Dune 45

27 augusti Efter en dusch och rakning akte vi ivag. Jag rakar mig med en rakmaskin hemma, men har maste jag anvanda hyvel. Att raka sig nar man har shotat och druckit ol ar ingen hit kan man saga... Vi tog oss till Sossusvlei och Dune 45. Jou-Jou korde och han var med och festade... Vi akte tidigt for att vara forst pa plats och nagra minuter senare borjade de andra bussarna komma, det var 15-20 bussar som ville titta pa soluppgangen pa Dune 45. Jag gick forst, men efter halva strackan orkade jag inte langre utan tva personer gick forbi mig, sa jag var trea upp. Det var riktigt anstrangande att ta sig upp i lossanden, men det var vart varenda steg for det var hur haftigt som helst dar upp pa Dune 45, som ar 359 meter hogt. Soluppgangen var riktigt vackert med annorlunda farg nar man har sa manga sanddyner omkring sig. Pa vagen ner ville vi vara "wild and crazy", sa vi holl varandra i handerna och sprang ner pa ena sidan av Dune 45. Det var riktigt brant och flera hundra meter langt. Efter halva vagen gick det riktigt fort att vi ramlade och rullade ner. Jag hade sand precis overallt, i oronen, munnen nasan och i haret (det tog flera dagar att fa bort det). Efter det gick vi en vandring i omradet och sag flera sanddyner i Sossusvlei och andra naturfenomen i Deadvlei. En bushman guidade oss, under hans 43 ariga liv i omradet har det bara regnat vid tva tillfallen och bada gangerna var forra aret. Dune 45 ar Namibias mest populara turistmal och ar riktigt haftigt att uppleva. Sen akte vi vidare till Sesrim, som ar en mindre canyon. Jou-Jou drog fram en pistol och vi blev riktigt radda. Men det visade sig vara en artpistol som han skulle anvanda ifall ormar skulle visa sig under varan vandring. Men vi sag inga som tur var. Vi akte tillbaka till campingplatsen och packade ihop och akte till nasta stalle som var Namibias minsta stad, Solitare. Staden ar kand for sitt lilla bageri som gor supergod appelpaj. Vi kontaktade lokalbefolkningen for vi ville spela fotboll, och de stallde upp. Det var en stor handelse for staden, sa det var en hel del folk som tittade pa. Planen var grus med hal overallt som djur hade gravt. Vi vann med 3-2 och jag gjorde sjalvklart ett mal. Spanjorskan Anna gjorde tva mal, vilket lokalbefolkningen tyckte var haftigt, for de har aldrig satt en tjej spela fotboll. Efter matchen tog jag tidernas skonaste dusch. Till middag lagade Owen afrikansk mat som vi at ata med handerna. Efter en handelserik dag var alla trotta och det blev en lugn kvall.

28 augusti Vi satte kurs mot kusten. Vi ska tillbringa tva natter i Namibias nast storsta stad, Swakopmund. Pa vagen stannade vi till i kraftans vandkrats (tror jag det heter) och i staden Walvis Bay, som har Namibias enda hamn. I Walvis Bay tittade vi aven pa flamingos och pelikaner. ANTLIGEN var vi i civilisationen igen! Det var ratt skont att se manniskor, bilar och asfallt igen! Val i Swakopmund fick vi en guidad tur genom stan och sen till vart enkla hotell. Vi ska sova i riktiga sanger i tva dagar och inga talt. Fy fan va skont! Jag hamnade bland de supertrevliga spansktalande Jorge och Anna fran Spanien och Cecillia fran Argentina. Vi gick ut och tittade pa stan och fick i oss ol och kaffe (vilken konstig kombination). Pa kvallen var det middag pa en Italiensk resturang och jag at Springbok- och Kuduantilopkott. Sjalvklart hade vi planderat en utekvall, och det blev en nattklubb. Vi korde med shottar, kommer inte ihag vad den heter, men det gar ut pa att man far 60 shotar, en shot i minuten... Vi hade skitkul och dansade hela natten lang. Ingen visste vart vart hotell lag, men pa nagot konstigt satt kom vi fram.

Ta hand om er dar hemma och gor nu inget som jag inte skulle ha gjort (betyder att ni kan gora allt!). Cool banana!