25 april Sadar ja, nu ar jag pa vag mot Peru och Inkaleden. Pa Sydamerikaresan i hostat skulle jag ga Inkaleden men som bekant blev det inte av pga att jag inte fanns med pa nagon lista (se foregaende resedagbok). Efter mycket tjafs gav resebolaget med sig och jag far nu pa deras bekostnad aka tillbaka till Peru. Pa mina tidigare resor har jag planerat allt i god tid, men pa den har resan har jag noll koll. Jag har inte haft tiden att forbereda mig pa samma satt som jag ar van vid. Men a andra sidan sa tror jag att det i bakhuvudet har funnits tanken att jag har gjort denna resa tidigare och jag vet vart jag ska och hur det fungerar pa plats. Jag ar alltsa inte ett dugg orolig trots den urusla forberedelsen. Jag har inte fatt manga minuters somn, forst pasken med all den goda maten och drycken for att sen packa endast 3 timmar innan avfard. Tiden bara rann ivag och plotsligt hade jag bara 2 timmar pa mig att sova. Jag kan inte sova pa bestallning sa jag lag och vred mig i sangen. Pa flygbussen (som avgick kl 03.50…) var det fullt sa jag hamnade bredvid en snubbe det luktade fruktansvart mycket lok om. Jag kan inte direkt saga att jag kan sova bredvid en snubbe som stinker lok…. Tog morgonflyget till Amsterdam for att sedan ga ombord pa flyget till Lima. Jag hamnade bredvid en kines. Under resans tolvtimmar sa sov han i 11,5. Sa langt inget konstigt, men det irriterande var att snubben snarkade hela tiden! Han fick nagra armbagar av mig plus att de andra runt omkring puttade till honom da och da. Tror ni han brydde sig? Inte ett dugg. Forst loksnubben pa bussen och nu kinessnarkaren som holl pa i nastan 12 timmar, suck. Anlande till 9 miljonersstaden Lima tidigt pa kvallen (Peru ligger 7 timmar efter Sverige) och hamnade direkt i trafikstockning nar jag skulle till hotellet. Staden har ingen tunnelbana men det kryllar av bussar och taxi. Jag tog en liten runda for att se mig omkring och sa har langt ar Lima en trevlig stad. De 2 sista dagarna av resan ska jag vara i Lima och ska da utforska den mer. Det blev tidigt i sang efter en lang dag och dessutom ska jag upp tidigt imorgon for att ta ett tidigt flyg till Cuzco.

26 april Det ar kanonvader har i Peru, det finns inga arstider som hemma utan det finns bara regnperiod eller torrperiod. Med regnperioden kommer hettan och kan da kallas for sommar hos oss. Eftersom Peru ligger pa sodra halvklotet sa ar det ju tvartom mot vara arstider, man skulle kunna kalla denna arstid for motsvarande host, det ar alltsa torrperiod nu och behagligt t-shirt vader. Lima ligger efter stillahavskusten, trots det sager dom att vattnet ar kallt att bada i. Jag bodde inte sa langt fran havet i den fashionabla statsdelen Moniflores dar alla hotell ligger. I Cuzco skulle jag bo pa samma hotell som forra gangen, och det blev ett kart aterseende med hotellpersonalen. Det var amigo hit och amigo dit. Jag gick ut pa stan for att strosa lite och jag kande genast igen det mesta, som om det hade varit igar. Jag markte genast av den hoga hojden, det var svart att andas normalt till en borjan. Anledningen ar att luften har lagre syre pa hoga hojder. Om vi sager att luften innehaller 100 % syre vid havsnivan sa innehaller den bara 15 % pa dessa hojder. Tillbaka pa hotellet sag jag nattportiern Frank, den som jag larde kanna mest i hostas. Han var ledig idag och vi bestamde att ta en ol pa kvallen. Dessforinnan skulle jag fa information om Inkaleden av Kelly. Kelly var den som jag skallde ut mest i hostas… Nu var det inga hard feelings, hon bara beklagade det som hande i hostas. Jag fick bra tips om vad jag skulle ha med mig och hur vandringen skulle genomforas. Kvallen avslutades med nagra ol med Frank pa en inhemsk pub som han tog mig till, och dar var det bara lokalbefolkningen som holl till. Kande mig riktigt privilegrad!

27 april Jag bor sa centralt man kan gora i Cuzco, jag har fonster och balkong mot huvudgatan. Det ar inte varldens basta ljudisolering sa jag hade svart att somna av allt ljud utanfor. Polissirener blandas med Lady Gagas senaste fran utestallena samt musiken fran gatumusikanter och vimlet och sjalvklart all dess tutande. Men jag ska inte klaga, jag skulle inte vilja byta bort rummet. Eftersom jag redan har sett det mesta i Cuzco akte jag med i en guidad tur till Moray och Maras. Det ar kul att aka pa en san har organiserad tur for man traffar nya manniskor och knyter kontakter. Det var en salig blandning i alla aldrar som var med, de var fran Uruguay, Israel, Osterrike, Argentina, Brasilien, Kanada och Chile. Efter tva timmars bussfard kom vi fram till Moray. Det ar ruiner efter ett annat folk an Inka. Ruinerna var fran ar 800 f kr och anvandes vid ceremonier. Man tror att i den innersta cirkeln (se bilderna) fick bara shamanerna vistas i. Det fanns stora skyltar som talade om att man inte fick betrada ruinerna, darfor var extra beklammande att se turisterna gora det anda. Om alla turister gar bland ruinerna sa kommer de inte att finnas kvar inom nagra ar. Efter en kortare fard kom vi fram till Maras, som ar kant for sin saltproduktion pa ett naturligt satt utan nagon inblandning av maskiner eller nagon annan tekniskt hjalpmedel. Vi ar alltsa mitt i Anderna langt fran kusten och anda finns det saltvatten har. Det beror pa att Anderna lag under vatten for 30 miljoner ar och pa nagot underligt satt finns det kvar saltvatten har som sipprar ner fran bergen. Man anvander ett terrassystem for Saltproduktionen. Vagen till Maras gar bland sma grusvagar som slingrar sig runt bergen med valdiga stup utan skyddsracken, det ar knappt att var buss far plats pa vagen. Vid ett tillfalle motte vi en annan buss och pa nagot underligt satt lyckades busschaufforerna klara av motet utan att nagon behovde backa. Kan saga att alla inne i bussen blundade och bad till hogre makter, maste erkanna att det ratt laskigt… Efter turen forberedde jag mig infor det stora aventyret, Inkaleden som startar imorgon. Jag har hyrt sovsack och en gangstav, och sa har jag handlat smasaker som jag ska ha med mig, bl a godis av coca som ar bra mot hojder. Det blev en tidig kvall med planering och packning.

28 april Antligen var det dags, den har dagen har jag lange dromt om och nu ska jag antligen fa ga Inkaleden. Jag blev upplockad tidigt tillsammans med alla andra som skulle ga i gruppen. Vi var 9 stycken, 2 brittiskor, 2 argentinskor, 3 kanadensare, jag och sa visade det sig att det aven var en Bosse fran Goteborg. Vi hade 9 barare, 1 kock och guiderna Selso och Juri med oss ocksa. Juri var lugn och harmonisk medan Selso var en ”party-snubbe”, en cool och stortskon kille som ville bli kallad Sexo (sexig pa Spanska) istallet for Selso… Det har var hans 401:a tripp som han har gjort under 8 ar. Vi akte buss i ett par timmar till det beromda KM 82, alltsa starten for Inkaleden. Myndigheterna har harda kontroller och vi fick identifiera oss med pass i ett sa kallat checkpoints. Myndigheterna reglerar Inkaldeden ratt hart, bl a far hogst 500 person ga leden per dag, och da ar barare, guider mm inraknade. Det som ar extra bra ar att myndigheterna kontroller hur mycket packning bararna har, det far inte overstiga 25 kg. Det ar daefor vi har sa manga barare, de bar talt, mat, gasolgrill, bord stolar mm. Innan vi borjade ga fick alla vi 9 presentera oss for varandra, och det skulle visa sig vara en kanongrupp, blandad med olika nationaliteter, aldrar och kon. Den yngsta var 21 ar och den aldsta var 54 ar. Sexo sa att rekordet till Machu Picchu var 3 timmar och 45 minuter. Vi har 4 dagar pa oss sa han och satte sin vandringskapp i marken med ett vamos! Nu borjar den 45 km langa vandringen. Inkaleden ar en pilgrimsfard for att rena kropp och sjal innan man trader in i i Machu Picchu. Arkeloger har hittat 65.000 km Inkaleder runt om i Sydamerika. Den bredaste var mellan Peru och Ecuador och matte hela 7 meter. Varan led ar allt fran 0,5 – 3 meter bred och byggd av stenar. Nar det gick uppfor sa hade Inkafolket byggt trappsteg. Forsta dagen var en behaglig vandring, lite upp for och sen plant. Vi vandrade och Sexo och Juri berattade om fauna och om Inkaleden for oss vid korta stopp. Eftersom vi ar pa en hog hojd sa ar det anstrangande, dessutom var det stekhett. Solen ar sa nara pa dessa hojder. Vi vandrade i 6 timmar (inkl lunch och raster mm) innan vi stannade i Wayllabamba for overnattning. Under vandringen hade vi fatt en guidad visning av Inkaruinen Patallacta. Nar vi kom fram sa fick vi fika och snacks. Tidigare pa dagen fick vi 3 ratters lunch, och nu fick vi en 3 ratters middag. Jag kan bara inte fatta hur dom kan fa till maten utan elektricitet mitt ute ingenstans hogt uppe i Anderna. Maten var fantastisk god! Det ar inget ”skrapmat” utan maten ar anpassad sa att vi ska fa i oss energi. Jag fick sova med den jattetrevlige Bosse. Vi 9 har redan funnit varandra och vi har sa jattekul tillsammans, manga skratt och riktiga asgarv har det blivit. Det marks nar var grupp kommer, vi ar inte direkt tysta. De andra grupperna som vandrar tittar faktiskt lite avundsjukt pa oss. Dels ar det Sexo som haller igang med daliga skamt och sen ar det aven argentinskorna riktiga hall-i-gangare.

29 april Te gjort pa kokablad gor susen i den tunna luften, jag far dagens forsta rykande kopp i min hand medan jag fortfarande ligger i sovsacken. I dag ar det den absolut jobbigaste vandringen. Vi ska stiga fran 3.000 meter till 4.215 meter. Det har visste jag om sedan tidigare och Sexo informerade oss om det under gardagskvallen. Det gick spikrakt upp under en stekhet sol. Det var en otrolig jobbig vandring och extremet kravande trots att jag ar tranad. Jag har nog aldrig varit sa svettig. Jag hade ingen bra vaska, den skavde over mina axlar och det gor inte saken battre att jag var solbrand dar, sa det gjorde ordentligt ont. Jag var overlagset forst uppe pa toppen, den sista i gruppen, en av argentinskorna, var 2 timmar efter mig. Stackars hon, hon var vit i ansiktet nar hon nadde toppen och var knappt kontaktbar. Man kan inte bara avbryta vandringen och ga tillbaka, har man val borjat vandra sa maste man tas sig till fots i mal. Toppen kallas for Dead Woman’s Pass, jag tankte att har nagonstans finns ett kvarlamnat skelett fran nagon dod kvinna som gett upp och som gett namn at toppen. Men sa ar det inte utan berget vi har bestigit har konturerna av en kvinna som ligger pa rygg, darav namnet. Vi villade pa magen, men jag kunde inte lata bli att ta mig upp for den ena tutten… Efter lite vila, sa kom energin tillbaka och vi borjade ater skoja och skamta. Var ”ledsang” har blivit Shakiras Waka Waka. Sa dar stod vi langst uppe pa toppen och dansade och showade till Waka Waka laten medan de andra grupperna tittade pa. Detta pass var en av de overlagset jobbigaste jag har gjort. Det markliga var att pa ena sidan toppen var det stralande sol medan det pa den andra var molnigt och kyligt. Pa vagen upp for sa blev det mindre och mindre gront, det vaxlade om till ett kargt landskap. Nasta pass var brant nerfor, det var inte jobbig men det gjorde ont i knana. Det var ratt farligt stundtals for det finns inga skyddsracken vid sidan. Ibland kunde trappstegen vara hoga och da var det riktigt skont att ha en vandringsstav att luta sig emot. Det tog 8 jobbiga timmar att ta sig till campingplatsen Paqaymayu. Men det jobbigaste av allt var att jag glomde toalettpapperen pa hotellet, nu maste jag knipa i 4 dagar… Dessutom var toaletterna pa campingplatserna riktigt snuskiga sa aven om jag hade haft toalettpapper sa hade jag nog inte klivit in dar, det var inga porslinsstolar utan ett hal i marken sa att saga. Pa kvallen var det ratt tyst eftersom vi var ratt trotta, vi gick och la oss redan vid 9 tiden, trots att kocken forsokte uppmuntra oss med en dessert gjort pa rom. Det var minusgrader pa natten, det ar inte konstigt eftersom vi ar pa en hog hojd, men den hyrda sovsacken klarade av det utan problem.

30 april Trodde jag skulle ha traningsvark eller ont i benen men lite overraskande sa hade inte jag det. Idag skulle vi gora vandringens langsta pass, hela 11 timmar. Till en borjan var det en kraftig stigning i ca 1 timme och sen brant nerfor, sen en kraftig mindre stigning for att sedan avsluta dagen med en kraftigt nerfor stigning. Nedfor var livsfarligt, det var ordentligt brant med hoga trappsteg. Bararna sprang ner med sin packning for att inte belasta sina knan, det var fascinerande att se. Vi besokte flera Inkaruinerna Runkurakay och Phyupatamarca. I en av ruinerna gjorde vi med hjalp av Juri en koka ceremoni som kravdes for att fa ga in i Machu Picchu pa Inkatiden. De trodde pa flera gudar och koka bladen var (och fortfarande ar) viktig i deras vardags liv. Sa fort de ska dricka eller ata maste en del av intaget ga till Mama pacha (moder jord), t ex nar de ska dricka nagot sa ”spiller” de nagra droppar pa marken innan de dricker upp det. Nar det galler maten sa graver de ner en del av maten innan de tar resten. Valdigt manga i Anderna gor fortfarande sa, bl a Juri. Nu ar vi riktigt sammansvetsade i gruppen, det ar som att vi har kant varandra i flera ar. Vi har otroligt kul och det ar riktigt kul att inga i denna grupp, alla bjuder pa sig sjalva vilket passar mig alldeles utmarkt. Idag fick vi vara med om flera vaderomslag, stekhett, regn, aska och storm. Under lunchen blaste matsalstaltet bort och bararna fick jaga ratt pa taltet och sen ”sta” pa den sa att vi skulle fa ata under tak. Nu nar vi har vant nerat sa har vi ater fatt se vackra blommor, orkeder och andra vaxter. Jag fick turen att se kolibrier (ni vet zum zum zum pa Kalle Anka pa julafton). Vi har gatt in i nya faser av av vandringen, pa morgonen var det molnskog och pa eftermiddagen var det tropisk regnskog med mycket fuktighet. Vi har aven passerat ett par tunnlar. Jag har traffat pa flera Svenskar som gar i andra grupper, och jag fick reda pa att var grupp kallades for wild and crazy ganget. Den sista natten tillsammans skulle vi tillbringa pa Winay Wayna, dar det fanns ol att kopa, gissa om vi jublade nar vi fick hora det vid lunchtid. Kan saga att det gick lattare att vandra da. Man kunde aven duscha for en mindre summa pengar, men kon slingrade lang sa alla hoppade over det, vi ville festa istallet. Kan saga att det inte behovs mycket pa hog hojd och med den vandringen vi har gjort for att det ska snurra till i huvudet. Det fanns en riktig musikanlaggning och vi fick fart pa de andra pa ett spontant dansgolv. Vi holl inte pa sa lange eftersom vi skulle vackas kl 3.45 imorgon. Innan vi gick och la oss sa avtackades kocken och bararna med tal och applader. Imorgon skulle jag ater fa se mina drommars stad, Machu Picchu!

1 maj Alla vill fa de basta platserna vid Sun gate, en Inka ruin som ligger straxt ovanfor Machu Picchu. Men problemet ar att myndigheterna inte oppnar porten ut fran campingplatsen forran kl 5.30, och da har man en bit att vandra for att na ruinen dar det ar som vackrast att se Machu Picchu vid soluppgangen. Vara partyglada argentinskor ar inte sa lattvackta sa de forsov sig och vi hamnade nastan sist i den langa kon vid checkpointen. Jag och de 3 kanadensarna bestamde att vi skulle tokrusa till Sun gaten for att se soluppgangen over Machu Picchu. Och jaklar vad vid sprang, rena tjurruset, forbi allt och alla. Ibland var vi farligt nara kanten som stupar rakt ner i flera hundra meter… Trots att vi sprang om flera hundra sa han vi inte, solen var redan uppe nar vi kom fram. Pa slutet var den en ordentlig stigning och vi var genomsvettiga. Att fa se Machu Picchu fran Inkaleden har alltid varit min drom, och nu nar konturerna framtradde bit for bit sa fick jag stapals och rysningar i hela kroppen. Jag kan inte saga exakt vad det ar men Machu Picchu har fangat mig. Jag sag ater mitt alskade Machu Picchu, en av varldens 7 undervark, vilken lycka. Jag var tvungen att nypa mig sjalv i armen for att tror att jag ater var dar, och det var verkligen sant, jag var dar! Sexo hade en 3 timmars guidad tur och sen fick vi tid for oss sjalva. Om ni vill lasa och se bilder fran Machu Picchu sa kolla min forra resedagbok. Pa eftermiddagen traffades vi nere i Machu Picchu town for en sista gemensamma lunch och avtackning av Sexo och Juri. Det blev ett tarfyllt och vemodigt farval, vi hade verkligen vaxt ihop till en familj pa bara 4 dagar. Det har varit en underbar grupp, ingen har klagat trots de svara trappatserna. Efter ett par timmar i staden tog vi tag och buss tillbaka till Cuzco. Vi kom fram vid midnatt och satte oss pa ett av de stora torgen och sade adjo till varandra. Det var valdigt svart att lamna gruppen och vi fick trosta brittiskorna och argentinskorna for det rann ner tarar pa deras kinder hela tiden. Val pa hotellet tog jag tidernas skonaste dusch och gick pa toaletten for forsta gangen pa 4 dagar… Om jag ska sammanfatta Inkaleden sa har det varit jobbigare an vantat, ratt tufft men jag angrar inte en millisekund att jag gav mig in pa detta aventyr. Det som jag mest var imponerad av var nog bararna. Helt sjukt vilken fysik dom har. Nar vi hade atit frukost och masat oss ut pa leden for ett antal timmars kravande vandring, packade de ihop alla talten alla andra grejorna och sprang forbi oss till nasta campingplats. Det kandes lite smatt pinsamt nar dom varje gang appladerande tog emot oss vid etappmalet. Dar kom vi flasande i vara fina ergonomiskt utformade utrustningar barande pa max 5 kg medan de sprungit forbi oss i flip flopps och 25 kg pa ryggen, satt upp alla vara talt och lagat mat. Respekt! Maten var ocksa helt otrolig. Omelett, pannkakor och mackor till frukost. Soppa, huvudratt och dessert till lunch och middag, samt snacks pa eftermiddagen. Dessutom vackte dom oss varje morgon med koka te i taltet. Det var nastan lite for mycket komfort, jattetrevligt naturligtvis, men det kandes nastan som att det enda som fattades var att dom skulle bara oss langs leden.

2 maj Efter att sovit ett par timmar blev jag hämtad på hotellet tidig på förmiddagen för att skjutsas ut till flygplatsen och för vidare färd till Lima. Flyget var 3 timmar försenat så jag kom fram på sena eftermiddagen till hotellet i Lima. Jag bor på samma hotell som förra gången, alltså i statsdelen Miraflores. Det är riktigt vackert i denna statsdel, det ser ut som vilken annan modern storstad som helst. Här kryllar det av casinon av någon anledning. Statsdelen ligger ute efter stillahavskusten och det är de som har pengar som bor här. Strandpromenaden är väldigt vacker och det kryllar av folk på den. I andra änden finns den stora parken med namnet Kennedy där det ständigt pågår en massa happenings, såsom musikanter och andra uppvisningar. Det är riktigt trevligt och trivsamt här. Jag har inte sovit ut på länge så jag kröp ner i sängen tidigt.

3 maj Tidigt på morgonen blev jag upplockad av Carmen som är guide. Hon ska guida mig i Lima downtown. Det visade sig att Anette från Gävle också skulle med. I Lima downtown är arkitekturen spansk Spanien givetvis. Men först började vi med parken ute efter stillahavskusten som är inspirerad av Gautiparken i Barcelona. Det är mest kärlekspar som går hit eftersom parken går i kärlekens täcken, med bl a en jättestaty av ett kyssande par och blommorna i parken är formade i hjärtformationer. Sen åkte vi vidare i den täta, intensiva och livsfarliga trafiken till ett museum. På gården fanns det blommor i alla färger och det var en fröjd att bara stå och titta på dom, det var väldigt vackert. I museet visas hela Perus historia i keramik- och textilväg ända tillbaka till 8.000 år f kr. Att bara titta på sakerna har nog inget värde utan det intressanta är berättelserna bakom. Peru har en fascinerande historia med olika högkulturer där Inkafolket är den mest kända. Sen bar det av till Plaza de Armas, det kända jättetorget mitt i Lima. Torget är omgärdat av Parlamentet och den stora domkyrkan där Pizarro är begravd. Spanske Pizarro var conquistadoren som bl a erövrade Peru. Som vanligt förstörde Spanjorerna ett magnifikt soltempel som fanns på platsen och byggde en ståtlig domkyrka istället. Inte långt från Plaza de Armas finns San Fransisco kyrkan som nu är ett museum och en lite del av det är ett kloster. Den var fantastiskt fin inuti med många skatter. I katakomberna finns det människoben efter 25.000 personer. Kyrkan fungerade som begravningsplats under många år. Förvånansvärt låg människobenen lättillgängligt och det var bara att sträcka fram handen och ta sig en skalle om man nu ville göra det. Jag kan tänka mig att flera har knyckt en och en annan skalle. Klockan var mycket nu och vi vände tillbaka till stillahavskusten för att äta på den berömda La Rosa Nautica, det är en restaurang som ligger på pålar ute till havs. Den är så pass populär att man måste beställa bord i förväg. Specialiteten är självklart färsk fisk som fångast samma dag. Jag beställde någon slags inbakad fisk som låg på en potatismos bädd, det var hur gått som helst. Efter maten fick jag skjuts ut till flygplatsen. Nu hade jag en lång flygning framför mig till Amsterdam. Den tog 1 timme kortare än på ditresan, vi måste ha haft medvind eller något.

4 maj Efter ett par timmars dödtid på Amsterdams flygplats kom jag fram till Arlanda på kvällen. Jag ska sova över hos min brorsa för att sen ta mig vidare till Örebro sent på torsdagen. På fredag börjar jag åter att jobba för att samla penar till nästa resa…