Logga in:
Soldat i Fredsstyrka...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

In i hetluften, tillbaka i sandlådan och ett stick där i bak

Vips så var man framme bland sand och kameler igen. Mellanlandningen i Abu Dhabi med bastulik hetta och fukt gav rekorderlig "uppvärmning" inför missionsområdet. Dock är tempen relativt svalkande för dagen runt 30-strecket, till skillnad från värmetoppar de haft på över 50 grader Celsius här under sommaren.

En trevlig komfortförbättring på sista resan var det inhyrda arabemiratiska flyget från Abu Dhabi till Afghanistan. Nog för att det må kännas gosigt att värma varandra skedandes på ett kallt Herkulesgolvet och något mera combat att anlände med en brant taktisk inflygning, men komforten och den halverande flygtiden vägde ganska snart upp detta. Inte heller gjorde det saken sämre att tidigare tilldelad banan med festis och mindre smakliga tonfiskmacka uteblev. Istället serveras en varm och god mat av en - åtminstone för att vara i luftrummet över krigshärjat land - rätt fräsch flygvärdinna på väg in i missionsområdet. :P

Efter ankomsten till flygbasen Marmal, var det bara att slå sig till ro i ankomsttältet i väntan på vidare bepansrad transport till svenska Camp Northern Light. Väl framme, ett och halvt dygn efter att resan startade hemma i Sundsvall, rullade vi in genom "maingate". Det var en något pirrande känsla att komma in på campen igen. Väl innanför de fyra meter höga sandsäcksmurarna väntade min nya grupp inne på Flaggplanen. Det kändes kul att träffa dem igen och det blev ett kramigt återseende efter att dryga fyra månader förflutit sedan senast. Sist vi träffades var i maj när de tog över vår vagn vilket känns ganska längesen nu. Någon "handover-period" blev det dock inte tal om denna gång. I samma andetag som välkommen sades, kom även en radio på köpet och ett "nu har du beredskap dygnet runt med ambulansen".

Det är en lite lustig känsla att det mesta ser ut som förr här på campen, dock är all personal utbytt i ett enda svep. Alla dem man lärde känna, hängde med vid pokerbordet, gruppen och grabbarna i barren är borta... :S Tänk i motsvarighet att varenda kotte på brandkåren helt plötsligt var utbytta när man kom tillbaka...Som tur är känns det väldigt lättsamt att komma in i den nya gruppen och plutonen. De är riktigt goa allesammans och det är en bra stämning i gänget, vilket kanske inte riktigt var lika tipptopp alla dagar förra svängen...

Något som stack ut på campen var dock det nya köket som håller på att byggas strax innanför gaten. En stor byggnad som i svensk byggtradition har ungefär samma förseningsstandard som hemma. Målet var midsommar, men nu riktar man visset mera in sig på att försöka hinna klart innan nästa stångresning istället.

Första dagarna har mest åtgått till viss repetitionsutbildning, få all utrustning i ordning och att göra sig lite hemmastadd i vrån på min nya "hemmacontainer". Givetvis var de nya byggnationerna och pimpandet tvunget att överträffa den gamla. Min lärdom sedan senast gällande "barre makeover" heminredning var att gå direkt på "kaninpicken" (sticksåg) istället för fogsvansen. Det ökade arbetspotentialen avsevärt och det blidde ett praktiskt skrivbord och en tjusig sänghylla i ett - om jag får säga det själv. :) Någon annan frågade dock undrandes om jag missat att jag bara skulle va här i två månader...

På dagarna har jag också övat på sjukvårdsutrustning etc. med Eva - min systerkollega där bak i ambulansvagnen, Förare Johan offrade sig både modigt och välvilligt att vara försöksdjur när vi praktiserade med apparaturen. Innan han visste ordet av satt det sladdar, nålar o infarter tvärs över hela kroppen. Kateter tänkte vi däremot öva nästa pass...

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer