Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Fler punkteringar och min första Ramadan middag

3/6 Ramadan i Tosya

Efter mina sedvanliga rutiner drar jag iväg mot Tosya och Merzifon och klockan är bara 08:40. Dimman som jag vaknade till ärt borta och solen gör nu allt för att värma upp. När jag kommer ut på vägen ser jag till min stora besvikelse att det är lufttomt i bakdäcket. Bara att ta av fram-väskorna och vända cykeln uppner.

Samma märke på langen som vid förra punkteringen så jag går igenom både däck och fälg utan att se nåt konstigt. Kanske ärt det bara tillfälligheter som gör att punkringarna ser likadana ut. 35 minuter senare cyklar jag vidare. Jag har ovanligt lätt cyklad väg, knappast några backar att tala om och dalgångarna fortsätter att avlösa varandra, den ena vackrare än den andra.

Cirka en mil från Tosya ser jag på långt håll en touringcyklist, vi möts vid barriärräcket som skiljer mötande trafik åt.

Han kommer från Malysia och heter Hanson Ma och har cyklat hela vägen förutom genom Burma som hade stängd gräns varför han fick ta flyget till Iran och fortsätta därifrån. Hans mål är i första hand Istanbul.

När jag kommer in i Tosya svänger jag av mot ett hotell som har en servering och beställer Pommes Frites och någon bönliknande gryta.

Innan jag tänker fortsätta mot Merzifon går jag in den lilla butik som ligger mellan hotellet och serveringen för att köpa bröd. Packar ner de två stora rund brödkakorna i väskan och skall dra iväg.

På nytt är det lite luft i bakdäcket och inser att nått är galet. Får hjälp av två ungdomar att hitta en cykelreparatör som kollar att fälgen är OK och lagare mina tvåtidigareslangar, köper dessutom tre nya av killen i en lilla cykelbutiken som också är en cykelverkstad.

En av kilarna som hjälpte mig att hitta cykelverkstaden skriver i sin mobiltelefon med hjälp översättningsprogrammet om jag vill äta middag med honom och hans kompisar 20.15.

Jag tvekar först men inser att det skulle nog kännas lite oartigt och jag har en känsla av att den här killen och hans kompis är schyssta och ärliga.

Jag tackar ja och efter en halvtimme när cykelns backdäck är lagad och väskorna packade kommer han tillbaka och har fler i sällskap.

Han frågar på nytt och jag är intresserad och jag tackar ja. Killen visar mig vägen genom trånga gränder och förbi små otaliga butiker och hantverkare och stannar vid en tvåvåningshus.

Han öppnar en dörr pekar upp mot en smal trappa. Jag låser cykeln och tar med mig de viktigaste väskorna upp. Lokalen består av tre rum och är nån sorts samlingslokal för nått politisk sammanslutning.

Innan vi skall äta blir jag tilldelad ett rum för att bara få vila mig en stund i en av sofforna som finns stående efter ena vägen och vid fönstret som vetter mot gatan.

Killen som nu är i sällskap men ytterligare några stycken pekar på klockan och säger 20:15 och visar med gester att då skall vi äta.

Jag vilar ryggen på soffan en stund innan han kommer tillbaka och vi går in i ett stort rum, kanske 6x4 meter med affischer av olika krigsherrar på ena långväggen och affischer med olika text budskap på den andra väggen.

Ett stort lågt bord mitt i rummet förberedes med olika typer av skålar med mat, bröd och grönsaker. De mesta har jag nog aldrig ätit förut. Runt bordet sitter vi nu ner på mjuka kuddar och vi är nog 10-12 stycken som har samlats.

Innan vi börjar att äta så skall det tas foton och selfies och skratten kommer ofta. Grabbarna, för det är bara killar med, inga tjejer är noga med att jag verkligen tar för mig av allt och jag lovar att det smakar helt underbart.

Medan vi äter försöker vi kommunicera med varandra så gått det går, mestadels med hjälp av Googles översättningsprogram.

Efter maten dukas det fram frukt av olika slag och jag känner mig mer än mätt. Stämningen är hjärtlig och härlig och jag har svårt att ta till mig gästfriheten, känner stor glädje över deras vänlighet.

Efter maten frågar de mig vad jag vill göra och jag säger att det nu är dags för att försöka få nån plats att sova på. Innan vi går kommer en av killarna fram med mobiltelefonen och visar med översättningsprogrammet att de vill ge mig en gåva och överlämnar en bok om Ataturk. Givetvis är den på turkiska men det betyder inget för det är ju gesten som räknas och jag blir faktisktnrörd till tårar över hur vänliga dessa ungdomar är

Klockan är drygt halv tio, kolsvart ute och regnet öser ner. Nått tältande blir det då inte i kväll. Alldeles för sent att hitta en lämplig tältplats.

Den kille som hjälpte mig att hitta cykelreparatören säger att han kan hjälpa mig till en billigt hotell i närheten och jag tackar för erbjudandet.

Vägen till hotellet ungefär samma som rån cykelreparatören och vid en av tvärgatorna från huvudvägen upp genom stan stannar vi vid ett litet hotell. Killen pratar med mannen i receptionen och de lyckas och pruta ner priset för en hotellnatt med 15 TL.

Snacka om gästfrihet och vänlighet, mycket kan sägas om Turkiet med människorna är så gästvänliga att det knappast finns ord för det.

Jag vet inte hur jag skall visa min tacksamhet med ger båda grabbarna men stor kram innan vi skiljs åt. Cykeln med packning på jag ställa efter ena väggen i receptionen och här borde den vara säker men låser den ändå.

Rummet är på tredje våningen och har fönster mot huvudgatan. Två sängar och en plattTv på väggen vid en kortsidan

Badrummet är litet och trångt men de finns en duschkabin som har både kallt och varmt vatten. Packar upp lite grejor jag har med mig, slår på TV´n utan att förstå vad de säger.

Innan jag tänker lägga mig tar jag en sväng neråt stora huvudgatan och går in på ett Café där det redan sitter ett antal äldre gentlemän, en del spelar kort, andra röker över ett glas cay och några ser sport på TV´n som hänger mitt i rummet.

Jag beställer en Nescafe och en Cola och sätter mig vid ett hörnbord så att jag också kan se lite sport.

Sen tillbaka till mitt rum på tredjevåningen och jag lägger mig under en tung filt och vita lakan i sängen som står närmast fönstret.

Försöker lyssna lite på Leif GW en det är lönlöst, somnar innan jag vet ordet av.

Distans: 50 km Medelhastighet: 16 km/h Maxhastighet: 65,7 km Färdtid: 3,08

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer