Route Napoleon

När Napoleon lämnade Elbe valde han att via bakvägar ta sig upp mot Paris. Hans väg kallas idag Route Napoleon och går från kusten upp till Grenoble. Vi har följt den vägen från Grasse och ganska långt. Det var en hissnande upplevelse. Vägen klättrar snabbt uppåt 600 - 7 - 8 - 9 - 1000 m höjd förkunnande små skyltar vid vägsidan. Kurvigt med hårnålskurvor på rad och en hissnande utsikt. Vädret var ganska klart, lite dis över Medelhavet bara. Och man såg Medelhavet länge, länge innan det försvann och då var vi långt uppe bland dessa sydliga alputlöpare. Man kunde lätt föreställa sig de trötta soldater som släpade sig uppför dessa bergssidor.

Från Napoleonrutten blev det så småningom Rhones dalgång. Vi kom in i den strax norr om Cotes de Rhone och missade chansen att köpa sådana viner.

Vi har jagat ett franskt simkort i ett antal butiker men inte förrän i fredags lyckades vi få ordning på våra internetförbindleser. Vi har nu också ett franskt modem med tillhörande simkort.

I en av alla dessa små franska städer som vi passerar lyckades vår navigator leda in oss på smågator i centrum. Plötsligt var det enkelriktat framför oss och var tvungna att backa eller vända. Det var tjockt med trafik. Till vänster fanns en liten gata som kunde användas för att vända. Björn såg att det stod en avfallscontainer till höger om vår bil men såg bara nedre delen av den och vår bil i backspegeln. Det såg ut att vara gott om plats så han svängde in. Brak, containern hade en utskjutande övre del där det hängde ut diverse metallrester. Dessa tog i bakre fönstret och spräckte den yttre rutan. Sedan skrapade den i bilsidan så att det blev ett fult märke och slutligen slet den bort en liten lampa. Inga allvarliga konsekvenser men en till synes ramponerad bil.

Efter denna dramatik bestämde vi oss för att äta extra gott och att sedan ta en vilodag och siktade in oss på en camping. Mat fick vi via en fyrarättersmeny i Montelimar, en liten stad längs Rhone. En Chatau Neuf de Pape 2008 satte extra sprätt på maten. Dagen efter blev det en kort förflyttning till en camping i Privas, en liten stad som klättrar på en bergssida. Ganska charmlös och därmed lite extra kul att besöka efter alla turistorter. Campingen ligger längst ned i dalen och det tar 20 minuter att gå upp till centrum. Där var det på lördagseftermiddagen en manifestation mot rasism med 100-150 deltagare, mest ungdomar men också ett antal långhåriga typer i vår ålder, det kändes lite flower power. På lördagskvällen drabbades Björn av en maginfluensa och det var extra skönt med söndag som vilodag. Medan Carina städat bilen har Björn tillbringat dagen på en soffa mer eller mindre sovande. Det har regnat hela dagen och vi inser mer och mer hur bekväm det är med husbil, särskilt i dåligt väder.

I morgon är de en ny dag, då siktar vi mot Champagne, men lär nog inte komma fram förrän på tisdag.