Ballonger och serpentiner i Ella

3 september Vi gick upp tidigt för att göra en sista gamedrive, och vi fick se en haltande hyena och två lejon. Runt lejonen fanns antiloper och gaseller, men lejonen låg bara ner och latade sig. Fem gamedrives på två dagar, vilken härlig upplevelse! Idag skulle vi köra långt, vi vänder nu åt söder och ska köra till Namibias huvudstad Windhoek, vilket även den populäraste ölen heter här i södra Afrika. Huvudstaden ligger mitt i Namibia. Och hela vägen är asfallt! Vi såg en hel del babianer på vägen, vilket vi inte tidigare har gjort i Namibia. Vi stannade till vid en marknad. Istället för att sälja saker till mig försökte de köpa min t-shirt och mina Jordan flip flopp… Det var en lång körning, åtta timmar. Väl på plats var det sightseening runt stan och sen till vårt hostel. Inget tält idag, skönt! Vi åt på en välkänd restaurang som var byggd och inredd som en djungelhydda. Det ble viltkött igen, såsom antilop, sebra och något annat kött som jag redan har glömt bort. Holländskan Regina fyller år imorgon, så hon bjud alla på första drinken. Eftersom vi var i storstan blev det självklart party party party på en klubb. Vi tog samtidigt avsked av de två tyskarna som tillkom i Swakopmund. Återigen delade jag rum med de supertrevliga spanjorerna och argentinskan. När jag kom hem hade de redan lagt sig och de hade lämnat den övre sängen av en tvåvåningssäng åt mig. Det fanns ingen stege och jag hade en hel del sprit i mig. Jag kom inte upp hur jag än försökte. Var finurlig nog att bygga en ramp av min stora ryggsäck och allt jag kunde hitta för att ta mig upp i sängen. De var tydligen vakna och skrattade gott utan min vetskap fick jag reda på dagen efter. Jag hade tydligen inte varit direkt tyst av mig…

4 september Det blev inte många timmars sömn. Idag skulle vi köra resans längsta etapp, 670 km. Vi skulle åka kl 6.30 men blev försenade. Nu skulle tre kanadensare och en japan tillkomma och de var försenade, så vi kom iväg tre timmar senare än beräknat. Vi körde på en bra väg enligt Jou-Jou, the Trans Kalahari highway. Om det här är en bra väg så är cykelbanan hemma utanför mig i världsklass. Japanen var hur trendig som helst, en riktig snobb men han var helt okej och trevlig. Vi satte kurs mot Kalahari öknen och staden Ghanzi inne i Botswana. Vi hade lovat varandra att inte dricka något idag. Det höll bara ett par timmar. På första stoppet ”råkade” vi köpa tre flaskor vodka. En flaska kostade bara 30 kr. Första Screwdrivern tog vi vid lunchtid. Regina fyllde som sagt år och vi hade förberett med ballonger och serpentiner mm, Ella såg riktigt festlig ut idag. Återigen blev det ”happy birthday” på alla språk, och den svenska varianten vann åter pris som bästa sång med sina 4 X hurra. Visste inte att jag hade en sån begåvning… I Ghanzi blev det uppträdande av lokala bushmän och vi kunde inte motstå dansen ”ostrich” (struts), det bara yrde sand om oss när vi dansade. Vi avslutade kvällen vid campingplatsens bar och återigen var det en hel del drickande. Vi har idag förlorat en timme eftersom vi ställde fram klockan en timme, det är alltså åter svensk tid.