Logga in:
Soldat i Fredsstyrka...
Redaktionen bloggar
Translate website

Stationering österut / familjesemester hemifrån

De senast dagarna har vi tillbringat här på PO’t i Aybak, en utav våra mindre satellitcamper 20mil från Camp Northern Lights. Stället och omnejden här känns relativt bekant numera. Jag var stationerad här flertalet gånger i vintras på förra missionen.

Jag tycker det är lustigt hur man kan se på allt som händer här ur lite olika perspektiv ibland… Här är två skildringar…

”UPPDRAG: AMBULANSSTATIONERING I PROVINSEN SAMANGAN…”

I ottan samlade vi oss för en rutinmässig marschgenomgång. En stående order delgavs samtliga hur vi skall agera och försvara oss vid eventuell beskjutning eller bombattentat längs vägen. Därefter gjorde vi uppsittning och anmälde marschfärdig till konvoychefen. Vi gav oss iväg med vår pansarterrängbil 203 i östligt riktning med uppdrag att förstärka den finska kontingentens sjukvårdsberedskap vid provinskontoret i Aybak – provinshuvudstaden i Samangan.

Uppsuttna i vagnen utgör vi ett någorlunda rutinerat gäng med tillsammans nio utlandsmissioner i bagaget. Som ni säkert redan uppfattat har jag ju gjort en mission här tidigare och även en på Balkan i Kosovo. Johan (förare) bär erfarenheter från det sönderbombade Bosnien under nittiotalet, Eva (sköterska) har vårdat skadade i både Libanon och Makedonien och för att inte tala om veteranen Hans-Olof (vagnchef) som andats kilovis med ökendamm och krutstänk vid krigshärdarna Somalia och självaste Gulfkriget.

Efter att nästlat oss igenom Mazar-e-Sharifs urbaniserade terräng med våra 20ton pansar gjorde vi en anhalt vid den tyska flygbasen Marmal. Där tillgodosåg vi oss med proviant inför uppdraget och utspisade sedan ett lunchmål vid Nidaros – den Norska kontingenten camp. Enligt gängse militär rutin tömde givetvis också task och tarm innan avfärd.

Efter två timmars framryckning genom ökenterräng och stora bergsmassiv framkom vi slutmålet till våra finska kollegor. Väl där blev vi förlagda på två man per 24-fots container för att husera veckan framgent. Vid tjänstgöringen här är vår främsta uppgift att stå i ständig sjukvårdsberedskap om våra styrkor olycksdrabbas eller får skadefall vid stridskontakt med fientliga insurgenter. Utöver det har vi under vistelsen har vi ingått i patruller vid operationsområdets närliggande bosättningar.

Vi har även bedrivit viss psyops (psycological operation) med kulturell betoning. Uppsuttna till åsnerygg, rekvirerade av en bonde i trakten, bedrev vi nämligen en mindre patrull i provinskontorets närområde här i Aybak. Vi soldater gjorde oss en själva en erfarenhet rikare kring hur afghanerna här lever och demonstrerade för dem samtidigt vår förmåga till lokalanpassning och identifiering med dess leverne.

Om några dagar återgår vi till CNL i MeS. Det har diskuterats om vi skulle prova en s.k. ”job rotation” under tillbakaryckningen. Under missioner kan man ibland sinsemellan byta tilldelade platser och uppgifter med andra befattningshavare för att vidga sina vyer. Därvid erhålls förståelse för varandras tjänsteutövning och det vardagliga samarbetet kan således fortskrida mer effektivt.

”FAMLJETRIPP UPP MOT BERGSTRAKTERNA…”

I fredags begav vi oss hemifrån med ”husbilen” österut över vidderna och vidare upp mot bergen. Hela familjen var med – stränga Pappa Hasse, omsorgsfulla Mamma Eva och buspojkarna Johann o Niklas. Alla hade vi sett fram emot att komma iväg lite från vardagen hemmavid och se lite annat. På vägen gjorde vi ett stopp på köpcentrat Marmal och handlade kassarna fulla för att klara hela veckan borta. Lite godis inhandlades till pojkarna och Mamma slog även till på en förtjusande parfym till rabatterat tax free-pris. Vi passade sedan på att mätta våra magar på en norsk restaurang i närheten. Givetvis var vi också tvungna att kissa blåsorna tomma innan vi fick hoppa in och fortsätta färden.

Väl framme vid resmålet Aybak kom vi genast fram till att det nog var bäst om vi bodde Mamma och Pappa i en bungalow och gossarna i en annan. Det är ju toppen då vi kan passa på att lyssna på vilken musik vi vill, prata snusk, spela dator och obehindrat göra våra rackartyg. Efter halv nio måste vi dock vara tysta, för då har pappa Hasse redan lagt sig och mamma Eva snart likaså. Man måste respektera att de är gamla och behöver sin regelbundna nattvila. Ändå är det lätt ibland så att man blir lite för exalterad, glömmer bort sig och surrar för högt. Då kommer snart Eva som ett brev på posten och säger vänligt men bestämt ”nu får ni väl ändå försöka vara tysta”. Som tur var gick det i alla fall inte så långt att också pappa fick komma och ryta i. Känslan här är lite som på konfirmationslägret i åttonde klass, med prästen övervakande runtikring som försöker hålla ordning konfirmanderna som bara spritter av äventyrlig upptäckarlusta…

På dagarna har vi turistat med några dagsturer ute i samhällena, tagit del av den inhemska kulturen och hälsat på lokalinvånarna. Väl hemma på ”värdshuset” har vi förstrött oss med vila, spring och en och annan film. En av dagarna fick vi även provrida de ”småväxta hästarna” som travar kring här på gatorna. Det var mycket spännande, men också aningen småtrixigt att hålla sig lyckades hålla sig kvar på den smala ryggen.

Om någon dag är familjeresan slut och vi vänder tillbaka hemåt stan igen. Jag och Johann slogs av tanken om vi skulle byta lite platser i husbilen på hemvägen. Pappa kan köra och mamma sitta fram bredvid, med pojkarna baki. Då kan Eva klaga på att Hasse kör för fort medan jag och Johann kan bråka om platserna bak, fråga när vi är framme och om vi inte kan stanna och kissa snart. Bara för att få den där fulländade familjekänslan lagomt passande sånär som tålamodet börjat tryta av reseveckans nära samliv.

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer

wiklas
wiklas 13/11-08

det var nog på den tiden jag lade grunden till krigarlivet =)

pappa 13/11-08

Texten ger mig en påminnelse om när familjen en gång åkte till Skara sommarland. I baksätet krigade pojkarna och vi hade sommarens varmaste dag när vi åkte hemifrån. Det var på den tiden innan vi skaffade oss erfarenhet av luftkonditionering i bilen.

Snuttjulla 12/11-08

*asg* ... alltså Nicke ... det är verkligen inte svårt att se dig i verision två som äventyrlig buspojke med ( om du hade haft nåt) håret i på ända. Resten av gänget har fått fastgjort dig i löplina för att du inte ska segla ut i alla kompassriktningar..... kanske tom är mysigt med lite familjär känsla när det lackar mot jul och kanske inte alltför långt kvar till hemresa och samliv är ju aldrig fel.. du verkar ha det bra!!!