Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Fler vilodagar i Istanbul, avsked av Bernd och Hell´s Road t

27-28/5

Resten av tiden i Istanbul var bara att varva ner, går mestadels omkring bland alla gallerier och marknader. Fikar på mysiga caféer oftast nåt väldigt tyúrkiskt som då också är vä’ldigt väldigt sött men jäkligt gott.

Jag ätter oftast min kvällsmat vid puben 50 meter från mitt Hostel Yani. DE har bra service, stor TV och kanaler som intresserar mig-. Dessutom har de god mat vilket är det viktigaste.

Innan jag lämnar Istanbul den 29 skall jag göra ett besök på den Uzbekiska ambassaden och höra om det är något speciellt jag behöver tänka på innan jag ansöker om visum ilket jag kommer att göra i Teheran.

Sista kvällen innan avcykling från Istanbul tvättar jag de kläder som jag behöver ha och ser oickså över Google Maps rutten så jag vet vart jag skall styra mitt ekipage på måndag morgon.

Det jag säkert vet är att jag inte får cykla över bron, faan så jag måste ta färjan över till Haram. Inget att göra åt det.

Resten av kvällen i slöhetens tecken, mat hos puben Red River och jag avslutar med den Jameson.

På måndag morgon frukost nere i samlingsrummet och lite packning. Sen upp igen för att hämta resten och kolla att inget är glömt.

Bernd har mejlat att han kommer förbi innan vi åker så jag sitter utanför och väntar. Strax före halv tio dyker min goa vänt från Österrike upp med sitt stora härliga leende och han säger på typisk tysk-engelsk brytning..

  • P-G, How are You och så får jag en stor kram

  • I´m fine svarar jag mitt i kramen

  • Just recived an e-mal från key2persian.com that they have got my money från PayPal sager jag till Bernd.

Vi snackar lite om våra vägar, han tar en mera norrut väg och jag drar lite mot Ankara. Rnd skall också ta en färja, fast inte samma som jag.

Vi följs åt ned till hans färja och tar där avsked men lovar att hålla kontakten både via e-post och telefon.

Avskedet känns lite deppigt för Bernd har varit en glädjespridare och trygg person att ha i närheten. Kommer att sakna min Österrikiske vän, men han finns ju kvar.😊😊

Jag själv går över bron och tar en taxi till Uzbekiska ambassaden som liggger cirka 8-9 km bort på andra sidan sundet.

När jag kommer fram är det kö utanför och jag får lämna över mitt pass genom ett staket till en tjänsteman som sitter innanför ett fönster. Ser att han skriver in mig i liggaren och jag får vänta på min tur.

När det är dag går jag genom en grind och mellan två husväggar och framtill ett halvöppet fönster och där sitter en tjänsteman och jag berättar mitt ärende.

Får reda på vad som behövs och att det är OK att hämta begära Visum i Teheran. Sen tillbaka till mitt Hostel och avfärd.

När jag kommer till färjeläget står en polis vid ingången och sägert att de har bagage kontroll idag och pekare sen på avskanningslådan som bagaget skall igenom

Jag säger bara…

  • Please No och pekarf på alla väskor.

Polismannen ler och går och hämtar en skanningsspade och för den över mina väskor

Allt OK och jag säger till honom med ett stoooooorty leend

  • I Love You.

Han ler och förstår min glädje över att slippa plocka av alla fem väskor plus styrstångsväskan.

Färjeresan till Haram utan problem men sen börjar helvetet vill jag lova. Trafiken är allt annat än lugn, 3-4-5 filig väg och tusentals bilar, skyltar att håla reda p och filbyten stup i ett.

Efter cirka 20 km första incidenten, en omkörande bil pressar mig mot barriärräcket till vänstert så att jag nästan gick i vägen.

Efter ytterligare 15-17 km efter samma väg och i samma trafikkaos kommer nästa incident. Måste göra ett filbyte över till vänster och hinner knappt över när jag känner vindraget från en bil som kör förbi. Inte många dm mellan oss vill jag lova och om inter pulsen är nog hög sedan tidigare så är den det nu.

Så småningom lungnartrafiken ner sig och även min puls och sista 20-23 km relativt lugnt. Jag ser från vägen att nedan för på andra sidan järnvägen finns ett område som liknar en rastplats och den ligger vid Marmaresjön och har ett antal campingbord utställda. Bestämmer att här får det bli.

Måste först cykla några km till så att jag kan ta av höger och sen två km tillbaka. Området är välkliptt och ganska fritt från skräp och jag placerar ut tältet under några tallikade träd.

Medan jag sätter upp tältet kommer två civilklädda poliser och frågar varför jag campar här och samtidigt visar sin polisleg.

Berättar lite om min resa, varifrån jag kommer i morse och var jag är på väg och vi fortsätter att prata lite. De är väldigt trevliga och inte hotfulla på nått sätt

Det är helt Ok att tälta här säger den ene av dem till slut och de åker iväg. Jag fortsätter med tältet och sen gör jag iordning kvällsmaten som jag äter vid ett av campingborden.

På Marmaresjön står ett antal fartyg ankrade och väntar på nått jag ej ha en aning om. Somnar vid 22-tiden och väckaren är ställd på kvart i sju.

I morgon mot Aksaray en liten tripp på drygt 90 km

Vi hörs

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer