Hej på er allihop och karibu (välkommen) till min dagbok!

Imorgon är det dags.. då far vi mot Tanzania!! Känns overkligt på nåt sätt men det ska bli så spännande även om jag för stunden är lite nervös..
Om allt går som det ska med flygbyten och bagage och så så är vi framme i värmen i Tanzania lördag kväll. Byter gärna ut den slask som är nu i Västerås mot lite värme.

Som de flesta av er redan vet så var ursprungstanken att vi skulle åka till Kenya, men eftersom det har varit/är oroligt där så blir det Tanzania istället. Vi har dock en liten förhoppning att vi om det lugnar ner sig kanske kan åka över till Kenya senare men vi får se vad som händer helt enkelt.

Hursomhelst ska det bli ett otroligt lärorikt äventyr! Jag hoppas kunna skriva dagbok lite då och då, men det beror helt på hur internettillgången är där jag befinner mig för tillfället så vi får se hur ofta det blir.

Ta hand om er!

Kram kram

Hujambo!

Efter en lang dag med flygresor ar vi antligen framme i Moshi, Tanzania igar kvall. Allr har gatt bra, lite krangel med bagaget men det kom likt oss fram till slut trotta men lyckliga! Vi bor pa ett kristet hostel med fina rum. Sov sa gott inatt anda tills kl 4 for da borjar muslimernas bonestund och de ar inte tysta kan jag lova :) Fortsatter sedan varje timme fram till 7 tror jag.. Oronproppar ar en bra uppfinning!! Idag har vi mest gatt runt lite pa stan, tagit ut pengar och handlat frukt. Imorgon ska vi ut pa en tre-dagas safari i Serengeti och Ngorongoro. Vi ska sova i talt bla vid kratern i Ngorongoro, ska bli underbart! Ska forsoka att inte bli uppaten!! Maste sluta nu men hor av mig igen snart

Ta hand om er alla!

Kram kram

Hej hopp pa er!

Tillbaka i Moshi igen efter en helt underbar safari. Det var sa otroligt vackert att jag inte vet hur jag ska beskriva det. Var forsta dag blev mest akande fran Moshi till Ngorongoro nationalpark och Serengeti. Vi akte allihop i tva "safaribilar" med vara chaufforer och kockar, alla fick faktiskt egna saten utom tva som fick sitta pa varsin frysbox :). Det satt stora tydliga skyltar i bilarna att alla maste bara sakerhetsbalte och absolut inte sta pa satena. Ja... det ar svart att anvanda balte nar det inte finns nat och under safarin trampades det manga varv pa de satena. Men som vi lart oss har nere om man undrar varfor nagot funkar eller inte funkar pa ett visst satt sa ar den sjalvklara forklaringen: This is Africa!

Pa vagen akte vi forbi sa vi sag Kilimanjaro, imponerande minst sagt, vet inte hur det blir med vara bergsbestigningar vi funderar pa det. Det var lite trixande for chaufforerna nar vi skulle ta oss in i nationalparkerna med inskrivning och sa, men da fick vi ju tid att leta efter en cache (lador som finns gomda over hela varlden utefter koordinater for er som inte hort talas om det dar man loggar och byter grejer..ja lite dalig beskrivning kanske men men). Rekryterade Joanna och nagra till och vi hittade efter lite letande, lite smalaskigt att sticka in handerna mellan stenar...vet aldrig vad man hittar, men forutom nagra avbitna fingrar sa ar vi ok.....skoja bara. Nar vi tagit oss in i nationalparkerna sag vi utefter vagen gnuer, zebror, giraffer, gaseller och alla mojliga sorters faglar, men de flesta pa ganska langt hall. Kamerahysteri utbryter trots att fotona mest blev natur, valdigt vackert forvisso, med en liten oidentifierbar prick dar borta, men vada det ar ju en buffel ser val vem som helst :) Men det var fantastiskt, fargkontrasterna blir sa starka mellan den bla himlen, roda sanden och alla tusentals nyanser av gront och alla djur, overklig kansla. Forsta kvallen campade vi inne i Serengeti vid savannen. Middag vid uppdukat bord i morkret och bara lyssna pa hyenornas ylande och cikadorna. Innan vi gick och la oss lag vi en stund pa marken rakt upp och ner och tittade pa stjarnhimlen..sa vackert. Skont att krypa in i sovsacken i taltet sen efter en lang dag, somnar som en stock.

Upp vid 6 och ut pa gryningssafari efter lite te och muffins. Den har dagen sag vi elefanter uppe pa slanten, lejon, gnuer, flodhastar... Bara att sta upp i bilen och njuta och forsoka greppa att jag faktskt var i Serengeti pa riktigt och det var faktiskt ingen naturfilm eller ett zoo. Forstarkt brunch pa campen i stekande sol och ivag mot Ngorongoro-kratern dar vi skulle talta pa kanten till kratern kvallen efter. Safari pa vagen och annu mer djur. Vi sag en lejonhona och hane ganska nara. De lag pa kanske 10 meters avstand fran varandra, bada flamtande konstant. Hanen lag och laddade for att ga och para sig med sitt ragg men som ni kanske vet ar inte lejon de mest effektiva djur har i varlden...och det ar en underdrift. Nar vi statt dar en kvart reste sig faktiskt hannen sakta...stod en stund flamtandes over denna kraftanstrangning och tittade pa henne. Hmm ar det vart anstrangningen att ga flera meter for att para sig...nagra minuter passerade vartefter han gav upp och la sig ner igen :) Hakuna matata!
Campingen var mycket vacker och lag preis pa kraterkanten sa det var fin utsikt. Slappade i solen och lattade blasorna (kampigt nar man inte far ga ur bilen pa hela dan med risk for att bli uppaten). Rena lyxen, fanns toapapper till halet i golvet. Kvallen grumlades av att vi fick rapporter fran Kenya att en parlamentsledamot i oppositionen blivit mordad och att det varit en helikopterattack, ni har sakert last. Nu fasar jag for ett nytt Rwanda, fruktansvart. Nu blir det nog definitivt inget Kenya for oss. Hoppas verkligen att det kan losa sig pa nagot satt.
Sista toabesoket for kvallen, Joel beslutar sig for att ga i skogen en bit bakom campen och blir ratt stalld nar han plotsligt hor ett grymtande i busken... nat stort ar dar... en vattenbuffel visar sig.. Joel drar upp ficklampan i fickan och lyser buffeln i ogonen for att paralysera den...det funkar och han springer ivag. Han var lite skakad nar han kom tillbaka. Blev en fuktig och kall natt, sov inget vidare.

Sista dagen akte vi ner i kratern, 2200 m hog och 20 km i diameter, ratt brant, kandes nar man satt i bilen kan jag lova. Naturen dar maste ni fa se pa kort, helt otroligt. Under den har dagen sag vi zebror i tusental precis bredvid bilen, noshorning, flodhastar, gaseller, gnuer, flamingos, lejon och jag vet inte allt. De flesta valdigt nara. Dagen storsta upplevelse var utan tvekan nar en elefant passerade vagen precis framfor var bil, vander sig om mot oss och kraftigt markerade med ett frustande och svangande med snabeln att vi var for nara.. Vi backade nagra meter och han gick vidare, ingen fara men jaklar vilken upplevelse! Bra kort blev det! Jag ska forsoka nan dag att lagga ut lite bilder sa ni far se hur vi har det. Mina nya favoriter ar zebror, sa vackra. Ska jag bli nat djur i mitt nasta liv sa far det bli en zebra helt klart. Efter lunch var det dags att aka tillbaka mot Moshi. Pa vagen besokte vi en massajby, intressant men tyvarr lite djur i bur kansla nar vi betalar for att komma in och sen ska titta pa dem men det var intressant. Vi fick se dem dansa, massajmannen tavla i hoppande for att locka kvinnor, titta in i lerhyddorna, leka med barnen och kopa smycken saklart. Kom sent hem till Moshi, dodstrott och min storsta langtan var till duschen.

Idag ar det tankt att vi ska syssla med lite projektplanering och ta kontakt med folk och sa men det kanns minst sagt rorigt i mitt huvud just nu. Vi ar sa manga och alla ska ordna och fixa och det finns sa mycket och... det ska val losa sig tror jag men maste landa lite mer i att jag faktiskt ar har. Det ar lite kampigt att gora allt i grupp ocksa, att alla ska anpassa sig efter alla sa det ska bli skont att ge sig ivag lite farre. For att vi heltidare ska hinna landa lite mer innan det ar dags att ge sig ut pa projekt sa ska vi imorgon till en lite by som heter Marangu som ligger vid Kilimanjaro. Dar ska vi bo i tre dagar, gora lite vandringar, bada i vattenfall och bara vara i naturen. Tror att jag behover det sa det ska bli skont. Nu ska jag ga och fa i mig lite lunch, skulle lunchat med Flisan men hon gick och fragade personalen om de visste nan som gjorde massage. One moment sa hon och efter fem minuter har hon ringt nan som ar pa vag hit.. Inte annat gora an att lagga sig och njuta. Hakuna matata, this is africa!

Hoppas ni alla har det bra hemma i kylan! Kram

Kwaheri

Hej hopp i bananplantagen!

For det ar just dar vi varit tre dagar i forra veckan.. Vi heltidskursare tog en dala-dala (som ar en minibuss som man proppar full med folk, vart rekord ar 25 personer och en get :)) och begav oss ivag till Marangu som ar ett litet samhalle nara Kilimanjaros sluttningar. Vi fick bo pa ett stalle som lag for sig sjalv nara ett vattenfall dar man kunde bada och mitt bland banan- och kaffeodlingar. Det var verkligen som ett litet spa retreat dar vi njot i dagarna tre och kopplade av. Det var bara vi som bodde dar och middagarna lagades av forestandaren pa hostelet och ats i hans vardagsrum. Mysigt!

Pa dagarna gav vi oss ut pa vandringar med var jattemysiga guide William som horde till Chagga-folket som ar en stor folkgrupp har i Tanzania. Forsta dagen gick vandringen genom odlingar av diverse slag och vi fick veta och se en massa nytt om saker vi ater hemma. William raknade tex upp 8 olika banansorter, mycket bananer blir det i deras mat... Dagens hojdpunkt var vattenfallet, 60 meter hogt med ett litet fall bredvid och bara att slanga sig i den "pool" som fanns framfor. Runt omkring var allt bara gront och gront. Inte fel att lagga sig i en helt naturlig bubbelpool eller stalla sig under ett brusande vattenfall. Annars var det trevligt att bara prata med barnen som anslot sig till oss varhelst vi gick. De sjong Tanzanias nationalsang for oss och vi kontrade med den svenska. Har fatt lara mig att pennor ar hardvaluta har ocksa for alla barn fragade efter pennor och blev jatteglada nar man gav dem en. Vi gjorde ocksa en vandring upp pa en utsiktspunkt dar vi hade vy over Marangu och dess omgivningar. Nar vi borjade narma oss toppen horde vi massvis med barn som sjong och dansade. De hade sondagsskola for barnen och vi var mer an valkomna att komma och titta. De var lite battre an oss pa att dansa... Annars tillbringade vi tiden pa hostelet med att bara vara, lasa, bada och ata mat och det var sa himla skont. Bara var lilla grupp och det kandes att alla kunde slappna av pa ett annat satt an tidigare, tom Annki som annars varit ganska hispig sen vi kom. En av mina absoluta guldstunder dar var anda nar jag, Felicia och Joel en av kvallarna nar det blev stromavbrott la oss pa en filt utanfor hostelet alldeles tysta och bara lag och tittade pa stjarnorna. Vi sag ett stort stjarnfall, hoppas min onskan slar in ;)

Sedan igar ar vi tillbaka i Moshi igen och nu ar det dags att ta tag i projekten. I torsdags efter att jag skrivit i resedagboken gick jag och Flisan ut pa lunch (provade Ugali, majsgrot, for forsta gangen...speciellt men kan inte pasta att det var gott. Tank er en massiv stabbig snoboll mitt pa tallriken). Hux flux satter sig en kvinna vid vart bord och borjar prata med oss. Vi skulle just planera hur vi skulle ta oss in pa ett sjukhus nar hon fragar vad vi jobbar med. Jag sager att jag ar farmaceut och hon svarar att det ar hon ocksa! Ibland ska man ha tur. Hon jobbar pa apoteket pa ett av stans sjukhus och vi bestammer mote med henne kl 10 som i mandags. Vi hoppas att hon ska dyka upp och att hon verkligen ar farmaceut, men man kan aldrig veta. Hursomhelt gav vi oss ut till sjukhuset pa formiddan i mandags och hittar personal som vi fragar. Jo, hon jobbar har men hon ar pa semester... Typiskt, men hennes namn gav oss anda en vag in.

Oj, vad klockan gar ser jag nu. Var andra larare Sven har kommit idag och vi ska ata middag med honom sa jag fortsatter en annan dag. Hursomhelt, jag mar bra och sa aven min mage konstigt nog, trodde att den skulle vara lite upp och ner som den var i Asien.

Ha det gott allihop och tack for gastboksinlagg! Trevligt att hora fran er!

Kram kram

PS: La till nagra bilder haromdagen ocksa men ni far nog noja er med dem ett tag...tog 1 1/2 timme att ladda upp dem lite smasegt men titta garna pa dem.

Hej pa er!

Hoppas att alla har det bra, det var ett tag sen jag skrev nu men det har varit sa mycket annat.

Jag slutade forra brevet med att vi skulle traffa farmaceuten som var pa semester... Hursomhelst sa hjalpte det oss att vi hade ett namn pa nagon sa att de visste att vi hade nat dar att gora. Vi blev visade till huvudfarmaciavdelningen och dar blev vi satta att vanta....och vanta... och vanta. Hakuna matata som man sager. Till slut ar det en man som verkar ganska skeptisk till oss, Richard, som anda tar sig an oss. Han ar farmaceut och visar runt oss i forvaringen. De har tre olika rum for forvaring av lakemedel som i princip bara bestar av lagerhyllor, alla med en temp over 25 grader, inte sa bra for lakemedel... Kylrummet ar ganska kallt men inte tillrackligt. Det jag reagerar mest pa ar anda nar han visar oss narkotikaskapet som ar en tramobel/skap som man brukar forvara porslin i hemma. Pa dorrarna ar det pasatt beslag for hanglas men de anvands inte utan hanglaset ligger pa en bank bredvid...Kanns inte speciellt sakert, sarskilt som att dorren till lakemedelslagret hela tiden vi ar dar iaf star oppen for vem som helst att komma in. Intressant att se skillnaderna fran Sverige, kanns betydligt tryggare dar och jag kan lova att om vi pa apoteket i Sverige gar pa halvfart (Peter och Tobbe ;)) sa gar de pa mndre an kvartsfart har sa klaga inte!! Efter denna visning ar det tankt att vi ska fa ga runt pa sjukhuset och folja med nar lakarna skriver ut medicin och denna sedan dispenseras till patienterna. Problemet ar bara att var vistelse maste godkannas av overstelakaren pa sjukhuset och dar tar det stopp. Vi har inte de papper som behovs, speciella intyg fran ambassaden och jada jada. Vi lovar att ansoka om dem och aterkomma men i sjalva verket tanker vi inte alls gora det for vi vet andra vagar in via en barnmorska och da behovs inga papper, bra med kontakter ibland!

Resten av veckan var vi pa S:t Josephs hospital, ett lite mindre sjukhus i utkanten av Moshi och dar behovdes minsann inga papper, vi fick fran forsta stund vara med overallt och blev satta i arbete pa en gang. Det har varit en omtumlande vecka och jag har fatt manga nya tankar. Tankar som nog ar svara att forsta om man inte varit dar. Jag ska forsoka beskriva.

Jahapp da var tiden slut igen och jag har massa kvar att beratta men nu vet ni att jag lever iaf. Senaste dagarna har jag inte matt nagot vidare, tror att det har varit vatskebrist i kombination med nat jag atit sa jag har mest fatt upp allting och varit lite slak men idag ar det battre. Nzuri nzuri! Imorgon ska jag ivag till ett mjolkprojekt uppe i bergen som forser skolbarn med mjolk tva ganger i veckan och bo dar nagra dagar. Ata youghurt pa morgonen, ah sa gott! Blir nog trevligt. Ska satta mig och skriva langt inlagg nasta gang sa jag kommer ikapp.

Ha det fint dar hemma! Jag har forstatt att vissa av er har full var medan andra ar ute och aker skidor. Vad ni an gor sa njut av stunden och glom inte att bara vara!

Kram pa er!

Hej pa er!

Hoppas att ni hade en fin alla hjartans dag igar, skickar stora kramar till er alla!

Japp, da ska jag forsoka tota ihop lite dagbok igen, andra gangen gillt.. Igar satt jag pa internet och hade skrivit en jattelang text nar datorn plotsligt far upp en virusvarning och allt bara slocknar. Inte kul alls men det ar bara att ta nya tag. Overhuvudtaget var inte elektroniken pa min sida igar for pa morgonen nar jag skulle ta bild pa ett nastan helt klart Kilimanjaro packar plotsligt kameran ihop, sa himla surt :( Vet inte vad som ar fel, skarmen ar helt svart eller ibland lila, nar den ar lila tar den in lite ljus sa man kan skymta vad man tittar pa men fotar man blir sakerna man fotar alltid skymda av en lila persienn och allt ar allmant oskarpt, men det konstiga ar att det gar att titta pa alla tidigare bilder och de ser ut precis som vanligt sa skarmen kan ju inte ha pajat ihop.. Ja, inte vet jag, ska forsoka fa tag pa en skruvmejsel och skruva isar och se om jag kan se nagot. Det ordnar sig nog

Naja, tillbaka till historien. Forra veckan var vi (jag o Felicia) alltsa pa S:t Josephs hospital som ligger nagra km utanfor Moshi. Dit tog vi oss ut med daladala pa nagot som ska kallas en vag men ja... det var inte slatt om man sager sa :) men fram kom vi varje dag. Kanske var vi skyddade av det stora roda klistermarket som satt i taket pa minibussen som sa: This car is protected by the blood of Jesus Christ. Da sitter man saker! Hursomhelst, val framme blev vi presenterade for jattegulliga syster Frida som var var kontaktperson. Dagen satte darefter igang med valdig fart. Vi sattes att badda sangar, byta alla lakan till rena ihoplappade lakan som skulle strackas och vikas pa ett visst satt sa det sag valkomnande ut under de valdigt slitna knallrosa overkasten. Trots de sma medlen och allt lappat och lagat och lite halvrent blev det anda riktigt fint. Kandes lite jobbigt dock att tvinga alla sjuka manniskor att resa sig och stalla sig bredvid sangen sa vi kunde badda men det vara bara att gora som de brukade. Trots var inte sa varst bra swahili och deras knapphandiga engelska sa kande jag att de gav ord for stor tacksamhet for allt vi gjorde. Resten av dagen foljde vi med en doktor runt pa ronden och dar var det ingen pardon. De raknade med att vi redan fran borjan skulle ta blodprov, ta ur kanyler till dropp och injicera trots att ingen av oss har nagon som helst utbildning for det. Jag kande nastan direkt att jag fick yrsel och tyckte det var jobbigt och forstod igen varfor jag gett mig in pa farmacisidan av varden och inte sjukhussidan. Det var sakert inte heller bara blodet och nalarna utan situationen i stort, att vara pa ett sjukhus i Afrika, se alla sjuka patienter i salar som man onskade var battre utrustade och en personal som kanske inte alltid var sa pedagogisk och forsiktig som man onskat. Det var manga kanslor som virvlade upp i mig pa en gang. Felicia trivdes mer i rollen och tog sig an uppgifterna och kande sig saker pa att det var det har hon vill jobba med framover. Det var valdigt intressant att folja med runt och bara beskada, se patienterna och personalen hur de jobbade. De var som det kandes omtanksamma mot patienterna pa manga satt, tex att de tog sig tid att prata med dem och baddade om dem men de var sa opedagogiska och ibland hardhanta och det hande nagra ganger att vi stod och kved med patienterna nar de hade sa ont och doktorerna bara korde pa. Jag onskar ocksa att de kunde fa battre materiel och storre salar aven om det har jamfort med Mawenzi fanns mer plats till varje patient. Men det jag ocksa reagerade pa ar ju inte helt ovantat effektiviteten. Trots det overflod av personal som finns sa gar det sa langsamt, det skulle kunna goras sa mycket effektivare. Allt ska skrivas i hundrasjuttioelva olika bocker pa olika satt vilket bara gor allt annu rorigare. Problemet har ar val dock till skillnad fran hemma att det ar billigt med personal men dyrt med materiel och en stor procedur att andra arbetssatt. Kanner att det blev mycket negativt om sjukhuset men det ar bara sa mycket man vill andra. Sjukhuset i sig var annars fint, ett stort gronomrade inne pa omradet och mycket tacksamma patienter som anda i jamforelse med manga andra stallen tror jag fick bra vard. Efter forsta dagen var jag och Felicia helt slut av alla intryck och akte bara hem och dackade.

Resten av veckan var jag, med undantag av en formiddag pa labet dar de de tog prov av olika slag for framst malaria, men aven blodsocker, hiv med mera, pa farmaciavdelningen. Dar blev jag val bemott av huvudfarmaceuten Rebecca och jag fick se deras lakemedelslager som var ett rum med hyllor overallt med burkar. Till min lattnad var narkotikaskapet har faktiskt ett kassaskap som var last :) Kandes bra att se. Hon var jatteintresserad av hur allt fungerade i Sverige och sa att hon kunde kanna sig frustrerad over hur det var i Tanzania och hon skulle vilja forandra men problemet ar hela tiden pengar. Pa hela sjukhuset har de endast en dator och den anvands i stort sett inte. Hon blev sa fascinerad och berattade for alla sina kollegor nar jag sa att vi pa apoteket har varsin dator per disk och registrerar allt dar. Det kan val inte vara mojligt tyckte hon! De har inte heller nagra separata recept skrivna av lakaren utan allt skrivs med oftast riktiga krakfotter direkt i journalen kortfattat och oftast utan all nodvandig information. Denna skall sedan tolkas av personalen och dispenseras i ratta mangder.. Manga risker for fel

Nu ar tiden slut igen, fortsatter en annan dag. Far se nar jag kommer ifatt. Nu bar det iaf av till Arusha och imorgon vidare till Mwanza

Stor kram

Hej hopp!

Nu ar vi framme i Mwanza efter en lang resa, mycket langre an planerat. Vi akte fran Moshi i fredags em och tog oss till Arusha. Dar sov vi over en natt for att sedan aka vidare kl 6 morgonen efter och enligt planerna vara framme i Mwanza kl 15 lordag... sa blev inte fallet. Hela natten foll ett kraftigt regn som gjorde den roda sanden som ar har pa vagarna till riktig geggamoja sa efter tva timmars farande hamnar vi bakom en lang ko av bussar och lastbilar som vi inte ser slutet pa. Nagon/nagra dar framme har kort fast och det ar bara att vanta pa traktorerna som kommer och graver. Det samlas mycket lokalt folk som intresserat star och tittar pa alltihop och framforallt barn som storogt star och tittar och pratar om oss mzungus i bussfonstren, det ar namligen det enda ord som jag uppfattar och forstar i deras konversation och det ordet kanner man till ganska val vid det har laget :) Nagra timmar star vi dar och vantar och det ror sig lite ibland, men det skona ar att ingen verkar direkt otalig utan gar bara ur bussen, lunkar runt lite och pratar med alla andra som star dar och konstaterar laget. Hela dagen far vi ocksa njuta av afrikansk bonemusik med hyllningar till Jesus, samma som vi har vaknat upp till i Moshi varje morgon eftersom vi bodde bredvid en skivaffar. Framat 12 borjar det rulla pa igen sa sakteliga med nagra smastopp, bla drar vi upp en annan buss som hamnat i diket, och vid fyra stannar vi for lunch pa en supermarket som bara har kakor och godis sa det blir en mycket nyttig maltid! Framme i Shinyanga vid atta, tva timmar kvar, stannar vi plotsligt och alla gar ur som den mest sjalvklara sak i varlden. Vi gar och fragar och far forklarat att har blir vi staende over natten for det finns en lag i Tanzania att inga bussar far kora efter morkrets inbrott pga risk for ran och overtrotta chaufforer som tuggar qat (bladvaxt som funkar som uppiggande drog) sa det ar bara att sla sig ner och slumra sott pa satet, sa sott som det gar nar myggbetten haller pa och gor en galen, men det gar faktiskt over forvantan. Fem pa morgonen rullar vi ivag igen och pa var 26:e busstimme rullar vi antligen in i Mwanza med utsikt over Victoriasjon, riktigt vackert! Dagen har sedan mest bestatt av hostelletande och darefter sloande pa rummet.

Mwanza ar Tanzanias andra storsta stad efter Dar es Salaam men ar inte alls lika turistig som Moshi var. De verkar vara mer ovana vid mzungus och samre pa engelska sa det ar nog bara att satta igang och plugga swahili for att gora sig forstadd har och senare aven i Iringa dar vi tror att det blir annu svarare. Tanzanier ar annars i stort ett trevligt, socialt och hjalpsamt folk som tar allting i sin takt. De har nog en del att lara av oss men vi har definitivt mycket att lara av dem ocksa!

Imorgon och hela veckan framover blir det Vi-skogen for mig, Felicia och Martin. Vet inte alls an vad vi ska gora men det blir sakert bra!

Nu maste jag springa mot hostelet, vi ska ses for middag och Asa har akuta toa-behov..

Ma gott

Kwa heri

Habari za asubuhi? (Godmorgon, hur har du sovit?)

Hur har ni det dar hemma i Sverige? Bra, hoppas jag. Har hort att det har varit svarigheter att skriva i min gastbok, meddelandena kommer inte in som de ska sa forsok garna igen om ni skrivit, vet inte vad som kan vara fel. Tanker pa er!

Vi ar fortfarande i Mwanza och kommer vara har fram till torsdag da jag och Flisan tar taget mot Dar es Salaam. Ska bli en himla upplevelse, ska ta 40 timmar men bade folket och guideboken sager att vi nog iaf ska rakna med tre dygn :) Galler att bunkra med vatten, bonburkar och frukt

Tillbaka till S:t Joseph i Moshi. Jag var alltsa pa farmaciavdelningen och fick delta i deras arbete. Eftersom jag vet att jag har en del apoteksfolk som laser sa skriver jag lite om det. Ni andra far ha overseende. Redan forsta dagen fick jag alltsa delta i dispenseringen av lakemedel fran journalanteckningar till kund och blev aven lamnad ensam vissa stunder, laskigt maste jag saga. Fick till och med expediera pa swahili, kandes inte helt stabilt kan jag saga, men nu sitter 3 tabletter var 8:e timme som ett smack pa swahili! Hursomhelst, hon som jag plockade ihop medicinerna med och som aven oftast delade ut var inte utbildad farmaceut.. Fran anteckningarna som de verkar tolka lite fritt, ibland hade lakaren som jag forstod det skrivit ett antal dagar men hon sa ett annat antal, de brukade gora sa! Men men...kommer jag men det var bara att hanga med. Fran stora burkar med tusentals tabletter plockade man med en sked upp ratt antal och la ner i en liten pase. Pa denna antecknades substansen forkortat ex pcm, dosen och om man hade tur och tid patientens namn. Inget om vad den skulle vara for, det sa de sakert iofs nar de delade ut men det kan inte vara latt for kunden att komma ihag och veta nar de kommer hem.. En annan sak jag maste beratta om ar penicillinet till barn, har var det ingen spadning som gallde. Flaskan med pulver skickades med foraldern precis som den var med information till foraldern att de skulle koka upp vatten hemma, lata det svalna och sedan halla i till ungefar en viss niva i flaskan och skaka, sen var det bara att dosera!! Det ni! Det gav mig valdigt mycket att vara dar och se hur det fungerar och hur mycket det finns att jobba med. Tror det ar en valdig overmedicinering har nere, var och varannan far malariamedicin och penicillin. Vi har hort fran manga att de diagnosticerar malaria pa i stort sett alla som kommer in for prov aven fast provet kanske inte alltid visar det. De vagar helt enkelt inte chansa och sedan fa hora att de missat nanting. Kanns skont med den restriktivitet som anda finns i Sverige aven om jag aven dar ibland kan tycka att det ar for slapphant.

Veckan avslutades med en utekvall pa stadens klubb/diskotek La Liga. Vi var ganska ensamma bland alla tanzanier dar, skont. Nackdelen ar bara det har med att vara blond tjej bland afrikaner. Det kanns ibland som att det star i pannan pa dem; rik exotisk mzungu, mojlighet att komma till Sverige, maste ragga! Samtidigt ar de jattetrevliga men det kanns som att det ar lattare pa manga satt att vara kille for da kommer inte samtalet till det har stadiet. Jag ar uppe i ett antal karleksforklaringar och erbjudande om giftermal sa vill jag stanna i Tanzania sa har jag mitt pa det torra ;) De sager det pa sa skona satt ibland: killen pa La Liga fragade om jag inte ville folja med hem till honom och dela ett precious moment...nja tror inte det. En annan sa den forsta timmen att han inte trodde pa karlek och absolut inte ville ha ett forhallande men efter en halvtimme till var han enligt honom sjalv foralskad pa riktigt och ville dela livet :) Ja, det ar inte latt nar det ar svart

Efter en vecka pa sjukhuset kande jag att jag gjort mitt dar och tillbringade istallet nasta vecka pa ett mjolkprojekt som jag tidigare namnt, Fukeni. Vi (jag, Emelie och Robert) bodde jattefint uppe i bergen pa ca 1200 m hojd
med utsikt over Kilimanjaro fran balkongen. Kande efter min dackning med dalig mage att det var precis vad jag behovde att aka ivag och vila upp mig lite. Forsta dagen vi var dar var vi ute pa en promenad uppe i en av fa "urskogar" i Tanzania. Var lite som att vara i Sverige pa vissa platser, tallskog och mossa pa backen, bara lite varmare.. Motte flera ganger lokalbefolkning slapandes pa mangder med gras uppifran bergen som de huggit till korna. Om de at det skulle de fa mer mjolk. Manga ganger nar de gick forbi sag man bara ett par ben som satt pa en stor grashog.. det var forst nar ett jambo kom som man riktigt insag att det faktiskt var en manniska darunder. Picknick med farska gronsaker, sallad som jag verkligen har langtat efter mmm. Var guide Filbert, 19 ar var en valdigt fascinerande och otroligt serios kille som pluggade stenhart och ville jobba pa FN med internationella fragor. Hans pappa hade gatt bort for nagra manader sedan och han hade lovat honom att kampa hart, studera och ta hand om familjen och han gjorde verkligen det helhjartat. Vi kande jattemycket for honom allihopa och hade timtals med diskussioner dar vi satt och diskuterade livet och han ville ha rad for framtiden. Uppskattar verkligen dessa manniskomoten.

Andra dagen promenerade vi ca en timme med Filbert till en skola och halsade pa nagra elever som Emelie hade traffat och pratat med haromdagen. Det hade regnat kraftigt under natten sa den roda sanden hade geggat ihop sig, kande att jag vaxte en dm under promenaden. Valdigt formellt har nar man besoker skolor, man far alltid ga in till rektorn och presentera sig, traffa alla larare och skriva in sig i diverse gastbocker, men det slar mig gang pa gang att den varme och sa valkommen som man kanner sig har upplever man inte sa ofta hemma pa samma satt. Vi fick aven ga runt och presentera oss for alla klasser som fascinerat tittade pa oss och klappade handerna nar vi pratat. De ar bara hovliga men det ar en ovan kansla. Det var en internatskola sa vi fick aven se deras rum som inte var stora kan jag saga och inte sarskilt frascha (ni har inget att klaga pa Sjosalabor :)!), men det funkade och eleverna trivdes bra. De fixade all stadning av skolans lokaler sjalva, tvattning och hjalpte till med matlagning. Klassrummen sopades av efter varje skoldag med handerna pga brist pa utrustning, det var nog inge kul den dagen vi hade varit dar pga all lera.. Emelie och jag traskade sedan tillbaka sjalva for Robert ville vara kvar med Filbert. Filbert var jatteorolig for oss om vi skulle hitta tillbaka eftersom vi var under hans ansvar och han verkade inte tycka att vi hade sa mycket koll vilket vi sjalvklart intygade att vi hade sa han slappte ivag oss till slut. Sanningen var val att vi inte hade sa mycket koll, de som vet hur mitt lokalsinne ar forstar nog och Emelies ligger pa ungefar samma niva :) Vi bestamde oss for att vi om vi skulle vara sakra bada tva pa en riktning sa skulle vi ga tvartom for da blev det sakert ratt.. Hor och hapna vi kom hem helt utan en enda felsvang, jag ar imponerad av mig sjalv!
Kvallarna tillbringades pa balkongen i solnedgangen nedsjunken i bocker eller bara tittandes och tankandes.

Samma dag som vi akte hem var vi pa mejeriet och fick titta runt. Pa morgonen kom bonderna och salde sin mjolk till mejeriet, gav en bra inkomst till familjen, och vi fick se matning av temp och fetthalt. Pa mejeriet forpackades mjolken i 250 cl pasar som delades ut till skolbarnen tva ganger i veckan. Blev det mjolk over gjorde man aven ost och yoghurt som saldes. Mannen som drivit igang det har var en riktig eldsjal och stod bakom manga projekt i byn. Efter bara ett halvar med mjolkutdelning sag man resultat pa barnens skolresultat, de orkade mer och kunde vara mer fokuserade. Ena gangen i veckan var mjolken gratis och andra fick foraldrarna betala en liten slant for men det var sa lite sa det var oftast inga problem. Vi var med och delade ut till en skola och det var sa harligt med alla barn som tittar pa oss nyfiket uppradade med tallriken med Ugali i hogsta hugg och over detta hallde de mjolken de fatt. Sag inte sa gott ut for oss men de verkade tycka det. Viktigt projekt tycker jag som gjorde intryck pa mig!

Den har veckan har vi alltsa varit i Mwanza och jag, Flisan och Martin har varit ivag pa Vi-skogen. Det har ocksa varit ett projekt som jag iofs trodde mycket gott om innan men det har stigit i mina ogon. De jobbar verkligen utifran den inhemska befolkningen, tar vara pa de kunskaper som finns och forsoker gora bonderna stolta, pusha dem och lata dem veta deras rattigheter. Alla anstallda utom sjalva regionasvarige ar inhemska. Vi-skogen ar for er som inte vet ett svenskt projekt som startades pa 80-talet av tidningen Vi. Ursprungstanken som fortfarande finns kvar men har utvidgats ar att fa ett gront balte runt Victoriasjon genom tradplantering. Marken har ar valdigt utarmad och naringsfattig efter alla ar av konstant kassawaodlande och solen som hela tiden torkar ut jorden. Det behovs variation i plantering for att jorden ska ma bra och det ar aven bra for familjernas nutrition. Fran borjan odlades tradplantor pa plantskolor och delades ut till bonderna men da tiden gick ville man andra inriktining och istallet sprida kunskaper om tradplantering och agroforestry (kombination av plantering av trad och grodor som ar bra for jorden) sa man delade istallet bara ut fron och startade grupper av bonder dit man gick ut med information och idag finns ju froerna fran tidigare planterade trad sa nu ar det i huvudsak kunskap. Vi har varit runt och traffat olika bonder, grupper for mikrolan, svinbonder, honsbonder, bananodlare m.m. och sett hur mycket som kan handa pa bara nagot ar. Det gar sa mycket fortare har an i Sverige eftersom det ar vaxtsasong aret runt och alla processer gar sa mycket snabbare trots den fattiga jorden. Fran att ha varit helt torrt och kalt fanns nu prunkande land med ananas, bananer, papaya, tomater....och trad som skuggade, gav naring till marken och anvandes som bransle. Tidigare hade man ofta fatt ga flera km for att fa tag pa ved. Odlingar kombinerades ofta med nagon typ av djurhallning som ingick i ett kretslopp, djuren far naring av vaxterna och goder i sin tur jorden. Bonderna hade i flera fall gatt fran en inkomst pa 0 till att kunna salja kott och grodor pa marknaden och ge uppehalle till familjen, mat, skolavgifter och vatten. Flera av de bonder vi traffade var kvinnor och kvinnor var ofta ledare for grupper. Marks att Vi-skogen uppmuntrar och jobbar for att starka dem. En kvinna som vi besokte berorde mig starkt, hennes stolthet over vad som astadkommits pa ett ar och hur stor skillnad det gjort for hennes familj. Harligt att se! Mycket av detta har kunnat ske pga de mikrolansgrupper som startat, ca 30 i varje grupp ofta kvinnor ses varje vecka, koper andelar och diskuterar ideer och erfarenheter. Nar summan vuxit kan de lana pengar med ranta till att kanske kopa in fron eller djur till garden eller starta nagot projekt. Vi besokte en grupp for handikappade som kunnat av sina pengar underlatta livet for dem och de hade fatt sysselsattnign via en hantverksgrupp som de startat som tillverkade och salde. Nagra av dagarna var vi ute pa on Ukerewe, storsta on i Victoriasjon, prunkande och otroligt vacker. Tror att vi har mycket att lara av dessa bonder, mycket som ar glomt i Sverige av gamla kunskaper och det viktiga i att stodja varandra

Blev lite abrupt avslut dar pa texten, men jag sag att tiden holl pa att rinna ut och fick panik att hinna spara innan allt forsvann...det gick

Hursomhelst, jag tror verkligen att det finns mycket att lara at bada hall. Allt ar inte rosenrott i Sverige heller och bonderna har manga svarigheter. Vi skulle kunna plocka upp de gamla kunskaper som finns om vaxter som indikerar dalig/bra jord, ta battre vara pa vart vatten, utnyttja kretslopp mer och kanske samarbeta mer i stort. Hamta styrka och kraft fran varandra och erfarenheter. Det finns sa mycket att jag inte vet riktigt vad jag ska skriva. Visst, vi har det materiellt gott stallt och behover aldrig ga hungriga men vi mar definitivt inte battre. Som jag sagt manga ganger och sager igen sa ar de battre pa att ta hand om varandra har, agnar mer tid att bara prata och umgas och tar inte ut sin kraft pa stress och problem som uppstar av alla de val och mediaflode som vi har i vart samhalle. Jag kanner att det har paverkar mig, min mentalitet och personlighet och jag hoppas att det kan halla i sig aven hemma i Sverige.

Vi har fatt se massa mer saker an det jag berattat om men jag kanner redan att jag skrivit for mycket, hoppas att ni orkar lasa.. Har haft en jattebra vecka och kan verkligen varmt stodja det har projektet.

Nu ar det lordag och vi ska bara ta helgen ledigt och vara. Pa torsdag bar det av till Dar som jag skrev tidigare och i veckan har jag planer pa att besoka byn Ihushi.

Ta hand om er allihopa sa mycket!

Stora kramar

Hej mina vanner!

Nu ar jag, Flisan och Joanna i Iringa efter en underbar tagresa. Ligger valdigt vackert uppe i bergen pa 1600 m hojd och tro det eller ej, an sa lange har jag inte blivit svettig idag och det ska ni veta ar en riktig ovanlighet...! Fros inatt sa jag fick dra pa mig filten for forsta gangen, njutning. Idag har det varit i temperatur ungefar som en sommardag i Sverige.

Hit kom vi alltsa fran Mwanza. Andra veckan i Mwanza var till en borjan riktigt seg... Jag och Flisan gick och bokade tag pa helgen och hade stallt in oss pa att aka tisdag men hemsidan var inte uppdaterad pa nagra ar :) sa det gick bara sondag, torsdag sa det fick bli torsdag. Helgen och mandag, tisdag gick vi mest runt, tog det lugnt och slappade pa rummet men det blev riktigt langtrakigt och frustrerande att man inte kom igang med nat samtidigt som vi sakert behovde det eftersom vi bara kort i ett hittills. Tristessen fick dock sitt klimax i att vi fick riktigt dalig humor och borjade driva med allt vi tyckte var jobbigt och som vi var trotta pa och hade riktigt roligt sa ibland kan det vanda plotsligt nar man minst anar det. Mwanza var annars ratt trevligt, inte sa turistigt och ratt fint, daligt med restauranger dock: mycket omelett blev det.. Jag och Flisan var pa ett museum for sukumafolket ocksa, ratt intressant. Fick en till dalig raggningsreplik ocksa forresten pa min lista i Mwanza, traffade en dykare som var pa hostelet och drack ol varje kvall (serios dykare..), vi skakade hand och pratade typ fem minuter. Sen dagen efter stannade han mig nar jag kom till hostelet och forklarade att han blivit foralskad sa fort han sag mig och nar han skakade min hand kande han hur mitt (in his dreams..) och hans blod pulserade och han var forlorad i karleken.... Yeah right! :)

Hursomhelst pa onsdag morgon akte jag ut till byn Ihushi som lag nagon mil utanfor Mwanza. Det ar en liten by som haller pa med manga olika projekt sasom yrkesskola for snickare och sommerskor, forskola, mikrolan, kvarnar, odling av jeotropha vars notter ger biodiesel och massa annat. Jag hade jattebra tva dagar dar som livade upp mig. Farden dit var dock lite nervos. Tva timmar och tio minuter sen hamtar Emmanuel mig pa hostelet, halsar trevligt men ar valdigt faordig pa vagen ut till byn nar jag forsoker starta konversationer. Nar jag sager att jag varit i Tanzania i en manad sager han att jag borde kunna flytande swahili, i Ihushi ar det nastan ingen som kan engelska sa det blir nog svart for mig att ta mig fram.. Sa borjar han prata langa meningar med mig pa swahili och jag bara tittar pa honom som ett fan. Du far nog plugga sager han. Val framme pa hostelet far jag lagga mig och vila en liten stund sa kommer han och hamtar mig for en rundtur. Ordboken aker fram direkt fran vaskan och pluggandet borjar, hur ska det har ga. Nar han hamtar mig gar vi ut pa garden och dar sitter hans fru Mama Gertrude, lararen Jonas och ett svenskt par fran Soderhamn av alla stallen. Lattad fragar jag dem hur mycket swahili de kan och om de kan ta sig fram. Ingenting alls svarar de, bara jambo, och Emmanuel borjar skratta gott. Visar sig att han drivit med mig.. Forvisso ar det bara han, lararna och nagon till som kan lite engelska men de kan ju vara med och tolka. Jag ar i sjalva verket lite av en expert om man jamfor med de andra svenskarna, pust. Under dagen far jag iaf ga runt i byn, halsa pa sommerskorna och snickarna som tillverkade valdigt fina grejer, se deras odlingar och kvarnen dit lokalbefolkningen kan komma med sackar och for en mindre summa mala majs och kassawa till mjol for att kunna gora ugali. Sitter och pratar en stund med en av lararna pa skolan ocksa och det visar sig att han undervisar i jamstalldhet! Jattespannande tycker jag och han lovar att halla en lektion i det dagen efter sa att jag far vara med. Tranar swahili med nagra av ungdomarna i byn och de far lara sig lite svenska. Mycket kroppsprak blir det eftersom engelskan hos dem ar i princip obefintlig. Hamtar min mp3 ocksa och de far lyssna pa reggae och lite svensk musik. Mama Gertrude, harlig sprudlande kvinna, attabarns-mor slapper loss till reggae och skrattar gott. En liten rolig sak ar att de blev jattefortjusta i Ted Gardestad, valdigt otippat iaf fran min sida. Pa kvallen var det riktigt ruskvader, regn, blast och aska drog in i fulla drag och vi fick krypa in i vart rum i gasthuset mitt ute pa vischan och sitta i morkret och titta pa blixtarna. Skrackblandad fortjusning

Pa morgonen dagen efter motte jag barnen 4-6 ar som skulle till forskolan. Sa sota i sina rutiga sma klanningar och skjortor som var sydda av yrkesskolans sommerskor. Valdigt blyga var dem och det var inte forran vi korde lite sma grodorna och huvud, axlar, kna och ta som de borjade slappna av. Bade barnen och froknarna var valdigt fascinerade av mitt har och min vita hud och klamde och kande pa dem. Ulla (kvinnan fran Soderhamn) hade sin necessar med smink ute och visade diverse prylar till allas fortjusning. Hon sminkade mig for att visa. Det roligaste var nar hon tog fram brunkramen (fraga mig inte varfor hon hade med sig den till Tanzania..) och smorjde pa mig och vi forsokte forklara att det var for att bli som de. De fattade nog inte riktigt for de tog Ullas svindyra brunkram och pyttsade ut i handerna och smorjde pa sig lite har och var :) Inte sa att de blev brunare direkt.. En kulturkrock blev det nar jag satt och pratade med ena lararinnan som var lika gammal som jag och hon plotsligt tittade pa mig och sa: You are fat! och sag jatteglad ut! Svensk vasterlanning som jag ar ryggade jag tillbaka och tyckte att det var val ett valdigt pahopp. Glatt sager hon vidare: det kommer ga jattebra for dig att hitta en man och foda barn, jag onskar att jag sag ut som du istallet for att vara ett benrangel! snacka om olika ideal!
Jamstalldhetslektionen var intressant, dock pa swahili men han oversatte lite da och da. Han punktade upp typiska sysslor som kvinnor framst gor sasom laga mat, hamta vatten och olika rattigheter sasom att bara pojkar arver sina foraldrar och sa diskuterade vi om hiv/aids; att skydda sig och att tjejen har ratt att saga nej och krava kondom. Var lite allman nervos stamning i klassen men det kandes som att det blev en diskussion iaf och manga uttryckte av tjejerna att de tyckte att det kandes snett. Vet ju inte hur mycket sana har lektioner ger men det ar ju ett steg framat bara att man har dem och upprepar man budskapet finns det ju storre chans att det gar in. Avslutade besoket i Ihushi med att dela ut reflexer hemifran till ungdomarna att ha nar de gar pa kvallarna i byn. Tror dock inte riktigt att de fattade for de flesta blev glittrande halsband :)

Slut pa tiden, sskriver mer snart. Ma gott!

Kramar

Hej!

Sitter pa internetcafeet och lyssnar pa regnet som skvalar utanfor. Regnar ganska mycket har i Ihushi, iaf den har veckan. Forra veckan kom det tydligen inte en droppe, men regnsasongen drar ju igang nu i mars sa det ar val inte sa konstigt.

Tagresan fran Mwanza var som jag skrev igar en harlig upplevelse. Manga verkade inte forsta alls varfor Flisan och jag ville ta taget; tar lang tid, ofta forseningar, obekvamt ansag dem.... men ah sa fel de hade (iaf enligt oss :)) Kom till tagstationen i Mwanza kl fem, taget skulle avga sex men det kom inget tag och vi vantade och vantade lite till, alla satt kvar sa vi gick och fragade en konduktor och lyckades forsta att det skulle komma kl tio. Jahapp, bara att sla sig ner och vanta. Forutseende som vi var hade vi inhandlat picknick till kvallen sa vi bredde helt sonika ut var sarong pa perrongen och satte oss och hade picknick. Vi hade ganska manga ogon pa oss kan jag lova :) Sen nar vi borjade lyssna pa musik och sjunga blev det nagra fler... Kl tio kom taget och halv tolv rullar vi ivag. Vi bodde i en sexbaddskupe, uppskattningsvis 5 kvadrat stor och 3 sangar (britsvarning pa dem) pa hojd. Felicia tog nederslafen dar allt tyg runt madrassen var borta sa det var bara skumgummi kvar och en harlig grop i mitten. Min sang ovanfor hennes var nagot battre. Banden som man ska satta upp for att inte ramla ner var sonder sa det vara bara att hoppas pa det basta. Vi delade kupe med fyra andra tjejer som var mellan 18-20 ar, de skulle hem pa skollov. Blyga, men trevliga. Gick och la oss ratt fort och vaggades till somns av tagets gungningar.

Vaknar morgonen efter och tittar ut pa landskapet. Helt annorlunda an att aka tag i Sverige for har gar det sa pass sakta, uppskattningsvis kanske 70 km/h sa det ar bara att sticka ut huvudet och lata vinden blasa i haret och supa in landskapet. Njot i fulla drag. Jag ar verkligen en tagmanniska kande jag sa nu har jag bestamt att nan gang i mitt liv blir det absolut Transsibiriska. Felicia hade dessvarre sprangande huvudvark hela dagen sa hon lag lite pall men njot ocksa av resan. Vi var de enda vita pa hela taget och det kandes efter en ganska kort tid att ryktet om oss nog hade spridits pa taget. Tillbringade tre timmar diskuterandes politik, sex, aids, Afrikas historia, relationsproblem med mera med en jattetrevlig Tanzanian. Han var valdigt vettig och medveten om omvarlden. Kul att traffa nan som ar sa pass bra pa engelska och villig att dela med sig om kansliga amnen. Taget stannade ganska ofta och da stortade forsaljare fram med frukt, notter, lask, honung och diverse annat pa perrongen och genom fonstren. Riktigt folkliv. Pa taget fanns en restaurangvagn, sliten men charmig. Forsta kvallen at vi middag dar och blev sittandes mitt emot nagra killar som forsokte prata med oss men gick valdigt stapplande, satt mest bara och tittade pa oss. Var inte sa vanligt tror jag att kvinnorna gick dit och at och inte heller att tva unga tjejer reste sjalva i landet for vi fick flera fragor om det. For att chocka annu lite mer bestamde vi oss for att bestalla in en ol att dela pa. Killen mitt emot tittade pa mig nar jag drack (usch ackligt men vad gor man inte...) pekade pa min arm for att jag skulle visa musklerna och sa att jag sag ut som en gangster... den var ny! Pa kvallen kom en tjej som var kompis med de i var kupe in och pratade lite med oss, jattetrevlig lite mer framat an de andra och bjod in oss till hennes foraldrars hem i Morogoro sa det blir nog en tripp dit nan helg. Innan det var dags for att vaggas till somns stod vi lange med huvudena ut genom fonstren och betraktade den alldeles klara stjarnhimlen och tankte att nan av alla er vi tanker pa i Sverige kanske just nu star och tittar pa samma stjarna. Kande oss valdigt filosofiska...

Andra dagen rullade pa lika fort som den forsta och Felicia blev som tur var av med sin huvudvark. Viket sceneri det var den har dagen nar vi kom i Morogoroomradet. Berg och kullar alldeles overosta med grona trad mot den blaa himlen och vattendrag som slingrade fram och dar mitt i alltihopa akte vi. Kandes som att vi var pa Hogwarts express och naturen paminde mig om Sydamerika. Om ni aker till Tanzania nagon gang sa snalla gor den har resan! Efter 42 timmar rullar vi till slut in i Dar och vi vill inte riktigt ga av..
fast det var riktigt trevligt att traffa Sven igen och hans familj och mota upp med Joanna. Flisan ivag direkt till lakare och far antibiotika for sina sar pa benen (fran borjan bara uppkliade myggbett men blev varre). Var verkligen dags! Vi tror att det var en stafylokockinfektion, inga kuliga saker men nu efter bara tre dagars kur ser det mycket battre ut. Pa sondagen akte vi direkt vidare med buss till Iringa, ganska mora efter allt resande. Var vacker utsikt langs den har vagen ocksa, flera nationalparker som vi passerade. Framme i svala Iringa framat kvallen och hittar oss ett hostel om an ratt sunkigt, mannen i receptionen var inte nykter om man sager sa och vi far en allmant obehaglig kansla men en natt bli vi dar.

Igar och idag har vi varit pa en organisation som heter IDYDC (Iringa Development of Youth and Disabled Children) som jobbar med barn pa olika satt. Deras framsta projekt ar att ta hand om gatubarn och ge dem ett hem och utbildning. De har aven program for mikrolan, halsoprogram med sportinriktning (fotbollsturneringar som varvas med information om hiv/aids, droger, sex m.m) och yrkesskola (aven har i somnad och snickeri). Iringa ar andra omradet i topp Tanzania nar det galler prevalens av gatubarn och Hiv/aids. Verkar vara en bra organisation aven om jag kan kanna brist pa glod hos medarbetarna. Mandagen nar de satt och berattade for oss om projektet och visade runt lite pa skolan och internatet for barnen kandes ratt seg, men talar vi bara om vad vi vill gora och drar i tradar sjalva och tar initiativ sa kan det nog bli bra. Idag har vi haft engelskalektion med arskurs 1 och 2 i somnad som var mellan 15 och 20 ar. En riktig utmaning nar de har sa otroligt knapphandig engelska. Marker att de kan vissa bassaker som att saga vad de heter och att rakna men sa fort man gar utanfor de fraser som de lart sig utantill och skapar egna nya sa ar de helt borta. De var ocksa valdigt blyga och det marks att de ar tillbakatryckta av lararna och vet sin plats aven om bade Flisan och Joanna har upplevt mycket strangare tag i Zambia och Kenya. Svart, men larorikt. Pa eftermiddagen lekte vi pepparkaksgubbar istallet, gick lite lattare ;) Far se vad det blir imorgon

Tycker om Iringa annars verkar vara en trevlig stad!

Ha det gott tills vi hors igen!

Kramar

Hej hopp i blabarsskogen!

Ja, da har en hel vecka gatt igen, fattar inte... vill inte fatta att det gatt hela sex veckor! Bara fyra kvar... det glommer vi for tillfallet.

Den har veckan har varit bade seg och samtidigt mysig. Tycker verkligen jattemycket om Iringa. Ganska lugn och fridfull stad med bergsutsikt var man an tittar och svalt och skont aven om det kanske regnar lite mycket ibland. Folket ar lugnare an de platser vi varit pa tidigare men samtidigt alltid oppna for ett lite samtal om man skulle vilja det. Inte sa mycket turister heller. Hittade efter forsta nattens sunkiga stalle ett litet mysigt guesthouse som verkar poppis hos lokalbefolkningen. Dar bor vi for 18 kr per person per natt med liten frukost. Helt ok!

Det som val varit mindre bra ar den organisation vi varit pa. Organisationen i sig ar det nog inget fel pa men det saknas glod i personalen. Den med mest driv ar ordforanden men han var tyvarr tvungen att aka till Dar den har veckan. Aven om vi fatt se en hel del har vart besok kants ganska oplanerat och var kommunikation med var kontakt har inte riktigt funkat som den borde. Han ville att vi skulle presentera ideer vilket vi tycker att vi har gjort men han har liksom inte anvant sig av dem. Jaja, hursomhelst andra halvan av veckan efter vara engelskalektioner och lekar har vi fatt besoka avdelningen for mikrolan som lanar ut pengar och ger utbildning till grupper, familjer som vill starta egna verksamheter och projekt for att forsorja sig. Lanen betalas sedan tillbaka veckovis torsdag eller fredag vilket vi verkligen blev varse nar de pa torsdagen satte oss pa att ta emot betalningarna. Det ar verkligen inga granser har pa att man ska vara utbildad for att gora saker! Nog for att vi kan en del kiswahili nu men nar det kommer till att diskutera lan, projekt och pengar kanner jag att jag har en del kvar att lara... Som tur var hade vi en person dar som kunde hoppa in ibland nar det behovdes. Efter ett tag kande vi att nu kan vi det har sa vi gick och forklarade varfor tyckte vi men det fick vi hora sen dagen efter att vi bara stuckit, som sagt kommunikationen ibland svar. Vi borjade spinna nya planer och hitta nat nytt stalle att vara pa vilket vi nu har gjort; imorgon aker vi ut till en by 11 mil utanfor Iringa som har en forskola for foraldralosa barn 2-6 ar, svenskstartad, verkar valdigt bra men vi ska ut och kanna oss for. Har ni lust att lasa om stallet sa ga in pa www.heart2heart.se Dar har vi tankt att vara i tva veckor om allt gar som det ska. Vi avslutade med IDYDC i fredags , kandes jattejobbig och vi hade lite daligt samvete men samtidigt kande vi att vi faktiskt gor det har for var egen skull och kanns det inte bra sa ska vi inte slosa bort var tid dar. Han forstod nog efter ett tag men blev lite besviken och forsokte ge oss lite daligt samvete, men nu kanns det bra att vi gjort det.

Vi besokte ocksa i veckan en hantverksaffar som enbart har handikappade som medarbetare, jatteintressant stalle som gav mig en bra kansla. Jag och Joanna har ocksa kopt oss nagra tyger efter mycket om och men, mycket att valja pa, och lamnat in for att fa uppsytt klanningar. Klara nasta vecka, spannande att se hur de blir! Restaurangerna har har varit av varierande kvalite, utbudet ar inte sa jattestort och vantetiden ofta lang, rekord 2 timmar.. En kvall nar vi borjade trottna sa vi att man borde borja ha en kortlek med sig till restaurangerna och pa skamt fragade vi personalen: do you have playing cards och Joanna demonstrerade lite fint med handerna hur man delade ut :) Yes sa de och sprang ivag och vi borjade fundera vad sjutton vi skulle fa, kanske de kommer in med en kyckling eller nat..men efter 10 minuter hor och hapna kommer en servitris springande med en Titanickortlek som de varit ute och kopt at oss, det kallar jag service! Sen blev det sjuan! En annan rolig sak i veckan var nar vi satt pa en restaurang och en mzungu plotsligt gar forbi med nagot runt och blatt i handen. Det maste vara Goteborgs rape sager Flisan varpa Joanna stortar ut ur restaurangen ropandes: halla ar du svensk, kan inte jag fa en snus! Och det fick hon, hennes lycka gjord! Roligt roligt!

Nu maste jag ga!

Kram kram

Atjoo fran Iringa

Kom pa igar precis nar jag fick lov att avsluta att jag inte skrivit ett ord om fotboll och liveband sa om ni blev lite forvirrade av rubriken sa har jag full forstaelse!

Idag skulle vi ha akt ivag ut till byn men det blev en dag till i stan istallet. Igar efter att vi varit och atit dackar Joanna ihop, dodstrott och jag kanner mig helt igenkorkad i huvudet av forkylning. Det blir en laaangsam promenad hem och kvallen tillbringas i sangen. Idag kanner vi oss lite battre men ville inte ut och smitta barnen sa det har blivit sangen och sangstund for full hals idag istallet till guesthousets personals lycka, ganska lyhort :) Nu har vi tagit en liten promenad, imorgon blir det nytt forsok till byn.

Hursomhelst, i fredags kvall var det livekonsert i konferenshallen i Iringa med ett av Tanzanias popularaste band, kommer tyvarr inte ihag vad de hette. Mycket folk och jadrar vad de kunde vicka pa hofterna men musiken var inge vidare, ganska enformigt. Joanna kom pa ett nytt projekt dar dock, att lara tanzanierna vett och etikett i olkon.. Det var som att sta langst framme vid scenen pa Roskilde och armbaga sig allt man hade.

IDYDC har ett fotbollsprojekt som involverar halsoinformation. Fotbollslagen i olika aldrar tranar dagligen och i traningen ingar 15-30 minuters snack om tobak, alkohol, droger, hiv/aids m.m. Vi fick i fredags folja med ut och traffa nagra lag och se dem trana lite. Ganska trevligt... Nagra idolbilder med laget blev det med vara kara fotbollspojkar ocksa :)
I lordags var vi med pa match mellan vart lag Kwakilosa och Polislaget i division 2 i Tanzania. Trots vart intensiva hejande pa svenska och swahili forlorar de med 2-0. Attans! Efter blir vi hembjudna till var guide fran IDYDC:s familj och traffa hans barn, bla hans lilla tre manaders son som var sa otroligt sot, Stellan hette han, sa nu vet vi hur nya Stellan Skarsgard ser ut! Kvallen avslutades med ol pa en lokal pub i fotogenlyktans sken for elen var nere. Myspys, dromde mig bort till lagernatter vid elden och att sova i talt. Harligt att bara njuta av tystnaden ocksa nar all musik overallt ifran tystnar. Allt utom Allah forstas for hans kasettbandspelare med boner fran mosken verkar funka jamt dygnet runt. Tror att han fatt en tupp i halsen for det later inget vidare :)

Kram pa er alla, nu bar det av till sangen igen

Hej hopp!

Nu ar vi tillbaka igen i stan efter att ha levt riktigt lantliv i en dryg vecka. Verkligen ett mysigt stalle, det var mer som att bo i en familj an ett projekt aven om jag, Flican och Joanna hade vart egna lilla krypin dorr i dorr med honsen och rattorna. Dar ute fanns ingen el och endast vatten i brunn sa for mig var det lite som att vara pa scoutlager igen och det mina vanner kande jag att jag verkligen saknat! Garden dar vi bodde hade flera hus som omringade en grastackt gard med stora mojligheter till lek och vad man nu kunde tanka sig. Dar bodde Ewout som var hollandare/svensk 64 ar och hans fru Salome 23 ar (lite svart for oss vasterlanningar att forsta med aldersskillnaden men de var verkligen lyckliga tillsammans och da ska inte aldern spela nan roll), Salomes dotter Akisa, lilla Alfani 2 ar, Filipo och tva tonarstjejer Roida och Tumaini (de var lite tveksamma till oss i borjan, tre tjejer som bara stormar in och ska vara i familjen...ganska forstaeligt. Under vardagarna kom aven ca 40 foraldralosa barn fran omradet, vissa i skolalder och andra yngre. De fick leka fritt pa garden med varandra och fick grot pa formiddagen och sedan lunch som betalas av foreningen heart2hearts pengar. Underbart att bara sitta med barnen och titta pa nar de ater, vilka magsackar de maste ha for de ater verkligen som hastar och spiller i stort sett ingenting, fast a andra sidan kan nog det har vara i stort sett det enda malet de far under dagen och da galler det att ladda. Jattegod mat dar ute, mycket bonor som jag och Flican har suktat efter hela tiden sa vi fick ocksa smorja kraset. Barnen var valdigt omhandertagande om varandra och lekte tillsammans. Varmde mitt hjarta mycket att vara med dem och det marktes pa dem att manga behovde narhet och karlek for de sokte oss valdigt mycket och ville bli upplyfta och kramade!

Under veckan var vi riktigt aktiva och producerade en gungbrada, en gunga och nagra ritade spel, tre i rad och hage. Vi visade en gang for alla att kvinnor kan :)! Som allt i allo pa garden jobbade en 23-arig kille som hette Arnold och han var med oss hela veckan. I borjan hade han lite svart med att vi ville spika, hugga, saga och bygga sa mycket sjalva for som han sa sa var det mans work! Vi protesterade saklart och visade pa att vi minsann vilket gjorde att han snart mjuknade och tyckte det var lite kul. Han blev till och med ironisk i slutet och kunde driva om det, himla kul. Jag och Joanna fick kanna oss som Indiana Jones for ett tag ocksa nar vi med Arnold gav oss ut i den afrikanska skogen med macheten i hogsta hugg for att ta ner trad till gungbradan. Arnold tyckte det var lite pinsamt att sitta pa stubben och titta pa nar vi hogg och sagade och hans vanner kom forbicyklande :)
Alla vara leksaker blev mycket uppskattade av barnen och det var sa underbart att se lyckan och tacksamheten i ogonen pa barnen nar de lekte.

Alfa blev min och nog allas lilla favorit. Han rultade runt hela garden med huvudet hogt som en kung, protesterade nar han inte fick som man ville och gick sin egen lilla vag. Det var ett skadespel att se honom ata, skeden i hogsta hugg, koncentrerad pa vad han gjorde och spillde inte en droppe trots brist pa haklapp. En harlig upplevelse med honom var ocksa nar jag var ute och rensade landet en dag med Filipo och han och Akisa kom. Jag och Filipo lyssnade pa mp3 tillsammans till Filipos stora lycka och jag lamnade over en lur till Alfa. Jag har aldrig sett nan sta sa still helt forundrad sa lange. Tror att han sakert stod en kvart och bara lyssnade och gapade :) Till Joannas fortjusning invigde jag honom i Winnerbacks varld.

Pa kvallarna var vi med familjen och hade manga diskussioner med Ewout som verkligen varit med om mycket i sitt liv och var en intressant man. Pratade mycket om hiv/aids som verkligen var ett jatteproblem i den har byn, uppskattningsvis halften av alla invanare ar smittade och Ewout berattade att det ofta ar begravning i kyrkan. Darav det skyhoga antalet foraldralosa barn i den har regionen och behovet av stallen sasom det vi var pa. Tragiskt och frustrerande att det ska vara sa svart att gora nagot at, men manga backar sma. Det tar att se alla barn i sina smutsiga klader men lyckan som finns hos dem ar anda slaende sa fort man pa nagot satt hjalper dem eller bara kramar dem. Pa tal om kyrkan sa var vi pa en gudstjanst pa sondagen i den lutheranska kyrkan, mycket sang och lite trummor och sa klart lite predikan pa swahili men i det stora hela en trevlig stund. Efterat ar det auktion precis som i Marangu (kommer inte ihag om jag berattat om det) nar de som inte kan lagga kollekt i pengar istallet skanker matvaror som auktioneras ut, pengarna gar till kyrkan. Manga kopte mat som skanktes till barnen pa daghemmet och flera karlar kopte ocksa mat som gavor till de tre svenska tjejerna till allmant skratt. Lite gulligt satt att visa oss valkomna. Middag at vi alltid tillsammans med familjen och tre av kvallarna lagade vi maten. Tonaringarna var lite skeptiska till mzungumaten!

Forutom all aktivitet blev det dock ratt mycket dotid vilket kunde vara jobbigt och det kunde ocksa vara ganska pafrestande att hela tiden vara beroende av andra och inte veta vad man kunde och fick gora. Jag trivs ganska bra med landetkanslan och tystnaden och lugnet, det var mer pafrestande for Flican och Joanna som ar rastlosa sjalar ibland sa de tog en tur till Iringa over helgen medan jag blev kvar. Igar kom vi dock tillbaka till stan och det kanns ganska skont att se lite folk igen och bara flanera. Igar pa restaurangen blev vi bjudna pa en flaska vin att ta hem av en karl som tyckte vi sag sa trevliga ut sa den ska vi tomma ikvall! Vi kommer att vara riktigt krasna pa uppmarksamhet nar vi kommer hem nu nar man vant sig vid det har :)

Imorgon bar det av till Morogoro dar jag och Flican ska halsa pa en tjej som vi traffade pa taget och bo hos henne en natt. Joanna aker deirekt till Dar dar vi ska mota upp Joel och Martin och sen blir det nog Zanzibar

Glad pask pa er alla, hoppas ni far en harlig helg!

Kram kram

Hej pa er!

Sa bar det da av i torsdags fran Iringa med buss. Jag och Flican till Morogoro och Joanna direkt till Dar. Bussresan var ratt lang och seg fast som bonus fick vi se nagra elefanter och zebror till. Val framme i Morogoro sen eftermiddag mottes vi av Rehema som verkligen ar ett sprudlande energiknippe. Problemet var bara att det var inte vi... Flican hade ont i hela kroppen och ryggen och kande sig varm och jag har min elandiga hosta som aldrig vill ge sig och lite smafeber men men. Val hemma blir det en kvall av uppvaktande och inte manga lugna stunder. Vi var runt och halsade pa familj och vanner som bodde i kvarteret och en del vanner till dem hade kommit hem dit for att se oss och halsa. Vi var de forsta vita som varit i deras hus sa det var en riktig handelse som de sa. Trevligt men lite jobbigt for vi kande oss lite som utstallningsdockor. Trotta och slitna fick vi kampa for att fa ga och lagga oss lite tidigt utan att nagon direkt forstod. Bleka och slokna tyckte vi att det borde synas :) Ni ar sakert battre imorgon..

Somnar som tva klubbade salar. Jag kanner mig lite piggare nar vi vaknar men Flican har mer feber och ont i hela kroppen. Ut och ater frukost och mots av en entusiastisk Rehema som ska gora upp en timetable over dagen... Vi tittar pa varandra och tanker suck... Spackat program men forst fotografering, maste dokumenteras att vi varit dar. Flican funderar pa att stanna hemma men kanner inte att hon har nat riktigt val sa vi ger oss ut, dumdristigt...ja troligen men det ar latt att vara efterklok. Vi fick iaf se ett barnhem for utvecklingsstorda barn, jatteintressant, marknaden, affaren dar pappan jobbade och vi halsade pa chefen :), lunch och tittade runt lite i Morogoro. Fint, hela staden omringad av lummiga berg men ska jag rekommendera er att aka nanstans sa valj Iringa, det ar mysigare. I ett huj akte vi sen och fick se en stenpark med lite vattenfall och grejer innan regnet borjade osa ner och vi akte hem for att hamta vara grejer. Vi fick lov att dra en liten vit logn att vi var tvungna att aka for att lamna over flygbiljetter till vara vanner sa det var jattebrattom... Faktum var att vi bara hade tankt att stanna en dag men det forsta de sa nar vi kom var, ni stannar val tre dagar och pappan tyckte en vecka.. sa vi kande att en vit logn var pa sin plats. Usch nu later allt det har jattenegativt men det baseras nog mycket pa hur vi madde och orkade. De var otroligt gastfria men just da var vi inte sa mottagliga..

Tre timmar i buss till Dar dar Flican madde kasst, typ nacksparr och tryckande huvudvark. Blir bara varre till dagen efter nar det tar sig upp till vanster ora. Tar oss ivag till lakare dar det visar sig att var Flican har massa malariaparasiter i blodet och troligen oroninflammation! Forstar inte att hon alltid ska drabbas, andra gangen jag ar pa sjukhuset med henne, onskar faktiskt att jag kunde ta over malarian sa hon slapp.. Nu har hon legat nagra dagar i sjuksang pa hostelet.. Inte Flicans favoritsysselsattning om man sager sa, men hon blir allt battre och vi hoppas kunna aka over till Zanzibar imorgon eller sa snart som mojligt..

Dagarna i Dar har det inte hant sa mycket eftersom det varit pask vilket vi har bannat oss lite pa for det var lite klurigt att fa tag pa lakare och internet gick inte. Skont att det ar vanlig dag igen idag. I sondags var jag och Joanna ivag helt spontant pa kvallen med en rasta som vi traffade (slog bort alla fornuftiga tankar ur huvudet nar vi akte ivag med taxin nanstans...:)) och dansade lite till ett afrikanskt band som spelade trummor och lite harliga rytmer. Kul att fa dansa lite aven om sallskapet var lite val pa..

Far se vad det blir idag

Kram kram

Hej alla!

Tankte mig pa ett litet kort inlagg har fran Zanzibar bara sa ni vet att jag lever och har det gott. En vecka kvar nu innan Svea rike hagrar. Har borjat stalla mig in pa det nu sa det kanns ok att aka hem men en dag ska jag tillbaka.

Vi kom ivag till slut till Zanzibar forra onsdagen nar Flican borjade kanna sig lite battre. Bara for henne att byta miljo fran det klaustrofobiska malariarummet som vi kallade det var en lattnad. Valkomnades till Zanzibar av stortregn. Marks tydligt nu att det satt igang med regnsasong pa riktigt, betydligt mindre turister an normalt men det ar mest bara skont. Regn nagra timmar om dagen kan man sta ut med. Flican och Martin akte direkt upp till stranden i Kendwa rocks och tog det lugnt och jag och Joanna blev kvar i Stonetown. Vi har haft jattebra dagar, traffat manga supertrevliga lokalbor som vi umgatts med pa kvallarna och varit ute och dansat med. Fiskmarknaden ar kallan till manga trevliga kontakter! Har ocksa varit till Jozani forest och sett mangrovetrask och roda apor unika for Zanzibar. En upplevelse! Nu ar aven jag o Joanna tva dagar ute pa stranden med M och F och slappar. Imorgon blir det stonetown igen och nedrakning...

Maste sluta nu..

Kram kram

Hej pa er alla!

Bara tva dagar kvar nu, later konstigt i mitt huvud. Om en vecka sitter jag pa Sjosala och har temahelg med resten av klassen...fattar inte riktigt men det landar nog bit for bit. Det ar en sitta-innedag idag, regnet skvalar ner ute riktigt kraftigt (gar inte att jamfora med Sverige-regn). Hela dagen igar och idag har det regnat, om det ar sa har det kommer vara under hela regnperioden sa ar jag glad att vi kom nar vi kom. Saklart ar vi ute anda, men det blir till att vada iaf upp till anklarna men vad gor man inte. Vi var ganska ensamma pa fiskmarknaden igar...

Kom tillbaka igen till Stonetown fran Kendwa rocks i tisdags efter nagra skona slappa dagar pa stranden lasandes och badandes. Fick se en fin solnedgang sista kvallen dar som jag langtat lange efter. Jag, Flican och Joanna tog ocksa en promenad, eller egentligen ett mellanting mellan promenad och simmande :), 3 km langs stranden norrut till ett stalle som hette Nungwi. Pa vagen dit motte vi nagra lokalare som fragade var vi skulle och nar vi svarade sa de Its too early.. Vada tankte vi och forstod inte vad de menade, det ar val bara att traska pa stranden men det visade sig efter ett tag att tidvattnet var ganska hogt, typ upp till midjan ibland sa det blev det afrikanska sattet med vaskan balanserandes pa huvudet och kangan knyten runt midjan slapandes efter. Fram kom vi, blott var det men kul! Var ganska skont att aka in till stan igen dagen efter sen for hur som helst ar det ganska latt att bli rastlos av att inte gora sa mycket pa stranden. Dagarna i Stonetown har innehallit lite smabesok har och dar, bla pa slavmarknaden dar vi fick se gamla slavkammare och kedjor och redskap som anvants for att halla tukt pa dem. Hemskt men intressant. Hela Stonetown ar ju ett historiskt resemal i sig med alla dessa vckra gamla stenhus med utkarvade tradorrar och grander som slingrar ivag at alla hall och ser precis likadana ut. Vet inte hur manga ganger vi gatt fel :) minst en gang om dagen om inte mer. Vi har ocksa besokt SOS Barnbyar som har ca 100 barn boende dar som av olika anledningar ar foraldralosa och har rakat illa ut socialt. Valdigt fint stalle med bra tankar tycker jag. Barnen satts ihop i familjer, ca 8 stycken och en kvinna som jobbar fulltid som mamma och helt enkelt fungerar precis som en vanlig mamma. Annorlunda yrke men tank vilken gladje man far. Mammorna ar anstallda pa minst 10 ar men de flesta ar langre, skapar stabilitet for barnen och en grundtrygghet. Pa omradet finns ocksa skolor, halsocenter m.m.. Allt detta sponsras i stor utstrackning av faddrar. Hursomhelst tror jag verkligen pa den har organisationen. Jag skulle ha besokt en barnby i Kenya dar jag har mitt fadderbarn men av kanda anledningar blev det inte sa. Annars har det mest blivit traskande runt i staden och lite shopping. Pa kvallarna har vi traffat de lokalare som vi brukar hanga med, spelar lite biljard, sitter och hanger och gar ut och dansar. En av dem haller pa med akrobatik sa vi fick en liten forestallning en kvall, lite kul! Har lart mig att tycka mycket om de folk som ar har sa jag vet att jag kommer sakna dem nar jag aker imorgon. Hoppas att jag kan atervanda hit en dag. Imorgon bar det alltsa av till Dar och pa sondag gar flyget hem igen, hoppas ni inte har det alltfor kallt dar hemma. Har dragit pa mig forkylning och min envisa hosta sa jag hoppas det inte blir for langvarigt.

Reflektioner fran resan kommer att komma nar jag antrar Svea rike, just nu ar det sa mycket i mitt huvud som maste redas upp. Da kommer bilder ocksa.. Ledsen att jag inte lagt upp nagra men som ni kanske minns gick min kamera sonder ratt tidigt och sa var det en ganska lang period nar jag inte har nagra bilder alls. Nu har jag fatt lana Svens kamera sa bilder kommer. Hav talamod :)

Stora stora kramar till er alla! Sverige, here I come!

Hej alla vänner!

Så var jag hemma i Sverige igen...åtminstone kroppsligt men mina tankar och känslor är kvar där nere och ska jag vara ärlig önskar jag att jag också var där. Jag har verkligen haft en fantastisk tid, såklart det har varit tungt och jobbigt många stunder men allra mest en massa upplevelser som påverkat mig och gett mig tankar och känslor som kommer finnas kvar hos mig och förändra det sätt jag ser på Sverige och Afrika och på människor i största allmänhet. Att återvända känns just nu som en självklarhet, frågan är bara när? Som våra lärare säger: När man väl fått Afrikas röda jord under naglarna så är man fast!

Det är fortfarande ett allmänt snurr i huvudet. Alla delar av resan har påverkat mig på olika sätt och jag är glad att jag varit runt och sett så många delar av landet och på så olika sätt. Kontrasten mellan att bo på hotell på turistiga Zanzibar till att bo ute på landsbygden utan el och med brunn är oändlig men båda lärorika på sitt sätt. Föga förvånande för er som känner mig är väl dock att jag trivs bäst på landsbygden utan bekvämligheter :) Det är skönt att vara skitig och inte bry sig och att sitta hopträngd med 30 andra i en dala-dala är så mycket trevligare än en ensam plats på en stadsbuss! Zanzibar var dock en höjdare på annat sätt med sina vackra hus och alla trevliga, härliga vänner vi träffat och haft kul med.
Att åka tåg genom spektakulära landskap, vara på sjukhus och apotek och träffa patienter och se skillnader i vård och rutiner, träffa bönder och mikrolånsgrupper och se hur så lite kan påverka människors liv så mycket till att vara ute i en by och skratta och leka och prova brunkräm med lokalbefolkningen :) det är väldiga hopp och jag kan omöjligen gradera vad som gett mest eller varit störst upplevelse. Höjdpunkter kommer här och var, små glimtar som jag alltid kommer bära med mig och som jag tror kommer hjälpa mig mycket. Pengar och rikedom ger inte lycka, det gör däremot vänner, kärlek, omtanke och en meningsfull tillvaro där jag kan påverka. Vita människor är inte klokare eller mer kunniga än svarta, vi har bara olika slag av kunskap och allas kunskap är precis lika värdefull. Jag önskar många gånger att jag hade mer av det vida tänket som de har som kan finna lösningar på de mest kluriga problem som uppstår genom att tänka utanför ramarna och inte vara begränsade som vi västerlänningar ofta är. Vi behöver lära av varandras kunskaper och kulturer och dela med oss. Jag hoppas att jag kan göra min del i det på ett bra sätt! Visst kan Afrika i viss mån vara torka, svält och olycka men det är på intet sätt en rättvisande bild! Det Afrika jag sett har varit lycka, hopp, kämpaglöd, uppfinningsrikedom och framförallt värme vilket det ofta är för lite av i väst! Visst har de problem, men det går inte att sticka under stol med att det har vi också och frågan är om inte våra på vissa sätt är värre. Svält och fattigdom är på nåt vis gripbara problem som motverkas med mat, arbete och inkomst på olika sätt. Depressioner och välfärdsproblem är svårare att greppa och behandla och leder till mycket olycka. Jag tror att vi många gånger har det för bra i väst. Vi tänker hela tiden så långsiktigt och planerar och planerar, för dem är det mera tänka dag för dag vilket jag tror gör det lättare att leva i nuet vilket jag anser är viktigt att göra! Självklart finns det även fördelar med att tänka långsiktigt och min frustration kom många gånger under resan av det kortsiktiga tänkande som de har vilket begränsar deras utveckling men det gäller att balansera lagom. Summa summarum, alla människor har något att bidra med på olika sätt och vi behöver varandra! Hoppas att ni förstår mina tankar och missförstå mig rätt, jag är glad att vara svensk men alla har vi mycket att lära!

Vad gäller min hälsa är senaste uppdateringen att jag efter diverse hostmediciner på plats och en afrikansk huskur med råa ägg (att svälja var en pärs...), honung och ingefära som dessvärre inte hjälpte idag har varit iväg till läkare i Svea rike och fått antibiotika och svensk hederlig Mollipect så nu ska jag väl förhoppningsvis bli bra igen.

Tack alla för att ni läst och följt med i min dagbok och jag hoppas att även ni har lärt er något på vägen!

Stora kramar

PS: Med risk för att upprepa mig, bilder kommer...:)

Hej allihopa!

Är nog bara att erkänna att det här med bilder tar lite tid för mig, men misströsta icke för här kommer de (tidigare än från Asienresan iaf :))! Jag lade in extra många som kompensation, nejdå skämt åsido, det är väldigt svårt att välja för det är så många jag tycker om. Hoppas ni får en trevlig stund i galleriet och att ni minns en del av det jag skrev om.

Nu är kursen avslutad sen i fredags och jag är tillbaka i Västerås igen, ledig två veckor innan jobbet hägrar. Ska försöka bara vara och ta hand om mig!

Ta hand om er ni med och tack igen för att ni följt med!

Kramar