Abba i Okavango

7 september Vi skulle bli väckta kl 5.30 för att bara klä på oss för att sedan göra en bushwalk. Jag sov med Japanen vars namn ingen kan uttala, så jag har döpt honom till Suzuki och alla har hakat på det namnet. Han gick upp kl 5 för att göra sig i ordning sin hippa utseende och naturligtvis kunde jag inte sova när han höll på. Hans pyjamas var en Hello Kitty grej, så jag kunde inte sluta att skratta för mig själv. Jag somnade med ett leende på läpparna igår kväll. På bushwalken såg vi elefant, gnu, giraff, struts, babian, impala och sebra. Vi kunde komma så nära som 20-30 meter på en giraff. När vi vilade på ett ställe kom några babianer oss riktigt nära åxå. Vi såg ett färskt lejonspår som var från natten, cool banana! Våran guide sa att det kunde vara ett lejon som tittade på oss nu. Jag vet inte om jag ska tro på det men vetskapen att det har gått ett lejon här för bara några timmar sen gör en riktigt upphetsad, för vi är som sagt helt oskyddade. Okavangodeltat är helt klart en av de absoluta höjdpunkterna så här långt, det hade jag verkligen inte förväntat mig. Jag trodde att det bara skulle vara ”vatten” överallt, men deltat har så mycket mer. Efter bushwalken latade vi oss i den extrema värmen och vi hoppade i vattnet för att svalka oss. Vi hade beachparty vid lagunen. Song hade givetvis sina elektroniksaker med sig, så vi dansade till Abba mitt ute i ingenstans långt inne i Botswanas okända djup. Om jag träffar Benny Andersson någon gång ska jag tala om det för honom. Sent på eftermiddagen var det mokoro igen som gällde, vi skulle göra en sunset cruise och försöka hitta flodhästar. Vi fick strikta förhållningsorder pga att flodhästar dödar flest människor av alla djur (undantaget malaria) i Afrika. Och självklart såg vi en. Vi satt i mokoron och såg honom dyka upp ur vattnet med endast ögon och näsa, vi var bara 100 meter från honom. Det var helt fantastiskt att höra honom grymta och ta luft för att sedan dyka ner igen. Så höll det på i ca 30 minuter innan vi drog vidare för att se solnedgången från mokoron. Det var en underbar solnedgång. Runt lägerelden började guiderna en spontandans med sång. Vi klappade händerna och dansade med. Vi hade helt enkelt skitkul med dom.. Sen vill dom givetvis att vi åxå skulle sjunga något från vårt eget land. Jag drog till med nubbevisan Tjofaderittan Lambo. Vi delade med oss av vår sprit till guiderna. Vi har levt med dom i snart tre dagar, så de har blivit våra vänner. Vi åt tillsammans och vi festade tillsammans, dom var härliga helt enkelt.

8 september På morgonen gjorde vi en kort bushwalk. Vi såg inga djur alls denna gång. Guiderna kallar denna vandring för bushwalk och inte för gamedrive (som t ex i Etosha) för att de inte kan garantera djur. I en bushwalk berättar de även om faunan. Återigen satt vi i mokoron och åkte tillbaka till civilisationen, det var så fridfullt att glida fram ljudlöst i det fina landskapet. Det var så avslappnande och otroligt bra för själen tror jag. När vi gled ljudlöst och fridfullt brakade det plötsligt till. Det lät som om ett flygplan skulle lyfta. Men det var hundratals sebror som korsade vår vattenväg. Det var en enastående syn att få se detta skådespel. Om jag ska sammanfatta Okavango äventyret så är det klart en av de stora höjdpunkterna så här långt, vilket jag absolut inte hade förväntat mig. Fantastiskt, underbart, enastående, sagolikt, ljuvligt, jag hittar inga andra ord som beskriver vistelsen i Okavangodeltat. Minussidan är insekterna, jag hade hittills inte behövt använda insektsmedel, men under dessa tre dagar tog jag slut på min tub. När vi kom fram i mokoron och skulle stiga på en lastbil som skulle ta oss till campingplatsen, så avslutade guiderna äventyret med sång och dans. Det blev ett stort puss och kramkalas med dom. Vi hade inte sett Ella på tre dagar och det kändes konstigt. När vi såg henne och Jou-Jou så blev det åter kramkalas. Hade inte varit på toa så det var rätt skönt att se en toa… Hade inte heller duschat på tre dagar så jag tog tidernas skönaste dusch. Jou-Jou stressade oss för vi skulle köra i fyra timmar och klockan var redan 14. Lite försenade styrde vi Ella mot Gweta och en campingplats som hade en enorm stor pool. Vi hade inte sett till en bar på hela tre dagar så gissa om det blev party på kvällen. Barpersonalen slängde (bokstavligt talat) ut oss vid 2 tiden. Men i ärlighetens namn så gjorde det inte så mycket för väckarklockan var satt till 4.45.