Bortglömd i Okavangodeltat

5 september Botswana är stort, men det bor bara 1,6 miljoner invånare här. Vägarna är således lika tomma i Botswana som i Namibia. Skillnaden är att allt är asfalterat. Landet är rikast i Afrika och är lika demokratiskt som vilket annat västerländskt land som helst. Huvudnäringen är diamanter och pengarna satsas på skola och sjukvård och landet är inte korrumperat. Man vill bara ha ”rika” turister så det är inte många backpacker som får komma till Botswana. Nomad Tours (researrangören vi reser med) har dock tillstånd. När vi körde in i landet så ändrades landskapet igen. Det är en hel del boskap som åsnor och kossor på vägen så vi får se upp hela tiden. Vi åkte till staden Maun och handlade inför tre dagars turen till Okavangodeltat och växlade pengar till den lokala valutan Pula. I Namibia var det Sydafrikanska Rand som gällde, men i Botswana fungerar bara Pula. På eftermiddagen åkte vi till Mauns flygplats och gjorde en s k scenic flight. Vi flög i vääääääldigt små flygplan över Okavangodeltat. Det gungande ordentligt i flygplanet så att Ana spydde. Vi var sju personer i vårt flygplan och det var häftigt att se deltat uppifrån. Vi såg elefanter, noshörning, sebra och Springbock. Sedan i morse har jag velat byta batteri till systemkameran, men jag har totalt glömt bort det. När jag skulle börja fota, så var det slut på batterierna, typiskt! Jag hade dock min partykamera (lilla kameran) med mig men den kan inte zooma lika bra som min systemkamera med teleobjektiv. Eftersom vi flög i flera flygplan, och vi var först ner på marken, så väntade vi på de andra. Jag hade varit kissnödig länge så jag smet in på toa. När jag kom tillbaka fanns ingen kvar. Jag sprang ut från flygplatsen och fick precis se Ella köra iväg. Jag började kuta efter som en galning i mina flip flopp. Men Jou-Jou kör riktigt fort och dom lämnade mig ensam kvar på Mauns flygplats i mörkaste Botswana. Min plånbok, mobil, pass och andra viktiga handlingar var kvar i Ella. Så vad skulle jag göra nu? Jag kan inte gå in till flygplatsen (en pytteliten flygplats) för att få hjälp. Tänk er om de ställer frågorna; Vart ska du bo? Vart ska du åka härnäst? Hur kom du hit? Mina svar hade varit ”öhhhhhh ingen aning” och ”jag kom hit med Ella”. Dom hade nog idiotförklarat mig för de svaren. Jag köpte en cola och satte mig ner och väntade. Efter ca 15 minuter såg jag Ella. Det var en vacker syn! Gissa om alla garvade, och alla skojade om denna händelse under hela resan. Alla var så hänförda av flygresan och alla tittade på sina bilder, när Martin frågade hur mina bilder var. När han inte fick svar tittade han sig omkring och såg mig inte. Han gick fram till förarhytten och frågade Jou-Jou om jag satt vid hans sida. Jou-Jou hade inte svarat utan bara gjort en u-sväng…Jag var absolut inte orolig eller rädd, jag visste att de skulle komma tillbaka förr eller senare. Eftersom vi inte kommer att se röken av en bar på tre dagar så tillbringade vi tiden på campingplatsens bar tills de slängde ut oss. Jag erbjöd mig att låna nyckeln för att låsa senare, men det gick de inte med på…

6 september Okavangodeltat är världens största inlands vattendelta. Vattnet kommer från olika floder och mynnar ut här. Det har inte varit så mycket vatten som i år sedan 1961, så vattennivån är ovanligt högt. Det tar ca 11 månader innan vattnet når deltat och den tar med sig allt i sin väg trots att den flyter otroligt långsamt, så som krokodiler och flodhästar. Vi ska färdas i mokoro (en slags kanot) i tre dagar. Vi ska vara i bushen, så det finns varken el, vatten, toa, dusch eller andra bekvämligheter. Kl 07.21 tog vi första ölen och sen fortsatte det hela dagen. Jag och holländskan Marieke delade kanot medan en ung lokal tjej skötte mokoron.. Hon stod längst bak och stötte ifrån sig en tre meters påle för att få den låga mokoron framåt. Det var helt underbart att färdas i en mokoro i deltat. Det var så tyst och fridfullt att bara glida fram bland vass och andra växter. En underbar upplevelse! Vi såg elefanter under färden. Vi stannade mitt ute i ingenstans och satte upp tälten. Det var olidligt varmt och solen steker extra mycket vid vattnet. Så en badtur bland vassen var svalkande och skönt. Vi blev anvisade en säker plats och vi fick sköta mokoron själva. Det var inte enkelt att ta sig fram med pålen så guiderna fick sig ett gott skratt. Sen gick vi en bushwalk. Vi fick strikta säkerhetsregler för det fanns lejon och buffel mm i området. Efter endast tio minuter såg vi sebra och gnu, vi kom så nära som ca 100-200 meter från dom (observera att vi inte hade fordon att färdas i utan vi gick helt oskyddade!). Vi såg även impala, elefant och vårtsvin. Det var helt fantastiskt att vara så nära djuren helt oskyddad. Det roliga var att vi skulle vara naturellt klädda, alltså att inte ha starkt färgade kläder. Med mig på denna tur har jag bara tre t-shirts, och de är i chockrosa, chockblå och sebraliknande t-shirt. Anledningen till att vi inte skulle ha färgade kläder var att inte bli upptäckta av djuren. Trots min färgglada utstyrsel fick jag följa med under protest från guiden. På kvällen gick vi lös på en vodkaflaska runt lägerelden tillsammans med de roliga guiderna. Idag tog jag min första vätskeersättningstablett. Jag har inte druckit så mycket vatten, har däremot druckit andra saker som torkar ut en…