Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Nyfikna skolungdomar och ett Turkiet som bara är så magnifik

1 Juni 2017- första sommar månaden ( i Sverige vill säga)

Har sovit gott och det behövdes och dessutom Hade Jag valt en tältplats som var tyst från trafiken, fast långtradarnas tunga dån sliper man ju inte.

Luften är ljummen men mulet på gränsen till regn tror jag så nerpackning och frukost går fort. Första 3 km hisklig utförskörning sen lite lugnare. Får några tuffa benpass innan Bolu och Gerede.

Bolu cyklar jag bara förbi, vägen går precis utanför stan och jag har ingen anledning att ta mig in till Sehir merkez eller centrum som det heter på svenska.

Cirka 14 km eller exakt enligt distanstavlan ärt det till Gerede när jag stoppar i ett litet samhälle för en lunch soppa. Hittar ingen bra bar så jag stannar vid en bensinmack som ser ut att ha en uteservering.

Går in på macken för att höra om de har WiFi men föreståndaren skakar nekande på huvudet och säger nåt i stil med..

  • Onlar Gerede WiFi var.

Går ut och skall hoppa på cykeln då några ungdomar, 8-12 år kommer fram och en av dem en ung kille i grön tröja säger på engelska…

  • What´s Your name

Blir förvånad av denna kunskap och svarar…

  • My name is Per-Gunnar and I´m Swedish.

Sen dyker det upp fler ungdomar och alla är lika nyfikna på mig och min cykel. De har tydligen rast från skolan som ligger alldeles bakom bensinmacken.

Jag tar några kort av dem, först säger de unga tjejerna nej men sen bry de sig inte.

En av killarna, han i grön tröja provar att sitta upp på min cykel.

Han heter visst Bike, passande namn eller hur.

I Gerede hittar jag efter idogt letande ett café liknande ställe där jag kan får kaffe, Pepsi och en hamburgare med Pommes Frites till en kostnad av 13 TL. Ganska billigt vill jag lova. Dessutom har de bra WiFi uppkoppling, servitören en ung man runt 20 kan också kommunicera på engelska.

Cafét som också är en butik för Turkiska godsaker är stilrent inredd, snyggt och prydligt utan lyx.

Efter lunchen går jag ut till cykeln för att fortsätta och upptäcker att vår herre där upp har öppnat kranarna för fullt. Vattnet formligen forsar efter gatan. Regnkläder på och sen iväg samma som jag tog in men nu svänger jag vänster och vidare cirka 1 km då jag ser skylten Erzurum och svänger i den riktningen.

Efter nån halvtimme blir det att ta av regnkläderna för nu har regnet slutat och värmen under blir för häftig.

Fortfarande många små backar men landskapet blir bara vackrare och vackrare. Dalgångarna är bedårande, Stora gröna bergsliknande kullar på ena sidan, grågrönsprängda bergsmassiv på den andra och däremellan dalgångar som kan ge vem som helst ”ståpäls”

Vägen mellan backarna är väldigt bra, breda väggrenar och asfalten hel. Ytters få gupp. Ettv ytterligare stopp blir det efter cirka 90 km vid en bensinmack för avtvättning, toalettbesök och vattenpåfyllning.

Vädret och himlen ser ut att fortfarande kunna ge regn men vissa partier är ljus och inger hopp. När min Garmin EtREX Touch 35 visar 103 km svänger jag av åt höger in på en åker där det står ett stort träd alldeles ensam ungefär mitt på.

Här får det bli camping i kväll, både tid och distans talar för det och dessutom verkar platsen lagom stökig.

På andra sidan vägen någon form av bar, och campingliknande ställe och nedanför en av många bensinmackar.

Sedvanliga rutiner innan mina trådlösa headset åker på och ljudboken med Leif GW´s Linda och Sommarmordet ljuder i mina trötta, trött……tröt…trö…tr.

Distans: 103 kmMedelhastighet: 17,5 km/hMaxhastighet: 59,1km/h Färdtid: 5,56 t/m

I morgon mot Illgaz, cirka 100 km

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer