23 april San Diego

23 april San Diego

När vi startade tidigt i morse för att köra ner till San Diego duggregnade det men vi var vi gott mod ”because it never rains in southern Califonia” och mycket riktigt efter en timme upphörde regnet. Trafiken i LA var tät men på vissa ställen fanns en fil för de fordon där det åkte minst två personer så där kunde vi fräsa förbi alla singlar som ibland nästan stod stilla trots att motorvägarna har många filer. Otroligt så mycket bilar överallt och hela tiden. Vi har läst att LA är Amerikas biltätaste stad och nog verkar det så alltid. När vi kom fram körde vi direkt till ”Old Town”, tur att det finns GPS, hittade en gratis parkering och hoppade på ett ”rundturståg”. Det körde runt i de olika områdena och chauffören berättade glatt och ibland väldigt snabbt och svårförståeligt om det vi såg, varvat med roliga historier och små musiksnuttar där vi förväntades sjunga med. Väldigt trevligt! Man kunde hoppa av och på så mycket man ville och vi åkte runt hela dagen med stopp på de ställen vi tyckte såg intressanta ut. Ett stort område byggt till Panamautställningen 1915 i Balboa Park innehöll stora flotta hus som såg ut som gamla slott, väldigt rikt utsmyckade men som visade sej vara nästan lika mycket fejk som i Hollywood. Alla dekorationer var byggda av gips och väv och var bara ditsatta utanpå. I byggnaderna huserade olika museer och här fanns också en av världens största utomhuspiporglar. Vädret var hyfsat varmt men för säkerhets skull inhandlade vi var sin fleece med broderat San Diego på. Chauffören bad om ursäkt för dagens moln och berättade att han gillade jordbävningar bättre än snöstormar eftersom jordbävningar bara varade en liten stund. Hmmm!? När vi var tillbaka i gamla staden promenerade vi runt i ett jättemysigt område med restauranger och ”gamla” hus. Här visades hur det hade sett ut i staden på 1800talet. Inne på Mormon Battalion fick vi veta hur det gick till när 500 mormoner tvingades vandra från Utah ner till gränsen för att försvara landet i kriget mot Mexicanarna. När de väl kom fram var kriget slut och de startade uppbyggnaden av San Diego genom att lära människorna att bränna tegelstenar och att bygga brunnar och hus. Museet om man nu kan kalla det så var verkligen spännande med talande porträtt, autentiska miljöer, filmer och ljud och ljuseffekter och man vandrade genom olika rum tillsammans med en guide som också tog del i föreställningen. Det hela avslutades med guldvaskning och ett litet livsåskådningssamtal. De som jobbar här är frivilliga mormoner från hela USA och de ser detta som ett tillfälle att förmedla historia och missionera. En Mexicansk middag fick avsluta dagen innan Sebbe säkert rattade oss tillbaka till LA och vårt lilla Hostel.