3 dagar i amazonas

Efter en minst sagt skakig bussfärd på 23 timmar var vi tillslut framme i tropiska Rurrenabaque. Här var det varmt och skönt och det tog några dagar innan vi började leta efter en djungeltur. När vi väl gjorde det så föll valet på en tredagars djugeltur in i det berömda Madidi-reservatet. Vi valde ett av andra resenärer rekommenderat bolag kallat San Miguel del Bala, som marknadsför sig som ett naturvänligt alternativ vars överskott går till den lokala byn san Miguel. Det var vesäntligt dyrare än många andra, men kändes rätt. Förutom mig och Joar bestod gruppen endast av vår guide Simon samt Martin och Genevieve, två trevliga fransktalande (!) kanadensare.

DAG 1

Redan under båtresan uppöver Beni-floden, påväg till vår första djungel-hytta så insåg vi att vi valt rätt. Simon hade en övernaturlig förmåga att skåda djur! När han ropade till och hade sett en kajman (form av alligator) så var "kaptenen" till båten tvungen att köra oss 30 meter närmare innan vi andra ens hade en chans att se den. Det var också en oändlig mängd med fåglar, fjärilar och papegojor som flaxade runt i djungeln omkring oss.

Vi fick besöka den lokala byn San Miguel, där vår guide bor. Där bor 48 familjer som hjälps åt med de dagliga göromålen. Här fick vi pröva att klämma saften ur ett sockerrör, och bevittna en kvinna tillverka allt möjligt fint av en liten bambukvist. Vi åt även apelsiner, mandariner och en kokosnöt direkt från träden. Otroligt saftigt och gott!

Under en eftermiddagstur besökte vi en trång dalgång. Här står vi mellan två bergsväggar som sträcker sig högt över våra huvuden och blir tätare och tätare ju längre in vi går. Längs med väggarna hänger det fullt med fladdermöss och där kryllrar även med spindlar av varierande storlek. Det är här som Joar och Genevieve väljer att avbryta. Klaustrofobi och araknofobi är ingenting som man lätt kommer över. Jag, Simon och Martin går vidare in, och blir dyngsura om både strumpor och byxor då vattnet som forsar mellan bersklipporna på vissa ställen samlat sig i djupa hålor som vi ovetandes stapplar ner i. Efter ca 100 meter stannar plötsligt Simon och viftar oss bakåt med sin arm. Det visar sig att han har sett en till kajman, precis innan den stack huvudet under vattnet och försvann i det gula, grumliga vattnet. Nu ligger den där och lurar i samma vattenpöl som vi står, bara någon meter framför våra fötter. Vi har inget annat val än att vända och gå tillbaka.

Den första av de två hyttorna visar sig vara en riktig lyxhytta, till synes gjord helt av naturliga material. Med rinnande vatten och toalett och hela köret. Fönstren bestod endast av myggnät, för att hålla huset så svalt som möjligt, och såklart för att hålla mygg och andra insekter ute. Detta gjorde det väldigt lyhört, så när man låg där på sängen inbakad i sitt myggnät så fick man ändå intrycket av att ligga mitt ute i djungeln, med alla möjliga sorters rara ljud surrande runt omkring.

DAG2

Nästa dag tog vi båten två timmar längre upp för floden, och kom därmed in i det berömda Madidi-reservatet som sägs inneha en av världens rikaste mångfald av djurliv. När vi far upp för floden så inser vi hur lyxigt vi blir transporterade, för runt omkring oss ser vi ingenting annat än en tillsynes ogenomtränglig djungel. När vi anländer hytta nummer två så drar vi direkt ut på upptäcksfärd in i djungeln med Simon som vägvisare. Det är enkelt att se varför djur och växter trivs så bra just här. Det är varmt och fuktigt som i ett växthus. Simon lär oss mycket om växter och träd och vi ser många mindre djur och fåglar.

Efter en utsökt trerättersmiddag (liksom alla måltider vi fick), så bär det av på en nattlig tur i djungeln. Detta var en minst sagt spännande upplevelse, när vi fick se lysande ögon glo på oss i mörkret och vår guide fångade fisk med sin machete. På en plats for jag oväntat ner med min fot långt ner i en sandig gegga (Joar kallar det kvicksand) och lyckas med all min makt inte att få den upp igen. Joar, som ser hur jag försvinner ner, kastar sig efter mig för att få mig upp. Detta resulterar i att även han sätter sig fast, och det helt ner till midjan. Vi kan inget annat göra än att ropa på kanadensarna och guiden om hjälp, och med lite möda så får de oss upp, sandiga och våta.

DAG3

Joar och Martin drar med Simon ut på ytterligare en djungeltur medan jag och Genevieve blir kvar och slappar i hammockarna på verandan med varsin bok. När grabbarna kommer tillbaka är de svettiga och går och tar sig ett dopp i floden. Efter lunch är det så dags att packa samman allt och promenera tillbaka till båten för tillbakafärd till Rurrenabaque. Allt i allt- ytterligare en fantastisk tur!

Nu bär det av tillbaka mot La Paz. Joar är bestämd: Vi tar flyget denna gång.