Väderöarna

Vi var uppe nästan med tuppen, i alla fall före alla andra på vandrarhemmet. Frukost åt vi och matsäck gjordes i ordning. Kläder för vinden och badkläder packades ner i ryggsäckar och sen bar det ner till hamnen där någon skulle föra oss ut till helgens huvudattraktion - Väderöarna. Det var så stilla o tyst då vi kom till hamnen att vi började undra om vår beställning inte tagits emot. Men, jodå, alldeles punktligt kom en sjöfarare som skulle ta oss ut. Det blev en mycket trevlig resa, mannen tog några turer runt på olika ställen som var intresanta, en riktigt bra guidtur då vi fick se en del av Fjällbacka skärgården. Så tidigt på morgonen var vi sex ensamma om att vilja komma ut och när vi kom fram undrade han om vi verkligen ville stanna hela dagen så som vi beställt. Vi blev lite ställda och undrade om vi gjort ett misstag som vill vara där så länge, men vi stod fast vi det vi beställt. Han sa att vi kunde om vi ville komma mot Fjällbacka tidigare då han skulle ut med fler sällskap under dagen och på returen var han tom. Utanför Fjällbacka skärgård blev det en ganska skumpig resa, det blåser ganska friskt vid denna tid på året.

Vi fick också ett trevligt mottagande på ön. En kvinna som jobbar på värdshuset hälsade oss välkomna och berättade lite om ön och skärgården där. Väderöarnas skärgård är en egen skärgård med runt 350 öar. Det finns ingen ö som heter Väderön, utan denna ö som vi nu var på heter Storön och är den enda ön därute som det finns hus. Här finns flera lotshus, men dessa får bara ättlingar till dem som har varit lotsar därute hyra. Men man kan bo på världshuset, vi har försökt flera gånger med det är fullt då vi har velat komma. Ön är inte så stor, men det tar en dag att ta sig runt, det är mycket upp och ner och fram och tillbaka. Vi började med att ta oss upp till lotsutsikten, därifrån har man en fantastisk utsikt, både långt söder- och norr-ut. Vi försökte se Kosteröarna där vi var ifjol och så såg vi fyren på Ursholmen. En man uppe i utsiktstornet påstod att Ursholmen är det västligaste av Sverige och vi som hela tiden trott att det just är Väderöarna - får kolla upp detta då vi kommer hem, men han har säkert rätt! Vi fortsatte att rekognosera och se var vi kunde ta dagens dopp. Vid badplatsen var det otroliga mängder av brännmaneter så där avstod vi alla. Vi kom fram till att bästa platsen var vid bryggan utanför värdshuset även om det då blev dopp med åskådare. De flesta i gänget hoppade i och det var som vanligt otroligt härligt. Väl uppe hittade vi en läig plats där solen gassade, där var det gott att ta sig lite rökig skottsk whisky. Öarna härute är ett paradis för dykare påstås det, och uppåt dagen kom det in båtar med dykare som säkert varit ute vid Väderöbod. Framåt eftermiddagen hamnade vi ute på den västra delen av ön, där slog vi oss ner och fick syn på en ö utanför som det var fullt av sälar, säkert ett 50-tal. Vi satt länge och nöjt av solen, havet och sälarna. Tänk så skönt det är när man kan sitta länge och bara njuta och koppla av. Mats hittade en "Bertil" som blev dagens maskot, men han fick allt sanna kvar på ön där han hörde hemma.

När vi tillsammans med en del andra blev hämtade vid 16.30-tiden var vi glada att vi stannat hela dagen. Vi fick en tur runt Storön och ut mot klippan där alla sälar låg, men när vi närmade oss blev de oroliga och kasade ner i vattnet. På vägen in mot Fjällbacka fick vi också en tur mot Dannholmen, där Ingrid Bergman hade sitt under den tid hon var här. Väl inne i Fjällbacka bestämde vi oss för att vi inte behövde mer vind eller blåst så vi avstod från beställningen vid hamnen och beställde istället bord inne på hotellet där vi skulle inta middagen ikväll. Men innan middagen tog vi en tur genom Kungsklippan, en mäktig ravin mitt i Vetteberget och upp på Vetteberget där vi satt i solnedgången och spanade ut mot Väderöarna. Vi fick en riktigt trevlig kväll med god middag med gott vin, tyvärr började Freidoon känna sig lite kass, så han bröt upp direkt vi hade ätit och gick "hem" och la sig. Vi andra avslutade kvällen med lite vin och whisky i sällskapsrummet där vi bodde.