Logga in:
Soldat i Fredsstyrka...
Redaktionen bloggar
Translate website

Skojig fotboll och allvarligt bombattentat

Imorse var tanken att tillsammans med vår pastor besöka ett barnhem i här i Aybak för lite utdelning av barnkläder. Strax innan avresa fick vi dock höra via telefon att alla barnen var borta idag eftersom det var fredag (lika med helg i Afghanistan). Okej… tänkte vi, vart är de dådå? var de inte hemlösa!? Jaja.. väl medvetna om att man inte förstår hur allting funkar i detta land åkte vi ändå förbi där och mycket riktigt såg det tomt ut. Istället blev det ännu en liten snabb tur till det uthuggna berget från cirka två till tre tusen år tillbaka i tiden. Dagen skulle dock bli allt annat än barnlös.

Denna gång visade det sig att fornminnesplatsen förvandlats till fotbollsarena. Utanför huserade nämligen 30-40-talet ungar med fullt av spring i benen. Johan och jag, som åtminstone representerade ungdomen i vårt sällskap, tänkte genast samma sak. Vi hängde av oss bössan och stridsvästen för en stund och förberedde oss istället för en sammandrabbning beväpnade med bollsinne och leklusta. I varsitt lag hoppade vi in på planen. Barnen blev först lite förvånade och smårädda, men ganska snart var sparkarna i full gång. En aning ovant var det att spela med kängor, 15kg kroppsskydd och pistol på bröstet (hmm… kanske det var därför de höll igen så lite i närkamperna… :). Det var riktigt skoj att latcha lite med kidsen och dessutom lyckades även undertecknad själv hänga dit två baljor (på en förvisso tvärhand hög liten spenig målvak, men va fan… är det match så är det! ;P). Sannolikt gjordes nog kanske ändå den största vinsten i att barnen fick se att även vi beväpna vita utlänningar som dammar runt på deras vägar också är ganska mänskliga och snälla. Pastorn tyckte i varje fall att vi gjorde mycket god PR med ungarna.

Från den glada goda stämningen ute bland barnen, möttes vi sedan inne på PO’t med nyheter av det allvarligare slaget. Det som skett var att kollegor på plutonen blivit utsatta för ett attentat. En vägbomb eller med andra ord en så kallad ”IED” (Improvised Explosive Device) hade varit utplacerad vid vägen de åkte på. IED'er byggs här i landet av alla möjliga slag. Alltifrån burna på kroppen av självmordbomare, fjärrutlösta, tidsutlösta i folksamlingar eller burna av åsnor mm.

Tack och lov (!!!) missade dock insurgenterna när utlöste den här vägbomben med någon tiondel. Cirka 5-10m framför den sista bilen i kolonnen detonerade den. Givetvis var de skakade av händelsen, men som tur var blev ingen skadad. Även fordonen klarade sig hela. För oss andra som kanske slappnat lite så här i slutet av missionen blev det givetvis en verklig väckarklocka att fortsätta vara på vår vakt…

Här återstår nu bara att packa väskan igen för att lämna Aybak och Samanganprovinsen, för att bege sig tillbaka till Camp Northern Lights. Dags att göra sig marschfärdig!

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer

wiklas
wiklas 19/11-08

är väl inte så jag saknar ihjäl mej efter den riktigt.. :P jamen tills dess ha jag kommit hem, skulle väl kunna stanna förbi på en kopp (eller en karta) dårå när du passerar!?! =)

David 18/11-08

Hej Wiklas! Det låter som det fortfarande e fullt upp där nere :) Men har du tråkigt nu när du inte kan pyssla med skivan ;) Jag har haft lite ledigt men e på väg tillbaka till norge nu. Ska vara där till mitten på dec. När kommer du hem? Ha de gött