Skriv ut texter i resdagboken Australien får besök igen

Dagen då resan till Australien skulle börja. Det kändes fortfarande konstigt att idag skulle vi fara ända till syrran.

Connie skjutsade mig och mor till Hudiksvalls tågstation. Vi skulle åka med X2000 till Arlanda. Det var länge sedan jag åkt tåg och det kändes lite kul.

Det fanns en tid när jag åkte mycket tåg. 1970 så vat jag 13 år och då for jag ut med min bror Willi 15 år och tågluffade i en månad. En härlig upplevelse med många spännade tillbud. Den tågluffningen förljdes av flera stycken andra.

Resan ner till Arlanda gick snabbt. Straxt över 2 timmar. Kan rekomenderas, man kommer ju precis fram till flygplatsen. Bara några hissar sen är man på plats.

Vi var i god tid så vi traskade upp till fiket på övervåningen. Efter en stund dök Jonas (min son ), Angelica ( hans sambo ) och lille Alex upp ( mitt barnbarn 7 mån. ) upp.

Efter ytterligare en stund dök Ernst alias Ärtan ( min lillebror ), Szilvia ( hans sambo ), Izabell ( hans dotter ) och Sofia ( Szilvias dotter ) upp. Nu var vi alla samlade för vår gemensamma resa.

Incheckningen gick bra. Inga väskor som vägde för mycket. Även säkerhetskontrollen gick bra. Hade haft lite worries för alla sprutor med mor medicin. Nu började det verkligen kännas som att nu kommer vi iväg.

Planet till Helsingfors var lite försenat på grund av att det hade börjat snöa en massa och alla plan behövde avisas.

Tänk att en timme bara kan försvinna så där när man passerar en tidszon. Ungefär som våra sommartider och normaltider. Knepigt!

Nu landade vi i Helsingfors där vi fick byta plan. Det gjorde inget att vi var lite försenade för vi hade extra tid på oss där.

Jonas och Angelica fick nu en plats precis bakom en vägg. På den väggen hängdes en babybasket. Alex egna lilla plats. Sen satt vi alla samlade på rad bakom dom. ( jag kommer att försöka undvika bilder där Alex är med för föräldrarna vill inte att han ska vara på nätet )

Vi serverades en mycket sen måltid. Men den slank ju ner som vanligt. Sen var det dax att sluta ögonen. För imorgon kommer en nu dag.

Man sover inte så bra på flygplan. Lite trångt är det. Nu var ju det här planet bara halvfullt så mor gick till en annan plats och satte sig. Det gjorde att jag kunde lägga upp benen i hennes stol.

Personalen kom med tidig frukost. Vi skulle hinna äta innan vi skulle landa i Singapore. Nu hade jag redan förlorat mig i klockslag och tider. Min egen klocka hade stannat. Slut på batteri tror jag. Men vi hade väl under natten förlorat flera timmar. Effektiv flygtid var iallafall runt 11 timmar.

Singapores flygplats är en stor, fin, ren spännande flygplats. Finns otroligt mycket att titta på. Vi hade runt 4 timmar att spendera där innan nästa flyg och de timmarna bokstavligt flög sin kos ( hihi )

Flygplatsen är fullkomligt översållad med vackra orkideér.

Vi äntrade ett nytt plan. Qantas denna gång. Det här planet var nästan fullt och destinationen var nu Brisbane. Mat, vila och film var nu underhållningen.

Idag så ska vi komma fram till Brisbane. En mycket tidig frukost på planet. Det ska bli så skönt att komma fram.

Att komma in i Australien är en procedur. Först ska man ha fyllt i ett formulär rätt. Där ska man kryssa i varför man är här och sen vad man har med sig. Mor hade ju en massa medicin i sprutor och mjukost, och jag en del saker i trä. Jag blev tagen på sidan därför att mitt pass var helt nytt. Efter att jag blivit godkänd där plockade man upp väskan och gick mot nästa långa kö. Där blev mor och jag visade till kön för röntgen av väskor. När väskorna passerat röntgen fick jag lägga upp dem på en disk där vi fick plocka ur en del grejor för att visa. Sen i med allt igen och genom dörren ut i Australien.

Hela kongkarongen utom Anne var på flygplatsen och mötte upp. 3 bilar och en släpkärra för bagaget. Härligt att se alla.

Vädret var varmt men regnigt.

Efter en tur på ca en timme var vi äntligen framme. Och då kändes det helt plötsligt som om resan inte varit så lång. Konstigt det där hur fort man glömmer besvärligheter och bara kommer ihåg det possitiva. Tur att man är funtad på det viset.

Vid fikat som intogs vid ankomsten så gavs det en del presenter. Michelle hade ju fyllt år dagen innan och blev hyllad. Sen fick familjen en del godis som inte finns här och ett helt gäng med olika mjukostar i tub. Finns inte heller här i Australien.

Jag upptäckte att en påse med små garn nystan antagligen försvunnit i tullen. Den fanns inte längre där i väskan. Skulle gjort små aruguramisar med garnet.

Efter fikat så fördelades sängplatserna till alla oss. Det är ju ett bestyr med så mycke folk men allt löste sig till det bästa.

Dagen förflöt lugnt. De flesta av oss kämpade med tröttheten och en del gav helt enkelt efter.

Jag vaknade tidigt. Runt fyra snåret. Snart kom Alex med en förälder. Alex sovplats är i sin pappas resväska. Där passar han in perfekt. Resan har gått otroligt bra för honom. Det var nog mera en del av oss vuxna som hade besvär vid starter och landningar. Han åt sov och var glad den mesta tiden.

Ärtan & Szilvia gick en promenad på morgonkvisten. Fick se en del kängurus.

Willi & Anne kom straxt efter frukosten. De hyr ett rum nere i Surfers ett stenkast från stranden.

Efter frukosten och annat bestyr for vi ned mor Curumbin för att titta på en del hus man kan vinna. Här finns det lotterier där en lott kostar mellan 35-70 kronor där man kan vinna ett helt hus eller lägenhet med möblemang och annat. Alla skatter är betalda för första åter. De som anordnar dessa lotterier är t.ex. RSL en förening som tar hand om krigsveteraner och livräddare, Endavour en förening som hjälper handikapade och utvecklingsstörda barn och Boystown som hjälper barn på glid. Så det går till bra saker.

Vi kollade in två stycken. En taklägenhet precis vid stranden och en hus som låg ca 300 meter från stranden. De är så fint gjorda. Skulle inte ha något emot att vinna ett.

På hemvägen passerade vi Pacific fair som är ett stort köpcentrum. Där inhandlades mat för kvällen och nästa dag. De hittade även en bra barnvagn till Alex för ca.300 kr. Jag åt mina första sushi. MMMmmmmmmmmmmmmmm va gott.

Sen for vi hem. Vi har väl inte alla kommit in i dygnsrytmen här. Man är 9 timmar före här än tiden i Sverige.

Utanför huset i sanden finns det små hål. Jonas visade oss att där bor ett djur som fångar t.ex. myror. När de kommer ner i kratern av sand har de svårt att komma upp därför att sanden klider ner mot hålet hela tiden. Där är ett djur nergrävt som har stora käkar riktade uppåt så de kan fånga insekter och småkryp som hamnar i gropen. Vi grävde upp en och tittade på. På fotot ser den stor ut men den är ca. 1/2 cm max i längd. Alltid intressant med småkryp tycker jag.

Vaknar alltid tidigt. Oftast kring fyra tiden. Ibland kommer Alex med en förälder upp straxt efter. Det är alltid lugnt och skönt på morron innan alla kommer upp och frukosten ska iordningställas för så många personer.

Anna har en stor bakmaskin och i den bakas ett till två bröd om dagen för att det ska räcka till oss alla. Det doftar gott av nybakt bröd varje morgon vid halv niotiden.

Tog en liten promenad uppåt i området. Utsikten ner mot Surfers är vacker.

Idag skulle vi alla fara till en resturang som heter Four Wind i Crowne Plaza. Det är en resturang som sitter högst upp i ett hotell och den snurrar runt. Det tar en timme för ett varv. Man sitter där vid ett bord och utsikten förändras hela tiden. Otroligt vackert. Sen så består maten av en helt underbar buffé. Mycket mat från havet typ räkor, kräftor, hummer ja allt möjligt. Varmrätter i alla de former. Ett efterättsbord som heter duga. Ja jag var iallafall proppmätt när vi gick därifrån.

Nu tog vi oss över till stället som Willi och Anne hyrt. Det blev full när vi alla kom in dit. Den låg på 15:de våningen och det var bara en hiss av tre som fungerade, så det blev en hel del väntande innan alla kunde åka den. Jag och några tog trapporna. Utsikten över stranden var fin.

På fredagskvällar och onsdagskvällar är det en marknad på strandpromenaden i Surfers. Så innan den skulle börja så tog vi en promenad på stranden. Där ser man alla möjliga små djur och snäckor. En del folk som badar och leker finns också.

På marknaden finns allt möjligt att köpa och att titta på. Många skickliga hantverkare och konstnärer.

Nu var alla trötta igen så det blev hemfärd. Sen middag tillagades och en del kröp till kojs

Dagen skulle fyllas med ett besök på Tamburin Mountain. Efter sedvanliga frukost bestyr packade vi in oss i bilarna och for som en karavan med tre bilar upp mot Tamburin Mountain på slingriga vägar. På fina utsiktsplatser stannade vi till och förundrades över hur vackert det är och hur långt man ser.

Vi for till något som kallas för Skywalk. De har byggt gångvägar som går högt i träden. Allt för att man ska kunna se vad som växer högra upp. De slår ett slag för att folk ska lära sig om naturen så vi kan vara försiktiga med den.

Det finns ju träd som sett likadana ut i tusentals år. Mycket småkryp. Inga större djur blev synliga men det var också ganska mycket folk som vandrade fram på gångarna och de var inte speciellt tysta.

Vi fortsatte vår färd mot gatan där alla affärer och ateljeér fanns. I ett hus som är målat på väggarna med fina bilder tog vi en lunch och sen kollade vi runt i alla affärer.

På vägen ned för berget stannade vi till och tittade på utsikten. Vi passade även på att ta eftermiddagsfikat där.

Hem, laga mat. Ett bad i poolen för att skölja av resdammet.

Solen sken. Alla ville bada så vi hade poolspel. En boll kan sätta många människor i rullning hihi.

Det spelades även på landbacken men det var då Triomino. Geniknölarna gnuggades.

Mot kvällen for vi ned till Burleigh Heads för att titta på trummarna och eldshowerna.

Vi tog oss en glass på Coold Rock. Där väljer man vilken glass smak man vill ha. Sen väljer man vilket godis man vill att de ska blanda i. Sen lägger de allt på en kall stenplatta och blandar ihop det.

Jonas köpte crunchy chips (en sort pommes frites ) De andra grabbarna grillade korv. Och regnet öste ner. Vi hade funnit oss en plats under ett tak där det fanns bord och bänkar.

Regnet upphörde och de kom igång med att spela på sina trummor. På söndagskvällarna brukar det samlas en massa folk i parken som spelar trummor med varandra. En del hade sina gitarrer med sig. En del dansar till musiken.

Sen brukar det komma en hel del som pysslar med eld. De jonglerar osv. Allt får man se gratis.

Frukosten är alltid ett äventyr. Har jag eller Anna kommit ihåg att sätta igång bakmaskinen för ett bröd till morgonen? Så var inte fallet till idag. Så Ärtan och jag hoppade in i bilen för att fara till närmsta centrum. Det är ett litet centrum med lite olika affärer. Mataffären heter IGA, typ våran cöppera i Hassela. En närbutik. Sen finns det bokaffärer, tvätteri, dvdhyrfilm, ja och lite annat smått och gott, bl.a. ett bageri. Dit gick vi och köpte två bröd. De hade bara vitt bröd vad vi kunde se. När vi skulle äta det så bestod det mest av luft. Så nu var alla väldigt överens om att vi måste fortsätta baka bröd. Det är både nyttigare och godare.

Willi och anne kom som vanligt och vi packade in oss i bilarna. Jag skulle få köra Jims stora Prado. Jim, Anna,Stephi, Michi och mor skulle inte följa med. De hade annat för sig. Så det blev Willis bil och Pradon jag skulle köra fulla av folk. Kosan styrdes mot Curumbin. Där finns en fin djurpark. I den djurparken har de också ett stort sjukhus för vilda skadade djur.

Många vilda djur råkar ju illa ut p.g.a. människan. Det blir trafikskador. En del roar sig med att skada djur. Eld osv. De tar hand om tusentals djur varje år.

Alla hade fått order om att ha vattenflaskor med sig. Idag skulle det bli varmt och man behöver dricka mer än vad man tror.

På parken har de en fantastisk fågelshow. Med stora örnar, papegojor av alla slag, pelikaner, andra rovfåglar och alla möjliga sorters fåglar. Kan inte namnat på alla. Alla fåglarna flyger fritt. de sveper fram över publikens huvud, nära nära så man ibland får en känning av en fjäder. De berättar om djuren, hur de lever, hur vi ska vara försiktiga om dom, vad de gör för nytta osv. Mycket intressant. Idag så var det väldigt varmt och fåglarna gjorde lite som de själva ville.

Vi knallade runt i parken hela dagen och tittade på alla olika djur. T.ex. Wombat, massor av koalor, tasmansk djävul, dingo, kasurfågel (ett urtidsdjur) ormar, ödlor osv. Vanliga ödlor finns det ju hur mycket som helst som springer omkring överallt. Man får nästan se upp så man inte trampar på dom. Ja apropå att trampa på. Jag kom för nära en spindel som bet mig på ovansidan av vänsterfoten strax bakom tårna. Det blev ett hål. Sved lite.

Vi klappade kängurur. Det fanns personal där som berättade om dom. Det ser så otroligt ut med ungarna och hur de ligger i pungen på sin morsa. De kan vara ganska stora och ligga med huvudet inne och bara stora ben sticker ut. Det måste vara ganska tryggt att vara där.

Krokodiler av olika sorter. Störst var saltvatten krokodilen. Han var över fem meter lång och väldigt kraftigt byggd.

Tyvärr var största delen av regnskogsavdelningen stängd för reperation. Där finns mycket vackra fåglar och andra småkryp. Ja ni vet ju att jag gillar sånt.

Det finns ett tåg man får åka gratis med runt i parken. Vi åkte med det i början för att komma längst bort i parken. Man kan börja gå därifrån och titta på djuren på tillbaka vägen. Vi tog tåget till entrén igen på slutet för nu var vi trötta i benen. I butiken vid utgången inhandlade Willi och Anne en del vackra praktiska saker till julklappar. Jag köpte mig en hatt. Det är bra att ha hatt här. Den skyddar mot solen.

Från djurparken for vi till Robina Centrum. Där skulle Jonas och Angelica köpa en UV dress till Alex. Det är bra om han har något tunnt men skyddande mot UV strålar på sig. Vi smaskade i oss lite sushi också.

Sen for vi hem och badade i poolen.

Ytterligare en härlig dag. Tänk vad lyckligt lottad jag är som får ha det så här.

Dagen skulle vara en vilodag. Vi har ju gjort massor sen vi kom.

Jag började dagen med att simma 200 längder. Poolen är kort så det blir mest vändningar, men lite motion blir det väl.

Jag hittade en insekt i poplen som jag räddade. Han kvicknade till så småningom efter en stund på biljardbordet.

Szilvia, Izabell, Sofia och jag for ner till en secondhand butik och kollade lite. Szilvia hittade en del. Jag köpte ett långstygnsbroderi som var på börjat. Den satt i en fin sy ram och allt material var med. Den kostade 10 dollar dvs ca 70 kr. Lite mer mat inhandlades och ingredienser till bullar.

Szilvia bakade 2 satser av kanel och chokladbullar. Mycket uppskattade så det tog nästan slut med en gång.

Hoppas ni alla hade en fin lucia!

Dagen startade med en tidig frukost. Willi och Anne dök upp tidigt. Vi skulle fara ner till Wangara. Det är Anna & Jims egendom som de ska bygga hus på och flytta till så småningom. Området är 61 hektar stort. En del svämmas över då och då. Vattnet stiger då 2-3 meter. De tänker bygga sig ett hus där. Ha djur och odla grönsaker. De ska ha en liten damm med fisk i. De ska vara så själv försörjande som går.

De håller på att röja upp. Det är massor av träd och buskar. Rena rama djungeln.

Det tar ca. 2.5 tim att köra dit om man åker direkt, men det är ju inte den här familjen kända för. Vi vill ju kolla in allt som finns på vägen. Vi passerade t.ex. Ballina, Evans Head och New Italy. Propertyn ligger inte utmed huvudvägen precis.

I Evans Head så badade vi i floden som rinner ut i havet. Vi gjorde lunch, grillade hamburgare med tillbehör. Mumsfilibaba. Här i landet behöver man ju inte släpa med sig grillar. Det finns ju sådana i alla parker och på andra vackra platser där folk skulle vilja grilla. De går på gas och man betalar en liten peng för gasen. Mycket praktiskt. Därför blir det ju en hel del grillat.

Sista biten för att komma in på tomten måste man åka över en grannes tomt en bit. Vägen, nja vi skulle nog inte kalla det väg kanske. Värre än norrlandsvägar och det vill ju inte säga lite. Stora hål, stenar och vattenfyllda gropar. Med Pradon går det ju bra, hög och med fyrhjulsdrift. Lite värre med de vanliga personbilarna. Men det gick

Anna & Jim har gjort iordning en plats med en husvagn. Där har de satt upp ett stort tak som samlar vatten i en tank på 5000 liter. Vatten att koka mat i, att tvätta sig i osv. Under taket är ett stort trädäck.

De har en hel del fordon där. Fyrhjuling, crosscykel, grävlastare, lastbil osv. Vi roade oss med att åka fyrhjuling och cross ut i djungeln. Vi sköt med gevär, pilbåge och blåsrör. Vi promenerade runt och kollade på marken där de tänkt bygga huset. Tittade på alla fruktträd de planterat. Mango, avocado och banan.

När vi var ute och åkte med fyrhjulingen så klev jag av en snabbis vid ett nerfallet träd. Då blev jag angripen av stora gulröda myror. de var ca. 3-5 cm långa och bet något fruktansvärt. Jag hade så klart glömt ta på heltäckande skor så de bet mig i tåna och foten. På samma ställe nästan som spindeln bet mig häromdagen. Den sved och svullnade upp ordentligt. Det kändes som om det brann i huden. Oj oj va ont det gjorde. Vi smetade in med färsk Alovera som de har växer där. Det tog resten av dagen o natten innan smärtan släppte. Ska försöka komma ihåg skorna nästa gång.

Vi hade iallafall en otroligt härlig dag där. När vi skulle åka hem gick Ärtan, Szilvia och jag över den nya vägen de gjort för att inte behöva åka på grannans tomt. Den måste torka innan de kan köra på den med bilar.

På vägen hem kom det en riktig störtskur så man nästan var tvungen att stanna.

Tack alla för en härlig dag.

Ungdommarna ville fara iväg och ha en dag i shoppingcenters så jag tog på mig att vara barnvakt åt Alex. Jonas, Angelica, Michi och Stephi for iväg.

Alex har inga problem med att få någon som vill passa honom. Han är så nöjd mest hela tiden. Skrattar och ler.

Vi var några som for till en liten marknad nere vid Emerald lake. På marknaden fanns lokala produkter. Emerald Lake är en konstgjord sjö. Husen som är byggda runt där är i olika länders stil. Det finns en Italiensk avdelning, en fransk och en arabisk. Området är fint att vandra i.

Nu inhandlade vi lite olika korvar, lite fika bröd osv. Oj höll på att glömma, vi handlade kött för kvällens avskedsmiddag för Willi o Anne. Deras tid i Australien tar slut imorgon

Avskedsmiddagen betod av grillade lammkotletter och gott nötkött. Rostade grönsaker och pommes med god sås. En härlig stämmning, många härliga kramar. Ytterligare en underbar dag att minnas

En slappar dag var planerad. Bad på Broadbeach med bad i havet. Ärtan, Szilvia, Sofia, Izabell, Jonas, Alex, Angelica, Stephi, Michi o jag packade in oss i bilarna och for ner till stranden.

Det ligger en otroligt fin park där. Den är långsmal och ligger utmed stranden. En stor lekpark för alla barnsliga personer fanns där också.

Solen var inte så flitig idag och det blåste hårt. Vi var iallafall några som tänkte bada. Det var varmt i vattnet. Vi höll oss i närheten av flaggorna som är gula och röda. På en stor del av stranden stod att man inte skulle bada.

Vågorna gick höga och strömmarna var otroligt starka. Man kunde nästan inte stå upp. Man gör av med väldigt mycket energi när man kämpar med vågor och strömmar. Jag hade tagit med en liten surfbräda, men den tordes jag inte använda för jag hade ingen säkerhetslina. Ville ju inte riskera att den blåste iväg och träffar någon oskyldig person på stranden.

Efter allt badande knallade vi alla iväg till Pacific Fair (köpcenter) och intog lunch. På övervåningen så finns det hur mycket olika sorters mat som helst så det finns alltid något som passar alla.

Efter lunchen knallade vi tillbaka till bilarna och åkte till vårat inköps ställe för mat. Man hade ju kunnat handla mat i Pacific också men våra bilar stod så långt bort så det hade blivit väldigt långt att bara allt.

Man måste handla ofta när man är så här många som oss. Det går åt mycket mat och allt får inte plats i kylen. Här är ju inte lika svalt som hemma så man bara kan ställa ut det på balkongen. Ni ser, det finns mycket som är bra i Sverige också. Hihi

Ärtan, Jonas och jag gjorde kvällsmåltiden som bestod av 2 stora smörgås tårtor. Det var Jim som hade önskat det.

På kvällen spelades det sällskaps spel igen. Idag något som hette Smart Ass. Ett fråge spel. Kul men högljutt, så de som ville kolla på tv hade svårt att höra den.

Jim hade bett Ärtan att komma med och titta på en visning för en auktion. Där skulle säljas grävmaskiner och vin och en hel massa annat. Jag, Szilvia, Jonas, Ärtan och Jim for dit för att kolla in allt. Jim var intresserad av vinet och maskinerna.

Ärtan fick provköra några grävmaskiner. Vi kollade även motordrivna jordborrar. Möbler av olika slag, piano, orgel osv. You name it And we got it skulle man kunna säga.

Hem igen och packa in lite fler personer i bilarna. Sen for vi ner till Labrador. Där ligger en fisk butik med både sjöprodukter att köpa för att laga själv hemma och färdiglagade som man kunde äta där eller ta med.

Vi skulle titta på när de matade pelikanerna med fiskrens. En publik attraktion.

Hem igen. Det bestämdes att vi skulle fara ner till Broadbeach mot eftermiddag/kväll för att lyssna på christmas carols, och även sjunga lite själva.

Så denna gång var det inte bara människor som packades in i bilarna. Vi hade även med oss ost o kex, lite turkich bread med dipper och kycklingsallad.

På scenen var det olika uppträdanden. En del allsång blev det också. Och allt avslutades med ett mäktigt fyrverkeri.

Tyvärr hade jag ont i huvudet och täppt i näsan. Nu var det min tur att bli förkyld. Men nu gällde det att mota Olle i grind. Inte för att jag har något emot Olle. Haha

Syrran plockade fram ett extract som var gjord av oliv löv. Det ska vara stärkande på alla möjliga sätt. Så nu jagar jag bort alla dåliga bacilusker. Hoppas jag

Jag är jätteförkyld, så Anna och jag for till chemisten. Här finns det massor av olika apotek och de ligger i vanliga affärer. Vi köpte mer av extraktet med olivlöv. Hoppas det ska hjälpa

Jonas, Angelica och Alex for till Surfers för att ha en egen familjedag. Vi andra hade det lite lugnt. Szilvia bakade bullar. Det spelades sällskaps spel.

På kvällen var det ungdommarna som skulle fixa middag. Musiken studsade mellan väggarna och skratten skallade ute i köket. De hade väldigt kul och de åstadkom en underbar middag.

Sen blev det sällskaps spel igen. Vi gör mycket kul tillsammans

Ytterligare en dag mot nya äventyr.

Ärtan, Szilvia, Sofia, Izabell, Jonas, Angelica,Alex och jag for till Sea World. En av flera nöjesparker.

Sea World är en park där de har olika djur som bor nära eller i vatten. Olika åk attraktioner. De tar även hand om vilda fiskar typ delfiner som är skadade.

De andra köpte ett pass som gällde i 14 dagar och två parker. Men jag som ska vara här lite längre tog ett pass för 28 dar och tre parker.

Först kollade vi på en stuntshow med jetski. De gjorde ortoliga grejer. Sen gick vi runt och tittade på pingviner. Olika fiskar. De hade en show mwd sjölejon.

De har mycket information om djuren man ser och man kan få röra. Rockor är helt mjuka och lena. Sjögurkorna också. Sjöstjärnorna är hårda och sträva. Hajrocka är sträv. Helt underbart att se och få känna också.

De har en helt underbar delfinshow. Kontakten mellan delfinerna och deras skötare var otrolig.

När vi gick omkring så kunde man stå vid ett staket och så var delfinerna där på andra sidan. De lekte med oss och kastade sjögräs eller vatten på oss. De kuttrade om man skrattade och klappade i händerna.

Kl. 17.00 stängdes parken och vi for hem genom Surfers.

När vi kom hem slängde jag mig i poolen. Skönt att svalka av sig.

Livet är skönt och härligt. Förskylningen har nästan gått över redan. Jag fortsätter med olivlövet ett tag till.

Idag gjorde Michi prov för att få övningsköra bil. Hon lyckades så jag gratulerar henne. Det innebär att hon nu får övningsköra, eller ska man säga måste övningsköra. De får en bok där det ska föras anteckningar om när , var och hur långt de kört. De måste ha kört en viss sträcka innan de får köra upp. På bilarna synligt för andra trafikanter sitter ett L. När de tagit körkort får de ett rött P på bilen det första året och från 2:a året ett grönt P. Allt för att övriga trafikanter ska veta att de är nybörjare och kan behöva lite hänsyn.

Szilvia var sugen på att kolla in lite mer second hand så vi tog bilen och for till Salvos. Det är frälsningsarmen som har den.(Salvation army) Szilvia hittade lite kläder typ klänning och blus.

När vi kom hem igen så startade jag på broderiet i långstygn jag köpte häromdagen på det andra secondhand affären. Det kändes kul att börja på något handarbete.

Dagen förflöt med att folk gjorde vad de hade lust med. Szilvia och Sofia pluggar en del, andra spelar spel, läser böcker, löser korsord osv.

Rätt som det var så skramlade det till i ytterdörren och så stod Alexander och Viktor i hallen. Alexander är Ärtans son som for till Australien för 1,5 år sedan för att jobba. Viktor är en kompis till honom också från Sverige. Kramarna blev långa och känslosamma. Vi hade ju inte setts på så lång tid.

Vi skojade med dom att de nog kännt matdoften eftersom det straxt efter deras ankomst blev kvällsmat. Mormor berömda potatissallad. Den är som man gör den i Schweiz. Kokt potatis med vinegrett sås. I denna var det också korvbitar så det blev en komplett måltid. Ett önskemål från Michi & Stephi var det. Ja vi andra smaskade ju med god aptit också förståss.

Sen var det dax att hoppa in i bilarna för att åka och kolla på Christmas lightning. Tävlingen där folk har smyckat hu och trädgårdar med juleljus och en hel del annat.

Vi for till vinnar huset i Upper Comera och något i Paradise Point. Vi avslutade med några hus på en gata i Nerang inte så långt bort från Anna & Jims place.

En del har gjort väldigt fint, otroligt vad de kan få till och en del verkar mest försöka få in så mycket ljus det bara går på hus och tomt. Det är mycket folk som far omkring och kollar in sånt här. Ofta kan det också vara så att den som tävlar samlar in pengar för t.ex.välgörande ändamål, typ Ronald Mcdonald hus för sjuka barn och deras familjer.

Kul är det iallafall att se.

Gick upp tidigt men idag tog jag ett dopp i poolen sen satte jag mig att brodera. Det är så kul att se hur något växer fram. Jag kom också på varför föregående ägare slutat brodera och skänk bort det till en secondhand affär. Hon eller han hade broderat fel. Hade använt fel färg på en del av det broderade. Jag beslutade att försöka repa upp det och det gick ganska bra. En del fick klippas bort. Nu hoppas jag att tråden räcker iallafall. Men oftast brukar det ju finnas garn över när man är klar. Så håll tummarna för att det är så även i det här fallet.

Frukosten var lite rörig men vi blev klara så småningom och då for vi till Mowie World. Warner Bros. Det är en av de där nöjesparkerna som vi köpte biljett för häromdagen.

Här kan man möta karaktärer som Batman, Austin Powers, Marilyn Monroe, Scooby Doo och figurer från Looney Tunes. Vi började med att kolla in stuntshowen med bilar och motorcyklar. Sen åkte vi en bergochdalbana som hette Superman rollercoster. Det är första gången på 10-15 år som jag åker sånt sen jag blev skrämd en gång.

Vi gick på en 4D version av Polarexpressen. Det var bara en liten bit av den men det var väldigt kul effekt. Stolen man satt på vibrerade när tåget dundrade in på stationen. Sen så sprayades det vatten på oss när tåget kom glidandes sidledes emot oss på isen. När tåget åkte som på en bergodalbana så lutade stolen framåt eller bakåt. Det kändes kul.

Ärtan och Szilvia tog hand om Alex så vi andra(Izabell, Jonas, Angelica, Sofia och jag kunde åka alla möjliga olika bergodalbanor. Jag och Jonas satt längst fram i en bergodalbana typ hangover. Har inte åkt så många olika banor i hela mitt liv tror jag. Gud va det kittlade i magen. Nu har jag nästan fått blodad tand. Tror iallafall att det är så man säger.

När vi träffades igen allihopa några timmar senare visade det sig att Ärtan & Szilvia hade köpt en stålmansdräkt till Alex. Han var så söt. Det var så folk stannade upp och tittade glatt på honom. Om ni undrar varför han inte finns med på några bilder så beror det på att hans föräldrar inte vill att han ska finnas på nätet.

Kvällen avslutades med mowie night och filmen Captain America. Ja för vissa av oss. Men en del ungdommar drog ut på club. Anna Skjutade ner men de fick ta taxi hem.

Idag skulle vi titta lite på omgivningarna igen. Vi tänkte åka till Canungra. På den tiden när Anna & Jim kom till Australien så hade de inget boende bokat. De försökte hitta något men det var fullt överallt på Guldkusten. Men det var en mäklare som hjälpte dom att få ett rum på ett hotell i Canungra. Sen åkte de varje dag till kusten för att söka boende. Mäklaren skulle åka på semester så då lät han Anna & Jim bo i hans hus för några veckor. Det är väl fint gjort av någon som inte kännt dom sen tidigare.

Nåväl, efter frukost så packade vi in oss i bilarna. Angelica vaknade och beslutade sig för att följa med. Izabell, Alexander, Viktor, Michi och Stephi sov vidare, Szilvia och Sofia skulle studera. Så vi andra fick plats i Pradon.

Vägen till Canungra är fin. Man åker inte ända upp på Tambourin Mountain men det är åt det hållet. Canungra är en liten by eller stad kanske. Vi passerade den fina parken. I många byar och småstäder finns det alltid en park med något krigsminne där de hedrar dom som var med i kriget.

Vi undersökte den lilla fina turistbyrån. Här finns allt möjligt. En avdelning med turistbrochyrer och sånt. Väldigt välorganiserat vilket inte är så vanligt här i Australien. Sen finns det saker till försäljning. Både vanliga sovenirer och lokala produkter. Vi kollade runt i lite olika affärer. Vi gillar att titta i secondhand affärer.

Sen gick vi till ett mat o fika ställe. Det är väldigt populärt bland hojåkare. Hojåkarna gillar de slingriga småvägarna, och antagligen utbudet i fiket också. Vi provade också lite av de lokala godsakerna.

På vägen tillbaka till bilen så passerade vi ingången till slaktarens butik. Just då öppnades dörren och en kund klev ut. Med den kunden komm också en god doft som vi inte kunde ignorera så vi vände och klev in i butiken.

Det visade sig att de rökte kyckling. Vi fick smaka och då var vi sålda. Mycket god smak och väldigt saftiga var dom. Mycket mat på också för från början hade de vägt 2 kilo.

De gjorde också egna korvar och på dom hade de satt väldigt roliga namn. t.ex. Clint Eastwood Go ahead-make my sausages eller Dolly Parton chicken breast sausager. "The breast in Town"

Vi fick kycklingen i en frigolitlåda eftersom vi inte hade eskin med oss. En eski är som våra kylboxar. Vi stannade på mataffären och köpte en påse is ( de är på ca 4-5 liter is) och tömde i lådan så att kycklingarna inte skulle bli dåliga. På vägen hem åkte vi till Upper Comera för att titta på ett vinsthus. Tyvärr visade det sig att lotteriet var slutsålt så allt var stängt. Men vi hittade lite fina grävmaskiner o dylikt så grabbarna var lyckliga.

Jim tog oss med till ett annat hus som hade påbörjats i stor stil men sen hade tydligen något gått i stöpet för det stod där halvfärdigt. Man kunde gå in i det och kolla runt. Det kom en vaktmästare och sa att huset var till salu som det stod.

Hemfärd och mat. Nu hade de andra vaknat. På kvällen skulle folk åka och införskaffa julklappar. Vi hade bestämt att vi skulle köra Secret Santa. Det innebar att man skrev allas namn på små lappar. Sen fick alla ta en lapp och till den personen skulle man skaffa en julklapp. Man fick ju skaffa fler om man ville. Och det var ju tur för mig för jag hade ju gjort egna julklappar till var och en som jag haft med mig från Sverige.

Det blev bara mor, Alex och jag kvar hemma. Jag passade Alex tills han somna och sen så broderades det en del. Mor gick och la sig när de andra kom hem vid 22.30 tiden. Alla affärer är öppna till 24.00 nu sista dagarna innan jul.

Jag tog hand om Alex på morgonen. Han ville vara vaken och föräldrarna var väldigt trötta. Efter frukosten fick han sig ett dopp i en balja i tvättstugan. Det uppskattade han så väldigt så han skvätte ner hela golvet där. Så där slog jag två flugor i en smäll. Barn badat och golv skurat.

Sen tog pepparkaks baket vid. Anna hade gjort en deg några dagar tidigare och nu var det dax att baka kakorna och sprida lite juldoft i huset. Många var bagarna som gjorde väldigt fina kreativa kakor.

Jag, Michi, Stephi, Jonas, Angelica, Alex, Sofia och Alexander for ner till Southport där det finns ett ställe som heter TimeZone. Det är en stor hall med en massa spel av alla de slag. Man köper ett kort och sen spelar man i en massa turneringar med varandra. Väldigt kul. Timmarna bara flyger iväg. Det blev Sushi till lunch. En sen sådan.

Anna och mor hade varit och handlat mat för julhelgen. På juldagen är allt stängt här så man får planera inköpen lite. Efter middaggen åkte de som inte handlat klart till köpcentrumena igen.

Kvällen avslutades med spelet Triomino.

Ja så hade då den stora dagen infunnit sig, den som alla väntat på. På julafton måste alla i huset ha någon sorts huvudbonad som har med julen att göra. Så vid frukosten tog det på tomtemössor och renhorn. En mycket snygg samling människor blev det. Kalenderljuset tändes eftersom det sades att det blir inga julklappar innan det är nere på 24 och vi låg några dagar efter.

Anna och mor for till slaktaren och hämtade den beställda skinkan. Här äter man mest rökt skinka och vi vill ju ha saltad skinka. Den var på 8 kilo och nu skulle den ugnsgrillas.

Jim hade som vanligt gjort en skattjakt för flickorna. Det är som en bana med frågor och gåtor för att ta dig vidare till nästa gåta eller fråga. Allt leder till sist fram till en skatt. Iår var skatten ett spel som vi kunde roa oss med i flera timmar. Det hette Celebrityhead. Man satte på sig en huvudbonad där man stoppat i en lapp med en celibritets namn. Alla ser vem det är utom den som har namnet på huvudet. Sen ska man ställa frågor som gör att man kan komma på vems namn man har på sitt huvud. Det kan vara personer, karaktärer helt enkelt sånt som är kännt. Var faktiskt knepigt men kul. Mitt på dagen serverades en sill lunch. Tradition här. Sillen köper man som sagt på Ikea, finns ingen annanstans. Det regnade till och från så vi satt mest inne hela dan. Spelade spel av olika slag, broderade lite. Ja vi fördrev tiden helt enkelt.

Julmiddagen intogs när skinkan var klar vid 18 tiden. Måltiden betod av skinka, potatis, rödkål (tillagad på schweiziskt vis) och kålrotspudding. Allt väldigt gott.

Sen var det dax för julklapparna. Nog blev det fler än en till varje. Jag fick iallafall en 400 grms Toblerone med frukt o nötter, 2 burkkylare (eller såna där som är gjorda i neoprem så burken inte värms upp för fort) med Australienska vägmärken på och en temugg med grönt te och små kex.

Det tar tid att packa upp alla klappar för här får en ett paket och sen så tittar alla på medans det packas upp. Och först ska man försöka gissa vad det kan vara genom att känna och klämma. Vi var ju 14 personer, alla utom Alex som sov.

Så vi blev klara framåt 23 tiden.

Alexander hade gjort en skattjakt till Jonas. Så dagen avslutades med att Jonas tittade på skattkartan för att hitta första stället att gå till och så vidare. En ledtråd låg i poolen så det blev ett sent dopp för honom, men han fann sin skatt.

Idag är den dag som Australiensarna firar sin jul. Så idag är nästan inget öppet vad det gäller affärer.

Alla verkade lite avslagna. Sen frukost. Sen försvann folk lite till höger o vänster. En del böcker som varit julklappar började användas. Syrran hade fått en bok med Sudukun som hon försjönk i. Jag fortsatte mitt broderi samtidigt som jag kollade på tv i ögonvrån. Simultanförmåga. Haha Det var ett gäng som sjunkit ner i soffan för att kolla på film.

Vi badade också en del i poolen. Alex som sovit dagen innan vid klapp öppningen skulle ju också öppna paket. Alla samlades för det och jag kan meddela att Alex tyckte väldigt mycket om snören och papper. Innehållet var inte lika intressant. Tyvärr får ni inte se några bilder på öppnandet.

Det är otroligt vad det händer mycket nu med Alex. Han kommer på nya saker varje dag. T.ex olika ljud osv. Det är kul att se hur han utvecklas.

På eftermiddagen åkte Ärtan, Jonas, Angelica, Alex och jag ner till Broadbech. Vi skulle promenera på stranden. Vi räknade med att det skulle vara häftiga vågor. Stranden var avstängd för bad på grund av de stora vågorna och de kraftiga underströmmarna.

Det har ju blåst enormt. I Darwin passerade en cyklon och det har orsakat väldig blåst ute till havs som orsakar dessa stora vågor. Det är väldigt mäktigt och kraftfullt med vaten i rörelse.

Det blev iallafall en underbar avslutning på dagen, med en del lek i vattenbrynet. Vi lät vågorna jaga oss upp på stranden. Himlen färgades när solen gick ned.

Dagen avslutades med bingospel för en del av oss. Bingospelet var en av alla julklappar till familjen. För här gillar man sällskaps spel

Idag skulle alla de shopping galna fara för att göra kap. Alla ungdommar var klara med frukost och förberedelser redan kl. 9 på morgonen.

Izabell, Stephi, Michi, Angelica, Alex och Jonas åkte till Pacific fair. Jonas var mest med som chaufför då de var så många som skulle åka att de var tvungna att ta Pradon. Och den får ingen under 25 köra enligt försäkringen.

Jag började dagen med mina 200 längder i poolen med alla dessa vändningar. Lite kondition ger de väl iallafall.

Efter frukost så hade de som var kvar hemma lek i poolen för solen gassade ner över oss. Det är roligt och skönt att spela boll. Bollspelet avbröts av lite gott fika och med ny energi lekte vi vidare.

När krafterna tog slut så la jag mig på en vilstol i solen för att läsa en bok. Vad tror ni hände? Jag somnade. Inte bra, inte bra. Jag brände mig rejält på rygg och ben. När ungdommarna kom hem så badade de också. Jonas la sig på en madrass i poolen och det resulterade att han brände sig på magen och benen. Sådan mor sådan son, eller hur är det ordspråket går. Jonas blev röd som en kräfta och det var ju passade för hans stjärntecken är ju kräfta. Hihi. Nej som sagt det är inget hälsosamt med en solbränna så det är mycket dumt. Men det är ju lätt att vara efterklok.

När nu alla var samlade så packades vi in i bilarna. Och nu när Grabbarna också är här så fick vi inte plats i två bilar så en av Stephis kompisar kom med en bil också. Vi for till Hinze damm.

Hinze damm är en stor damm precis som namnet säger. Den har varit stängd för besökare i många år eftersom de byggt på dammväggarna så dammen ska kunna ta ennumer vatten. Nu hade de invigt den igen. Hinze damm försörjer många med dricksvatten.

Anna och Jim for enligt gamla vägen dit men den visade sig vara avstängd. Men vi hittade den nya så vi kom fram till sist. De har gjort det fint vid dammen med promenadvägar men tyvärr hede de missat med grillplatserna. De är placerade nedanför väggen med nada utsikt. Anna o Jim var väldigt besvikna. Dom hade ju varit vid ställena som fanns innan de höjde dammen. Där fanns väldigt många grillar, här fanns bara 4 st. De hade också missat att ställa dit soptunnor. Man blir ju lite bortskämd här i Australien med att det alltid finns grillplatser med grillar, vatten och soptunnor.

En del roade sig med frisbee och boccia medans andra grillade våra grönsaker, lammkotletter och korvar. När allt var klart och vi precis börjat äta så kom en vakt och sa att han skulle stänga grindarna om en halvtimme. Oops det hade vi inte räknat med så vi fick ju snabba oss lite. Gott var det iallafall. Vi for hem igen.

Det beslutades att vi skulle ha mowie night igen. The Green Lantern blev filmvalet för kvällen. Jag såg väl halva filmen men somnade bara till så det blev svårt att följa handlingen. Så jag gick o la mig.

Ärtan skjutsade Alexander, Viktor och Izabell till flygplatsen i Brisbane. Alexander och Viktor skulle tillbaka till Berry där de bor och jobbar för tillfället. Izabell följde med för att se var brorsan jobbar och för att fira nyår med dom. De flyger till Adelaide och sen åker de buss i tre timmar innan de är framme. Berry ligger nöst om Adelaide.

Angelica,Jonas, Stephi och Michi åkte iväg till Mowie World. De skulle åka med The Green Lantern, en ny bergodalbana. Förra gången vi var där så hade de gjort reklam på tv om den nya häftiga banan men det visade sig att den inte var öppen.

Alex blev kvar hos oss. Vi badade i poolen och hade kul. Alex låg på handduk under ett parasoll på gräsmattan och hejade på oss.

Mitt på dan kom det en thunderstorm som de säger här, och det innebär att åskan går. Det regnade rätt häftigt ett tag men det brukar gå över efter nån 1/2- 1 timme.

Vi beslutade oss för att åka till Rosser park för att inta eftermiddags fikat och för att njuta av naturen. Rosser park är en park med små sjöar, mycket olika sorters blommor och träd. Mycket sjöfågel och en del andra med. Fina promenadstråk. En del av parken är klassad som botanisk trädgård. Rätt kul det där med att de sätter skyltar vid växterna så man kan se vad det är för sort, eller art. Vi fick lite duggregn på oss men det gick snabbt över. Syrran hade lite snabbt svängt ihop en frukttårta till kaffet. Mums

När vi kom hem hade ungdommarna kommit tillbaka. De låg och kollade på film. De hade haft en fin dag men det hade inte blivit någon Green Lantern. De hade sett hur det satt folk i den men den hade stannat så de fick bli nerplockade. Trasig med andra ord. Synd

Det beställdes hem pizza för ingen hade lust att laga mat.

Sen spelade vi allihopa bingo tillsammans med Jim som utropare. Kul när vi gör eller spelar saker tillsammans.

På morgonen innan alla vaknat brukar jag skypa med Connie. Det är fint att man så lätt kan hålla kontakten med någon som är på uppsidan. Med både bild och ljud.

Jag kollade runt lite bland recept för att hitta något gott att göra. Sofia och jag åkte till Woolworths för att inhandla diverse mat och ingredienser. Jag visade henne runt i centrumet. Där finns ju en hel massa små shopar med allt mellan himmel och jord.

När vi kom hem bakade jag kokostoppar med smak av apelsin och saffran. De blev lite misslyckade då de rann ut väldigt, men smaken var väldigt god. När jag tog dom från plåten rullade jag lite på dom så det bollar istället och det blev bra.

Till middag så fixade Joas och jag ungspannkaka. Det blev lite olika varianter. En med äpple, en med bacon, och två med både äpple och bacon. Sylten fick bli cranberry då det inte finns lingonsylt här.

Sen blev det monopol spel på playstation 3. Det känns lite annorlunda än när man spelar det på traditionellt vis men det var kul. Sofia och jag var ett lag. Jonas och Angelica var ett lag. De vann förståss. Så fort en har haft råd att bygga hus är det kört. Kostar alldeles för mycket att hamna på sådana gator.

Jag kollade lite på tv men gick snart till sängs.

Man blir lite snurrig på dagarna. Det är tur jag skriver här annars skulle jag tappa bort mig totalt på dagarna.

Jag tillbringade en del tid med att brodera. Jag kopplar liksom av då. Em del av dom andra frågar om jag alltid måste göra något, men så är det ju inte. Folk som joggar säger att de rensar hjärnan och att det är skönt. Tror att det är samma med mig när jag handarbetar. Ja nu ger det ju inte lika bra kondition förståss men det får jag väl stå ut med. Hihi

Lunchen som alla tar och gör själva om de är sugna blev idag nuddlar med lök, tomat, paprika och lite ham.

Idag gick turen ner till gränsen mellan Queensland och New south wales. Där ligger Point Danger. Ett ställe ute på en udde, lite högt med fin utsikt. Där finns ett lighthouse som visar gränsen. Där finns också memorial av Kapten Cook. Det är han som namngav platsen år 1770. Det finns texter om det på skyltar som sitter på benen i lighthouset.

På staketet som gör att man inte trillar ner för stupet sitter det skyltar med texter om skepp som sänktes under andra världskriget.

Efter att vi tittat runt där for vi ner till viken innan som heter Rainbow Bay. Vi hittade en bra spot att sätta upp lägret på. Dvs. stolar, eskin med dricka, kassar med mat och tillbehör.

Vi hoppade i badkläderna och och sprang ut i havet. Vågorna gick ganska höga. Sandbotten var själv som i vågor så ibland stod man med vatten till låren och ibland till midja/hals. Varmt och skönt. Ganska mycket folk och massor av surfare. Perfekta vågor för dom.

Man går och kämpar för att komma ut mot vågarna och de skickar lika många gånger en in igen. Här får vi vår motion. Borde kanske göra det varje dag. Kul är det iallafall.

Efter badet plockades maten fram. Hemmagjord potatis sallad men med ham den här gången. Avslutades med vattenmelon.

Sen tog en del av oss en promenad utmed stranden. Det finns en mycket fin gångväg där. Vi promenerade ut mot udden där det finns klippor och där vågorna slår in. Det är där surfarna går ut så de fortare kommer längre ut i vågorna.

Klipporna ser ut som om de är gjorde i lava. Sååååååååååå vackert. Först de mäktiga, stora och kraftiga vågorna som slår in. Sen klipporna som man kan gå ut på och komma närmare vattnet.

Sen är det såååååå intressant för sånna som mig och min son som älskar alla smådjur vi kan få syn på. I hålor och skrevor där det finns vatten så kan det finnas små kräftor och snäckor. Till och med små pyttefiskar. Jag skulle kunna tillbringa en hel dag med att studera alla små hål och skrevor. Men nu var vi ju inte ensamma så vi fick gå tillbaka efter en stund som säkert de andra tyckte var lång.

En helt underbar eftermiddag och kväll. För det började skymma när vi for hem. Lite spel är ju nu tradition innan sänggåendet

Jonas önskan att åka The Green Lantern är stark. Jonas, Angelica, Alex, Sofia och jag for till Mowie World för ett tredje försök. Nu var den ju iallafall igång. Jonas passade på att filma den från utsidan av parken.

När vi kom in så gick vi till Dirty Harrys bar och tog oss varsin Fully loaded nacho. Det är nachos, köttfärssås med bönor och tomat, ost och guccamole serverad i ett tortillabröd format som en skål. Mycket gott och mättande. Blodsockret skulle vara på topp när vi tog oss an nöjesparken.

Jag tog hand om Alex medans de andra ställde sig i kön för Wild West Falls adventure ride. Det är som en stock som åker en bana med vatten. Slutar med en tur nedför ett vattenfall. Blött och kul. Det som inte var kul var att väntetiden var otrolig. Det tog 1 timme och 40 minuter innan de kom farandes i sin stock.

Vi fortsatte mot Green Lantern. Eller snarare de gick dit och ställde sig i kö. Jag och Alex strosade omkring och tittade på folk och attraktioner.

Det har hänt mycket med Alex under den tiden vi varit här. Han verkar upptäcka nya ljud varje dag. Dvs. han testar vad han kan låta som. Hans andra tand har tittat fram. Han håller på att lära sig krypa. Han har upptäckt mat. Om man t.ex. plockar fram en banan så börjar armarna gå som vingarna på en väderkvarn.

Efter en stund dök de upp. De berättade att de stått i kön när det meddelades att det skulle bli ett kortare avbrott. Efter ytterligare ett tag så kom meddelandet att det var ett större fel så de skulle stänga The Green Lantern för resten av dagen. Så mycket för det köandet. Bara förspilld tid.

Nu gick vi till Kids Corner istället. Det är området som är gjort för de mindre barnen med olika åkattraktioner. Nu var det Alex tur att få åka lite med mor och far.

När de prövat lite karusell, tåg osv. så var de vuxna sugna på mer åk. Det fick bli Superman Escape. Alex somnade medans vi väntade på att de skulle komma svischande i bergodalbanan. Dagen led mot sitt slut men Jonas och Sofia hann med en tur i Batwing Spaceshot. Det är som uppskjutet på Gröna Lund.

På vägen hem diskuterades hur vi skulle lösa problemet med The Green Lantern. Vi beslutade att vi skulle åka till Mowie World ytterligare en dag men då tidigt på morgonen. De öppnar kl. 9.00 så vi ska stå där redan kl. 8.45 och knacka på dörren. Jag hoppas att Jonas verkligen får åka den en tur innan de far hem. Bara en vecka kvar tills dess.

Kvällen avslutades med tv. Jag kröp till kojs tidigt för nu var min ork slut

Sista dagen på det här året. Vad skulle den komma att innehålla tro?

Jo vid frukosten så bestämdes att vi skulle åka till Southport mot kvällningen. Att vi skulle ha mat med oss och att vi skulle bli där till efter fyrverkeriet vid 21.00

Vi tog det lugnt ett tag med poolbad osv. Alla fick pyssla med vad de ville. En del åkte och handlade. Sofia bakade kladdkaor och jag gjorde kola med smak av kokos och saffran. Sen bakade jag rulltårtor som fylldes med nutella. De ska vara till en efterätt som vi ska ha en annan dag.

Ärtan, Jonas och jag fixade till mackorna. Mackorna innehöll sallad, röra, ägg, majonnäs och räkor. Röran gjorde vi av hackad seefood sallad, majonnäs.

Stolar, mat, dricka och folk packades in i bilarna och så for vi till en park i Southport. Vi fick tag i bra plats med utsikt mot scenen.

Jag promenerade omkring en del och kollade in omgivningarna. Det är en stor park med en stor lekparksdel. Strand utmed hela sidan. Det finns som en pool i vattnet med hjälp av räcke och nät som gör att det är ett område där inga stingers eller andra vattendjur kommer in i. Allt för att små barn och andra inte ska råka ut för obehagliga upplevelser typ maneter.

De har gjort en stor vattenpark på land där det är grunt och det sprutar vatten från olika munstycken. Det finns saker att sitta på. Vatten rinner i små åar. Ett otroligt fint område för barnfamiljer med allt från småttingar till lite större barn.

Det finns ett fint Café som även har mat. Mycket offentliga toaletter. Små tak av segelduk eller riktiga tak där man kan söka skydd undan solen. Mycket träd. En mycket fin park.

Vi åt våra mackor och njöt av underhållningen från scen. Det var en tjej som sjöng covers på gamla klassiker. Det var en dansgrupp som visade danser från olika delar i oceanien. Det var väldigt rytmiskt och fint. Från många olika länder. En del från publiken fick komma upp och prova.

Kl. 21 så smällde de av ett otroligt fint fyrverkeri. Anledningen till att det är kl. 21 är att alla barnfamiljer ska kunna vara kvar och se på det.

Sen for vi hem igen. Nu tog koppleken vid. Man har sju koppar som står uppochner. Under dom ligger olika saker. En vit papperbit=barn, en peng=aldrig utan pengar eller en vinst, en nyckel=hus, en brödbit=aldrig utan mat, en ring=giftermål, något rött=kärlek, biljett=resa. Nu får en person gå ut, man blandar kopparna och personen kommer in och lyfter en kopp. detta sker tre gånger. Det man får kommer att ske inom det nya året. Det behöver inte ske personen själv men inom den närmsta kretsen. Får man samma sak fler gånger så är det mer och mer säkert. Alla fick se vad som skulle ske nästa år.

När det nya året skulle starta stod vi på översta våningens balkong. Vi skålade i champange, talade om våra nyårs strävanden och önskemål och tittade på alla fyrverkerier som var utmed kusten och andra offentliga platser. Här är det förbjudet för privatpersoner att ha fyrverkerier. Ganska skönt tycker jag. Det innebär att det bara smäller vid speciella tider och inte vart som helst.

Efter allt skålande på övre balkongen så gick vi ner till vardagsrummet. Där åt vi kladdkaka och sen tog nästa sak vid.

Man får smälta lite tenn som sen tömms i en hink med kallt vatten. Sen tar man upp figuren som bildats och sen tyder Jim den. Formen talar om hur nästa år ska bli. Alla fick en bit tenn att smälta för att se in i framtiden.

De flesta gick och la sig men jag satt uppe och försökte få tag i Connie över skypen. Men han dök aldrig upp så vid 3.30 gav jag upp.

Upp igen vid 5.30 för att se om Connie eventuellt skulle dyka upp på skypen nu. Det var ju nyårsafton hos honom och Maud, Pelle, Lars och Marisol var till honom på lite smått och gott. Vi fick oss ett litet snack innan de skulle gå ner till torget för att fira in nya året.

Det fanns några lyckliga människor som fick åka ballong på morgonen. Vi såg dom från balkongen. Måste vara fint så här på morgonen.

Jag har flugit ballong en gång i soluppgången i Stockholm och det är verkligen något jag skulle vilja uppleva igen.

Fåglarna förde ett otroligt väsen ute på balkongen. Jim hade lagt ut bröd smält i vatten med honung så de var lite osams om vem som skulle ha vilken bit.

Efter frukost när vi alla var samlade bestämdes att vi skulle gå på Carara market. En marknad som bara är öppen på lördagar och söndagar så det var sista chansen för de som skulle åka hem snart.

Där finns stånd av alla de slag. You name it and they got it. Väldigt kul att gå runt på. De förevisade en del ödlor och ormar. Jag hann bara få se en ödla. De brukar ha förevisningar av diverse djur så folk ska lära sig om dom och hur man gör ifall man råkar bli biten. Alltid intressant.

På kvällskvisten efter en del bad och annat bestyr så for Jonas, Angelica, Alex och jag ner till Emerald Lakes för en promenad utmed sjön. Det är så vackert där. Stilla och lungt att promenera vid. Finns mycket fågel där. När mörkret föll kom alla flygande hundar fram. Dom är ganska stora och flyger helt ljudlöst. Ser ut som stora fladdermöss. Tyvärr lyckades jag inte ta någon bild av dom.

Idag åt en del av oss frukost tidigt för nu skulle vi göra ett försök vid Movie World ( har fått lära mig att man inte stavar movie med dubbel w) igen. Anna ringde och kollade att The Green Lantern skulle vara igång. Det blev Michi, Sofia, Jonas, Angelica, Alex och jag som for dit. Det första som hände när vi kom ingången var att det visade sig att biljetterna gått ut dagen innan. Det kunde bara inte vara sant. Nu när den äntligen fungerade så skulle dom inte få komma in. Vi snackade med dom och jag tänjde lite på sanningen när jag sa att vi pratat med dom imorse på telefon om att vi hade försökt få åka med Green Lantern flera gånger men den bara varit trasig och att vi fått lov att våra biljetter skulle gälla även idag. En tjej gick iväg och pratade med en chef och sen blev vi insläppta med orden Have a nice day.

Ungdomarna ställde sig genast i kö. Och den hade inte blivit allt för lång. Den rörde sig också ganska snabbt om man jämför med de köer de stått i innan. Jag och Alex gick ut genom grindarna igen. Min biljett gäller i 28 dar så jag har inga problem med att gå in och ut.

Jag skulle ju fotografera dom nu när det äntligen skulle bli av. Det ser ut som om den går ganska långsamt. Allt för att man ska känna att man hänger upp och ner osv. Man sitter inte heller fastspänd över axlarna utan bara över benen. De blev iallafall nöjda med färden.

Sen gick tjejerna och jag på 4D bion. De hade bytt film till A Journey to the center of the earth. Den var härlig. Stolarna rörde sig mycket. Det sprutade vatten och blåste både på halsen och benen. Mycket bra 3D effekt var det också. När vi sett den gick Jonas och jag på den och tjejerna fick passa Alex.

När vi kom hem var de övriga klara så vi vände nästan i dörren. Vi alla for ner till parken i Southport där vi firat nyår. Vi intog en god lunch på cafeét där och sen slog vi upp camp Lagerstedt-Krapf igen. En del läste, en del promenerade och en del badade. Det blev en mycket skön efter middag ute i solen.

På kvällen bjöds det på en glassbomb jag gjort tidigare. Uppskattat av alla.

En dag i slapphetens tecken. Bad i poolen och så for vi ner till Pasific fair för en del ville kolla efter presenter till folk hemmavid.

Jag knallade runt och tittade på böcker och tidningar om pärsömnad och andra hantverk. Alltid kul att kolla in sådant. I en affär fick jag lära mig ett bra recept för stora stora såpbubblor. Och att man kan använda metallgalgar och såna där plastringar som håller ihop drickaburkar för att göra såpbubblor.

På kvällen gjorde Michi och Jim lasange till oss alla. Det är en specialitet dom har. Michi hade legat hela dan för hon mådde inte bra. Ont i magen. De prövade alla möjliga huskurer men inget blev bättre. Efter hon gjort lasange gick hon till sängs igen. Ont i magen och kräktes. Inget ville stanna kvar i magen.

Lasangen var otroligt god och den slank ner i struparna med fart.

Michi har inte blivit bättre och ny skaffade de en tid för doktors konsultation. Det resulterade i att de for vidare till Southport sjukhus och där blev det en operation på eftermiddagen för inflamerad och lite brusten blindtarm.

Vi fick en vilodag hemma vid poolen. Mycket bad och skratt med lekar. Alla var vi lite oroliga innan vi fick veta att operationen gått bra.

Sofia lånade min kamera för att prova undervattens fotografering. Det är lite kul som sagt att man kan fota under vattnet.

På kvällen skjutsade Izabell mig, Jonas och Angelica till Draculas. Det ligger nere vid Pasific fair och är ett hus där det är en show som heter Draculas to die for samtidigt som man äter en tre rätters middag.

En massa utklädda människor jobbar där. De försöker skrämmas lite. Mycket bra musik och uppträdande. Mycke tjo och tjim. Vi hade VIP biljetter så vi fick gå före kön. När vi kom in bjöds vi på ett glas champange och fingerfood. De hade tagit det bokstavligt och gjort en liten sandwich med ett finger i pastej på. Sen fick vi mingla en del och kolla in alla konstiga saker. T.ex på toan så hade de en gubbe i spegeln som skrämdes.

Vi köpte oss varsin god drink och strosade mot spöktåget. Där satt man två och två och åkte en liten bana med lite skräcksaker. Mest skrämmande var när det var en riktig människa som rörde vid en. Efter tåget kom man in i en stor sal. Nästan som en gammaldags bio. Vi med VIP biljetter sitter uppe på balkongen alla vända mot scenen. Sen är salongen fylld med bord där folk kunde hamna med ryggen åt scenen.

Middagen var först en liten spenat och grönsakspaj. Varmrätten kunde man välja mellan tjock biff inlindad i bacon på en röstikaka, Kycklingfile och potatismos med grönsaker, stor lammskank med rösti eller en helt vegitarisk rätt. Till efterätt var det en liten kista i mörk choklad fylld med chokladmousse och en klick grädde. Allt mycket gott.

Vi fick in shots i sprutor, drinkar i döskalleglas osv. Vi hade så kul. Klappade i händerna och levde oss in i föreställningen. Jag kan verkligen rekomendera den föreställningen. Fast bara om man kan förstå engelska bra för det är ståupp komik och allt möjligt och det går i ett rasande tempo.

Izabell satt på trottoaren och väntade på oss när allt var slut. Tack snälla Bellan för att du hjälpte oss.

Alla hade att göra idag. Det skulle kollas igenom kläder och inhandlade saker för nu skulle det packas. Avfärden till flygplatsen sker efter frukost imorgon och då ska packandet vara klart. Bara mor och jag som slappade, vårt packande kommer om 2 månader.

Anna & Jim hade ju såklart åkt till sjukhuset för att vara med Michi. Hon fick inte komma hem idag för hon skulle få antibiotika för att det läckt ut lite grums i bukhålan från blindtarmen. Hon hade lite feber. Vi tillbringade en del av dagen vid poolen.

På eftermiddagen åkte vi till Soutport. Ärtan hade ett ärende till en bank. Det vart lite kryssningar i vägkorsningar innan vi kom rätt. Sen gick vi till sjukhuset och besökte Michelle. Jonas sprang ner till Australian Fair för att köpa en present till Michi. Precis innan jag gick in på sjukhuset såg jag en skylt att det var 1700 meter till Australian Fair. Så det blev en nätt liten språngmarsch för sonen på 3,4 kilometer i 30 graders värme.

Michi blev iallafall väldigt glad över blommorna och godiset han hade köpt.

När vi kom hem igen så bytte jag bara lite passagerare och så vände jag ner till Emerald Lake där det var en marknad. Vi inhandlade grönsaker och kött från lokala odlare. En väldigt liten men naggande god marknad.

På kvällen så grillade Ärtan & Jonas grönsakerna och köttet. Anna & jim kom lagom hem till middagen. Vår sista med hela gänget.

Anna & Jim stack iväg till sjukhuset tidigt. Vi andra samlades till frukost. En del tyckte det skulle bli skönt att åka hem och några hade velat stanna kvar.

Jag drog fram kärran som vi lastade väskor på. Och det bars ut allt annat och plockades in i bilen som var hemma. Precis i tid kom Anna & Jim hem och med sig hade dom Michi så nu kunde alla säga hejdå en gång till. Kärran kopplades till Pradon som jag körde med folk och Anna tog några i sin bil och så påbörjades resan mot flygplatsen.

Incheckningen gick bra. Ingen övervikt hos någon. Barnvagn, bilbarnstol och Szilvias diggerodo fick gå på speciallast. Nu fick man se det där som sker på tv i serien Australian Borders. De drog runt med en sak på vagn, stol och diggerodon. Sen stoppade de in den i en apparat och sen kunde de se om sakerna varit i kontakt med droger.

Vi satte oss och tog en gemensam fika innan det var dax för dom att gå igenom säkerhetskontrollen. Känns alltid sorgligt när någon åker. Blev mycket kramande och vinkande. Känns konstigt att stå i Australien och vinka av andra som reser hem.

Så for vi då hem igen. Satte igång med tvätt av sängkläder, urstädning av rum osv. Mor flyttade in i grannyflaten. Jag bor kvar i förrådet men bytte säng.

Sen var det hög tid för dopp i poolen. Varmt är bara förnamnet. Alla kände sig nog ganska slut. Jag broderade lite varvat med poolbad

Det här blev en dag i slapphetens tecken. Anna & Jim var nog väldigt trötta efter invasionen av svenskar en hel månad och på toppen av det all oro för Michelle som blev sjuk, så de sov mest hela dagen.

Mor och jag nyttjade poolen mycket och jag tränade lite.

På bussen upptäckte jag ett skal av en insekt. Det såg ut som om något nytt krypit ut ur skalet. Det såg lustigt ut som om den hade haft hängslen för att bära på skalet. Undrar vad det var för något.

Jag gjorde rent pool filtret och vattnade deras växter en del. Hett hett.

Broderiet gick också lite framåt. Dagen förflöt i vilans tecken

Började dagen med mina 200 längder. Blir ganska tröttsamt med alla vändningar men det gör väl nytta för konditionen hoppas jag.

Jag brukar alltid hitta en del insekter som drunknat under natten i poolen. Så även idag, men en skalbagge levde och kvicknade till efer ett tag då den legat på poolkanten.

Idag satt det även en liten söt ödla under kanten mot poolen. Såg ut som om den hade lite knepigt att komma runt kanten. Dom här små ödlorna har inte riktigt lika lätt att gå uppochner som gekkoödlorna har. Det finns ju många såna här på huset. De är framme på kvällarna och tar myggor och andra små insekter. Så dom tycker man om. De ser inte ut som gekkoödlorna i Sverige (såna som folk har i terrarium)De här ser hudfärgade ut och ganska släta. Det som är lika och man ser att det är gekkoödlor på är fötterna. Spretiga tår med som plattor eller sugkoppar under varje tå. Ja ni vet nog vad jag menar. alla har väl sett en gekkoödla eller??? HiHi.

Det är hett så man pendlar mellan skuggan och poolen. Solen går inte att vara i. Klagar inte om det är nån som tror det. Kunde vara värre, att inte ha någon pool t.ex. Hahaha

Mot eftermiddagen for vi ner till affären för att inhandla lite mat ingredienser.

Jag hittade en bodysurfbräda då. Extrapris nu när helgerna tagit slut. Ska bli kul att prova i vågorna

Idag öppnade Jim & Anna sitt kontor igen. De hade mycket beställningar av kalendrar för 2012 och sen måste de förbereda för alla skönhetstävlingar som ska ske snart igen.

Själv tog jag mina vändor i poolen och tränade också lite cykling under vattnet, ja med benen då så klart, jag hade ingen cykel och for runt med under vattnet. Hihi Hittade som vanligt några insekter.

Nu hade jag varit still i flera dagar så nu var det dax att röra lite på sig. Börja upptäcka närområdet. Jag får göra det mesta själv för mor orkar inte och de andra har ju annat att göra.

Jag for ner till stranden i Broadbeach för att prova min nya surfbräda. Vågorna gick höga som vanligt. Upptäckte jag glömt solkrämen hemma så jag gick in i Oasens köpcenter och inhandlade en 30+ och som skulle klara 4 timmar i vattnet.

När jag kom till stranden så funderade jag över hur jag skulle kunna smörja mig på ryggen. Stor risk för brännskador annars. Jag tog mod till mig och frågade en äldre dam som stod nere i vattenbrynet. Först såg hon lite förvånad ut men jag förklarade att jag inte nådde ryggen själv. Hon började smörja på ryggen, sen axlarna sen tittade hon på mina skuldror och dekoltaget och smorde vidare. Hon blev nästan som en orolig mamma som verkligen tittade efter att alla ställen fick smörja på sig. Sen kan jag säga att de har på ett tjockt lager. Man blev helt vit, inte som när jag smörjer att det knids in tills man inget ser. Hon sa att det ska vara tjockt för kroppen suger in det sen och då blir inget kvar på ytan annars.

Efter 15 minuter som man ska vänta efter insmorning så gav jag mig ut i vattnet med min nya bräda. Synd att jag inte har några bilder på hur galant jag susade fram på vågorna. Hihi. Väldigt kul iallafall.

Sen satt jag och knöt några små vänskapsband av fint garn. Gav tjejerna såna förra gången jag var här. Och Steph har sitt på vristen fortfarande.

Det kom ett flygplan i form av en gammal dubbeldäckare förbi och gjorde lite loopar och krumelurer i himlen. Kul att titta på.

Det var mycket folk på stranden men det är så här att alla sitter nära där man kan gå i och bada mellan livräddarnas flaggor. De har oftast två gulröda flaggor som står med ett visst mellanrum. Och där får man bada och de har koll. Man får bada utanför men på egen risk. Sen står det en flagga på varje utsida om dom där man får bada med brädor. Och sen är det lång sträcka tills nästa område som de har satt upp flaggor och vaktar. så det finns långa sträckor med strand där det nästan inte sitter någe folk. Där brukar jag oftast sitta, i utkanten av brädavsnittet.

När jag varit på stranden ett par timmar for jag till En butik som heter Spotlight. Där finns allt för sömnad och en massa hobbyartiklar och partygrejor. Strosade runt och botaniserade i hyllorna.

Nu visade det sig att det lite onda jag känt på morgonen vid simningen, och stickningarna från axeln och halsen vid stranden hade utvecklats till en häftig nackspärr. Jag kunde inte vrida huvudet alls år höger. Fick vrida hela kroppen. Var lite svårt att köra bilen. Så jag tog vändan förbi en chemist (apotek) på vägen hem. Jag skulle förklara min smärta men kom inte på vad det hette på engelska. Så jag började prata och pekade samtidigt mot min rygg. Hon undrade om jag brännt mig men då sa jag: No, but I can´t turn mig head to the right och då fattade hon direkt. Hon skrev ut Voltaren till mig. Att ta två tabletter genast och sen 1 var 8:de timma. Om det inte gått över på två dagar skulle jag söka läkare. Tyckte allt att det var lite jobbigt. Alla oförsiktiga rörelser gjorde att det högg till fruktansvärt. Här gällde att tro på medicinen.

På kvällen blev det sällskapsspel igen.

Mina tankar idag var att jag skulle åka till Sea World igen. Så jag fick ett uppdrag av min syster. De har en postbox nere i Surfers där de får företags post. Den var ju inte hämtad på ett bra tag så det skulle jag fixa.

Jag parkerade som vi alltid gjort och det stod att man fick stå där i 3 timmar. Överallt där vi stått tidigare hade skyltarna sett likadana ut så jag kollade väl inte så noga om där stod någe mer text. Vilket det ju gjort då förståss så det blev en p-bot på 50 AUD vilket är 380 svenska riksdaler. Helt onödigt men ingen idé att gråta över spilld mjölk.

Jag utförde iallafall mitt uppdrag och sen fortsatte jag att knalla runt i Surfers. Finns många butiker att kolla runt i.

Jag hittade en butik där man kunde skapa sin egen björn. Man valde en figur eller tomt björnskinn. Sen valde man om man ville ha något ljud. Sen stoppade man björnen med hjälp av en tjej med maskin. Sen valde man kläder, skor, hattar, rullskridskor osv. ja det fanns så mycket att välja mellan. Sen valde man ett namn och det gjordes då ett födelsebevis. Kul sak. Många som köpte för att ge bort till vuxna i present. Ja för att inte tala om alla barn som ville få sin egen björn.

På ett ställe så fick man prova en elstimulator med elektroder man sätter på musklerna. Skulle hjälpa mot smärta, muskelstelhet osv. Det påminner om TENS som jag har hemma som jag fick på smärtkliniken i Söderhamn. Man kan välja olika program och det knådar, sticker och drar. Låter inte skönt men det är det faktiskt. Det fanns också skor man kopplade till samma apparat som masserade, drog i muskler och ökade blodgenomströmmningen. Helskönt för min nackspärr. Jag köpte faktiskt en sån där greja. Nu ska här bekämpas onda body parts.

Jag visade alla mitt fynd när jag kom hem. Mor fick prova skorna eller snarare sandalerna och tyckte det kändes bra.

Det kvällen var jag uppkopplad hela tiden med sandaler och nackmuskler. Gud så skönt det var.

Min värk i nacken är nästan borta. Såååååååååå skönt. Så idag kunde jag träna i poolen igen.

Jag tjatade på Jim att han skulle ringa en kille där vi ska hämta en stor tank. De ska bygga provanläggning här hemma av något de kallar hygropondic. Det är ett sorts kretslopp med växter och fiskar. Jag tycker det verkar väldigt intressant så jag vill att vi får hit den där tanken och kan börja bygga. Skulle vilja se hela grejen innan jag far hem.

Han fick iallafall tag i Mike och det bestämdes att vi ska hämta den nästa fredag.

Familjen Lagerstedt for iväg till Colangattas flygplats för att hämta Stephanie som kommer hem från sin resa till Sydney och Melbourne.

Själv började jag planera min dagstripp till Brisbane. Läste igenom en del broshyrer och kollade på nätet. Allt varvades med bad och att jag vattnade deras växtlighet i trädgården. Allt slokade på grund av hettan och inget regn.

Jag tog mig en sväng ner till ett köpcentrum för att köpa ett kontant SIM kort till en telefon jag lånat av Michi. Det är bra om de kan nå mig och om jag kan höra av mig när jag är ute och far. Så nu är jag tillgänlig på telefon här i Australien. Min operatör fick bli Optus på grund av att Michis telefon är knuten till dom. Nu måste jag bara lite snabbt lära mig hur den telefonen fungerar.

Middagen intogs på balkongen. Det är för kvavt att sitta inne även om alla fönster och dörrar är öppna

På kvällen visade Stephi bilder från sin resa

Jag vaknade på natten av att det luktade brännt. Det var glöd från myggspiralen utanför min nätdörr som ramlat ner på trasmattan under. Det gjorde att den låg och glödde ovanpå sanden. Jag har myggspiraler där för att jaga bort sandfliesen som kommer in genom nätdörren. Man kan likna dom med knotten som också kommer igenom myggnät. Skillnaden är att dom här bits inomhus vilket ju inte knotten gör. Jag öste bara sand över så var det problemet löst med den glödande mattan.

Efter frukost skjutsade Stephi ner mig till tågstationen. Där köpte jag mig ett kort som man laddar med pengar. Sen så lägger man kortet mot en kortläsare när man passerar in till stationen. Man åker dit man vill och då lägger man den mot en avläsare på den stationen så då räknar den ut vad resan kostade och det dras från kortet. Det är 30% billigare att resa med kort mot att resa med pappersbiljett. Man reser även billigare om man reser mellan 9.00-15.00, 19.00-02.00 dvs.icke rusningstrafik.

Jag hade tur att tåget kom in efter 2 minuter. Bara att hoppa på och börja min resa till Brisbane. Resan tog ca 1 timme och 10 minuter. Mycket att titta på som passerade. Sen satt man och pratade med folk på bänkarna runtomkring.

Jag klev av vid Southbank i Brisbane. Där finns ett stort parkområde med bad, trädgård, matställen osv. Där finns också teatrar,naturmuseum och konstmuseum. Ja säker mer än vad jag såg eller hittade.

Det var massor med folk som badade eller bara slappade i parken. Även på konstmuseet var det mycket folk. Naturmuseét var tyvärr inte öppet än. De renoverade fortfarande efter floodingen( översvämmningen) som var här för ganska precis ett år sedan.

De har visat mycket minnesprogram från floodingen på tv. Vi har svårt att föreställa oss hur det var. De pratar om en tsunami i inlandet. Det kom så mycket regn att bilar, hus och en hel stad spolades bort. Ett exempel på en som råkade illa ut var en kvinna på genomresa. Hon stannade för rött ljus på en gata, några sekunder senare kom vågen med vatten och spolade bort bilen med henne. Det var så högt med vatten att folk satt uppe på taken, de som lyckades ta sig dit. Ja jag kan inte beskriva allt som hände. Man blir alldeles tårögd när man ser vad som skett iallafall.

Museet ska öppna nästa helg så jag planerar att gå på det nästa gång jag kommer hit. Ska nämligen hit igen innan jag far hem. De har fantastiska marknader här i Brisbane på helgerna.

Jag knallade iallafall runt och spanade in området med alla bad, folk och parker. Jag gick på en utställning om Mary Poppkings. Det handlade om damen som skapade henne och hur alla turer var kring böckerna och filmerna.

Sen gick jag på Konstmuseet. Ojoj va det finns mycket fina saker. De hade saker från hela världen där. Hittade en skål från Sverige som Gunnar Nylund på Rörstrands porslinsfabriker gjort. Ni kan tro att det tar några timmar att titta på allt.

Jag intog en kebeb i en av alla matställen som finns. Det är väldigt vanligt att de äter ute här. Sen vandrade jag utmed flodkanten till jag kom till en gång och cykelbro som förband Southbank med Botaniska trädgården.

Jag satte mig ner på en bänk för att vila benen ett tag. Åt en mogen supergod mango jag tagit med som resegodis. Tog fram ett litet frivolitets bokmärke jag håller på med. Då kom helt plötsligt en ung tjej fram till mig och undrade vad jag pysslade med. Jag visade henne och hon fick pröva med en annan skytell jag hade med. Hon blev väldigt glad och sa hon skulle skaffa en sån och visa sina vänner. Hon hade aldrig sett det hantverket förrut. Kul när man kan glädja någon.

Sen satt jag ensam där ett tag och frivolitetade. Där var en del fåglar i träden. De visslade och höll på. Jag visslade tillbaka och sen höllen på att skrämma slag på mig när den helt plötsligt hoppade ner på bordet framför mig. Hoppade högt av överraskelsen. Sen kom det två till. De stegade runt på bordet, la huvudet på sned och tittade på mig occh vad jag höll på med. Roligt.

Sen spatserade jag runt i parken ett tag och tittade på en del av växtligheten. Enorma träs. Fina blommande träd och buskar. Planteringar osv.

Sen gick jag upp i stan till Queen Street. Där finns massor av affärer och ett folkvimmel som gör en sån som mig snurrig. Jag gick in på en Sushibar där sushin kommer farande på ett band. Man bara plockar till sig det man vill ha. De har så många olika så jag provade och provade. Mumsfilibaba kan jag säga.

Efter att jag stärkt mig med all den maten stegade jag ut på stan igen. Kollade in folk och affärer osv. Jag hittade en enormt stor bokhandel vid namn Dymocks. Två våningar med böcker.Jag älskar bokaffärer så där blev jag en stund och jag inhandlade också en bok.

Nu började det skymma så jag tänkte jag skulle leta upp tågstationen. På min väg fick jag se en liten kyrka som såg ut som om de stora höghusen lutade sig över. När jag kom fram stod ett tåg inne så det var bara att hoppa på. Tyvärr var det för mörkt att se något av naturen utanför nu på hemfärden.

Jag slog en signal till min syrra och hon hämtade upp mig. Idag har jag verkligen fått se mycket.

Fredag den trettonde, ojoj sa de här på radion. Samma skrock som i Sverige. Men 13 brukar vara mitt turnummer så jag klev upp utan rädsla för vad som komma skulle. Hahaha.

Anna O Jim hade förberettt för sin resa till Wangara. Jag hjälpte till att bära ut saker till bilen och koppla kärran med diverse bra o ha grejer. Anna & Jim ska vara där i några dagar. Koppla av och fixa ett rör för vattenavrinning.

Så det var jag, mor och tjejerna som var hemma. Dagen bestod mest av poolbad och broderi för mig. Slappardag alltså.

På kvällen så bjöd flickorna oss på en god middag de stökat ihop i köket.

Idag blev det inget skype med Connie. Datorn på Svenska sidan hade gått sönder. Ett litet sms bara. Känns faktiskt tomt. Jag är van att skypa med Connie varje morgon vid 6-7 tiden. Då är klockan 21.00-22.00 i Sverige. Alltid kul att höra vad som händer på hemmaplan.

Det är ju kul det här med internet. Jag kan kolla svenska tidningar, höra på radio och titta på tv. Så man har alla möjligheter att följa vad som händer hemma i Svedala.

Nu behövde jag röra på mig igen. Stephanie sa att jag kunde disponera bilen hela dan om jag ville så efter frukost for jag iväg mot The Spit. Det är en lång halvö eller udde som sticker ut från Southport. Det är vid The Spit som båtar passerar ut från floden och alla kanaler som byggts för att alla hus (nåja de flesta)ska ha egen strandtomt.

Stället är fint med många nöjen. Som sagt båtar passerar ut och in här till och från havet. Folk dyker eller snorklar. Folk fiskar. Det badas och surfas. Hundar får springa fria och leka med varandra eller bada.

Allt detta sker runt piren. Jag är förvånad att det inte händer fler skador. Det guppade huvuden ute i vattnet där båtarna for förbi.

Jag passade på att titta på en surfskola. Man kan ju alltid lära sig något.

Sen åkte jag vidare till Sea World. Imorgon går min biljett ut så det blir sista gången. Ville kolla in rockorna, sjögurkorna, sjöstjärnorna osv. Jag åkte en sväng med linbanan. Åkte runt ett varv med monorailen. Man ser ju parken lite från ovan. Det är kul att bara promenera omkring och titta på djur och folk. Och som sagt man lär sig alltid något nytt.

Dagen var inte slut än så jag for ner till Surfers Paradis. På stranden pågick en turnering i Beach volleyboll. Väldigt duktiga spelare och spännande matcher.

Sen strosade jag runt utmed strandpromenaden, in och ut på köpcentrum och köpgator. Snackade och skojade med folk. Man behöver aldrig känna sig ensam. Men man måste bjuda på sig själv för att få något tillbaka.

Jag bytte mina massage skor som hörde till min Hi-Dow jag köpte för ett tag sen. Det fattades en massage punkt i ena skon. Men det var inga som helst problem. Fick genast ett par nya.

Nu började det skymma så jag for hemmåt. Tjejerna och jag lagade middag tillsammans. Mor och jag spelade lite spel. Mors julklapp som var ett stort Rummikub har verkligen blivit utnyttjat. Det är ju kul för mor trodde inte hon skulle kunna spela det mer för hon ser så dåligt.

Inatt har det verkligen störtregnat. Vi har ju haft det torrt och soligt sen övriga gänget åkte hem, men nu hade någon öppnat himlens portar. Jag hade för första gången fått stänga till dörren till rummet. Annars så har jag ju ett fönster öppet och dörren öppen, båda med insektsnät i, och jag har även en fläkt som står och blåser på mig. Men nu blev det helt plötsligt lite kallt. Ja då pratar vi temperatur runt 25-26 grader. Otroligt vad snabbt man vänjer sig vid värme.

Poolen som hade haft låg vatten nivå med 1 till 1,5 dm var nu på normal nivå i igen.

Tjejerna for iväg för att shoppa och träffa kompisar så mor och jag blev ensamma mest hela dagen.

Så jag roade mig med att skriva i den här dagboken. Har ju som ni märkt en förmåga att hamna på efterkälken med texterna och bilderna.

Mor och jag öppnade ju spelhålan förstås. Sällskapsspel är ju en stor del av vårt liv. Triomino och Rummikub är det vi spelar.

Det small av en propp och strömmen försvann i alla vägguttag. Inte så konstigt kanske med allt det vattnet som kom ner. Jag letade runt i huset efter elcentralen och fann den i garaget. Men den satt så till att jag skulle vara tvungen att öppna garagedörren för att komma åt den, och kan ni tänka er den är ju elstyrd så den gick så klart inte. Jag visste inte hur man frikopplar den så det fick vara.

Anna & Jim ringde att de var på väg hem. Det hade börjat regna på Wangara också så de beslutade att åka hem lite tidigare. Där kan det bli så att de blir instängda på egendomen av vatten om det kommer mycket. Flooding kallas det här. Vi har svårt att förstå men vid olika tillfällen så kan det bli flera meter högt vatten där det normalt inte finns något. Svårt att förklara.

De fixade strömavbrottet på ett litet kick så klart. Visade mig hur allt fungerar så jag kan fixa själv om det händer igen.

Under dagen så broderade jag också en del. Vill ju komma framåt med det också.

Connie var till Olle Säll så vi kunde skypa över hans dator. Kul att både se och höra de två herrarna spekulera. hihi

Idag åkte Stephi till Universitetet för första gången den här terminen. Hon läser till någon sorts advokat.

Anna ringde runt för att få en tid till en läkare. Mor har inte mått så bra de senaste dagarna. Hela hon skakar, hon tappar andan och hon sover mest hela dagarna. Samma symtom som när hon fick propparna i lungorna i november.

Här funkar det lite annorlunda med sjukvården än hemma i Sverige. Det finns hur många läkare som helst. De kan hålla till i köpcentrum eller i kliniker i hemmet. Man ringer helt enkelt runt och ser var man får den tiden som passar en bäst. Vi fick en tid till 16.00 i köpcentret där Woolworths finns.

Så vi fördrev dagen hemma. Det regnade till och från. Jag höll på och lekte på datorn. Badade faktiskt en del i poolen.

När vi for till doktorn vid fyra så hade vi med mors pass och ett papper från Sverige som vi hade betällt från försäkringskassan innan vi for från Sverige. På det pappret står att Sverige och Australien har ett avtal med varandra som gör att svenskar har rätt till samma sjukvård som Australiensarna.

Australiensarna visar upp ett medicard som berättigar dom till sjukvård. Det kostar när man går till doktorn men vi kan få tillbaka det senare om man har frikort i Sverige.

Mor blev undersökt och vi berättade hur det varit tidigare och visade vad för mediciner hon hade. Han remitterade oss vidare till akuten på Robina sjukhus. När vi kom dit så blev det samma procedur med att visa papper och pass. Hon hittade i sin dator om avtalet så där betalade vi inget. Annars kunde det kosta allt mellan 1614-6530 svenska kronor på akuten.

Efter ett tag blev vi hämtade och förda till en intagnings avdelning. Där fick mor en säng. Läkarna hade redan bestämmt att de behövde ha henne under observation så de kunde göra mer tester.

Rummet var för 4 personer och det låg redan två personer i rummet. Det kom läkare och sköterskor. Vi fick berätta historien många gånger om varför vi sökt hjälp. När klockan var 22.30 lämnade vi mor. Då hade de gjort en lungröntgen och tagit många prover. Både mor och vi var trötta.

En kopp te och sen sängen. Känns skönt att de verkligen vill ta reda på vad som är fel.

Anna och jag for tidigt till sjukhuset så vi skulle kunna vara med när läkarna kommer på ronden.

Här är ytterligare en skillnad mellan Sverige och Australien. Läkarna bär inga rockar. De har kontorskläder och då menar jag fin långbyxor och skjorta. Det enda som visar att de är läkare eller läkarkandidater är att de har ett stetoskop hängandes runt halsen.

De tar sig också otrolig tid att ställa frågor, diskutera, komma med teorier. Man får till och med säga sin mening om deras teori eller om man har en egen så får man framföra den. Det fanns många läkarkandidater som fick frågor från huvudläkaren och sen fick de komma med teorier, ungefär som i House i Tv serien.

Vid lunchtid så blev mor flyttad till en annan avdelning där man ligger längre tid. Nytt rumm för 4 personer men den här gången var hon först.

När Anna och jag skulle åka hem en sväng för att vila lite så visade det sig att vi hade fått punktering på vänster bak. Inte vad man behöver en sån här dag när man är trött. Men se då finns det en förening eller sammanslutning man kan vara med i som heter RACQ. Man betalar en årsavgift och sen får man hjälp med allehanda saker. Det kan vara kartor, turist information, försäkringar osv osv. Och man får också hjälp om man får problem utmed vägen. Så nu ringde Anna dom och det dök upp en man som bytte däck åt oss. Smidigt. Och det kostar inget heller när man får hjälp. Mycket braha sak. Om ni köper bil i Australien nångång så tänk på att betala medlemskapet på nån 100 dollar. Det lönar sig verkligen

När vi for tillbaka till mor så hade vi självklart ett spel med oss. Så kvällen spelades det för fulla muggar på mors rum. Hon får nu fragmin sprutor två gånger om dan.

När vi kom hem orkade man inget annat än gå till kojs.

De hade sagt att läkarna skulle gå rond mellan 8 och 9 på morron så Anna och jag for dit så vi skulle kunna vara med. Vi spelade spel medans vi väntade på doktorn. Mor är mycket piggare. Hon får också antibiotika pga. en infektion i luftrören.

Läkaren kom och vi pratade om allt. Mor fick berätta om hur det var osv. Hon fick till och med gå en sväng med läkaren så att han kunde se hur det gick med andningen. De hade ju konstaterat att fragminet jag gett inte räckte till så att hon skulle behöva få en spruta 2 gånger per dygn. Läkaren var säker där i 45 minuter och diskuterade med oss. De sa att mor måste stanna ett tag till.

Anna och jag var hem en sväng för att äta lunch och jag åkte till affären för att inhandla lite till kvällsmat. Anna behövde jobba på kontoret.

När vi åkte tillbaka på eftermiddagen så frågade vi om lov att gå ner till caféet. Det gick bra sa sköterskan. När vi satt där så kom helt plötsligt läkaren Tony med överläkaren Chai. De hade letat upp oss för att höra vad vi skulle tycka om att mor skulle börja med Waran tabletter istället. Jättebra tyckte jag. Tänk att slippa ge sprutor 2 gånger om dagen. Vi blev väldigt glada över det. De sa också att mor skulle få fara hem idag om hon ville och kände sig trygg med det. Hon skulle få första dosen på kvällen och en spruta. Vi skulle komma på blodprov flera gånger så att de skulle ställa in rätt dos.

Vi skyndade oss upp på avdelningen för att fixa allt. Mor fick kvällsmat medans läkaren skulle ordna med alla papper. Anna åkte till Universitetet och hämtade upp Stephi och sen kom de förbi sjukan och hämtade upp mor och mig.

Vi hade fått recept på Waran och antibiotikan. Waranet betod av tre burkar med tre olika styrkor på Waranet. 1 mg, 3 mg och 5 mg. Sen ska vi kombinera dessa så det blir den styrkan läkaren vill att mor ska ta.

På kvällen lagade jag mat och det blev ugnstekt falukorv (eller devon som den heter här)med lök och ost. Till det pärstampa (potatismos )

Mamma var väldigt glad att vara hemma, ja vi med förståss.

Sovmorgon. Skönt. Sen lite jobb. Rengöra poolfilter och skrubba poolen. Efter det doppet med borsten i högsta hugg vågade jag mig på att ligga lite i solen. Vill inte riskera att somna så jag lägger alltid en timer brevid.

Jag broderade en stund. Avkopplande. Man börjar faktiskt se lite hur det ska se ut.

Anna o Jim har ett hus med tre våningar. Bottenvåningen har en hall, ett familjerum med soffor och tv, flickorna har varsit rum, tvättstuga, toalett, dusch och ett förråd ( där jag bor)Sen är där grannyflaten. En liten våning med två rum och där det också skulle varit en toalett som aldrig blivit gjord. Sen finns där även garaget för två bilar.

En våning upp har de Bibliotek, toalett, stort vardagsrum, kök med matplats och ett kontor.

På översta våningen har de sitt sovrum, ett föredetta barnrum, walk in garderob och ett badrum med bubbelbadkar, dusch och toalett.

Det där övre badrummet är inte helt klart inrett. De ska lägga mosaikklinker på golvet. Allt är inköpt men inte lagt. Så jag tog på mig uppdraget att lägga ut plattorna på golvet för att se hur det tar sig ut. För att också se hur vi lämpligast ska lägga det för att få fina vinklar. Det får bli att jag lägger det med fästmassa en annan dag.

Broderiet fortskred en del. Sällskapsspel nyttjades.

På min kväll vid kl. 21 ringde jag till Thyra. Hos henne var då kl. 12. Jag ville gratulera, en dag för tidigt visserligen men på födelsedagar är man ju upptagen med sina gäster. 95 år är en hög ålder och Thyra bär på den med stolthet.

Idag var Anna o Jim uppe med tuppen. De åkte och lämnade in Pradon på verkstad. Den gick inte rent och det blev ofta motorstopp. Pradon kan gå på 2 olika bränslen. Bensin och gas. Så den har två olika tankar. Inne i bilen vid förarplatsen finns en vippkontakt. Åt ena hållet är det gas och åt andra bensin. Man kan närsom helst koppla över mellan bränslena. Det är billigare med gas men går åt lite mer, men det blir iallafall billigare. Men det finns inte alltid gas överallt att köpa så därför är det bra att det går att köra på bensin också

Mor skulle på blodprov idag så det blev en tur till sjukhuset i Robina för det. Anna och jag var med som följeslagare. Vi hjälptes åt att förklara för damen i receptionen vem läkaren var, att han skulle höra av sig till oss på eftermiddagen och förklara dosens storlek, att mor inte hade något medicard men att pappret från försäkringskassan betydde samma sak osv. Allt gick bra och de fick ett rör med blod.

Sen åkte vi över till Bonds universitet där Stephanie går och plockade upp henne. Ett fint område med pampiga byggnader och massor av studentbostäder runtomkring. Precis som i Sverige.

Lagom till lunchen så åkte Jim, Anna, mor och jag till ett så kallat nurseri. Det är samma som en plantskola eller handelsträdgård i Sverige. Det här låg i Paradise Point. Om ni tar upp google maps och söker på Paradise point Queensland så kommer det upp. Därifrån kan ni zooma ut lite så ser ni större bild och hur allt ligger i förhållande till varandra. Då kan ni också se hur de grävt ut kanaler ifrån floderna. Allt för att så många hus som möjligt ska ha en bit vatten till sin tomt. Titta innanför Surfers paradise får ni se.

Där fanns en fin resturang där man sitter under tak men ändå ute. Vi intog en god lunch i den här härliga miljön. Sen vandrade vi omkring och tittade på växter och allt annat som man kan ha i en trädgård. Det är ju otroligt va mycke fint det finns både i blomvägg och dekoration.

Sen for vi ut till Sovereign Islands. Det är ett konstgjort område. Öar människan har gjort. Där bor rikemansfolket. Enorma hus, tur att de slipper alla uppvärmningskostnader. Hihi.

På vägen hem släpptes Jim av vid verkstaden så han kunde få hem bilen. Och den var som pånytt född.

Kvällen innehöll som vanligt sällskapsspel. Anna råkade sätta på några lampor på balkongen och då slocknade det en del i huset igen. Något med lamporna där gör att det blir kortslutning. Vi fixade säkringen men internet försvann. Anna visste inte hur man fixar det och Jim var i Brisbane på ett möte för manusförfattare så det fick anstå med det.

Morgonen startades med att jag skypade med Connie och Pelle. De hade avnjutit en god middag tillsammans och nu snackade vi alla tre.

Bruce kom till frukost idag. Vi hade nybakt bröd. Han hade som vanligt med sig tidningen Zoo och sen lite artiklar. Anna & Jim brukar kolla efter om det är några av deras tjejer från skönhetstävlingarna som finns i tidningarna.

Efter frukost och en massa prat om allehanda ting så kopplade jag & Jim kärran till bilen och gav oss iväg mot ett ställe som heter Greenbank. Vi tog highwayen M1 mot Brisbane. Vi tog av vid Beenleigh. Allt för att undvika att hamna på M2 Logan Motorway då det kostar att åka där.

Jag hade Jims Iphad med vägvisare på. Jag skulle säga hur vi skulle åka. Det gick bra till en början. Vägen blev bara mindre och mindre. Rätt som det var stod det No through road. Dom kanske bara har satt upp en sådan för att de inte vill folk ska köra här sa jag. Jim fortsatte. Vi fick se stora hagar med hjortar i. Men vägen slutade vid en grind till någons egendom så då vände vi.

Vi hittade iallafall en väg till sist som ledde oss rätt till Whistler cort. Det var där vi skulle handla en tank på 100 liter. Det var en sån där i plast som står i en sån där metallbur. Den lastades och vi började vår färd hemmåt igen.

Anna och Jim ska ha tanken till något som heter Aquapondics. Det är ett system där man har en tank med fisk i. Vatten pumpas från den tanken till baljor eller badkar där man odlar grönsaker och örter. Man använder sig inte av jord utan av lecakulor eller sten som växterna står i. Det går år lite vatten eftersom vattnet rinner runt i ett system. Växterna får sin näring av fiskarna. Så man odlar både fisk och växter i det här systemet utan att det går åt en massa vatten som försvinner i jorden.

På vägen hem gick vi in på en club i Waterford. Gott med lite i magen. Hemvägen rullade på bra förrutom att Jim trodde att han hittade utan att jag skulle läsa kartan, vilket inte visade sig stämma. Men hem kom vi.

Jag hade lite energi kvar så jag tog fram gräsklipparen och jämnade till allt. Sen blev det lammstek, pumpa och potatis till kvällsmål. Hmmmmmmmmm va gott!!!

Movie night och filmen var Cowboys & Aliens. Sov en del men andra halvan såg jag faktiskt hela.

Idag hade vi ett projekt framför oss som Anna & Jim tänkt fixa flera gånger under tiden de bott här. Det är nämligen så att balkongerna lutar lite innåt så när det regnar blir det vattenpölar, och sen tränger vattnet ner genom golvet och ut genom taket på balkongen eller terassen under. Mitten balkongen hade de fixat innan vi kom. De hade vattentätat, borrat hål och satt i rör som leder bort vattnet.

Nu gällde det den övre balkongen. Anna tog bort gammal vatten tätning och Jim borrade och hade mig som assistent. Vi monterade plaströr som kopplades ihop som sen skulle leda vattnet till ett stuprör.

Mitt i allt så skulle vi fara iväg och äta en lunch ihop. Flickornas lov var över och det brukar alltid avslutas på en resturang de valt för en lunch.

Valet föll iår på området som heter Sanctuary cove. Ligger vid vattnet, är som en stor hamn med massor av stora båtar, finns en stor golfbana där osv osv.

Mycket god lunch var det men kan bara rekomenderas för de som tycker de vill spendera 150-200 kr på en lunch.

Efter hemkomst åkte tjejerna och jag ner till Coles för att handla. Michelle skulle införskaffa en del för skolan. Här måste de ju ha med sig egen mat eller snacks. Finns inga skolmåltider här.

Regnet närmade sig med storsteg. Skulle inte kommit förräns imorgon men hade nog tagit snabbtåget. Anna hann inte att vatten täta klart. Vi fick ha på silikon i de värsta skarvarna men vi hann iallafall få klart rörsystemet innan det värsta regnet.

Broderi och sällskapsspel. Känner ni igen det nu.

På kvällen så skrek helt plötsligt Stephi till. När tjejerna satt nere och kollade på tv så hade det dykt upp en spindel. Jim och jag kom till undsättning. Spindeln var sor och lurvig. En så kallad huntsman. De är egentligen bra att ha i husen för de håller borta andra insekter. Nu är ju tyvärr tjejerna inte förtjusta i såna där spindlar, ja inga småkryp överhuvudtaget, så den var bara att fånga in och transportera ut i trädgården.

Idag var det dax för provtagning igen så mor och jag for iväg till Robina sjukhus. Idag gick det snabbt. Bara att lämna papperet, inga frågor för hon satt i telefon. Sen blev mor uppropad direkt.

På vägen hem åkte vi förbi affären och handlade lite ingredienser till en smörgåstårta som jag tänkte göra. Nåja ni vet väl hur det är, det slinker alltid ner något i korgen man inte hade tänkt sig köpa. Någe gott!!!

Jim hade gjort en cd skiva till mor med en bok på. Mordet på Skärhamn. Så jag fick starta upp den åt henne. De lånade ut en cd spelare med små knappar på så jag får hjälpa med den.

Hemma har mor en stor Daisyspelare hon lånat på biblioteket. Den är gjord med stora knappar, så även en helt blind person ska kunna hanskas med den. Den fungerar även så att den startar på samma plats som man slutat, även om man tar ut skivan imella. Spelaren hon nu fått låna, där får jag skriva upp siffrorna som står i fönstret och sen spola fram till det när jag startar den nästa gång mor vill lyssna.

Boken var iallafall spännande och kan rekomenderas säger mor.

Jag broderade vidare. Nu ser man ju som sagt lite hur det ska bli.

Till lunch for Anna, Jim, mor och jag till Benowa centrum och åt lite. Tyvärr var det fullt överallt så vi hamnade till sist på KFC vilket är Kentycky Fried Chicken. Gott men kanske inte så nyttigt. Men va gör väl de om hundra år. hihi.

Vi åkte in i området med bostäder. Där skulle finnas ett vinsthus. Det här låg fint i slutet av en gata. Park på ena sidan och så var det en konstgjord sjö utanför. Huset var fint inrett och det kändes ganska insynsskyddat. Skulle inte ha något emot att vinna ett sånt här hus.

På kvällskvisten gjorde jag iordning en halvfärdig smörgås tårta. Dekorera tänkte jag göra imorgon så det ser frächt ut. Det blev iallafall en med seafoodsallad mix och räkor.

Sen gjorde jag iordning min bag för morgondagen. Med tekopp, handarbete och papper med penna. Ska träffa kul människor.

Uppe med tuppen och gjort klart smörgåstårtan. Vill ha något som räknas som svenskt med mig när jag ska träffa en grupp australiensare.

Joy kom och hämtade mig vid husets uppfart. Joy känner jag en del från förra gången jag var här. Den gången hade jag sökt på nätet efter en kontakt som var med i OIDFA.

OIDFA är en världsomspännande förening för knypplade och sydda spetsar. Då fick jag Joys telefon nummer. Det visade sig då att hon bodde på en gata man åker förbi för att komma till syrrans hus. Fem minuters promenad härifrån.

Nu skulle vi då ses igen efter 3 år. Väldigt kul. Och idag skulle jag få följa med henne till en grupp där de syr olika saker. Needlework. Alltid spännande att se och träffa nya människor.

Jag tog med mig lilla asken med frivolitets arbeten i. Är ju väldigt liten och smidig att ha med på resor. Min thébag of course innehållande tekopp, tepåse och även denna gång en låda med smörgåstårtan för alla att smaka på.

I en sån här grupp så finns det en ordförande. Hon ( för det brukar alltid vara en hon. I Australien håller man på könsrollerna må ni tro)börjar med att hälsa alla välkomna. Joy har ju vid det laget redan presenterat mig, men jag får alltid ett formellt välkomnande också. Sedan talar hon om ifall det är några andra möten, tävlingar eller förevisningar de har inplanerade. Också lite om de har några kurser planerade.

Den här gången berättades det om en broderiteknik som heter Snutki. Den kommer från Polen. De hade tänkt att starta den i mars men nu ville de att jag skulle få vara med så de ändrade hela sin planering för min skull. Vi ska börja den 14 februari. Ska bli kul.

Te är en viktig ingrediens alla här, de har ju alla vanor från England eller hur. Hihi. Då fick de alla ta en bit av tårtan och den blev väldigt uppskattad. Alla frågade efter recept och hur gör man då när man bara gjort den ur sin egen fantasi och inte har några exakta mått på något.

Efter téet så brukar de visa upp allt som de gjort sen sist eller arbetat med en tid. Mycke fina saker var det. Sen handarbetar man eller som jag knallar omkring och snackar och studerar vad de håller på med. De är snälla och visar gärna sina arbeten och förklarar hur det görs eller fungerar.

Joy skjutsade hem mig igen och vi ska ses på lördag igen, då jag ska träffa nästa grupp.

Nu var jag så inspirerad så efter att jag berättat om min dag för dom andra så fortsatte jag med mitt broderi. Det är också så att det ser ut som om en del trådar inte kommer att räcka så jag vill ha så mycket klart som möjligt innan lördag för då ska Joy och jag gå till Spotlight för att införskaffa det jag behöver för att kunna sy Snutki och på Spotlight kan jag även köpa det garn som eventuellt fattas till mitt broderi.

På kvällen så for Anna, Jim och jag ner till Pasific Fair för att gå på bio. Mission Impossible Ghost Protocol. Där är ju Michael Nyqvist med. Det var en spännande och rolig film. Michael hade en stor roll som han förvaltade bra tycker jag.

Regn regn otroligt va med regn.

Anna o mor for till sjukan för provtagning. De fick åka många omvägar innan de kom fram för alla översvämningar som blivit. Anna & Jim blev lite oroliga att Stephanie inte skulle kunna komma hem från skolan om regnet skulle fortsätta hela dagen.

På några timmar har det kommit över 300 mm regn och i bergen har det kommit ännu mer. Över 600 mm och allt det ska ner till dalarna sedan och till kusten. Många hus ligger redan under vatten. Folk får bli evackuerade. Vägar är avstängda. Bilar och annat spolas bort när vattnet kommer forsande. Allt verkar så overkligt.

Man undrar va allt vatten kommer ifrån. Det som varit snustorrt är nu översvämmat. Jorden som är så torr tar inte till sig vattnet utan det far på ytan. Här där Anna & Jim bor är vi ju förskonade från floodingen men vattnet passerar. De rapporterar på tv:n.

Ja jag sitter ju som sagt inte i sjön utan jag jagar vidare med mitt broderi. Vill ju som sagt se vilka trådar jag eventuellt måste köpa till.

Vid 17 tiden så hade det slutat regna och jag lånade bilen för att kunna åka och kolla in läget lite. Nere utmed stranden hade det kommit så stora vågor att de hade tagit med sig massor av sand. Det hade bildats ett stup, en kant där sanden hade glidit ut i havet. Det syns också på vattnet att vågorna innehåller massor av sand. Havet är inte turkosfärgat nu utmed stränderna.

Det är intressant att få se sånt här. Man förstår inte vädrets makt innan man får se det med egna ögon. Man kan känna och se när man tittar på tv men det är fortfarande så overkligt.

Jippiiiii solen skiner. Efter frukost drog jag ner till Bunnings. Det är en affär liknande K-rauta, Bauhaus osv. De brukar ha gratis kurser i t.ex. mosaikläggning, karva ut figurer i olika material, trädgårdsplanering osv. Så jag hade tänkt att jag kanske kunde lära mig något nytt. Tyvärr var det ingen kurs idag för att det var public holiday.

Tyvärr var alla stora firanden av nationaldagen också inställda pga. det myckna regnandet. Många parker ligger under vatten.

Det mulnade på lite men det kom fortfarande inget regn så vi beslutade att fara ner till Burliegh Head. Där träffade vi Bruce. Vi intog en lunch på surfklubben där. Chruncy chips and fish.

Vi promenerade på strandpromenaden. det var en hel del folk på stranden. De hade mer badvakter eller livräddare än normalt. Vågorna var höga och strömmarna starka.

Stephi behövde jobba vidare med skolarbete så vi vände åter hemmåt.

Dagen förflöt med spel, broderi och några dopp i poolen.

En dag som försvunnit ur mitt minne. Det mesta iallafall. Det regnade och jag la sista handen vid broderiet för att se vilka trådar som skulle behövas. Jag gjorde om mönstret lite så jag kunde använda av de trådar jag hade det var bara lite på lejonhonan som jag inte lyckades få ihop. Det innebar iallafall att jag bara skulle behöva köpa en färg.

Jag bakade kanelbullar för att ha med mig till knyppelmötet. Sen gjorde jag en äpplekaka med mazarinbotten som vi skulle kunna ta efter kvällsmåltiden.

Oj va spännande. Ska träffa en ny grupp av människor idag. Man har allt lite fjärilar i magen innan man kommer iväg. Funderar hur det ska vara, gå med språket osv. Men bäst är att jaga sådana tankar åt sidan annars skulle man ju inte våga någe.

Joy dök upp tidigt, ja då menar jag vid 8.30. Bara jag var vaken iallafall i det här huset. Vi for först till en affär som heter Spotlight. Där inhandlades garn så jag ska kunna göra färdigt mitt broderi. Sen var det pärlgarn, sybågar och synålar för att jag ska kunna göra ett Snutki broderi. Tyg och andra trådar som behövs gav Joy mig. Snäll människa. Inte nog med att hon ger mig material, hon ska visa hur det går till också.

Sen for vi till ett bibliotek som ligger mellan sjukhuset och Australia Fair nere i Southport. Där hade det samlats en grupp damer i olika åldrar som pysslar med knyppling.

Alla knypplade inte idag men de hade arbeten med sig för att visa. De planerade för en utställning de skulle ha. Jag gick som vanligt omkring och höll låda. Alltid så kul att diskutera med andra om hur de tycker, tänker och gör. Gac även adressen till Svenska spetsar då en del verkade intresserade av att komma till Sverige för att lära mer. Sommarkurserna i Vadstena är ju ett perfekt tillfälle för sådant.

En del pysslade också med tatting eller frivolitet som det heter i Sverige. En asiat hade till och med samma mönsterkonstruktion i en liten sak hon gjort som jag har i ett bokmärke jag brukar göra

En härlig förmiddag i sällskap med glada människor. De älskade kanelbullarna förresten. De tyckte jag kunne stanna i Australien så jag skulle kunna lära dom baka bullar och visa dom en del tips inom knypplingen.

Efter lunchen hemma så for Anna, mor och jag ner till en ganska ny affär som heter Masters. Den är väl ungefär som K-rauta eller Bauhaus. Massor av saker inom trädgård och bygg, renovering osv.

Vi var intresserade av att titta på trädgårdsdelen. De har en hel del olika dekorationer och växter som vi inte har hemma i Hassela. Haha

På vägen hem igen stannade Anna till så jag kunde gå in och handla några spännande sushi i affären som heter Sushi Train. Mumsfilibaba

Sen var jag faktiskt tvungen att ta en liten tupplur. Så mycket intryck gör en trött.

Innan sänggåendet så tittade jag på en film om aquapondics. Vi måste komma igång och bygga en liten anläggning snart om jag ska hinna se hur det blir.

Regnet skvalar. Stora delar runtom är fortfarande utsatta för flooding.

Jag ägnade dagen åt att googla på resemål. Norrut regnar det och mycke är inte farbart för regnet. Anna & Jim rekomenderade att fara söderut för där finns bättre väder.

Jag funderade på att flyga till Melbourne. Hyra en bil och åka kustvägen till Adelaide, norrut till Berry och hälsa på Alexander som är där och plockar frukt.

Sen åka inlandet norrut och titta på allt jag vill. Gud va jag drömde om att kunna göra den resan, men men ett stort men. Det blir för dyrt. Australiska dollarn står rekord högt. En sån resa skulle kosta mellan 11000-13000 kr. Inga pengar jag har tyvärr. Men drömma är ju gratis eller hur.

Blev lite nerstämnd faktiskt. Ett litet tag, onödigt att slösa ork på det. Så när jag kollade mina mail så hade jag fått ett erbjudande. Jag är med i något som heter Spreet. Då får man mail med olika erbjudanden. Nu hade det kommit ett som gällde en endagsresa ut till Moreton Island. En ö utanför Brisbane som är nationalpark. Det var båtresa och en massa aktiviteter som ingick. Man får en kupong och kan sedan beställa sin resa till ett billigare pris. Jag slog till och beställde en sån kupong. Hoppas det blir bättre väder så jag får en härlig tur.

Spink och jag tog oss en rejäl promenad. Det var mulet men inget regn. Det är bara då man tyar att gå på promenad inom bebyggt område. För varmt annars. Det är otroliga hus som finns i det här området. Först går det brant uppför. Märks att de inte behöver tänka på snö och is här. Sen går det nerför och promenaden avslutas med en lååååång uppförsbacke igen. Tar ca. 1 timme för mig att gå.

Kan ni gissa vad som jag gjorde efter den promenaden. Jo badade i poolen så klart. Svalka huvud o kropp.

Casinot befann sig på balkongen den här kvällen. Härligt svalt.

Dagen började med att mor o jag for till Robina för den vanliga provtagningen. Vi måste fortfarande varje gång tala om att mor inte har ett medicard utan är svensk medborgare och att där finns avtal mellan länderna. Så om ni skulle resa hit så se till att ni har pappret från försäkringskassan med er och att ni håller hårt i det, så att det alltid finns med.

Efter en underbar frukost på balkongen och några poolbad så beslöt mor o jag att åka till Surfers. Alltid kul att röra lite på sig. Det var mulet här men såg ut att vara fint i Surfers

Först så letade vi upp ett vinsthus som skulle ligga alldeles nere vid stranden Broadbeach åt Surfers hållet till. Jag hade ju kollat in det från utsidan tidigare. Det låg intryckt mellan några höga hus. Min känsla då var att där skulle jag aldrig kunna bo. Trångt med folk stirrande på en hela tiden.

Men när vi nu fick komma in och se hur det var byggt och se vad de gjort för att det skulle kännas som om man hade lite privatliv kvar så var det otroligt hur de lyckats.

Huset var som alltid väldigt fint möblerat. Det här var i fyra plan eftersom det fanns ett även under jord med jättestort mediarum med bar och ett fyra bilsgarage. Men det var anpassat för även de med svaga ben. En hiss i huset!!!

Längst upp en terass med spapool och stora soldäck, även en del under tak. Till och med riktig bastu. För deras kalla vintrar antagligen elller vad tror ni? Haha

Sen for vi till Surfers, ja det vill säga fem-tio minuter med bil. Det första vi gjorde var att gå och hämta Anna & Jims post från postboxen. Det hade även kommit stora paket som jag hämtade inne på postkontoret. Så det var ju bara för mig att knalla tillbaka till bilen. Fanns ju ingen chans att jag skulle orka bära på det.

Mor fick en milkshake och satte sig vid ett bord på gågatan för att titta på folk som passerade. Jag gav mig ut på upptäcktsfärd i kvarteren runtomkring. Jonas (min son) hade berättat om en sushiresturang där de serverade friterade sushi. Nyfiken som jag är så vore det ju en kul grej att prova men jag hade inte lyckats hitta den än. Det finns så många små gångar under husen i markplan här.

De är kanske bara fyra meter breda men där finns alla möjliga små resturanger med bord o stolar i gången. Alla olika sorters mat från världens alla hörn. Det finns också små affärer, tattueringsbutiker osv. Riktigt spännande små gångar. Och att de var så många hade jag inte sett tidigare.

Jag tror jag hittade rätt resturang men tyvärr hade dom stängt på måndagar eller som det stod i fönstret, monday free hour. Så det blir till att komma tillbaka en annan dag.

Mor o jag knallade runt inne i köpcentret och jag visade henne med nallebutiken. Den där man gör sin egen nalle.

Nu hade vi tröttnat på folkvimlet så vi for ut till The Spit. Mor orkade gå hela den långa piren ut till fyren. Vågorna slog upp på piren längst ut. Det fanns en massa krabbor på en av stenarna dit tyvärr jag inte kunde klättra. Men de fastnade lite på ett kort iallafall.

När vi kom hem var det mörkt och de andra hade precis gjort klar maten så det var bara att sätta sig till bords. Det visade sig också att Joy varit här med kopior på mönstret till min Snutki jag ska sy.

Det blev inte så mycket spel, bara några omgångar. Mor var ganska trött.

Solen strålar åter och hettan sprider sig. Ja det gäller ju här. I inlandet så har de stora problem med översvämningar fortfarande. Hela byar evakueras. En del har precis kommit iordning efter en stor översvämmning för tre år sen och nu får de fly sina hem igen. Ofattbart.

Själva så njuter jag av livet. Frukost på en skön balkong i trevligt sällskap. Bruce kom på sitt vanliga veckobesök. Han fick smaka på mina kanelbullar och dom fick nog godkänt tror jag för det slank nog ner några stycken. Han fick även en påse med några stycken att ta hem

Anna, Jim och jag åkte ivag till Ormeau där vi skulle titta på displayhus. Olika byggfirmor bygger upp ett område med sina olika typer och storlekar hus. Folk kan komma dit och titta. Välja och vraka, se på lösningar de olika byggfirmorna har på olika rum etc. Inne i husen finns olika valmöjligheter på golv t.ex. Men de har byggt upp en variant av det.

Efter ett tag när firmorna tycker att de visat husen och de eventuellt vill komma med något nytt så säljs husen till folk att bo i. Vi kollade två firmor, mer orkar man inte ta in i information. Varje firma hade tre-fyra hus i olika storlekar att titta på. Längst ner på gatan så fanns det minsta huset för en firma och ju längre upp man kom så steg storleken och priset. Efter tre hus tog nästa firma vid. Samma sak, minsta och billigaste huset längst ner och så steg pris och storlek ju högra upp på gatan man kom.

Otroligt fina hus, men otroligt små tomter. Man har i princip en gångstig runt huset. Eventuellt kan det vara lite större baktill så man kan klämma in en pool där. Husen ligger tätt tätt.

Stora fönster och öppningar överallt. Här så pratar man inte om kvm på ett hus utan det är hur många sovrum man har som räknas.

På vägen hem så stannade vi på McDonalds. Där tog jag en Aussieburger. Dvs där finns inlagd rödbeta på. Typiskt Aussie. Det här landet är det enda som jag varit i där McDonalds ser annorlunda ut. De har också något som heter McDonalds Café. En helt avskild avdelning där det är som på ett fik.

Resten av dagen gick i slapphetens tecken.

Skypat med Connie. Vilket bra sätt det är att hålla kontakt. Man kan både se och prata med varandra som vanligt. Bara inte ta på varandra. Har ni inte ett skypekonto så skaffa ett. Om man har internet så kan man ju alltid prata med varandra utan att det kostar något. Man kan även ha ett konto med förinbetalda pengar. Då kan man ringa till vanliga telefoner till en låg kostnad. Jag har användt de några gånger när jag har haft kontakt med sådana som inte har dator.

Jag broderade klart mitt långstygnsbroderi. Är faktiskt riktigt nöjd. Ska åka ner nån da och visa det där jag köpte det.

Det är bra med internet överhuvudtaget. Man kan betala sina räkningar var än man är, man kan beställa besiktningstid för bilen var än man är. Ja så då förstår ni nog att det var det jag gjorde.

Spink behövde en klippning så det gjorde jag. Han var snäll och satt ganska stilla. Behövde bara hjälp att hålla honom när jag skulle klippa i ansiktet på han. Han verkade själv ganska nöjd med resultatet. Blir ju mindre varmt utan en massa päls på kroppen.

På eftermiddagen så började Jim o jag med att kapa ställningen för aquapondics systemet. Man fick ta ur tanken ur metallställningen. Sen kapade vi bort botten på ställningen en bit upp. En bit ska vara runt odlingsbädden och den andra runt fisktanken.

Vi kollade vilka rör vi har som ska bilda vattenlås mellan odlingbädd och fisktank. Jim o jag for till Bunnings och införskaffade det vi skulle behöva och som inte fanns hemma i bra o ha högen. Hihi

På kvällen kom regnet igen. Och Casinot öppnade igen.

Provtagning. Alltid något nytt som händer. Olika sköterskor varje gång. Men väldigt skönt att vi får hjälp.

Förmiddagen bestod av poolbad och läsning. Jag har börjat läsa Janus stenen av Elly Griffiths. Tar lite tid med läsning för mig på grund av dyslexin. Måste gilla böckerna annars orkar jag inte läsa dom. Den här gillade jag så den kan jag rekomendera.

Mor är nu inne på sin andra talbok: Den hedervärde mördaren av Jan Guillou.

Till lunnchtid for vi till The Windmill resturant. Det är ett ställe som ligger mot Mount Tambourin hållet till brevid en älv.

Vi började med att titta på delen där de ställt upp en massa gamla saker de samlat på. Tvättmaskiner, kassa apparater, skolbänkar, gamla foton från förr osv.

Sen gick vi till resturangdelen. Dom har ofta tillställningar för bröllop och firmor. Vi intog vår lunch som var underbart god och enorma portioner. Tur att Anna o jag delade på en portion, då fick ju jag plats med en pajbit med citron och maräng.

Sen fick vi en brödbit att ta med ner till vattensköldpaddorna i älven. De visste inte om där fanns några för när floodingen var så spolades de iväg nerför älven. Men vi hittade en del som gärna mumsade på brödet.

Jim hade tagit med äpple och grönsaker hemmifrån för att mata hönsen, grisen, fåren o getterna med så dit styrde vi kosan. Jim blev nästan överfallen av en get som verkligen var sugen på godsaker.

Det fanns ett nurseri( plantskola ) att titta runt i. Sen fanns en liten shop med fina grönsaker o frukt. Det fanns också små butiker med hantverk och kristaller etc. så vi hade att göra. Nu var inte allt öppet som tur var.

På vägen hem stannade vid ett nurseri utmed vägen. Jim hade tagit med sig en del klipp från träd och buskar i trädgården. Vi skulle fråga om de visste vad det var så de kunde avgöra om de ville ha det kvar i trädgården

När vi kom hem så fortsatte vi med aquapondicsen. Vi kapade tanken och jag tvättade ur den med högtryckstvätten Anna fått i julklapp. Vi provade att ställa ihop det för att se hur det blir.

Sen fortsatte jag att tvätta en del på husväggen där det fanns mögel och att spola rent uppfarten. Vattnet vi använde kom ifrån deras regnvattentank. För här slösar man inte på dricksvatten

Idag skulle vi på ett nytt äventyr. Vi följde med Anna & Jim när de skulle hämta varsit trä i Mudgeraba. Det är så att kommunen delar ut träd, ja små sådana förstås som sen ska växa till trädstorlek. De vill att det ska planteras mer träd för djurens skull.

Det är alltid kul att åka en sväng, se hur det ser ut på olika platser. Mudgeraba är en fin liten ort som ligger söderut härifrån Nerang. De har bevarat den fina bykänslan med små äldre hus, frodiga trädgårdar och små vägar trots att den ligger brevid highwayen och inte så långt bort från myllrande storstadsliv.

På vägen hem handlade vi på Coles och tog en fika på Starbucks. Där menar Anna att de har starkt och gott kaffe.

Jag badade och slappade med min bok i nyporna innan Jim och jag fortsatte med byggandet av aquapondicsen. Jag borrade hål i rör som ska fördela vattnet. Vi fixade rör anordningen som bestämmer vattendjupet i odlingsbädden. Vi fyllde på lecakulor och tvättade dom.

Sen skulle vi koppla pumpen men det visade sig inte så lätt. Ja själva kopplandet var ju inget problem utan problemet var pumpen. Jim hade köpt flera på auktion men ingen visade sig ha något bra tryck. Vi plockade isär dom och upptäckte att impellern inte satt fast ordentligt mot den drivande axel. Vi klurade på olika lösningar, lim eller fjäder. Nå vi får fundera på saken.

På kvällen så läste jag på om hur allt fungerar med aquapondics. Intressant faktiskt. Ett sammarbete mellan fiskar och växter. Skulle inte fungera hemma i mitt växthus för det blir kallt om vinter och allt fryser. Men jag skulle kunna odla med hjälp av hydropondics. Får ta och fundera på det. Man kan ju tömma systemet på vintern.

Ja tänk nu har 2/3 delarredan tagit slut, bara en kvar. Konstigt det där med hur det känns. På ett sätt känns det som om vi varit här länge men samtidigt så blir man förvånad att det redan gått två månader.

Jag sydde langettstygn runt tygbiten jag fått av Joy. Den får ju inte repa upp sig och försvinna. Skönt att sitta ute i solen, varva mellan handarbete och poolbad.

Idag skulle vi åka en sväng igen. Vi tog M1:an söderut. Svängde av vid Elanora och åkte vidare på Galleon way. Vi stannade till vid ett ställe för att handla något att ta med för att äta. Det blev fish and chips. I den här butiken hade de gjort så att man 1. valde vilken sorts fisk 2.valde om den skulle vara panerad eller ej 3. smaksättning 4. grillad eller friterad 5. storlek på chipsen.

Vi fortsatte vår färd och den gick över Currambin Creek på väg 96 mot Currumbin Valley. Vi hittade en fin park som hette Robert Neumann Park där vi intog vår lunch. Min var mycke citron på. Mumsfilibaba.

Sen åkte vi vidare på Currumbin Creek road till något som heter Crystal Cottage. En liten stuga med mycke kristaller precis som namnet antyder. Massor av fina saker. En del krimskrams också. Ett sånt här ställe kan man gå ett tag i om man har lust. Finns mycke småsaker och överallt dyker det upp något nytt. Om man har lust att lära sig om kristaller och stenar och hur de påverkar så fanns det också mycket böcker om det.

Vi skulle fika på deras fina veranda. Te med mjölk kallas här Devinshire thé. Sen blev det nybakade scones gjorda på pumpa med sylt. Helt otroligt underbart gott. Där satt vi och njöt utomhus omgiven av allehanda ting. Kan man ha det bättre? Ja det skulle väl vara om kära Connie också suttit här med mig. Hade velat dela mina upplevelser med honom. Men man kan ju inte få allt här i livet.

Vi åkte hemmåt en annan väg. Naturen är så vacker nu när den frodas av allt regn. Kosan styrdes mot Tallebudgera och sen vidare ut mot M1 igen.

På kvällen gjorde vi egna pizzor hemma. Sen blev det Movie night. Kvällens film hette Harry Potter and the deathly hallows del 2.

Dagen startades med Big breakfast. Det vill säga stekt bacon, vita bönor, stekt lök, stekt tomat, stekt ägg och en bit rösti. Allt intaget på en varm balkong med utsikt över Surfers Paradise.

Sen var det dax för äventyr igen. Vi for en underbar väg genom naturen mot Numinbah Valley. Vi skulle kolla in en koras som Anna o Jim gärna skulle vilja ha på sin gård Wangara.

Vi träffade en trevlig kvinna som skulle svara på våra frågor och visa oss sina djur. Rasen de vill ha heter Belted Galloway. Det är en koras som inte är så enormt stor. Tålig sort som tål både värme och kyla. Klarar sig på gräs och hö, behöver alltså inte en massa kraftfoder. Har lätt för att föda. Är beskyddande av sina kalvar. Här är det ju vildhundar som är ett stort problem. Inte rävar som i Sverige. Sen är de ju fina att se på. Ludna, svarta med ett vitt band runt magen.

Vi fick även hälsa på hennes fina hundar, två golden retrivrar. Hon hade lite höns som sprang omkring på tomten också. Det är så vackert här i Numinbah Valley att man bara njuter av att titta sig omkring. Väldigt kuperat med höga berg. Mycke med öppen mark med stora träd. En hel del tamdjur som betar markerna.

Vi for till en Bochow Park för att fika, vi hade med termosar och annat hemmifrån. Jag passade på att stoppa huvudet i Nerang river som gick förbi parken. Jag tycker att bästa sättet att hålla sig sval är att alltid ha blött hår. Det tar värme från huvudet för att torka håret och det innebär att jag håller huvudet svalt.

Hemmavid så fixade jag till det sista med rören för aquapondicsen. Jag hade borrat för många hål i röret som skulle fördela vattnet i odlingsbädden så nu fick jag silikona igen en del.

Michelle åkte iväg tidigt på morgonen för hon skulle på läger med skolan. Faktiskt nånstans i närheten av var vi var igår. I Numinbah Valley.

Mor o jag for till Robina för provtagning igen. Blev lite snopna när de sa att dr. Tony inte var kvar på avdelningen. Vi fick gå ner en stund i cafeterian och fika så skulle de jaga rätt på en annan doktor som kunde fixa pappret vi måste ha för provtagningen.

På vägen hem åkte vi förbi Lifeline och visade upp broderiet jag köpte hos dom som jag nu gjort klart. De blev väldigt glada för folk brukar säga att de ska komma tillbaka och visa sina saker men de brukar aldrig göra de.

Sen var vi in till Optus och köpte en mobiletelefon som jag kan använda här i Australien. Jag hade ju redan ett förbetalt SIM kort men det vill inte fungera i min telefon. Telefonen jag lånat av Michi ville inte tända upp displayen så man ser inte vad man gör.

Efter frukost så for vi ner till köpcentret vid Wollis igen. Vi hade beställt tid för fotvård till mor. Jag blev så sugen så jag tog det också. Medans man sitter och får vård på fötterna så sitter man i en stol som ger massage. Väldigt skönt. Efter att de fixat med fotvården gav de även massage på underben och fötter. Vääääääldigt skönt.

Jag köpte med sushi till lunch. Bäst att passa på så mycket det går innan hemfärd för sen blir det nog inte så ofta.

Jag lånade bilen för att fara ner till Broadbeach för att bada och surfa lite. Väldigt skönt. Hade frukt, vatten och en god bok med mig också.

Det kom ett gäng med smala smäckra kanoter. Väldigt vältränade människor. De hade nog någon sorts träning för de stod ute i vågorna, hoppade i kanoterna, paddlade som dårar mot vågorna och ut mot lugnt vatten. Sen kom de in igen och gjorde om samma procedur säker 10 gånger. Anna trodde de tränade inför något som heter Iron man.

På kvällen tillagade jag blomkålsmos med ungsbakad korv med lök och ost. Jag ville visa att man kan göra underbart gott mos av blomkål ifall man vill undvika potatis.

Vi satt ute och spelade Rumikub och då blev jag attackerad av myggorna. Jag vet inte varför de måste gå på mig först av alla. Stora och kliande blir betten också.

Idag var mitt uppdrag att klä in aquapondicsen i vassmattor. När man har fisk i tanken (finns inte i den här än) så får inte solen lysa på tanken. Dels blir det för varmt och det gör också att alger kan frodas och de vill man inte. Jag figurklippte två olika lager så att solen bara ger ljus men inget starkt sådant.

På eftermiddagen for Anna, mor och jag till Paradise point och till ett ställe som heter Phil Hill Enviromental Park. Man kan söka på namnet på Googlemaps. Där kan ni titta hur det ser ut på kartan sen kan man koppla över till satelitbild och då ser man hur det ser ut på riktigt. En bra karta för att följa hur jag far omkring. Iallafall så är det en liten ö som innehåller mangroveträsk. Där har de gjort en gångväg. Man kan se en hel del krabbor av olika sorter.

Sen finns det som i alla parker grillmöjligheter och platser att sitta på. Det fanns också en badplats omringad av nät som gör att man inte behöver vara rädd för hajar eller maneter så kallade stingers.

Vi hade nog tänkt att fika där efter vårat bad med det närmade sig ett oväder med stormsteg och det fanns miljoners av sandflies som höll på att äta upp mig. De betten kliar inte värst mycket med en gång men kan börja klia nå otroligt 1 till 2 dar efteråt.

Efter frukost gav jag mig av till Bunnings. En affär typ K-rauta eller Bauhaus.

Där skulle bli fria lektioner för ladies i mosaikläggning. Tyvärr så hade vi missat på tiden. Nu var det avancerade gruppen som höll på. Den andra skulle starta 11.30.

Jag tog svängen förbi en gitarr affär som jag sett inte så långt hemifrån. Ojoj va det fanns gitarrer där och basar och mandoliner och ukelele osv.

När jag kom hem var Bruce där på en fika och lite snack. Innan jag for ner igen till Bunnings ringde jag och bokade en resa till Tangalooma för fredagen. Jag hade fått tag i en kupong som gav mig 70% rabatt så jag slog till

11.30 var jag på Bunnings för att starta med mosaik. Alla nya fick börja med sitt husnummer. Man har små små kakelplattor eller bitar som man klipper och formar. Sen passar man ihop dom så man får fram det man vill ha. Lite knepigt med pusslandet för att få det snyggt. Man ska ju helst finna färger som också passar ihop. Först la jag en ram sen så blev det siffrornas tur. Sen hade våra två timmar redan gått. Det var jättekul. Så trevliga människor som skojar och hjälper varandra. Steve som höll i det hela såg ut som Santa och kallades också så. Nu har jag botten mellan ramen och siffrorna kvar att göra så det får bli nästa vecka. Allt är gratis. Jag är så förvånad att det inte var mer än 10-12 personer.

När jag kom hem hade Jim fått pumpen i aquapondics system att fungera. Nu porlar vattnet så fint. En del av dagen tillbringade jag vid poolkanten och med min bok.

Senare åkte mor, Anna, Jim och jag ner till Masters för att inhandla lite seedlings eller små sticklingar som vi säger. De ska planteras i aquapindicsens odlingsbädd. Väldigt spännande tycker jag.

Connie väckte mig med ett sms före sex på morron. Han hade glömt att vi sagt vid 7 tiden. Men det är ju alltid kul att språkas vid. Vi brukar göra det varje dag en liten stund.

Provtagning och sen hann jag precis göra frukost åt mor innan det var dax för mig att fara till Bunnings igen. Idag var det fri klass med Hebel carving. Hebel är ett betong som är full med luft. I den kan man karva ut figurer med hjälp av stämjärn, knivar och borrar. Ja man tager vad man har. Sen försluter man den genom att måla på en sorts lim som man blandat med vatten till en tunn tunn sås.

Det fanns dom där som gjorde enorma saker. De hade så klart hållt på ett tag. Vi nybörjare skulle börja med en liten ljusstake för värmeljus. Sen gällde det att snabbt hitta på någon form man ville ha på föremålet. Även denna lektion var helkul.

Jag fick genast en massa idéer så jag köpte med en bit hem för att jag vill göra en Alla hjärtandsdag present till Anna & Jim.

När jag kom hem planterade vi alla växterna vi köpt igår. Tomater, koriander. basilika, gräslök, jordgubbsplanta, butternut pumpa, gurka och tagetes. Först sköljer man bort så mycket jord det går från rötterna och sen stoppar man bara ner dom i lecakulorna. Vatten nivån är någon cm under översta lagret av kulor så plantorna står i princip i vatten.

Jag började karva på min present till Anna & jim utan att någon skulle se eller veta. Vi åt en underbar mat och sen öppnade Casinot igen.

Jag plockade ihop mina saker för min utflykt imorgon. Kläderna jag tvättat var inte torra så jag fick improvisera lite. La en list mellan två punkter. Hängde kläderna på den och riktade fläkten emot. Förhoppningsvis skulle kläderna torka

Uppe med tuppen eller kanske före till och med. Fyllt vattenflaskan med is o vatten. Jag räknade med att resan till mitt mål skulle ta 1-1,5 timme. Jag styrde kosan mot Brisbane och något som heter Pinkenba. Det är ett ställe som ligger söder om flygplatsen och utmed Brisbane river.

Därifrån skulle båten gå ut till Tangalooma som ligger på Moreton Island. Lite spännande att fara iväg på sånt här alldeles själv. Båten avgick från hamnen kl. 7.30 och de ville att man skulle vara där 45 minuter innan. Det kom lite mer folk allt eftersom. Vid tiden för avgång var vi nog kanske ett 25 personer. De flesta gick in och satte sig, men jag stannade kvar ute på däck. Solen strålade från en klarblå himmel.

Resan ut till ön tog 1,5 timme. Sen fick man promenera bort och anmäla att man kommit och för att boka det man ville göra. På min kupong hade jag en massa alternativ men de stora sakerna var att 1. Snorkla med guide vid vraken. 2. Guidad tur med båt och mata fiskarna 3. Att göra en guidad segway tur på 25 minuter.

Jag valde självklart att snorkla vid vraken. Det var lite tid kvar innan det skulle ske vid 10.00 så jag handlade lite glass och avnjöt på stranden.

Vi blev en liten klunga som samlades vis sportshuset. Vi fick prova ut simfötter. Det är ju viktigt att de inte är för stora och faller av i vattnet eller för små och klämmer nå olidligt. Snorkel och cyklop är one size fits all så det var ju inget att prova ut. Efter det så var det våtdräktens tur. Alla såg vi lite kul ut som sälar ungefär.

Sen hade de en genomgång av utrustningen och av säkerheten. Nu tågade vi iväg till en båt som tog med oss ut till vraken. Vraken är en massa skepp som hade gjort sitt inom rederibranschen. Man sänkte dom avsiktligt på en lång rad utanför ön som en skyddande barriär mot vågor och vind. Allt för att båtar skulle kunna ankra innanför och vara trygga. Det är länge sedan så nu är det bara skrot kvar som växter och fiskar lever runt.

Båten vi satt på var som en stor flotte med motor bak och tak ovanför. På sidorna så kunde de fälla ner som långa trappor där flera kunde sitta i bredd. På med fenor och snorkel och i vattnet.

Det var tre guider. Alla hade en livboj med sig ifall någon av oss skulle behöva hänga på något. En guide simmade först och visade vägen, en i mitten och en på slutet. De pekade ut speciella fiskar osv.

Först tog det nog en två tre minuter innan jag fick ordning på mitt andande i snorkeln. Hjärnan säger ju att man inte kan andas under vatten så man måste ta djupa och lugna andetag så går det bra. Sen glömmer man bort att det inte är normalt att andas under vatten.

Jag har aldrig simmat eller snorklat vid skepp förrut. Det var verkligen spännande. Man fick se mycket fisk. Jag kunde ju ta en del bilder under vattnet men jag kunde inte se hur de blev just då för det syntes inte på displayen.

Vi råkade komma in i ett manetstim. Jag hörde hur en av guiderna ropade att det inte var någon fara för de här brändes inte. Så jag fortsatte bara att simma rakt genom stimmet. Senare skulle det visa sig att hon haft fel. Flera av deltagarna hade fått väldiga brännmärken efter maneterna. Jag hade klarat mig som tur var. Turen varade i 90 minuter och sen var man ganska slut. In till land och lämna tillbaka alla saker.

Jag gick iväg och handlade en vrap med massor av sllad och kyckling. Den tog jag med mig och gick tillbaka till sportshuset. På min kupong ingick 1 timmes kajakhyra och 1 timmes hyra för en bräda man står upp på och paddlar. Jag bytte till mig två timmar i kajak istället och så gav jag mig ut på sjön igen.

Jag hade paddlat en bit och sen låg jag och guppade på vattnet och åt min vrap och hade iskallt vatten till medans jag tittade på dom som drogs omkring i en fallskärm efter en motorbåt.

Jag fick för mig att jag skulle paddla till vraken. På vägen dit gjorde jag några strandhugg. Det var långt dit. När jag skulle tillbaka så hade vinden ökat och vattnet blivit mera strömt då ebben gjorde sitt intåg. Jag fick verkligen kämpa mot vind och ström. Paddlade i 45 minuter oavbrutet för att komma framåt. När jag äntligen kom fram så hade mina ben somnat därför att kajaken tryckte lite på utsidorna av benen. Jag hade försökt röra på benen men det hjälpte inte. Så när jag skulle kliva ur så rasade jag i vattnet för att inte benen bar. Det måste ha sett kul ut. Kändes iallafall kul. Hahaha. Jag fick sitta ett tag och vifta på tåna innan det blev fart igen.

Än så hade inte energin tagit slut så nu fick jag tillbaka hela snorkelutrustningen förrutom våtdräkten. Jag ner till vattnet igen. Det fanns lite pålar som stod i vattnet en bit ut ifrån stranden. Där huserade en del fiskar. Så där låg jag och guppade i vattner med framsidan nedåt och rygg o bak upp mot himlen. Efter 1 timme med det så hade jag utnyttjat det mesta som ingick i min kupong.

Nu tillbringade jag resten av tiden i vattnet simmandes eller på stranden. Kl. 15.30 så hämtade jag min biljett för återfärd till fastlandet. Tänk hela dagen i sol och vatten. Gud va härligt livet kan vara.

Bilfärden hem tog lite mer tid än ditfärden. Nu skulle alla hem från jobbet och det var ju fredagkväll. En del skulle ju till landet också.

Kvällen hemma avslutades med movie night. Denna gång en ny film som hette något med Apornas planet. Den handlade om hur det blev apornas planet. Både spännande och lite läskig.

Anna & Jim packade bilen och for till Wangara. En av grannarna hade inbjudit till fest.

Mor o jag tog andra bilen och for ner till Surfers tidigt. Vi hade tänkt att äta frukost ute och vi skulle också kolla på sandskulpturs tävlingen som började idag på strandpromenaden eller om den kallas för esplanaden.

Otroligt vad de kan göra i sand. Det är en speciell sand inte sån som finns på stränderna. Den innehåller för runda och avslipade sandkorn. Den här innehåller mer fyrkantiga korn(inget man ser för blotta ögat) och sen är den hårt packad.

De som tävlar har två dar på sig att göra sin skulptur klar, Temat är Pirates in Paradise. Alla helt otroliga även om de inte är klara på långa vägar.

Vi intog vår frukost på Beach Café som ligger på andra sidan gatan från stranden sett. Så vi hade ett folkvimmel att titta på. Mycket gott och avslappnande.

På vägen hem for vi förbi Carrara market. Jag skulle köpa lite torkat kött med god kryddning. Det är så bra att ha, behöver inte kylförvaras.

Dagen utvecklades till att bli väldigt kvav så poolen fick en del besök.

Flickorna försvann åt olika håll. Michi skulle ha en sleepover hos en kompis och Stephi skulle nog komma hem sent från partyt hon skulle på.

Nu kunde jag sätta mig i trädgården och karva vidare på min present. Jag ville bli klar med själva karvningen idag så jag satt ute till det blev för mörkt. Jag hann precis bli klar men det hade inneburit att myggorna hade kalasat på mitt blod. Hade fått enormt stora bett. Hua va det kan klia

Idag skulle jag fara ut på ett eget äventyr. Jag tog bilen och styrde min kosa mot Natural Bridge som ligger i Numinbah Valley. Det är så vackra slingrande vägar som tar en fram i den kuperade terrängen.

Natural Bridge är en bro i sten som bildats genom att vattnet forsar fram på olika hårda stenlager. Vattnet faller ner igenom ett hål och därunder har det bildats en stor grotta. Sen rinner vattnet ut genom ett annat hål. Vattnet som rinner här är starten på Nerang River.

De har gjort en fin gångväg som går i en cirkel så man kan gå utan att behöva gå samma väg tillbaka. I grottan vid vattenfallet så finns det massor av lysmaskar. Dom fick ju inte jag se men jag såg några fladdermöss som höll till längre in i grottan.

När jag går en sån här stig tittar jag alltid mig omkring. Vandrar sakta framåt så jag inte ska missa små ödlor, insekter eller annat kul som finns att se.

På vägen hem åkte jag upp en sväng på Springbrook. Vägen dit är mycket brant. !7% lutning. Om ni tänker att den är 5% lutning i lövåsbacken vid Hedviksfors.

Jag gick till några lookouts. Det är fint vid vattenfallen för det är så mycket vatten.

Jag var hemma till 16.30 för då skulle Stephi, Michi och en kompis åka och Bowla.

På kvällen kom ett väldigt åskoväder. Thunderstorm som de säger här. Blixten och knallen kom samtidigt så vi hoppade nästan högt.

Jag var så trött så jag gick till säng redan vid 21 tiden, straxt innan Jim & Anna kom hem

Idag for hela familjen Lagerstedt iväg till sjukhuset i Southport för att visa upp Michi. Allt har gått bra efter blindtarmsoperationen.

Jag passade på att klippa gräset och rengöra poolfiltren. Man kan ju inte bara bada i poolen den ska skötas om också.

Annars så gick dagen med att läsa bok och bada. Solen strålade och det var varmt. Mor o jag spelade lite spel också.

På eftermiddagen åkte jag ner till affären och inhandlade en del ingredienser till gräddtårtorna jag tänkt ha med mig imorgon.

Jag bakade 2 tårtbottnar. Gick bra blev höga och fina. Jag skar den ena i tre bitar. I det undre mellanrummet la jag jordgubbssylt med lite grädde i. Imella de övre bottnarna blev det mosad banan med lite grädde i. Jag väntar med att dekorera tills imorgon så den blir fräsch, la bara ihop den för att den ska kunna safta och gotta ihop sig.

På kvällen så låg jag i sängen och kollade på deltävling 2 i Sveriges Melodifestival. Vet inte riktigt vad jag tyckte om låtarna. Blandad kompott.

Upp och hoppa på morgonen. Jag garnerade tårtan. Hoppas de ska gilla den. Här är deras tårtor av den torra varianten. Man kan skära av en bit, hålla den i en servett och ta en tugga utan att använda sked. Vi får se vad de tycker. Jag la även ihop den som jag ska bjuda på här hemma i eftermiddag till kaffet.

Joy kom och hämtade mig och vi for iväg till gruppen för needlecraft. De visade som vanligt som de gjort klart. Carol hade gjort en större handarbetsväska av sina broderier än de andra. Med massor av fickor och plats för saker. Beverly hade också gjort klart sin som va som det var tänkt från början.

Vi fick också börja med Snutkin. Mönstret skulle föras över till tyget och det gjorde vi med blyertspenna. Många ringar att rita blev det. Sen skulle man sy tråckelsöm med små små stygn runt alla ringar för att förstärka. Man började på ovansidan av en ring, gick runt halva sen över på undersidan på nästa ring så det blev som en lång slingrande orm. Sen sydde man tillbaka på andra sidan och då var ringarna sammanlänkade av tråckelsöm. Längre än så hann jag inte idag.

Tårtan blev väldigt uppskattad. De hade aldrig ätit något liknande. Jag sa att jag nog inte skulle komma tillbaka något mer för jag tänkte åka ut en sväng i Australien. Alla tyckte det var synd för de hade uppskattat att jag hade med svenska specialliteter varje gång.

När jag kom hem så gav jag Anna & Jim presentenjag gjort i hebel carving. Själv fick jag en chokladros av Jim. Omtänksamt av honom.

Efter att jag vilat lite så garnerade jag tårtan som skulle ätas här hemma. Jim kom hem från ett möte precis lagom för att få en fika med nygjord tårta på verandan. Uppskattat även här.

Jag sydde lite mer på min snutki innan tv:n tog över ett litet tag. Jim och jag tittar på ett program där olika par tävlar om att ha en instant resturang hemma. Det är även två kunniga domare med och bedömmer maten, upplägget, ja hur hela paketet serveras.

Idag dök Bruce upp igen. Vi hade lite tårta kvar så han kunde också få smaka.

Till 11.30 for jag ner till Bunnings. Det var ju mosaik klass igen. Jag kämpade på för att hinna klart med bakgrunden. Det är svårt att forma bitar som ska passa in mellen andra som redan sitter där. Jag hann precis. Nu måste jag vänta med att ha på fogmassa förannars så rubbar man lägena på bitarna. Jag fick köpa med mig en liten påse fogmassa för att göra det någon annan dag.

Jim och jag kollade på Mazdan vad som kan vara för fel. Det klonkar och låter när man kör den. Vi tror det är stötdämparen höger bak som är trasig. Jim ska skaffa delar imorgon

Jag satt en hel del vid datorn och letade hyrbil. Jag vill åka en sväng och kolla runt lite. Dollarn är som sagt otroligt dyr för oss svenskar just nu så det kan bara bli för ett par dagar.

Till sist så bokade jag en hyrbil som jag ska hämta på måndag och lämna tillbaka på fredag. Så det blir en resa över ett par dagar. Känns lite spännande att åka iväg helt ensam. Nu måste jag bara bestämma mig vart jag ska åka. Det finns ju så mycket att se på.

Men jag tror det blir norrut och inåt mot Maleney. Där ska finnas massor av hantverk att titta på. Sen är det ju fin natur också. Kanske far jag förbi Australian Zoo också. Det är the crocodile hunter Steve Irwin som startat den.

Nu så har jag ju ett handarbete att slutföra igen. Så jag jagade på med tråckelsömmen på min snutki. Det är många ringar att komma runt.

Jim hade skaffat delar så nu var det dax att byta stötdämpare. Vi hjälptes åt. Ni vet hur gamla skruvar kan sitta fast. Men Jim har många fina verktyg så det gick ganska bra.

Rätt som det var ropade Anna att en ödla kommit in i huset. Den gömde sig bakom en tunna i hallen. Det visade sig vara en Skink. De ser rätt lustiga ut. Ganska tjocka och korta ben har de. Den kom iallafall ut säkert utan att skada sig på något vis.

Anna & Jim skulle på ett affärsmöte så jag passade på att få skjuts ner till Broadbeach. Därifrån gick jag på stranden fram till Surfers Paradise. Det tog drygt en timme, det är väldigt skönt att promenera på stranden.

Jag tog mig en titt på sandskulpturerna igen. Nu visste man vilka som fått pris av domarna. Peoples choise blir inte klart förräns på söndag. De hade även börjat på den stora skulpturen de skulle göra tillsammans. Jag blev verkligen imponerad av vad de gjort.

Sen gick jag till resturangen som min son rekomenderat. Den med friterade sushis. Nu blev det något fel för jag köpte några på take away och när jag tog upp dom så var de inte friterade. Får försöka igen. Älskar ju sushi så det går ju ner iallafall.

Sen gick jag till Ripley´s Believe it or not. Ett ställe där de samlat en massa saker. Visar otroliga saker. Jag gick där i flera timmar. Där fanns mycket fina hantverk också mellan alla otroliga och konstiga saker. Kul ställe.

Sen promenerade jag en bit och till sist hoppade jag på en buss som gick till Nerang station. Det är ju ett namn jag känner igen så dit kan jag ju åka annars vet man ju inte vart man hamnar om man bara skulle hoppa på en buss. Anna kom och hämtade mig. Tack snälla Anna.

Ytterligare en otroligt kul och rolig dag. Alla dagar blir till vad man gör dom till.

Morgonen innehöll bad i poolen och dagboks skrivande.

Till luch så åkte Anna, Jim, mor och jag till Palmbeach. Där skulle jag bjuda på lunch. Jag hade fått tag i en kupong som gjorde att jag kunde bjuda alla på lunch.

Stället där vi intog vår lunch hette Genki café. Vi fick välja varsin milkshake. Sen fick vi sushi som förrätt. Väldigt goda och fräscha. Sen valde vi en maträtt från menyn. Maten var verkligen god och stora portioner. Det stället kan jag verkligen rekomendera.

Hem och sy på snutkin mellan poolbaden

På kvällen bjöd mor på pizza och så blev det movie night igen. Fast idag tyckte jag att det var en riktig B-film vid namn Battle Los Angeles. Kan inte rekomenderas

Lång lugn skön frukost på balkongen.

Anna, Jim, mor och jag for ner till Surfers. De andra hade inte sett skulpturerna än och mor var nyfiken på hur den stora skulle bli. Det var otroligt varmt och massor av folk som njöt av den underbara dagen.

Vi tog oss en frappé på Mcdonalds. De har bra bord ute att sitta vid och man kan spana på alla andra som spatserar förbi. En Frappé är som en milkshake fast lite tjockare. Gott när det är så varmt. Man skulle inte kunnat gå barfota då hade man brännt fötterna

På vägen hem passerade vi en camping affär. Jag skulle köpa ett myggmedel som heter Bushman och ska vara effektivt på mygg, sandflies, bromsar och fästingar. Starkt som attan antagligen. Får inte användas i ansiktet så det kan svettas ner i ögonen.

Jag hittade också en karta som täcker Queensland. Är ju lite bra att veta åt vilket håll man är på väg. Jim hittade också ett tält som jag köpte. Det är för två personer och är ju lite mer lätthanterligt än deras åttamanns tält. Gud va spännande jag ska ut o campa i ett främmande land. ( by my self)

När vi kom hem så provade jag att sätta upp tältet. Lätt som en plätt.

Jim o Anna tillagade en otroligt god middag vi intog på balkongen och sen öppnade casinot där igen.

När jag gick och la mig lyssnade jag på melodikrysset och skickade in det. Jag hade på fogmassan på mitt mosaikplatta, så nu är den klar Sen sydde jag några spindelben på min snutki. Sen hade kl. helt plötsligt blivit 1.30 dax att sova

Ja idag så skulle vi ta det lite lugnt. Jag behövde tvätta en del kläder och solen strålade ju så det var bra torkväder.

Jag växlade mellan att skriva i den här dagboken så jag skulle komma ifatt och att sola. Sen behövde jag plocka ihop en del grejor för morgondagens resa. Liten spis för att kunna laga mat, bestick, nån tallrik och så vidare. Liggunderla och tält. Vattenbehållare, en mycket viktig sak som man inte kan vara utan. Det är en isolerad behållare med tappkran. Man köper en påse på en åtta liter med is på en mack eller affär. Den tömmer man i behållaren, sen smälter isen långsamt och det gör att man alltid har tillgång till iskallt vatten.

På eftermiddagen så åkte jag ner till Surfers för att det skulle vara Tropfest på beachen. Tropfest är en tävling i kortfilm och ikväll skulle finalisterna visas på en filmduk utomhus på stranden. De firade 20-års jubileum. Filmvisningen var länkad från Sydney där det var 1000 tals personer som samlats. Stämningen var hög och folk klappade händer och visade sitt intresse. Filmerna fick inte vara längre än 7 minuter styck. En del var väldigt kul, andra förstod jag inte alls och en del fick helt klart oväntade slut. Roligt att ha upplevt iallafall.

Idag ska det bära iväg på en fyradagars tur. Efter frukost så plockade jag in mina saker i Annas bil och hon skjutade ner mig till Surfers där jag hade bokat en hyrbil på Europcar. Det var en fin liten Hyundai. Vi plockade över mina saker och kramades hejdå och så bar det iväg.

Jag styrde kosan norrut. Tog mig till M1 som leder till Brisbane. Innan Brisbane så ligger det berömda Yatala Pies. Ett pajbageri där de har otroligt med olika sorters paj. Både mat pajer och dessert pajer. I Australien är det här med paj en stor grej. Överallt finns det paj att köpa. Portionspajer, alltså en per person. Ser inte ut vad vi menar med paj i Sverige. De här är inbakade. Ni har säker sett på nån engelsk film.

Jag köpte iallafall mig två pajer. Den ena var med biff, bacon och ost. Den andra var en fylld med äpplen o kanel med nån sort creme till. Jag tog med mig dom för att äta senare.

Färden gick vidare mot Brisbane. Jag gick över till M3 istället som bär av in mot stan. Man kommer in över floden och man ser ut över Southbank som jag berättat om tidigare.

Jag ska vidare norrut så jag fortsatte min färd på M3 men bytte till A3 innan tunneln. Jag vill försöka undvika betalvägar.

När jag kom till Centenary lakes i Caboolture stannade jag. Det var en fin park med vattendrag och gångvägar med träningsredskap. Ett rikt fågelliv. Jag åt mina pajer och sov sen en en stund på en gräsmatta. Så verkar ju Australiensarna göra när de är trötta.

Jag visste inte riktigt vart jag ville åka så jag for iväg på väg 85 till D´Aguilar. Då såg jag att Glass House mountains verkade vara på fel sida om mig så jag vände och for tillbaka till Moodly där svängde jag av så jag kunde komma in på Old Gympie road.

Där kom en skylt om Glass House Mountains loockuot. Den tog jag och då hamnade jag på en av kullarna med fin utsikt över bergen och dalgångarna. Sen tog äventyrslustan över. Asfaltsvägen tog slut där men det fortsatte en grusväg därifrån. Den måste ju leda nånstans tänkte jag och for iväg. Men det visade sig att vägen blev fler o fler. Precis som skogsvägarna hemma hos oss. När jag passerat 15 korsningar och vägen blev smalare och mjukare så jag slirade en del i sanden tyckte jag att det var bäst att vända åter till fast mark. Ville ju inte köra fast och bli sittandes i nån månad innan nån hitta mig. Hörde om mannen utanför Kiruna.

Det började skymma men jag for vidare norrut på Old Gympie road till Landsborough. Där tog jag in på Landsborough Pines som är en campingplats eller som de säger här, en caravan park.

Damen i receptionen tyckte att jag var ute sent om jag skulle sätta upp ett tält, det var ju mörkt sa hon. Litet tält svarade jag. Hennes man hoppade på en fyrhjuling och visade vägen till en plats för mig.

Blev lite förvånad då det inte var någon gräsplätt utan sand eller typ stampat sandgolv. Tältet stod på sin plats fem minuter senare. Läste lite bok innan jag la mig.

Ja jag kan ju säga att det inte var precis mjukt att ligga på ett tunt liggunderlag. Kände mig lite som prinsessan på ärtan. Det var nog jämt och platt men min kropp är inte van vid det platta.

Nåja. Dagen började med att det kom personer och skulle ta ner ett stort träd. Dom skulle ta ner det bit för bit. Sen hade dom med sig en flismaskin som de krossade alla grenar i. Det var ett ganska högt ljud.

En äldre man vid namn Don som var ägaren av caravan parken kom fram till mig och sa att det inte var någon fara för mig. Han skulle hjälpa mig förbi arbetsplatsen ifall jag behövde gå på toa eller så. När vi passerade platsen skojade han och sa: Det är ingenfara att det ska trilla ner något nu när vi går förbi. För om jag får något i huvudet så får ju inte dom betalt, eller hur. Haha. Ja så då kände jag mig ju jättesäker eller hur. Hihi

När jag satt vid en bänk och åt frukost kom Don tillbaka. Han undrade vart jag skulle åka idag. Ja har väl lite idéer sa jag men tar tacksamt emot alla tips som du kan ge.

Han berättade om en massa saker som kunde vara intressant. Vi gjorde noteringar i min karta. Alltid bra att få tips av de som bor i trkterna så man får reda på smultronställena och inte bara turist grejer.

Jag packade ihop och gav mig av mot Maleny via Mountain View Road. Den kallas så för man kommer till fina ställen med underbar utsikt över Glass House Mountains.

I Maleny så ligger parkeringsplatserna utmed gatan lite snett. Där ska man parkera med baken mot trottoaren. Alla ska göra så. När man kommer till olika byar eller småstäder gör man bäst i att titta hur alla andra står parkerade efter gatorna, och sen gör man likadant. Det var helt gratis att stå där men bara i två timmar. Jag lät bilen stå där ett tag medans jag knallade omkring och kollade runt. Sen var det en dam som visade mig att om man åkte ner genom en liten gränd mellan två hus så kom man till en parkering på ett hustak. Där fick man stå hela dagen gratis om man ville. Såklart flyttade jag bilen.

Maleny är vackert. På huvudgatan som går genom orten finns mycket små fina affärer med allt mellan himmel och jord. Mycket små hantverksbutiker och mycket konst. Man kan strosa i många timmar här.

Det finns en fin hälsokostaffär. Med massor av lokalt odlade grönsaker och blommor. Lokalt bakat bröd. De hade massor av saker bra för miljön, t.ex kassar återvunna av petflaskor som man kan använda om och om igen när man går och handlar. Hälso tvålar, schampo, ja you name it they got

Där finns ett stort hus med träslöjd och material. Den heter David Linton och kan varmt rekomenderas. Trä är så vacker och vad mycke de kan göra med det. Man kunde som sagt även köpa vackra trästycken och göra saker av det själv.

När jag var där så började det åska. Ja och ni må tro att det åskade. Regnet öste ner så det verkade som om det skulle komma ner genom taket. Det blixtrade och smällde samtidigt och sen gick strömmen.

Jag fortsatte att titta runt i Lintons tills det mera duggade, då passade jag på att gå ut igen. När jag gick på gatan passerade jag en mataffär. Där fick jag se hur en hund låg flåsande precis inne vid kassorna. Hunden var jättestressad. En dam ifrån personalen satt på huk och försökte lugna hunden, den fick vatten och blev omklappad. Några äldre damer sa att hunden legat utanför affären tidigare men väl nu gått in därför att den var rädd för åskan. Kul att se hur omtänksamma folk var om hunden, istället för att förfäras över att ett djur kommit in i affären.

Jag gick till en lokal Pub/club. Där beställde jag lite mat. Först var de lite osäkra om de skulle kunna göra det eftersom strömmen kom och gick. De hade ju gasspisar men de behövde ju även ljus för att se när de tillagade maten. Jag fick iallafall min mat men sen gick strömmen för gott verkade det som.

Det regnade, hua va det regnade. Många affärer stängde då de har elektriska kassor. Jag kunde iallafall köpa ett paraply. Tacksam för det. När jag kom och skulle hämta bilen så stod den i en mindre sjö.

Jag fortsatte min färd. Den fick gå väldigt långsamt för det fullkomligt forsade vatten på vägen. Torkarna hann inte med trots att dom gick på det snabbaste. Och vägarna här går ju upp och ner med branta backar. Synd att utsikten blev sämre iochmed regnet.

Jag kom fram till Maleny Cheese Som ligger på vägen mot Montville. Köpte några ostar. Sen for jag vidare till Montville. Jag hittade klockhuset. Hua va med gökur de hade. Precis som på Mount Tamburine. Andra klockor och tyska ljussnurror fanns det också. Det var nästan så att det lät från något ur hela tiden.

Efter det gick jag in i huset brevid som kallades för Fudge och chokladhuset. Ja det är otroligt vad de hittar på med choklad. Fudge fanns också i otroligt många smaker.

Nu började dagen lida mot sitt slut och jag ville hitta någonstans att sova så jag vände åter mot Landsborough. På vägen dit dök en caravan park upp som hette Ocean View Tourist Park. Långt namn. Jag hyrde mig en liten cabin för natten.

Det är som en liten barack med köksdel, säng, tv, toalett och dusch. Så klart fanns det där saker så man kunde göra sitt te med mjölk.

Te med mjölk och en wasabi ost från Maleny Cheese smakade gott. Lite tv sen sov jag.

Morgonen började med att jag tittade på kartan efter hur jag skulle bygga upp min tur. Det duggregnade ute.

Jag passerade Maleny Cheese en gång till eftersom jag ätit upp Wasabi osten och jag ville köpa en till. Dom höll på för fullt i fabriken. Det fanns stora fönster så man kunde titta ner i fabriken för att se hur de gjorde.

Min tur gick vidare på väg 23 genom Montville, Flaxton till Mapleton. Där tog jag Obi Obi road till Marpleton falls. Jag tyckte att Obi Obi lät som något från Star Wars så jag tog ett kort på de och skickade till min älskade son Jonas som älskar Star Wars.

Marpleton falls är ett högt vattenfall som faller ner i en ände av Obi Obi Valley. Man står precis i höjd med vatenfallets topp och tittar ner i dalgången. Underbar utsikt.

Jag vände och fortsatt min färd ner mot kusten. Passerade Nambour, Woombye. Där finns Big Pinapple. En stor plantage med ananas. De har en 16 meter hög konstgjord ananas utanför där det finns affär och annat.

Nu for jag vidare till Maroochydore. Letade upp ett jättestort köpcentrum som heter Sunrise Plaza. Jag uppfattade det som stort stort. Men jag hittade vad jag sökte nämligen Chocolateria San Churro.

Churro hade vi ätit på Movie World, är väl som en sorts munk fast ändå inte, med kanelsmak. Jättegott. Jag hade hittat en kupong i ett häfte som gjorde att jag fick två portioner till priset av en. Så jag åt en på stället och tog den andra med mig. Tänk er en hel meny med saker som alla hade choklad i sig. Med Churrosarna fick man två såser att dippa i. En ljus och en mörk. Jag önskade att Jonas med familj varit med mig. De hade älskat det här. Dom gillade iallafall Churrosarna på Movie World.

I Maroochydore hade vädret igår varit väldigt illa. Otroliga mängder med regn och stormbyar. Så det var lite översvämmat på många ställen och det var en hel del tak som flugit iväg. Som tur var hade ingen skadat sig.

Nu gick färden norrut mot Bli Bli. Där hittade jag ett slott. Såg ut som ett riktigt slott med tinnar och torn.

Vidare norrut och mot kusten till Coolum Beach. Där tog jag mig en promenad. Kusten här består både av sand och lavaklippor.

Nu vände jag min näsa åt väster och for till Yandina. Där ligger Ginger Factory. Det är en fabrik där de tar hand om ingefära och gör massor av olika produkter av den. Man har gjort det till en nöjespark. Man kan åka på olika turer. Jag valde en fabrikstur. På den fick man lära sig hur det fungerar med ingefära. Hur den odlas, hur man tar hand om den för att förädla den till bra produkter. Man fick lite smakprover också på slutet. Väldigt intressant.

Det finns en tågbana där som man kan åka runt på visning med. Det finns en del affärer, bl.a. en stor med allt som hör ingefära fabriken till.

Efter att jag kollar på allt där gick jag över gatan till NutsWork Makadamia. Det är en fabrik där de förädlar Makadamia nötter till allt möjligt, bl.a. nougat. Mycke att titta på även där.

När jag kom ut funderade jag på hur jag skulle hitta nästa grej som också skulle vara i närheten. Jag gick tillbaka mot Ginger Factory för att fråga. Och då fick jag syn på en tjej som satt utanför ingången och rökte. På hennes tröja stod namnet på stället jag sökte, nämligen Pannys Chocolates Factory. Det visade sig att det låg inne på området så jag knallade in igen.

På det här stället så gör de saker i choklad. Traditionella praliner men också andra saker. Högklackade skor, skyltar, tomtar och så vidare. Man kunde själv komma med idéer och beställningar så försökte de göra det. Kul grej.

Nä nu så ville jag se lite natur igen så nu letade jag upp en liten väg mot Cooloolabin. Där finns en stor damm igen som ser ut som en fin sjö.

Där tog asfalten slut. Jag valde en liten smal grusväg vid namn Buckby road som skulle ta mig genom Marpleton Forrest Reserv till Belli. Här var det natur in genom fönstret nästan. Vägen blev mindre och mindre. Det gick brant uppför och brant nerför. Inga andra bilar. På en del ställen hade vägen nästan runnit bort med hjälp av regnet. Kändes som ett riktigt äventyr.

Efter en underbar tur genom fin natur kom jag ut på en asfalterad väg. Jag tog vänster på den och passerade en del samhällen så som Belli Park, Cherulla Och kom fram till Kenilworth. I Kenilworth hade jag tänkt titta på en ostfabrik men de hade stängt.

När jag säger att det är en asfaltsväg så här lite på landet kan det betyda att det är en sträng asfalt i mitten av vägen och grusremsor på sidorna. Så länge man inte möter någon åker man i mitten på asfalten men när det kommer någon får man hålla åt sidan och kanske bara ha ett hjulpar på asfalten.

De har också ett annat system med hastighets begränsningen. Ofta är det 100 km/h men sen när det kommer en kurva så står det en rekomenderad hastighet. T.ex. 50 vid en ganska skarp böj och sen kanske 30 om böjen är otroligt skarp. Så man kan av den rekomenderade hastigheten avgöra hur skarp en kurva kommer att bli. Det gäller ju bara att folk verkligen följer den rekomenderade hastigheten, annars blir det mycket olyckor.

För er som följer mig på maps.google.se så kan jag säga att min färd gick vidare förbi Cambron, Conondale, Eleman Ck, Witta och nästan fram till Maleny igen. Men där vek jag av åt höger ner på Reesville road. Jag tänkte mig söderut mot Woodford.

Vägen blev väldigt brant och kurvig med underbara vyer. Jag önskar att någon varit med mig och upplevt allt det här vackra. Det går inte riktigt att förmedla med foton. Den stora mäktiga upplevelsen fastnar inte riktigt på foton.

Underbart är det iallafall med alla höga berg och djupa dalar. på bergssidorna ner mot dalgångarna är det betesmarker vilket innebär att det är öppna marker. Enstaka stora träd står som ger skugga åt djuren. Allt otroligt grönt och frodigt på grund av allt regn. Så ni ser inge ont som inte har någe gott med sig. Regn är bra även om man kanske inte vill ha det på sin semester.

När jag kom till väg 85 tog jag av mot Kilcoy. När jag närmade mig orten kom regnet med förnyad fart så jag beslutade att inte tälta den här natten heller. Jag hittade ett ställe som hette Kilcoy Gardens Motor Inn. Ett motell och jag fick sista rummet. Tur ska man ha.

Ett fint rum med allt man kan behöva. Dubbelsäng, tv, toa och dusch, nödutgång och den obligatoriska telådan.

Var faktiskt lite trött efter alla upplevelser på min tur så jag somnade fort den här kvällen.