Logga in:
Soldat i Fredsstyrka...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Shopping på stan i Mazar-e-Sharif

Idag kändes som en lyckad och bra dag inne i stan. Relativt sällan rör vi oss alldeles mitt i centrum av diverse skäl kopplat till hotbilden här nere. Idag blev det dock en tur dit till marknadsplatsen. Uppgiften var att sätta sprätt på lite dollarbuntar vi fått tilldelade. =) Normalt handlar man inte för nöjes skull ute bland folket för att undvika onödiga risker. Detta var dock inte för vår egen räkning. På inköpslistan stod bland annat mediciner och barnfiltar, som vi skall skänka en närliggande klinik vid Camp Northern Lights.

Slantarna är sådana som vi soldater på campen samlat in genom diverse olika så kallade ”hum-projekt”, alltså till humanitära biståndsprojekt. Det kan t.ex. vara dricks från mässen eller som härom kvällen när ställde kockarna upp och bakade pizzor vilka man kunde beställa för 10$. Inte nog med att det är sällsynt med pizza på campen, det var underbart goda degar de hade knådat ihop också. Det såldes hela 89st på två timmar… Slantarna gick sedan oavkortad till den så kallade ”hum-kassan”.

Åter till dagens tripp…

På morgonkvisten samlades vi – Jag, doktorn och en sköterska från sjukvårdspluton, samt några eskorterande soldater – utanför ”Sjukan” för marschordergenomgång. Därefter begav vi oss av i två TLC (Toyota Landcruiser) mot Blå Moskén. Blå Moskén är mittpunkten i MeS och inte långt ifrån ligger marknadsplatsen och apoteket där vi skulle handla. När jag kom fram kände jag förvånansvärt igen platsen väldigt väl. Det var nämligen på precis samma ställe som vi fick rycka ut till när det small en bomb på gatan i våras. Som tur är har jag lärt mej att blixten inte slår ner på samma ställe mer än en gång…

Väl framme parkerade vi och delade på oss. Några gick till apoteket och handlade, medan resterande vaktade bilarna. En mindre smaklig lukt av nedsmutsning, dynga och trafik mötte en när man klev ur. Gatan kryllade av folk som sålde och handlade. Många kommer fram och hejar. Några barn stannar till och vill prova den lilla engelska de lyckats lära sig i skolan. En av dem är t.o.m. ganska duktig. För första gången ute kom även två kvinnor i burka fram och pratade med mej. Den ena pekade på sina barfota fötter och gestikulerade att hon behövde pengar...

Utan att direkt titta på dem alltför mycket, vilket man inte skall göra med kvinnor, förklarade jag med tomma händer att jag inte hade några. Det kändes konstigt att prata med några man inte ser ansiktet på. Närmast liknar de kanske Laban och Labolina, utifrån mina egna referensramar och svenska uppväxt... Jag bad den engelsktalande pojken att översätta att hon inte får något och snart tog hennes väninna henne i armen och drog med henne därifrån. Ger man människorna saker lär de sig snabbt att springa fram tiggandes när vi kommer och snart råkar man köra över någon med lite otur.

Renlighet får man se sig långt efter här. Bland marknadsstånden hänger stora köttstycken fritt och gosar till sig med flugor och avgaser medan diket intill är välutnyttjat som soptipp. Ändå är det skönt av få göra avsittning och röra sig lite till fots ute bland människorna. Man kommer sällan folket och staden lika nära inpå när man rullar förbi i 20ton pansarplåt…

En timma senare var plånboken tom och bilarna fullproppade med mediciner, barnfiltar, mm för 600$. Säkerligen kommer de göra stor nytta vid kliniken som de skall skänkas till. Förhoppnings vis med lite tur lyckas man kanske få följa med dit och dela ut läkemedlen med om några dagar också.

Tillbaka bakom murarna var det utspisningsdags och till aftonen passade jag på att pyssla lite vid vagnen med en ny liten uppfinning jag pulat på. Kanske får se om det blir bra sen… =)

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer