyfiken kommer man snart in på äventyrliga, militära och Afghanska ting såsom t.ex. värme, ökendamm, knaster mellan tänderna, kyla, strapatser, pansarterrängbil, sjalar, mattor, bergskedjor, terrängkörning, galen trafik, burkor, människorna, extrem fattigdom, värme igen, raketbeskjutningar i området, containerboende, kameler, världens sötaste vinkande barn, vagnsvård, Camp Northern Lights, skröpliga åsnor, fårherdar, hotbild, IED’er, dromedarkaravaner, goa skratt, glädje, långsamma stunder långt hemifrån, smörjnipplar, QRU-larm, kamratskap, brännskadade flickan Zeinab, nattoperationer… m.m, m.m… Det är dock väldigt svårt att beskriva allt man varit med om för en som själv inte varit ”ute”. För Er läsare (vilka ni nu är allihopa - ja man kan verkligen undra; 28000 besökare… =O ?!?), som varit mer intresserade än så, har jag försökt berättat så gott jag kunnat om min resa och allt jag fått uppleva i Afghanistan. Skrivande har varit jobbigt och tidsödande, men samtidigt väldigt roligt! Tack alla ni som skrivit inlägg, kommentarer och mejl till mej. De har varit väldigt roliga att läsa och ni fick en att känna sig aningen närmare hemma ibland när man behövde det som bäst! :-) Och vem vet… om inte mamma får bestämma, återkommer jag kanske med fler anekdoter från kommande äventyr… ;-P Hoppas ni får en sommar allesammans!! OVER N’ OUT ;)

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer