Lyxunge på lyxhotell...

Idag har det åter rännts runt på stan.. Civil affairs... för att skriva lite papper, sen till notarization... för att skriva ännu lite mer papper. Vid något tillfälle skrev vi sex namnunderskrifter, sedan tog en person och kopierade det, en annan stämplade och en tredje binde samman de olika exemplaren. Helt snurrigt. Men nu har vi sju dokument som styrker att Calle är vår - från och med i dag! Hurra!

För övrigt går det rätt så bra med Calle. Han är en tyst krabat. Utan det minsta knyst går han med på att följa med oss överallt. Han har bara brutit ihop tre, fyra gånger och en av dem var när Jocke "lite smidigt" skulle bada med honom fastän han tydligt visade att vatten inte är hans grej. (tänk Jocke som fd officer...)

Fast å andra sidan är det ju inte så konstigt att han är lite tyst och avvaktande. Det har hänt mycket i hans liv de senaste 24 timmarna. Och i dag vid lunch började det dessutom släppa lite. Då fick vi honom nämligen att börja skratta. Dessutom började han då prata med oss lite. Han pratar förmodligen kinesiska men vi hör ju givetvis bara "pappa" "bil" "nu får ni väl ändå ge er" och så vidare.... Så v känner oss alltså väldigt lugna - och väldigt stolta över att vi har världens mest begåvade, söta barn.

För övrigt bor vi på ett sjukt lyxigt hotell just nu. Fem-stjärnigt med personal i varenda skrymse som ska passa upp. De knackar på hela tiden och frågar om vi behöver något, de är sex stycken som hälsar välkommen när man kommer in i lobbyn. Det finns till och med en som trycker fram hissen åt en. märkligt och otäckt och alldeles alldeles underbart. Detta kan man vänja sig vid. Ja, allt utom höjden då förståss. Vår svit (vad trodde ni? Att vi bodde i ett sketet vanligt rum?) ligger på 18:e våningen. Högt.