Logga in:
Pilgrimsvandring i S...
Redaktionen bloggar
Translate website

Hemma igen

Jag är hemma igen, och tillbaka på jobbet sen en vecka. Det fanns ett enormt motstånd mot att gå till jobbet i måndags, men när jag väl var där så kändes det ändå bra. Kul att träffa alla igen, och tack för alla grattis till mitt framtida uppdrag med Läkare Utan Gränser och frågor om det, om vandringen och om knäet. Ni bryr er och det känns riktigt bra!!

Jag har varit hos sjukgymnast och fått det lugnande beskedet att muskelfästena är överansträngda och inflammerade, vilket går över inom de närmaste veckorna.

Sååååååå glad att det inte var menisken! Vandringen var fantastisk så länge den varade, och jag har många fina minnen med mig hem. Så även mejladresser till nya vänner av olika nationaliteter. En sak jag tyckte om på el Camino var att man snabbt kom nära många av medvandrarna, man höll ihop och hjälpte varandra närhelst det behövdes.

Eftersom jag älskar att gå var själva vandringen en upplevelse i sig, att bara sätta den ena foten framför den andra och vandra in i funderingar och drömmar. Vissa sträckor gick jag med mina unga vänner från Tyskland och Argentina, ibland hade jag tillfälligt sällskap med någon som jag bytte några ord med. Fick ta del av andras funderingar eller av anledningen till vandringen. Men mesta tiden gick jag i mina egna tankar. Det var intressant att höra var folk startat – i Oslo, Polen eller i le Puy i Frankrike, eller helt enkelt i föregående by samma morgon. En del tar en vecka eller två i taget och går en ny sträcka varje år, andra går en månad eller kanske sju månader som fransmannen som startade i Oslo i april. Det fantastiska italienska paret i åttioårsåldern går hela sträckan på 800 km varje år.

Säkert är i alla fall att jag kommer att åka ner igen. Inte bara för att jag vill ”gå färdigt”, utan för att det för mig kändes lite som ett sätt att leva. Vandringen genom vackra små byar och böljande landskap, ena halvan av en våningssäng i en sovsal på härbärge, pilgrimsmiddagarna som kändes som fest varje gång. Och inte minst de otroligt intressanta medvandrare som man lär känna efter vägen. Det här är något jag skulle vilja rekommendera alla människor som har någon möjlighet till det. De allra flesta kan gå eller rulla fram under någon del av el Camino, i sin egen takt och med sin egen dagssträcka som kan vara lång eller kort. Jag tror att alla kan hitta någon själsfrände på el Camino!

Men nu ska jag koncentrera mig på Läkare Utan Gränser, och först och främst den veckolånga utbildning jag ska genomgå i Oslo i månadsskiftet november – december. Ser fram emot utresa nästa år, åt vilket håll i världen det än bär av! Och det får bli en ny reseberättelse…

Lev väl! Margaretha

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer

Siv 6/11-11

Hej Maggan! förlåt att jag inte hört av mig, men jag har allt tänkt på dig och är jättenyfiken på att höra om vandringen. det har bara varit för mycket just nu, men vi kan väl försööka träffas eller åtminstone höras ngn dag!!! Jättekram Siv