På plats

Livet känns nu alldeles rättvist. Efter några dagar på Nya Zeeland börjar vi komma in i semestrandet. Vi reser långsammare än vi är vana vid - har ägnat oss åt att bota jetlaggen, lära oss hur man hittar campingar, hur man handlar mat, hur man kör på fel sida vägen, etc. Vi går också långa promenader varje morgon och E solar så ofta solen tittar fram och vi båda spanar med lätt panik i blicken efter WiFi – landet är mindre internettigt än man kunde väntat/önskat.

Vi är i Bay of Islands på norra nordön. NZs skärgård. Har varit på heldagsutflykt och sett vacker natur som skulle gjort sig bättre på kort i solsken. Sett byn Russel som var första huvudstad och platsen där NZs självständighet förhandlades fram – så nu är kulturpoängen avtickade.

Annars njuter vi till fullo av att umgås med David dagarna i ända – och av att vara på ett halvklot där det är varmt och vi kan vara ute mest hela dagarna. Vi påminner oss om att ge honom tid att krypa runt och upptäcka världen – inte sitta i vagn och bilstol alltför ofta.

Imorgon tänkte vi testa vad David gillar att åka bärstol. Eftersom han är en positiv kille tänkte vi att ett bra litet första test (nåja ett första test i Nackareservatet utföll till belåtenhet) nog är Cape Brett Track - gå åtta timmar rakt ut i naturen, bo i en hydda och tillbaka nästa dag. Det lär vara en av NZs vackraste vandringar. Vi återkommer med rapport.

Förresten flygresan som ni alla (och vi själva) var mest undrande över gick alldeles utmärkt. David fick barn-häng-säng på ett av flygen och sov utmärkt. Annars verkade han gilla att hela familjen var samlad på 0.5 m2 hela tiden. Så kröp han runt i planet och skaffade nya kompisar i alla åldrar.

10 000-kronorsfrågan husbil eller inte löstes elegant med en slippa-välja-lösning. (vi hade lite svårt att förlika oss med att lägga 30-40 000 för minsta nya husbilen med tre säkerhetsbälten). En gammal skraltig campingbuss bekväm nog att bo i då och då när vi inte orkar leta men billig nog att vi med gott samvete kan ställa den på en parkering och bo på motell när vi har lust. Så vi växlar mellan att bo i bilen och undra hur folk kan betala för hotell och att bo på hotell och undra hur folk kan campa :-)

Annars funderar E på hur det skall bli att börja jobba och M på hur det skall bli att vara hemma – lika förväntansfulla båda två. David är lyckligt ovetande om att mamma byts mot pappa – men ger intryck av att det skulle vara helt ok.

Förresten - bilder ligger på Facebook

Kramar från andra sidan