Logga in:
TheGlobalCycling 171...
Redaktionen bloggar
Translate website
OBS! Den 25:e augusti 2019 stänger minTur.se. Vänligen spara ditt material innan dess. Vid frågor eller om du är intresserad av att ta över sajten, vänligen mejla magnusson@mintur.se.

Vänliga Iranier och löfte om sovplats i Teheran

24/6

Holländarna drar vid halv åtta tiden im mot Tabris centrfum då det fått nys om nån bank för transferering och jag sitter nere i receptionen med Dator innan jag drar österut.

Vädret är egentligen för varmt för att cykla och även backarna första 10 km är mer än vettigt. Första 10 km är uppför och motvind och jag sliter som en dåre.

Några timmar senare kommer holländarna i kapp mig men de fortsätter efter ett hejande. En mil senare träffas vi igen vid en vägkrog.

Efter lite kaffe och en sorts bulle med saffran drar jag vidare utan dem. Backarna avlöser varandra, den ena efter den andra. Den längsta är 8 km och sliter nått enormt i värmen.

Efter cirka 20 km stannar jag på toppen av den värsta av stigningarna för at pusta ut och dricka vatten och ser mina holländare komma bakom.

Får reda på att en av dem känner en Iranier i Tyskland som de kan för över pengar till och han i sin tur göra en överföring till en kompis han har i Teheran och Han Kan då ta ut via sitt bankkort.

Omständligt, jaa, men bättre brödlös än rådlös som min mor alltid sa. Sen skiljs vi åt

Först stannar jag vi en av många små billiga krogar efter vägen för vattenpåfyllning och blir bjuden på te och CocaCola

Efter denna paus vidare och några km senare blir jag omkörd av en svart Hundai som stannar framför mig och en man kliver ut och hälsar mig välkommen till Iran samtidigt överräcker en plastförpackning kakor, dadlar och annat sött.

Han pratar bra engelska då han jobbar på Teherans internationella flygplats som nån tjänsteman.

Han erbjuder mig sovplats och hjälp när jag kommer till Teheran och överlämnar ett visitkort med all text på Iranska men han fyller i telefonnummer och e-postadress.

Innan han, hans dotter, syster, far och mor som också finns i bilen åker iväg så säger han att han utgår ifrån att jag hör av mig när jag är i huvudstaden.

På nytt blir jag bevisad om den Iranska gästfriheten.

Efter ytterligare 40 km stannar jag till efter vägen vid en vägbank och tar av upp mot en åker via en smal stig och slår upp tältet med utsikt ner mot dalen jag nyss varit i och backen där långtradarna sliter och dånar uppför.

Solnedgången över bergen i fjärran är fantastisk. Efter en sen middag somnar jag som vanligt efter nått eller några kapitel i Anders de la Mottas ljudbok, ”Slutet på sommaren”

Skriv en kommentar till texten här!

Ditt namn
Upprepa pinkoden
Kontrollnummer