Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Fler punkteringar, Sveriges Nationaldag och Bernd igen

4-6/6

Luften i däcket höll i cirka 65 km men fram till dess hade jag vacker cykling genom bergsskärningar och gränslösa dalgångar.

Strax innan Osmanic känner jag att cykeln som glider i sidledpå vägen och vet att nu är trycket för lågt. Bryr mig inte om att byta slang utan tänker vänta tills i morgon bitti och då byta däck på samma gång.

Alldeles vid infarten till Osmanic möter jag två tjejer på varsin touringcykel och fullt lastad. Vi möts mitt mellan vägarna och får reda på att e är två engelska tjejer, den ena från Cardiff.

De är på väg från eåkt åt andra hållet jämfört med mig.

Inne i Osmanic stannar jag för lite proviantering och en vidare mot en lämplig tältplats men innan jag hittar den,cirka 5 km utanför stadsgränsen har jag stoppat flera gånger för att fylla på luft.

I morgon blir det bara däckbyte oavsett väder och vind. Hittar en plats på en liten höjd med utsikt över D100 vägen mot Merzifon och Samsun.

Jag vaknar av att vara svettig och solen lyser med fullkraft in i tältet. Har nog gått lika bra utan sovsäck denna natt.

Jag äter min vanliga frukost, gör iordning tält och packning och sen börjar jag att byta däck. Kollar langen och ser samma mönstra som tidigare. Nåt är fel. Kollar fälgens insida och en ser och känns helt OK. Vänder ut och in på däcket och sköljer av det i den vatten kanal som rinner bredvid min tältplats och då ser jag att insidan är lite skadad och att det finns en mönster som påminner om slangskadorna.

Har nog löst problemet.

Synd bara på däcket för et var kevlar förstärkt och inte billigt.

Behåller det ändå för kanske kan någon däckexpert fixa skadan så att det går att använda igen

På med ett reservdäcket och en ny slang, pumpning och en iväg. Solen har redan gjort att värmen nu närmare sig trettio grader. Vägen är bra och t är många bergsskärningar jag cyklar genom. De vackra dalgångarna är inte lika många och backarna har blivit både flera och brantare. Medelfartden är knappt 17 km i timmen och värmen gör att det känns lite jobbigt.

I mina öron hörs Henning Mankells Kinesen och den är så välskriven att jag ibland glömmer bort hur jobbigt både värmen och backarna är ibland.

Någon halvannan mil innan Merzifon styr jag in cykeln mot en Lokatasi, en vägkrog för ris, böner, CocaCola och ett fat bröd.

Får också igång WiFi och slösurfar till SVT bara för att se hur det är där hemma. Fortsätter sen mot Merzifon och handlare lite för kvällen. Regnet hänger i luften, himlen på min högra sida är kolsvart men ännu inget regn. Åskan mullrar så det blir nog vått innan kvällen och innan jag ens täkt tanken kommer en skur av rejäl typ

Jag stannar till vid en av många bensinmackar i Turkiet för toalettbesök, vattenpåfyllning och ber också om ”hett vatten” för lite Nescafe medan jag väntar ut värsta regnet.

Det slutar inom en kvart och jag drar vidare. Åskguden har fortfarande jobb på gång för det mullrar högre och kraftigare hela tiden.

Jag hittar en plats att slå upp mitt tält mellan två vägar och på en plats som de nog haft som arbetsområde när de byggt en här nya vägen jag nu cyklar på.

Fortfarande inget regn men däremot har vinden tagit i så det räcker, säkert 15 20m/s i byarna och uppsättningen av tältet blir lite besvärligt. Det är faktiskt på gränsen att det inte blåser iväg innan jag fått ner tillräckligt med pinnar. Ikväll använder jag nog också alla stormlinor för säkerhets skull.

Jag får upp tältet och alla grejor in innan regnet kommer och nu har TOR slagit på allt vad tygen håller. När det blixtrar som mest lyser hela byn nedanför mig upp och ibland är et både två och tre blixtnedslag samtidigt. Det är både häftigt, vackert och på samma gång lite skärrande.

Åskan som TOR dragit med sig har medfört att värmen ikväll är mer än ljummen så sovsäcken fåre bli kvar i påsen och jag ligger bara i linern.

Innan jag somnar så lyssnar jag ett par kapitel av Kinesen.

Sveriges Nationaldag, 6 Juni och regnet som öst ner under natten är borta. Solen är på väg att skina igenom de grå molnen så jag väntar i det längsta med att packa ner tältet. Äter frukost medan jag har ställt tältet lite på högkant mot en liten grushög så att det hinner torka upp helt och hållet.

Det har trots kraftiga vindar under natten känns tryggt i ett Hilleberg tält. Det märks att de kan tillverka tält.

Innan jag åker iväg ringer jag Bernd som är i Tosya, cirka 223 km från Samsun, han är två dagar bakom mig.

Vi bestämmer att höra av varandra innan kvällen.

Att Turkarna dricker mycket te är det knappast svårt att ta miste på. För på många ställen efter vägarna har man ställt ut stora vattenkokare av speciell typ för turkiskt tekokning och försäljningsställen med tekokare är lite ovanligt.

.

Cykelturen mot Samsun de första 65 km är ganska lättcyklad med undantag för några benvärmare om 3-5 km. Vid lunchdags omkring tvåtiden stannar jag till i slutet av en hiskeligt lång utförsbacke, kanske 8-9 km vid en vägkrog som många lastbilsförare stannar till vid.

Sallad, grillad kyckling, ett fat med vitt bröd och en Cola. Medan jag äter får jag e-post från Bernd som skriver att han är i Osmanic och tänker ta bussen till Samsun. Han beräknar komma fram vid 22.30 tiden och vi bestämmer att jag försöker leta upp campingplatsen som de engelska tjejerna pratade om och sen meddela Bernd.

Efter en sena lunchen drar jag vidare, först lite utför och sen en skaplig ”slakmota” som Assar skulle ha sagt, fast den här var 6 km. När jag nåt toppen får man liksom skörda och utörfsbacken nr mot Samsun känns behövlig.

Innan stadsgränsen blir jag stoppad och invinkad av en trafikpolis i ljusblå uniform och jag undrar vad deg nu kan vara, men et är bara de att han och hans kompis som sitter i bilen är bara nyfiken på vem jag är, vart jag kommer ifrån och vart jag skall

Trots att jag nått stadsgränsen är det fortfarande knappt 15 km kvar till Samsuns Boulevard där campingen skall ligga enligt de engelska brudarna.

Boulevarden som går genom stan alldeles vid vattnet är egentligen två, en i var riktning och traken är tät. Samsun är den största stad jag cyklat in i förutom Istanbul.

Jag letar upp första bästa café där jag också frågar om de har WiFi innan jag beställer kaffe. Behöver komma åt Google Maps för att göra min sökning av campingplatser

Hittar till slut campingen och den ligger precis som tjejerna sa alldeles efter Boulevarden vid vattnet.

Efter fikat så är et bara att fortsätta några km till och vid en rondell fylld av vita och röda blommor sr jag en vit skylt med texten Caravan Camping. Vänster och sen höger och sen tre km efter en mindre väg går parallellt med spårvagnrälsen och jag bromsar in när jag ser att tält och två cyklar.

Campingen är omgärdat av et drygt två meter högt kraftigt grönt staket och en rejäl grind. Den är låst men tältkillen kommer och öppnar och säger först…

  • Welcome

Han fortsätter och säger att personalen finns nånstans i området då det är bara att vänta. Till slut kommer det en ung kille och han ringer ett telefonsamtal när jag berättat vad jag vill. Det är tydligen han chef och han lämnar över mobilen till mig och jag frågar om det finns plats för mig och även för Bernd som kommer vid halv elva tiden .

  • It’s OK säger han

  • 25 TL per night, hot and cold water, dusch and WiFi

Att det är en husvagnscamping syns på de cementgjutna platserna som både har kallt rinnande vatten och eluttag. På tre sidor av husvagnsplatsen finns stora gröna ytor at sätta upp tältet och ändå komma åt vatten och eluttag.

Som grannar får jag alldeles vid sidan om mig ett engelskt par med en stor Range Rover och ytterligare en plats bort tältkillen med sin tjej. De är båda från Tyskland och Munchen och de är också långcyklare.

Efter min tältuppsättning lite småprat med grannarna om litd av varje och jag fårf rfda på att det tyska paret skall också ta vägen över världens tak. Det engelska paret med Range Rovern har egentligen ingen utstuderad och planerad utan tar resan dag för dag, men lite åt mitt håll skall de dock

Bernd ringer vid halv åtta tiden och jag ger honom adressen så att han kan hitta till campingen. Problemet nu är att personalen är borta för kvällen och grindarna är låsta både för in och utgång!! och bara en vakt finns som tillgång och han har ingen uppgift alls om att Bernd skall komma klockan 22.30.

Försöker förklara för honom genom Google translation men det är inte lätt. Jag ber honom ringa campingens chef och till slut gör han som jag ber honom om och det löser sig, fast jag får lägga ut 50 TL för Bernd.

Strax efter 22 ringer Bernd och säger at han bara är nån km bort så jag ställer mig vid grinden och gör även vakten uppmärksam på at nu kommer det fler campare.

Jag ser en välkänd figur i varselgul jacka komma cyklande och vakten öppnar dörren. Alltid lika roligt att träffa nån man gillar och jag tror att det är ömsesidigt för även Bernd ser glad ut.

Bernd får platsen intill min och efter hans tältuppsättning delar vi på två Turkiska Effes, eller bara Öl. Nio dagar utan en öl då smakar det bara så förbaskat gott – WORTH WAITING FOR.

Resten av kvällen mera småprat med oss själva och våra grannar

Vi hörs i morrn rån en rundvandring i Samsun

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer

Anna 16/6-17

Gott att höra att det går bra. Och visst finns det fina människor ute i världen oxå....