Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Erzurum, Visum, cykel reparation och rökproblem

Tre dagar i Erzurfum

Jag kommer in till Erzurum efter en väldigt lång raksträcka, kanske 18-19 km. Strax innan den första rondellen ser jag på min vänstra sidan nått som får mig att reagera, stanna cykeln och ta fram kameran.

En stor, kanske tre meter hög hockeymålvakt i aktion och bakom målvakten en byggnad som jag är säker på är hockeyarenan.

Hockey i Turkiet kunde jag inte tänka mig, när jag vänder mig om och tittar upp mot bergen ser jag ännu fler vintersportanläggningar, två hoppbackar.

Tydligen är det så att Erzurum och dess region är en vintersportort. Efter några bilder fortsätter jag någon km till och vid rondellen ser jag en stor Örn so stoltserar framför en sorts stadsport. Det är tydligen Erzurums stadsvapen.

Kanske borde Örnsköldsvik och Erzurum bli vänskapsorter, de har ju tydligen samma intressen.

Jag kommer in till stans centra en kvart senare och efter lite letande hittar jag Irans ambassad vid en bakgata. Jag känner igen flaggan, grön, vit och röd och framför ingången en kur som huserar två turkiska poliser som vaktar ingången.

Ambassaden finns tydligen på två våning ar för fönstren är skyddade med insynsskydd och kraftiga galler.

Knackar på och blir insläppt. Får efter en stund prata med en tjänsteman som ger mig instruktioner hur jag skall få mitt Visum.’

Först betala i närmaste bank 75€, sen kopia av första sidan i passet och två nytagna foton av mig. Kopian oh fotona har jag redan ordnat och sist fylla i ett formulär.

Efter bankbetalnigen är jag tillbaka och lämnar fram kvitton, kopia, foton och formulär och 20 minuter senare får jag ämna konsulatet med ett Visa för Iran passet.

Jag leta upp ett hotell mitt i stan och andra försöket håller den prisklass jag accepterar. Inget Hilton men helt OK. Hotel Bey heter hotellet och ligger vid en huvudgatan som massvis av folk använder som genomfart och passage.

Rum 310 på andra våningen, en enkelsäng, platt TV och skaplig dusch. Det finns tillgång till WiFi och frukost ingår i priset om 70 TL per natt.

Cykeln får jag ställa in i ett låst rum till vänster om hotellentrén, det blir ju helt perfekt. Tar med mig nödvändiga saker och in ordnar mitt rum för tre nätter.

Via Google letar jag upp några cykelbutiker som kan fix min framdrev och ny kedja och får tre träffar. Efter en kaffe och bakelse på gallerian alldeles intill så letar jag upp de två närmsta cykelbutikerna.

Den första säljer bara cyklar och den tredje som verkar seriös och ha kunnig mekaniker har inte tid

  • Yook, Yook och skakar på huvudet.

Det får bli ett nytt försök i morgon hos den tredje. Resten av dagen lite shoppande och bara strövaomkring

Vid tre tiden liter mat på gallerian som är stor och i fyra våningar och restaurangerna finns längst upp och har utsikt över huvudgatan.

Beställer in en typisk turkisk maträtt med Pepsi Cola och sätter mig vid ett fönsterbord. Turkarna röker så in i norden att jag upplever besvär med fönsterplatsen blir min räddning.

Sen tillbaka till hotellet för att inte göra speciellt mycket och resterande tiden den första dagen.

På kvällen efter kl.20:15 mat på en bar tvärs över gatan

Somnar id två tiden.

Dagen efter först frukost kl. 7och sen iväg för att leta upp en ny cykelreparatör, inte lät så jag går tillbaka till den andra jag besökte igår och ber på nytt om hjälp

  • Yook, Yook

och nu skakar han på hela kroppen för att tydligt meddela mig att ingen reparation är möjlig.

Jag cyklar tillbaka till den första och ber en ung kille, kanske 12-13 år att guida mig till den tredje jag har på listan.’

Vi cyklar kors och tvärs genom smågator och så småningom finns cykelverkstaden på höger sida av en liten gata.

Mannen säger att han kan fixa detta och grejorna ser jag att han har på hyllan. Jag tar en svänom i kvarteret för att leta upp en kaffeshop och efter idogt kletade finner jag en sådan. När jag är åter en timme senare drygt är cykel färdig och jag cyklar tillbaka till hotellgatan för lunch.

Sen besöker jag en annan galleria som specialiserat sig på mobiler och skydd för dessa. Säker femtio små butiker och alla säger…

  • Yook, Yook

Och de småler när de ser att jag har en Huawei. Innan jag lämnar gallerian hittar jag också i samma byggnad en frisör som får göra min frisyr lite skönare.

Resten av eftermiddagen lite bloggjobb och sen på kvällen mat på en restaurang några hundra meter ovanför hotellet.

Lika rökigt här om inte värre och jag får ej beställa allt ur menyn då Ramadan gör att den är lite sparsam.

Fast maten jag ändå får är väldigt god och mättande, tyvärr så reagerar jag ännu mera för cigarettröken och det känns inte bra i mina luftrör.

Jag går tillbaka och möts av tusentals människor som går både uppför och nedför hotellgatan, det är så här Ramadan fungerar. Lugnt med mat intag och aktivitet under den ljusa tiden medan efter solens nedgång är alla ute. Ganska häftig syn.

Sista dagen i Erzurm blir lugn, sover lite extra och mestadels av dagen gör jag inget annat än bara ”Walk About”

I morgon mot Aigir

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer