Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Iran nästa och camping i den fria zonen

22/6

Vaknar denna morgon av att allt är tyst, fast det har det inte varit under natten. Åska, blåst och regn har avlöst varandra och jag hade planerat att det får bli sovmorgon eller att ta degt lugnt med värsta ovädret lagt sig. När jag tittar ut är himlen delvis blå och tältet helt torrt på utsidan.

Det är aldrig roligt att ta ner ett blött tält så mina mungipor drog uppåt. Äter lite frukost och sen ett stopp vid parkens allmänna toalett och hygien facilitet för lite hygien och toabesök.

Första 50 km lättcyklat och vid ett cementgjuteri svänger jag in för lite vattenpåfyllning. En av de anställda pekar på en stor rund liggande plasttunna innanför staketet och jag går dit och vrider på kranen och kallt vatten börjar sakta rinna ner i mina flaskor.

Jag bli inte ensam länge för snart har jag sex sju stycken omkring mig med frågor och kamerabildtagningar.

Mycket skratt och glädje blir det och innan jag skall cykla iväg kommer en stor kille i vit skjorta, stort svart skägg med gråa inslag och ett leende som slår det mesta och säger nått med sitt kroppsspråk att jag vill också vara med och slår armarna kring mig och säger…

  • How are You frågar han mig och ler som jag vet inte vad

  • I´m fine and how are You replikerar jag

  • I´m also fine, Now och leendet sprids upp till hans ögon

Jag känner lite skämtsamt på hans skägg och skrattar, de andra hakar på och säger i kör DAESH och gör en snittande rörelse över halsarna och skrattar.

Sen iväg i värmen och med nyfyllda vattenflaskor, och med glädje i mitt sinne. Senare på eftermiddagen letar Jag efter nån plats att proviantera men efter vägen är et mestadels tomt med affärer eller bensinmackar då jag svänger ner höger mot ett litet samhälle där jag förmodar att nån sorts matbutik måste de nog ha och jag ser nåt på en liten tvärgata i det lilla samhället som skulle kunna svara mot mina behov.

Alldeles innan stannar en vit bil med en ung chaufför och han frågar vad jag letar efter

  • A shop for groceries

Han pekar bakåt precis dit jag var på väg och innan jag har parkerat cykeln har han också anslutet till affären. Butiken är liten men har nog det mesta och jag hittar min Yoghurt i kyldisken och en flaska Coca Cola. Ber också om bröd och pekar på några påsar tunnbrödsliknade som ligger i ett hörn men försöker säga att jag vill bara ha en tredjedel då jag bara ha en cykel som inte tillåter alltför mycket packning. Köper också en förpackning kakor.

När jag skall betala säger killen rån den vita bilen på dålig med ändå förståelig engelska….

  • My account och stoppar även ner några karameller i påsen

Innan vi skiljs går vi ut för lite selfi och han vill ha min e-postadress och mitt instagramkonto vilket han också får.

Jag bockar och bugar över han generositet innan jag cyklar iväg i sällskap av hans guidning mot stora vägen.

Där framme tackar han mig för mitt besök men jag vill med mitt kroppsspråk säga att et är jag som skall tacka.

Han ger mig en kram och en puss på höger kind innan jag cyklar iväg med ännu ett leende i mitt sinne.

Vid 19 tiden på kvällen ser jag att nu är det dags för camping och det fort, för bakom mig har vinden tagit i så att sanden ryker och jag vill absolut ha upp tältet innan värsta sandstormen kommer.

Att hitta en plats för skydd mot vinden är i det närmaste hopplöst då det inte finns några träd eller buskar som skydd.

Mellan två stora kullar ser jag en plats som skulle kunna ge lite lä så jag svänger in och bland lite större stenar får jag så småningom upp tältet. Vid en av öppningarna lägger jag ihopsamlat växtmaterial och ett gammal plastskynke och några stenar över för att hindra sanden att dra in.

Sen lite förberedelser inuti tältet då jag hör en röst som ropar…

  • Hello

Funderar vad det nu kan vara och svarar…

  • I´m comingKryper ut och känner igen det skäggiga utseendet från Dogubayazit. En av de hollänska killarna jag träffade vid vägkrogen.

De frågar om det är OK att campa bredvid mig

  • Of Course, two is better than one, more secure blir mitt svar

Sen blir det matlagning, kyckling bitar i sås och nudlar, bröd och Coca Cola, lite smal talk och sen ljudboken innan jag somnar

I morgon mot Tabris

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer