Action i Vic Falls

10 september Idag skulle vi köra över till Zimbabwe, och Jou-Jou hade förvarnat oss om att det kunde ta tid vid gränskontrollen. Om det gjorde! Dom hade inga datorer utan allt var manuellt. Tjänstemännen behövde ca 20 minuter per person, och för oss svenskar kostade det 30 USD. Kanadensarna fick pröjsa 75 USD, jag vet inte vad de har gjort för ont mot Zimbabwe. Vi körde direkt till Victoria Falls (staden heter det samma som de berömda fallen). Det var en liten mysig stad som aldrig är inblandad i de politiska konflikterna, så oroligheterna når aldrig staden. Anledningen är att det är så mycket turister här och därmed så strömmar det in utländsk valutan. Zimbabwe har inte längre någon egen valuta utan man använder USD eller Sydafrikanska Rand. Efter en sightseening i staden åkte vi till Victoriafallen. Fallen var riktigt imponerade och mäktiga och väldigt vackra att skåda. Victoriafallen är ett av de största vattenfallen i världen. På den högsta punkten är den 105 meter högt och 1,6 km brett. Det kommer så mycket vatten att det bildas ett vattenmoln som kan bli över en km högt. Det var David Livingstone som hittade fallen (nåja, han var den första västerlänningen som såg den) och när han inte återvände till Storbritannien så skickades en expedition till Afrika för att finna honom. De fann honom, och enligt historien yttrades de berömda orden ”Doctor Livingstone, I presume?” när man fann honom. Vattnet från fallen hamnar i den mäktiga Zambezifloden som bildar gränsen mellan Zimbabwe och Zambia. Efter att ha vandrat runt i Victoriafallen var det action som gällde. På en bro över Zambezifloden i närheten av Victoriafallen på Zambiasidan hoppade jag bungyjump. Bron var 111 meter hög. Det var första gången för mig och det var en härlig känsla att slänga sig ut med huvud före 111 meter upp… Sedan åkte vi vidare till vårt hotell som var riktigt hyggligt. Det fanns AC och en spa avdelning med massage mm. Återigen delade jag rum med det härliga Spanien och Argentina gänget. Redan hemma hade jag planerat att göra en övervakad (så klart) vandring med lejon. Vi åkte ut en bit utanför staden och fick säkerhetsinstruktioner och sen mötte vi lejonen. Wow!!! Vilken känsla det var att få träffa lejonen och att få klappa dom. Vi gick en s k vandring med lejonen i bushen, alltså inte inom inhägnat område utan ute i den vanliga naturen. Lejonen är större än vad man tror, de lejon vi träffade var 18 månader gamla och var en hane och en hona. De var varken drogade eller hade sina klor klippta. Det är ett projekt som går ut på att rehabilitera lejonen och släppa ut dom i det vilda igen. Vi fick även träffa en hane och hona som ”endast” var 13 månader gamla. Det här var helt klart en once-in-the-lifetime grej. På kvällen åt vi på den berömda restaurangen La Boma. Det var en av de häftigaste middagarna jag har upplevt. Restaurangen var uppbyggd som en afrikansk by och var en bufférestaurang. Man fick välja råkött som de sedan stekte. Självklart åt jag vilt från savannen. Det kryllade av dansare och vid flera tillfällen fick alla varsin trumma som vi fick trumma på. Det gick runt folk och målade olika djur i ansiktet på alla. Jag ville bli målad som en örn, men det slutade som en noshörning. Det gick även runt folk som flätade håret på afrikanskt vis. Innan vi gick in i restaurangen fick vi klä oss på afrikanskt vis. Det var näst sista natten med gänget så den avslutade vi sent sent.

11 september Den här dagen hade jag redan planerat in hemifrån. Jag skulle göra det adrenalinkickande Water Rafting på den mäktiga Zambezifloden. Water Raftingen i Victoriafallen är i världsklass och rankas som en femma på en skala mellan 1-5. Water Rafting är alltså forsränning och man sitter i en större uppblåsbar gummibåt och paddlar ner för forsar. Man ska försöka sitta kvar i båten, men det är inte lätt… Det är mycket vatten i floden väldigt strömt. Det är lömskt, för på ytan kan det vara lugnt, men är desto mer strömt under ytan. Ramlar man i så hinner man kana ner ca 1 km innan man blir upplockad, det är tur att man har flytväst och hjälm på sig. Jag kan försäkra att man inte är törstig efteråt för man dricker upp halva floden när man faller i… Vilken actionupplevelse det var! Det går inte att beskriva det med ord, för man måste uppleva det själv (helst på en ranking 5 bana). Eftersom jag försökte stajla till det flera gånger så föll jag i ett otal gånger. Första gången var en skräckupplevelse för jag visste inte var jag var i vattnet, om jag var upp och ner eller om jag var nära de vassa klipporna eller om jag hade krokodiler omkring mig. Dessutom var det så strömt att jag åkte ner en km innan jag blev upplockad. Våra guider i båtarna var Costa och Hippo, Costa var as cool, han gjorde så att vi föll i hela tiden. Vi stannade halvvägs på våran 32 km långa rutt innehållande 23 forsar och åt lunch. Efter lunchen (vi fick fly eftersom vilda babianer ville ha våran lunch) stannade vi till på ett ställe och hoppade från hööööga klippor. På andra sidan tittade 1-2 meters krokodiler på oss. De stora krokodilerna fanns nedströms och dessa små krokodiler var ofarliga för oss enligt Hippo. De två sista forsarna orkade inte Costa med oss. Den näst sista forsen slängde han i oss innan forsen så att vi fick bada igenom den. Den sista forsen fick vi stå på båtkanten, det var inte lätt att hålla balansen så vi hamnade i vattnet innan vi ens kom till forsen… Det var en underbar dag i en ännu underbarare natur på Zambezifloden. Floden är så att säga nedsänkt i en dal så vi omgärdades hela tiden av 200-300 meters klippor på var sin sida. Den ena sidan var Zimbabwe och den andra var Zambia. Undantaget fallskärmshoppningen i Australien var Water Raftingen den mest adrenalinkickande jag har gjort. Jag skrek nästan hela tiden så jag tappade rösten i två dagar. Sent på eftermiddagen gick vi till den lokala marknaden. Jag hade med mig allt jag inte ville ha med mig tillbaka hem. Vi hade fått tips av Jou-Jou att handla hem souvenirer från den här marknaden och att vi skulle betala med kläder, sovsäckar, filtar och skor, kort och gott det vi inte ville ha med oss tillbaka. Självklart gällde prutning. Jag bytte till mig fyra fina trästatyer för 6 t-shirt och 2 shorts samt 4 USD. För mig var det jobbigt att gå runt på marknaden för alla var och rykte i en och ville att jag skulle besöka just deras stånd. På tillbakavägen gick vi vilse, men det var inga problem för vi fick hjälp av lokalbefolkningen. Sista natten stannade vi kvar på hotellet och festade ordentligt hela natten.