Vulkaner och vandring

Tiden går så fort här, så man vet inte riktigt vad man gjort de senaste dagarna, eller var det en vecka sedan?OnsdagVi la förmiddagen på att ta bussen till Taupo, som ligger vid landets största sjö, Lake Taupo. De sker runt 30tusen fallskärmshopp här årligen så stan kallas världens fallskärmsstad. Från 15000 fot är det nog en fantastisk syn med sjön nedanför en, och på andra sidan sjön, ca någon mil bort, höjer sig några berg/vulkaner bland molnen, bl.a. Mt Doom! Dagen fortsatte med att vi besteg ett annat berg i närheten av staden. Tog ca två timmar upp i en tät vegetation och en smal stig. Väl uppe på toppen , ca 1088 meter övh(vi började på ca 350 m övh), fick man en fantastisk syn över sjön, staden och bergskedjan långt bort! Nedåt gick väldigt mycket fortare, och vi åkte tillbaka till vårt hostel. TorsdagVi var väldigt taggade på att hoppa fallskärm idag. Kasta sig ut från ett flygplan 4500 m ovanför marken för att i 60 sekunder falla fritt innan man fäller ut fallskärmen som räddar en från sitt öde... Det gjorde vi, inte. Det var dock planen innan vi avbokade kvällen innan, eftersom Emil hade en kraftig förkylning med lock för örat. Efter lite googlande från hans sida så insåg han att det nog var bäst så. Så vi strosade runt lite på staden och bokade morgondagens aktivitet, Alpine crossing, NZ bästa dagsvandring.Vi skulle upp kl 05:30 för att hinna med bussen som körde oss i ca 2 timmar till starten så det var bäst att gå till sängs tidigt. Vi skulle bara ta en öl på hostelet först. Vi tog var sitt handle(glas med handtag) under happy hour och slog oss ner vid ett bord med några britter och danskar. Under tiden vi pratade med dem så började några andra fixa i ordning billjardbordet till en spelplan för beerpong! "fan" tänkte jag, med en blandad glädje, eftersom jag skulle upp tidigt men var sugen på att visa de små liven hur spelet går till. Britterskorna vid bordet hade hört om mina skills från sverige redan året innan, och hetsade till spel. Efter ytterligare en öl var kl bara halv tio, och EN match kunde inte skada. Jag team'ade upp med britten Rachel och vi dominerade från start! Efter avslutad match och nära till sovdags kom tydligen nästa lag och ville utmana, eftersom vinnaren stannar vid bordet. Suck, okej då. Efter några välplacerade pingisbollar i motståndarens glas gick vi även segrande ur denna match! "High five" och nästa motståndare kom fram... Sista matchen för kvällen slutade inte allt för sent, så jag lyckades ta mig i säng i lagom tid som beerpongmästare(nåja två av tre vunna)för att gå upp kl 0530.FredagEfter en bussresa i tystnad/sömn kom vi fram till startpunkten på den 1,9 mil långa Crossingen som sträcker sig så högt som 1968 m upp, går genom kratrar och förbi "emeral lakes" mm. Med matsäck, 2,5 liter vatten och nötter och russin började vi vår vandring vid foten av Mt tuganånting, aka Mt Doom. I och med att vi började leden ovanför trädlinjen så var det väldigt kalt landskap med bara låga buskar som var brunaktiga, och det enda som såg lite liv-aktigt ut var en porlande Bäck som rann längst med en del av början av stigen. Tydligen ska scenerna från Mordor ha spelats in i den här nationalparken. Det var en del jobbiga stigar, och när man tittade upp och fick se små små prickar högt uppe på bergsryggen tänkte man "shit, ska vi upp DIT?" men det tog faktiskt inte allt för länge innan man var där uppe och tittade ner på små små prickar och tänkte"shit, var vi där nere i kratern?". Vi besteg inte mt Doom vilket var lite synd men ändå ganska skönt i efterhand. Det var väldigt brant, farligt pga fallande stenar, och moln/dimma uppe på toppen så man skulle ändå inte ha sett något vidare. Dessutom vägde ringen sjukt mycket så Emil fick bära mig... Vi besteg en annan topp, en omväg på ca 4 km,(23 km totalt) där man hade en grym utsikt över kratern nedanför en, mt Doom i bakgrunden och lake Taupo framför en! Vi backtrackade tillbaka till huvudleden och fortsatte ner för en riktigt brant sluttning med två klargröna heliga sjöar. Tyvärr var en skolklass där på någon utflykt(något annat än orienteringen i liljansskogen) som förstörde stämningen lite så vi fortsatte längst med stigen, förbi en större sjö och hittade lä bakom några klippor där vi satte oss ned och tog fram vår lunch, lembasbröd med pålägg. Vi fortsatte innan vi hade hunnit bli allt för stela och nu var det mest nedför. Det var väldigt coolt att från att få vara i bergsmiljö, med rykande vulkaner(de var aktiva), ogästvänlig miljö, smaragdsjöar och senare vidare till en grönskande skog nedåt leden. Efter 7 timmar var vi framme vid pickup-platsen och det var skönt att ta av sig kängorna! Trötta som vi var käkade vi en "lyxburgare" som vi unnade oss och delade på en pitcher/kanna öl innan vi packade för morgondagens tur till huvudstaden Wellington. Tyvärr har jag förlorat min kamera någonstans i staden eller på hostelet, så de flesta bilder från NZ har försvunnit. Tråkigt läge, men som tur var hann jag byta minneskort så det var bara ca 6 dagar som försvann. Tråkigt ändå. fredag 5 timmars buss till Wellington, gick på en rugbymatch, kul och man förstod nästan alla regler. Hemmalaget hurricane mötte sydafrikanska laget Cheetahs, som vann denna gång. Fuskade dem? Ja. Utgång på det och det innebär att vi sitter slitna på macdonalds, tryckt en saftig Grand Angus och ska palla oss iväg till ett museum och ikväll bio är det tänkt! Ball stad för övrigt, ligger runt en bukt. Dessutom blåser det alltid, alltid, här så det är ju bra om man gillar att flyga drake.

Fran Wellington tog vi en farja over till sydon, och rorde oss direkt till Motueka. Idag har vi gatt 22 km i Abel Tasmans National Park, och ungefar halften av vagen med en fet blasa och vata kangor(resultatet av ett eller flera misslyckade hopp over vatten.)

Riktigt fint med bla/gront vatten och och tidsvatten som steg/sjonk fem meter. Tyvarr borjade vi ju med den fetaste och basta av NZ dagsturer, sa den har var ju inte lika nice men fin anda!

Imorgon blir det en battur for att se salar och mer av den coola miljon. Ha det!