1 maj Hilo

1maj Hilo

När vi kom ut i dagsljuset i morse, ja vi har inte något fönster i hytten så vi vet varken om det är dag eller natt, gick vi till cadillacbaren för att äta frukost. Vi ville vara klara så att vi kom av tidigt för att få ut så mycket som möjligt av dagen på denna Hawaiiön som kallas ”The big island” och som har ett stort aktivt vulkanområde. Här stormade det inte som på Maui med det var alldeles mulet och regnet hängde i luften. Vi hade hört att detta skulle vara en mycket regnig plats så det blev till att packa ner regnponchosarna i ryggsäcken och sedan bege sej till biluthyrningen. Hemma i Sverige hade vi fått kontakt med en svensk man som bor här och som gärna ville visa oss runt i omgivningarna men tyvärr var han tvungen att åka bort just idag så vi fick guida oss själv som vi brukar. Vi kröp in i vår mörkblåa Fiesta och körde upp mot nationalparken uppe på vulkanen Kilaueas topp. Här är väldigt grönt och fint, ja riktigt djup regnskog på grund av allt regnandet, och regnade gjorde emellanåt så plastpåsarna kom väl till pass. Uppe på vulkanen pös det ånga och gaser på många ställen och när vi blickade ut över själva kratern såg vi ett stort vitt moln. Inne på Jaggermuseet som innehåller massor med information kunde man se in på den glödande lavan via en kamera. Häftigt! Vi tog oss också en liten promenad genom Thurston Lavatube, en lång tunnel som en lavaström en gång skapat genom berget. När vi skulle gå till bilen för att köra vidare hörde vi levande musik och drog oss dit för att hör lite bättre. Det visade sej vara en ukuleleorkester med glada pensionärer som underhöll och två av dem gav oss var sin lei som de själva tillverkat. De här var av garn men det kan också vara blommor, nötter snäckor eller band man använder och sedan skall man hänga den om halsen på någon annan. Första maj är här ”Leiday” och inne i Hilo skulle det vara firande i någon park. Vi hade fått tipset att köra ner till lavafälten som 1990 hade förstört massor av hus och nu låg som ett stort lite skrämmande område nere vid havet. Här och var i skrevorna växte det små ormbunkar och faktiskt bodde det folk härute. Kanske var det folk som bott här före lavafloden kom, för annars kan ju tänka sej bättre ställen att slå ner sina bopålar på. Lättskötta trädgårdar hade de förstås. Vi gick också ner till havet där de klarblå vågorna med sina vita toppar slog mot de svarta klipporna. Väldigt tjusigt! När vi kom tillbaka till Hilo hade vi lite tid kvar innan det var dags att lämna bilen och gå ombord så vi tog oss en titt på det stora Regnbågsvattenfallet. Här som på så många andra ställen i Amerika fanns det flera varningsskyltar. Man fick inte lov att bada eller hoppa ner i fallen. Konstigt va, då hade man ju riskerat livet. Vi stannade en stund och förundrades över naturens skönhet, fotograferade lite och körde sedan och tankade bilen. Uppe på däck igen snyggade vi till oss innan vi gick till vår kära cadillac och åt. Kvällens show höll komikern Tim i och han tog upp en massa människor på scenen för att dramatisera Trollkaren från OZ. Vi skrattade så vi låg dubbla både åt de som verkligen bjöd på sej och de som knappt vågade agera ett dugg. Tänk vad det behövs lite för att få till något kul!